onsdag, augusti 26, 2009

De små passliga lögnerna - av Dag Sandahl

Jag vill inte ljuga. Det är Dag Sandahl som skrivit nedanstående. Han är en pärla i våra sammanhang, - påläst, kunnig, analytisk och rekommendabel. Läs gärna fortsättningsvis hans blogg om du inte redan gör det.

"Den lilla ondskan - elakheter i smått - blir samlade under ett dygnm jorden runt större än den stora ondskan, lärde jag mig någon gång. Nej, man kan inte samla. Men jag tror analysen är riktig. Den lilla ondskan blir ansenlig när man ser den i samlat skick. Och den tanken är möjlig att tänka för var och en av oss.
Är det på samma sätt med de små passliga lögnerna? Jag tänker på de politiker som nu försöker skaffa partierna röster genom att säga att det i höst är kyrkoval och i höst avgörs frågan om enkönad vigsel. De förklarar inte att valet alls inte påverkar det kyrkomötesbeslut som fattas i höst av det gamla kyrkomötet. Valet gäller nästa kyrkomötessessi0on - 2010-2013. Konsumentombudsmannen borde gripa in och med hot om vite förklara att detta är falsk marknadsföring.
Jag tänker också på det papper Anders Wejryd satt sitt namn under och hur saken nu redovisas av redaktionen på Kyrkans Hus. Rubriken är "Okej med samkönade äktenskap". Bara den som läser artikeln till slut förstår att röstsiffrorna i Läronämnden var 12-8. Det är inte så övertygande. Om två biskopar till röstat nej, hade det varit oavgjort. Så där jätteokej tycks det alltså inte vara - eller?
Jag kan för den delen gå till Läronämndens yttrande. Det heter: "Läronämnden framhåller att den grundläggande frågeställningen om samkönad samlevnad har behandlats under mycket lång tid. Detta yttrande går tillbaka på en diskussion som förts i Svenska kyrkan under mer än femtio år och som Läronämnden många gånger deltagit i."
Mer än 50 år? Jag har i år varit präst i 38 år. Jag läste teologi i Lund åren dess förinnan. Om inte Läronämnden menar att biskopsmötet genom biskopsbrevet 1951 tog avstånd från att homosexualitet skulle vara kriminaliserad så vet jag inte riktigt vad Läronämnden avser. Men det biskopsbrevet - vill verkligen Läronämnden hålla fram det för behandling av den aktuella frågan? Och vill man låtsas att biskop Bo Giertz (som till betydande delar höll i pennan när brevet skrevs, om jag fattat saken rätt) skulle vara med på den vagn där nu hästen ska spännas?
Vad säger biskopsbrevet Ett brev i en folkets livsfråga? Sexualproblemet är ett av de mest allvarstyngda och svårbemästrade, heter det först. Men också om man vill hålla fram sexuallivets positiva värden äventyras insatsen "om de av Skaparen givna normerna icke beaktas och sexuallivet betraktas främst ut ifrån den enskildes njutningskrav och lyckobegär." (s 3) Kyrkan måste nu förkunna Guds vilja, sådan den uppenbarats i evangeliet, skriver biskoparna vidare. De varnar för sex utom äktenskapet. Under vissa villkor medges preventivmedelsanvänding men ett äktenskap där makarna inte vill ha barn är felaktigt inriktat (s 8). Abort är tillåten när moderns liv är i fara (s 9) och barnet som fötts utom äktenskapet är lika värdefullt som andra barn (s 10) Sterilisering är ett tillgrepp som noga måste övervägas eftersom svåra misstag begåtts. Provrörsbefruktning, där en man lämnar sperma till inseminationsbarn, bryter mot själva faderskapets idé (s 12) och "Den som övar homosexuella handlingar bryter mot Guds bud." (s 14) Att lagen inte kriminaliserar homosexualitet får "icke tagas till intäkt för den uppfattningen, att homosexuella handlingar äro etiskt försvarliga." (s 14) Biskoparna menar det vara "en synnerligen angelägen uppgift för läkarvetenskapen att finna medel att medicinskt frigöra de homosexuellt inriktade från deras abnorma drift." (s 14)
Vad skrev nu Läronämnden? Diskussionen har förts i mer än 50 år? Jaså? Är inte biskopsbrevet något annat än ett diskussionsinlägg. Här talar Svea Rikes biskopar till dem som är präster i Svenska kyrkan. Detta är vad de ska säga till församlingarna - folket!
Läronämnden: "Med Biskopsbrevet 1951 tog kyrkan avstånd från kriminaliseringen av homosexuella handlingar och förstod i stället homosexualiteten i medicinska termer." Inte riktigt, som citatet visar. Biskoparna konstaterar vad gällande lagstiftning säger och för så ett resonemang, som är lätt att förstå. Det svårbegripliga är Läronämndens bekymmersfria hänvisning till biskopsbrevet. Om man nu inte helt enkelt ska uppfatta att det behövdes en liten passlig lögn ni sammanhanget i förhoppning att ingen längre skulle gå till själva dokumentet. "

måndag, augusti 24, 2009

Cellen och Kristi Ämbete?

Nu är jag riktigt inspirerade efter att Sigrid ställt frågan om hur man formar en gemenskap. För det är väl hennes fråga? Jag ber först om läsarnas förståelse. Jag skulle gärna skriva en bok i ämnet, men på en blogg måste man vara mer än kort.

Bakgrunden är att vi uppmanas att bilda nya församlingar, det vill säga forma nya gemenskaper på gräsrotsnivå. Problemet är hur detta förhåller sig till de redan befintliga. Tyvärr är situationen sådan att det beror på i vilken tradition redan lever eller vill leva i. Olika traditioner svarar på olika sätt - också inom en och samma tradition som Svenska kyrkan får vi olika svar. Jag måste därför deklarera att jag svarar utifrån min förståelse.

Jag tror att den Helige Ande har verkat och verkar i den historiska kyrkan. Jag är för mycket av den utveckling vi kan se i historien, när den springer fram ur NT! En sådan fråga är den om Kristi Ämbete. Med Kristi Ämbete menar jag Kristi Ämbete. Men vilken betydelse ska vi tillmäta apostlarna? Är de som ordet apostel betyder befullmäktigade ombud? Har Jesus utvalt dem och givit dem särskilda befogenheter? Hur är det då sedan fortsättningsvis? Med apostlarnas lärjungar? Har de samma kallelse och ansvar som de första apostlarna? Jag tror det i den meningen att de lever av samma kallelse. Står i samma tradition ... och i slutet av denna tradition står också jag, - insatt av Gud. Nu är frågan hur ska lekmän förhålla sig till dem?

När jag frimodigt skriver om att bilda nya församlingar, forma nya gemenskaper syftar jag på gräsrotsnivå. Det är lekmännen som ska göra detta - i sina hem. Det är deras rättighet och faktiskt också skyldighet. Tron ska levas i deras vardag. Det verkar för mig som ett gigantiskt uppdrag bara att få dessa lekmän att begripa detta. Jag vill gör allt jag kan för att hjälpa till och stödja detta.

SEDAN uppstår frågan hur dessa ska förhålla sig till apostlarna efterföljare, dem vi kallar biskopar. Naturligtvis så positivt de bara kan. De ska stå under Biskopens beskydd, så när världen, djävulen och vårt eget kött strider mot oss ska vi kunna säga: "Vi står under Biskopens beskydd" och hänvisa till honom. Egentligen är det ganska enkelt.

Eftersom jag inte vill skriva för långt och krångligt stannar jag här och hoppas på ett fortsatt samtal där vi kan utveckla tankarna.

fredag, augusti 21, 2009

Bilda nya församlingar!

Det har blivit många bloggar om församlingsbegreppet. Det har för det första blivit en huvudsak att omdefiniera begreppet, eftersom det idag saknar innehåll. För det andra används begreppet på olika nivåer, vilket betyder att vi borde ha tre olika begrepp för var och en av dessa nivåer. Ett ord för den lilla församlingen, ett för den lokala eller ekumeniska församlingen och ett för den stora församlingen. Men det har vi inte och det är kanske lika bra det, eftersom allt är en och samma församling.

Det har blivit alltmer tydligt för mig hur viktigt det är att bilda nya "små församlingar". Det borde finnas en i varje hem som bebos av kristna. För många år sedan var det värsta någon kunde göra att "köpa orgel och bilda eget". Det räckte med att någon tänkte tanken för att denns skulle karaktäriseras som sekterist och villolärare, bli en person som skulle förskjutas. Det många inte tänkte på var att begreppet församling kan användas på olika sätt.

Jag hörde om en underbar händelse som just ska äga rum häromdagen. En broder i Växjö har byggt sig ett eget kapell i källaren på ett hyreshus därför att han vill utveckla sitt böneliv. Det är inrett efter vad jag förstår efter konstens alla regler och hör här: På söndag kommer Biskop Sven Thidevall dit för att inviga det! Detta är ett exempel att följa. Bilda eget. Ta ansvar för dig själv och dina närmaste på den vardagsnivå ni lever. Jag tror att de flesta fortfarande tänker på konventikelplakatet, det förbud som förbjöd svenskar att samlas till kristna samlingar i hemmen. Men det upphävdes jag tror det var 1856. Jag tror att vi 200 år senare har en helt annan situation som också kräver förändringar av teologin.

Jag läser just nu Joel Comiskeys senaste bok Planting Churches that Reproduce. Han har i den bland annat en genomgång av den Helige Andes sätt att låta nya församlingar uppstå. Ur detta studium framkommer fyra punkter som ska föras till begreppet församling:

1. Den består minst av två eller tre människor.

2. Dessa relaterar till dem som innehar Kristi Ämbete.

3. Jesus Kristus är huvudet i församlingen.

4. De lever i dopet och av nattvarden.

Jag tror att den typen av definitioner behöver finnas med också i den lilla församlingen. Och det är väl inte omöjligt.

tisdag, augusti 18, 2009

Ämbete, församling och lekmän

Befinner mig nu mitt i semestern. Igår kom vi hem efter två veckor på Cypern. Det regande vid ankomsten till Värnamo, - är jag förvånad? Nej. När Kari och jag har semester tar vi det mycket lugnt och läser en hel del. Jag har bland annat läst och funderat kring Tomas Franssons mycket välskrivna avhandling "Kristi Ämbete". Den handlar om de diskussioner som fördes inom Svenska kyrkan om biskopsämbetet under 1930-40 och 50-talen. Det visade sig hur underligt det än låter att vi tror på ett Kristi ämbete i en apostolisk succesion, men att vi inte tycker att det är viktigt. Det fanns redan då två motsatta uppfattningar och båda godtogs. Det är inte underligt att det blir något förvirrat ibland.

Jag har också, för det andra, funderat vidare på detta med församlingen. Jag hävdar fortfarande att begreppet är närmast oanvändbart, men använder det ändå i dess vidare betydelse. Det står mer och mer klart för mig att församlingen uppträder på olika nivåer och att dessa inte alltid eller rentav sällan stämmer överens med varandra. Ur den enskildes perspektiv är den närmaste gemenskapen viktigast samt att den ligger i linje med den allmänkyrliga förståelsen av vad en kyrka är. Den lokala församlingen betyder minst. Tyvärr är de flesta kyrkokristna mest upptagna med det som betyder minst. Jag menar inte att den lokala församlingen med dess präster eller pastorer är oviktiga, bara att de betyder minst. Tänk om den kristna tron skulle stå och falla med den lokala församlingen, - ur skulle det då se ut?

Det tredje som ska följa med under flera år framöver och som jag ofta ska återkomma till är lekmännens plats och betydelse. Det är hög tid att tala om lekmännen INTE i förhållande till prästerna eller nattvardsfirandet, utan i förhållande till varandra! Detta är den nivå som ligger närmast och här behöver vi nu få se hundratals, ja tusentals små gemenskaper växa fram. Det vill jag gärna medverka till!