fredag, maj 05, 2017

Ökenmässan firades i Värnamo

I går firades ökenmässan i Mariakyrkan, Värnamo. Det var en stor dag, en verklig högtid, vågar jag säga även att jag själv inte kunde närvara. Men nästa gång vill jag också fira. Tanken är att denna mässa tills vidare ska firas en gång i månaden. Vad är det då för märkvärdigt med denna mässa? Till exempel att Jesus Kristus, som instiftade mässan, är närvarande i bröd och vin. De som kommer till mässan närvarar när mysteriet blir synligt inför våra ögon. Men sker inte det i varje mässa? Svar; Jo, förhoppningsvis. Svaret på frågan kan också bero på vem du frågar. Men här finns inga tvivel. Här använd riktigt bröd, riktigt vin och en för ändamålet vigd präst. Samt och det är vad som skiljer denna mässa från andra liturgier: den firas till stora delar enligt Basileiosliturgin. Basileios av Caesarea i Kappadokien, inte i Israel, räknas som en av de viktiga kyrkofäderna, levde mellan åren 329-379 e Kr. Han föddes i Caesarea och studerade munklivet i Israel, Syrien, Egypten och Mesopotamien. Sedan skänkte han bort alla sina ägodelar och drog ut i öknen där han tillsammans med sin vän Gregorios av Nazans utarbetade de regler som kan att gälla för det österländska munkväsendet. År 370 e Kr blev han ärkebiskop i Caesarea varifrån han fick utkämpa dogmatiska strider med arianerna.

Han benämns också Basileios den store och bidrog bland annat till den slutliga formuleringen av Treenighetsläran tillsammans med sin bror Gregorios av Nyzza och vännen Gregorios av Nazans. De tre kalla för de kappadokiska fäderna. De var med andra ord tongivande i den odelade kyrkan. (Tänk att det har funnits en tid då kyrkan var en i bokstavlig mening!)



I de ortodoxa kyrkorna firas Basileios av Caesarea den 1 januari. I den Romerska firas han den 14 juni.

I samband med framväxten av klostren växte också den liturgi fram som Basileios fått ge namn till. Och nu firas den med glädje i Värnamo av alla ställen. Det säger väl något om kraften i liturgin. Jag skrev en blogg om den efter att ha deltagit i en mässa i Göteborg. Du finner den bloggen genom att klicka här.

På bilden syns några av deltagarna i den första ökenmässa som mig veterligt firats i Värnamo. Från vänster Håkan Palm, Kent Enoksson som hanterar rökelsekaret, celebranten Martin Fred, Anders Hallberg och Robert Tominc.
Det finns flera styrkor med denna liturgi som inte innehåller någon predikan, men väl fem textläsningar. En av styrkorna tror jag är den koncentration som krävs för att genomföra liturgin. Allting sker på altaret och alla de närvarande tvingas koncentrera sig på vad som sker på altaret. Det ska bli intressant att följa utvecklingen i Värnamo.

2 kommentarer:

Stig Walldin sa...

Om det inte vore synd, skulle jag bli avundsjuk. Men enligt Bengt Pleijel kan man ju vara "avundfrisk", så då är jag väl det.
Tänk att få bröd, bakat på vete, och vin, som är vin!

I den kyrka där jag firar gudstjänst, får vi det där majsavkoket, även om det kallas för "brød". Och den sura druvsaften kallas för "vin".
Man påstår att det är avalkoholiserat vin, men vi vet átt av alkoholpolitiska skäl, som man kallar det så.

Så ibland får jag fara till en grannkyrka för att få de rätta elementen.

Anonym sa...

Det är så mycket värdighet i den östliga liturgin! Men ska det inte vara någon form av korskrank/ikonostas som separerar församlingen från koret och altaret? Hur är det med nattvardsbönen, inkluderar man helgonen där?

Jonas M