fredag, juni 05, 2020

Mirjam berättar från Nepal

Vi har fått många rapporter via media om Corona-läget i Sverige, men inte så många från Nepal. Här får du en inblick hur våra vänner har det där:

Covid-19 har nyligen kommit till Nepal och har fortfarande inte allt för många fall, men trots det har vi haft mkt kraftiga åtgärder vilket lett till stora konsekvenser:
    Vi är inne på elfte veckan av lockdown, och kan inte lämna huset. Polis vaktar gatorna, och ska vi ut måste vi smita runt dem. Man har tillåtelse att gå och handla på fm, men inte att köra till butiker en bit bort.
    Vi får inte köra privata fordon.
    Vi ser att all importerad mat minskar i affärerna, men de vanligaste matvarorna som nepaleser vill ha finns tillgängligt utan större problem.
    Flygplatsen är stängd tills 1 juli (minst).
    För någon vecka sedan fick poliser tillåtelse att öppna eld mot smittade patienter som smet från infektionsavdelning på sjukhus. Det har varit ett par patienter som gjort det, och rädslan driver människor till extrema åtgärder.
    75% av företag i Nepal betalade inte ut löner förra månaden, och anställda får inte något stöd av regeringen alls.
    25 % av familjer i Nepal får sin inkomst från migrantarbetare i andra länder. Många av dem har nu förlorat sina jobb.
    Turism är en stor inkomstkälla i Nepal, vilket har blivit helt inställd för detta året.





För ett par veckor sedan kunde vi öppna upp Dinadi, och starta upp produktionen lite grann. Vi var nedstängda i ca sju veckor, vilket givetvis var svårt för alla. Dock är det fortfarande lockdown (nyss förlängd till 14 juni) och vi har knappt varit utanför dörren eller träffat någon utanför familjen. Jag och Preston har bara varit upp till kontoret några gånger, men barnen har varit hemma hela tiden och har skola online. 

Här kan du läsa om deras arbete

http://www.dinadi.com



tisdag, juni 02, 2020

Ny bok


Varför inte gå tillbaka till Apostlagärningarna och studera hur de första kristna levde? Eller läsa min självbiografi under sköna sommarkvällar?

Nu är det klart att förlaget Recito kan leverera boken Apostlagärningarna - en bibelteologisk kommentar den 9 juni. Jag bör med andra ord ha böckerna här nästa vecka. Men redan nu kan du förhandsbeställa. 

Förlaget Semnos har lovat mig att hjälpa till med utskicken och det är jag tacksam för. Semnos har också hjälpt mig med prissättningen och lyckats få ner priset så att det inkluderar både moms och frakt. Min självbiografi har rönt stor uppskattning och om du beställer båda böckerna får vi ner priset ytterligare.

Du kan nu förhandsbeställa Apostlagärningarna direkt hos författaren och få den kommenterad vers för vers. Bibeltexten är infogad så du kan läsa från pärm till pärm. Boken/böckerna skickas 10 juni.


Apostlagärningarna
Bandtyp: Danskt band
Förlag: Recito
Antal sidor: 272 st.
Pris: 250;- inkl. moms och frakt







Så länge dagen varar
Bandtyp: häftad
Förlag: Semnos
Antal sidor: 306 st.
Pris: 250;- inkl. moms och frakt







Swischa 250;- till HåVi 123 116 9762
Meddela mig på hakan.sunnliden@telia.com vilken bok betalningen avser eller swischa 450;-för båda böckerna. Om du vill kan jag skicka faktura.
Jag signerar och Semnos skickar ut boken/böckerna den 10 juni 2020.
Beställningen kommer i brevlådan


Köp boken i Finland: Booky.fi
Köp boken i Norge: Adlibris.no
Köp boken i Danmark: CDON.dk


lördag, maj 30, 2020

Vi ses snart igen


Min förhoppning var att lägga ut en video, men det får bli länken i stället. Var så goda - håll till godo.

https://www.youtube.com/watch?v=xgnKl8w5Qyw

Lägg märke till att orden tro, hopp och kärlek finns med i texten. Är det inte underbart?!


tisdag, maj 26, 2020

Ny bibelteologisk kommentar!

Äntligen! Nu ligger den på tryckeriet och den kommer att levereras den 9 juni! Återkommer senare med information om hur du kan beställa.

Det har varit mycket spännande att arbeta med de första kristna församlingarna.Det var som att få en inblick i den tiden när jag läste på i de olika kommentarerna. Det stod mer klart för mig än någonsin att ekklesian blev synlig i de många husförsamlingar som växte upp, först i Jerusalem, sedan vidare i Samarien, Antiokia i Syrien och så vidare. Det talas om ekklesian 23 gånger i Apostlagärningarna och det är uppenbart att ordet används på olika sätt. Min kollega kyrkoherden Leif Andersson prickar rätt när han påstår att "det finns bara en kyrka, men många församlingar". Den meningen tror jag är en nyckel inför framtiden.

Genom åren har jag särskilt brottats med vad det är att vara "andedöpt". Förvirringen är ganska stor kring detta begrepp. Av kommentaren framgår vem som döper i den helige Ande, vad det betyder och hur viktigt det är att vara "andedöpt". Jag är glad att jag har kunnat presentera en undervisning i ämnet.






Min gode vän kyrkoherden Magnus Lind skriver följande på bokens baksida.

Så får vi följa med Håkan Sunnliden när han tar oss med in i Apostlagärningarnas spännande och inspirerande sammanhang. För mig har det varit så att jag med åren upptäckt, att jag behöver återvända till Apostlagärningarna med regelbundenhet. Varför? Jo, i Apostlagärningarna blir det tydligt att livet i den helige Ande är hjärtslaget för den kristna kyrkans existens. Lukas ger oss kännetecknen på den första kristna gemenskapens liv och dragningskraft. Denna gemenskap kallar Lukas för de heligas gemenskap. Det är just detta som blir både inspirerande och hoppfyllt. Vi känner igen oss!
   Håkan ställer sig frågan om det liv som Apostlagärningarna vittnar om är tillgängligt för oss idag. Och han svarar förstås jakande på den frågan och tillägger att; där man finner levande kristna gemenskaper kan man också förvänta sig att känna igen livet i den helige Ande!
Med denna utgångspunkt leder Håkan oss genom Apostlagärningarna. Detta är styrkan i denna bibelkommentar. Han visar, som den goda bibelteolog han är, hur Apostlagärningarna vittnar om hur de första kristna församlingarna växer fram och hur de frågor de ställdes inför också hänger ihop med inte minst Paulusbrevens tillkomst. Läs gärna och låt dig inspireras!

Magnus Lind, kyrkoherde

måndag, maj 18, 2020

EFS-präst "påkragad"

Jag borde inte vara förvånad. Jag är inte förvånad, men upprörd. Det var i och för sig (nästan) väntat att Överklagandenämnden skulle upphäva Luleå domkapitlets beslut att avkraga den kvinnliga prästen. Men det som upprör mig är att ett domkapitel kan bära sig så illa åt som Luleå domkapitel gjort. Det upprör mig. Och tyvärr verkar det inte vara det enda domkapitlet.

Göteborgs domkapitel har under flera år burit sig illa åt under Per Eckerdals ledning. Han verkar ha använt domkapitlet för att plåga dels de högkyrkliga och dels prästerna i Missionsprovinsen. Efter Eckerdal har det fortsatt med Susanne Rappman. Biskopen är om du inte visste det självskriven ordföranden i domkapitlen. Det var under Rappmans ledning som Rune Imberg avkragades för att sedan påkragas igen av Överklagandenämnden. Är det inte uppenbart?

Domkapitlen är rättsosäkra

Frimodig kyrka har vid flera kyrkomöten motionerat om att den som ställs inför rätta ska ha rätt till en försvarsadvokat. Som vanligt utan framgång. Vi har också motionerat om att man ska reformera domkapitlen. Utan framgång. Jag har till och med motionerat om att vi inte behöver något domkapitel. Så här skrev jag på bloggen året innan jag skrev motionen:

6. Lägg ner domkapitlen. Bakgrunden till denna motion är väl känd. Det handlar om att domkapitlen är otidsenliga och rättsosäkra. Det är möjligt att jag ska vänta något år med denna motion så att vi hinner samla på oss ännu fler orättvisor. Stiftet med dess biskopen och domkapitel har två uppgifter. De ska främja Kyrkans liv och utöva tillsyn. Många av oss som drabbats upplever inget "främjande" utan bara "tillsyn" varför domkapitlen alltmer framstår som rättsosäkra domstolar, för att inte säga illegala. Denna motion kräver en hel del arbete att samla ihop bakgrundsmaterialet, men Kyrkans tidning har gjort ett bra jobb och kanske skulle de kunna vara behjälpliga. Om vi vill behålla domkapitlen kunde man åtminstone reorganisera dem och se över dess uppdrag. Varför ska vi för övrigt ha både domkapitel och stiftsstyrelse?

Det var naturligtvis inte populärt. Men vem vet kanske ska den upp igen. Eller åtminstone behöver man reformera domkapitlet.


onsdag, maj 06, 2020

HERRE, VÅR GUD

HERRE, VÅR GUD, Du som är rik på förbarmande och som i Din oförtröttliga vishet leder vårt liv, hör vår bön, tag emot vår ånger för våra synder, låt den nya smittsamma sjukdomen få ett slut, liksom Du en gång lät det straff som drabbade Ditt folk under konung Davids tid få ett slut. Du är våra själars och våra kroppars läkedom: skänk hälsa åt dem som är drabbade av sjukdomen och låt dem snart få resa sig upp från sitt sjukläger, så att de må kunna förhärliga Dig, den barmhärtige Frälsaren, och bevara genom Din nåd alla dem som av människokärlek och i självuppoffringens ande vårdar de sjuka hemma eller på sjukhusen. Håll all sjukdom och allt lidande fjärran från Ditt folk och lär oss att uppskatta livet och hälsan med en orubblig tro på Ditt beskydd, med hoppet på Din hjälp och med kärleken till Dig och till vår nästa. Ty det är Dig som det tillkommer att visa barmhärtighet och att frälsa oss, du vår Gud, och vi ärar Dig: Fader, Son och helig Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


(Bönen är hämtad från Ortodox tidning och är en översättning från franskan. Bibelstället som det anspelas på är 2 Sam 24:15 som handlar om ett tillfälle då HERREN sände pest över landet.)



torsdag, april 23, 2020

Husmässa


Så har vi firat vår husmässa i vanlig ordning. Det är så underbart att få ha tron och trons uttryck förankrade i sitt hjärta och i sin hemmiljö. Här kan jag leva tron helt och fullt.




Bor du i Värnamo eller har vägarna förbi är du välkommen onsdagar 17-19 att vara med på en husmässa. Men ring först eftersom vi är i några olika hem.

onsdag, april 22, 2020

Tror Dalevi alls på prästämbetet?

Rubriken ifrågasätter Dalevis förståelse av prästämbetet. Han verkar inte alls ha förstått vad bibeln säger om prästämbetet. Han blandar samman bibelns syn på prästen med en rutten kvinnosyn. Det är vid närmare eftertanke helt otroligt att höra detta från en biskop i Svenska kyrkan. Det är såååå avslöjande.

Dalevi tar sig själv som den stora auktoriteten i förståelsen och så blir det fel igen. Han tycks mena att han har något slag av tolkningsföreträde eftersom han läser både hebreiska och grekiska. Det skulle vara roligt att höra Dalevi läsa hebreiska.

Eftersom Dalevis tolkning av Skriften avviker från såväl de ortodoxa kyrkorna som från den Romersk-katolska är det knappast vi som tror på prästämbetet som är avvikare. Dalevi lutar sig mot ett politiskt beslut som ifrågasätts alltmer av de kristna. Och ändå beter han sig så illa. Kanske känner också han av att vinden har mojnat för liberalteologin och att de konservativa har fått vind i seglen? Det kan vara så. Ärliga människor söker Sanningen och bygger inte sina liv på populistiska utspel.

Det skulle vara intressant att höra Dalevis utläggning av prästämbetet. Om han nu tror på det. Gör han det inte borde han inte ha sagt ja till biskopsstolen. Kanske är han rätt person på fel plats. Vi har ganska många sådana nu i vår kära kyrka.

tisdag, april 21, 2020

Är Sören Dalevi biskop?

Jag trodde knappt mina ögon när jag läste rubriken i Världen idag. Är Dalevi en riktigt biskop? Var kommer han ifrån? Jag känner honom inte, men har sett honom i kyrkomötet. Däremot vet jag vad det betyder att vara biskop, prästernas förman och herde. Nåja, i alla fall i den tidigare Svenska kyrkan, i originalversionen av Svenska kyrkan, den mer ursprungliga. Biskops absolut främsta uppgift är att vara en samlande person. Alla som tillhör Svenska kyrkan i till exempel Karlstads stift ska ha tillgång till sin biskop. Nu står det klart, förhoppningsvis en gång för alla, att så är inte fallet.

Vi är många som har förstått detta sedan decennier. I min bok Så länge dagen varar som plötsligt blev hyperaktuell berättar jag om vad det är att vara präst i en otrogen kyrka. Men jag kan inte minnas att någon biskop betett sig så illa som Dalevi. Han borde helt klart be om ursäkt!

Om någon av mina läsare vill läsa vad Dalevi sagt till Världen idag går det bra att klicka här.

1978 Det var Stockholmsbiskopen Ingemar Ström som gav klarsignal att förfölja de präster som menade att beslutet om kvinnors lagliga rätt till prästämbetet var ett politiskt beslut. Det var ju också ett politiskt beslut. Att hävda något annat vore fel.

1993 Sedan var det biskopen KG Hammar som kom på den "slutliga lösningen" på problemet. Han fick igenom att alla präster måste kunna tjänstgöra samtidigt vid samma altare. 1993 införde så ett yrkesförbud.

2020 Det har naturligtvis emellanåt varit nästintill outhärdligt att arbeta i en sådan miljö. Mycket har hänt under decennierna, men Dalevis ord måste sorteras in som en av milstolparna i maktkyrkans arroganta beteende.

Det som förvånar mig är att Dalevi framhärdar i en intervjun. Han tar inte tillbaka ett ord utan skyller sådana som mig för att rutten kvinnosyn med mera. Han känner väl inte mig? Hur kan han säga så om min kvinnosyn? Har han inte fattat att frågan gäller ämbetssyn? Hur kan en sådan vara biskop?

På lördag ska jag hålla ett seminarium om majoritets- och minoritetsgrupper och då ska jag använda denna intervju som ett praktexempel på dominerande beteende! Kanske finns det anledning att återkomma i saken. Hoppas f Dag gör upp med Dalevi såsom bara han kan!

onsdag, april 08, 2020

Husmässa

Som flera av er redan känner till leder jag inte några gudstjänster i Värnamo pastorat sedan jag slutade. Men däremot firar vi mässan hemma. Det gör att vi inte är så sårbara för Corona-viruset. Här ställs inte några mässor in.

I kväll har vi firat mässan som vi gör varje onsdag året runt. Det blev en fantastisk stund. Vi inleder med en timmes homilia. I kväll samtalade vi om psaltarpsalmen 32. I ett samtal med endast sex personer, två av dem som brukar vara med var inte med i kväll, kommer alla till sin rätt. Bland annat jämförde vi v 3 med v 10. I den förra heter det att "så länge jag teg förtvinade mina ben" och i v 10 att "den gudlöse har många plågor". Både den som tror och den som inte gör det faller med andra ord för sina frestelser, men de hanterar situationen på olika sätt.

En lärdom av kvällen var den att Kristus var närvarande i försoningen och förlåtelsen redan på den tiden. Gud verkade genom bekännelser och genom offerväsendet. Tempelkulten leddes av prästerna. Var Kristus närvarande och verksam genom dem? Ja, det var han och han är närvarande och verksam också idag genom Kyrkans ämbete.

Ovanpå detta firade vi så husmässan sittandes runt ett matsalsbord.

I tider som dessa gläder jag mig storligen att vi kan leva och verka vidare i våra hem som om ingenting hade hänt. Jag tror verkligen att husmässan kan utgöra grunden för morgondagens liturgi.

I morgon? Ja, då är det Skärtorsdagen, kvällen då Herren Jesus instiftade nattvarden. Då firas inga mässor i hela pastoratet! Hur vi gör? Jo, vi firar mässan här hemma. Jag tror att jag dagen till ära ska tända lite rökelse och använda alban i morgon. O, vad jag ser fram emot morgondagen!

söndag, mars 29, 2020

Det som inte kan skakas ska bestå

När jag nu lämnat ifrån mig två bokmanus på mindre än en månad. Skönt naturligtvis på sitt sätt, men ack så tomt det plötsligt blir. Ovanpå denna tomhet kommer så ett litet virus och förpassa de flesta  av oss in i ytterligare tomhet. Förresten kan inte en tomhet bli mer tomhet, men det kan kännas så. Inte blir det bättre av att Svenska Cupen i fotboll inte kunde spelas färdig. Nu när Bajen var på väg ... För att inte tala om att jag inte reste till Stockholm förra söndagen för att fira högmässan i Roseniuskyrkan. Den här helgen skulle jag ha varit i Finland och talat på Vår-OAS, men det blev inställt och några biljettpengar lär jag inte få tillbaka.

Jag tror att den här omställningen vi nu är med om kommer att påverka folket, men hur är jag mer osäker på. Förhoppningsvis kommer alltfler att inse hur skört samhället är. Vi har byggt en välfärd som är outstanding även om många klagar över den. Och så kan allt förändras på grund av ett virus som är så litet att det inte ens syns. Om något så litet kan rasera världsekonomin kan mycket annat som är större skaka oss än mer. Osökt kommer jag att tänka på Hebreerbrevets författare som i 12:26f citerar från profeten Haggai:

Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt:

Än en gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.

Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

Skrämmande? Nä, det tycker jag inte. För det första borde vem som helst kunna inse sanningshalten i profetens ord. För det andra talas det om sådant som inte kan skakas utan som kommer att bestå. Det syftar på Gud själv naturligtvis och på hans gränslösa kärlek och uttömmande liv, på hans nåd och barmhärtighet och stora godhet som många av oss redan uppfattat. Tänk vilken glädje att få tillhöra honom som inte kan skakas.

När jag understundom anar perspektiven begriper jag bättre hur viktig dagen är. Idag hjälper Herren och idag får vi ta emot av hans goda.

Den kristna kyrkan, inklusive Svenska kyrkan, har en stor uppgift att vittna om och förkunna vem Herren Jesus är och vad han gjort för att vi ska bli frälsta. Nu är det knappt två veckor kvar till påskhelgen. Jag tackar gud för dessa stor-helger eftersom de riktar fokus på Herren och för folk i allmänhet närmare Honom. Dessa stor-helger är också bra tillfällen för kyrkorna att svara an på folkets frågor. Må så ske!

måndag, mars 02, 2020

Laestadianer i Svenska kyrkan?

För varje vecka som går blir det alltmer uppenbart hur Svenska kyrkan krackelerar. Det är plågsamt att se. Det är förvisso sant att många av oss har påtalat utvecklingen, men utan någon som helst framgång. När jag skrev "min historia" stod det så klart för mig vad som skett under min tid och för all del hur det var tvunget att ske. (S) hade planerat redan hundra år tillbaka i tiden och i backspegeln går det att se hur man gjort om kyrkan bit för bit. Idag blir det alltmer uppenbart.

Men lika plågsamt tycker jag det är att se att det inte längre finns något motstånd. Det är inte många som talar ut längre eftersom det är meningslöst. Samtidigt blir det än tydligare eftersom omformningen kommer upp till ytan. Jag vill inte upprepa det jag skrivit genom åren, men konstaterar nu senast att biskoparna inte riktigt vet hur de ska hantera nattvardens sakrament efter bruket. Är inte det om något ett tecken? Det är troligt att "vanligt folk" inte begriper och därför inte heller bryr sig. Hur skulle de kunna? Och därför är det tyst i bänkarna. Det får gå med glutenfritt bröd, alkoholfritt vin, osäkra präster, dålig hantering av konsekrata, odöptas tillträde till nattvarden etc. Det förefaller mig lönlöst att väcka angelägna frågorna.

Men det som är mest skrämmande för stunden och med tanke på framtiden är det arroganta beteendet kyrkan visar mot de inomkyrkliga rörelserna. Här finns inget tillmötesgående. Såg i förra veckans nummer av Kyrkans tidning hur biskopsmötet hanterar laestadianernas vädjan. Här finns inte ens en antydan om tillmötesgående. Journalisten ställer frågan:

Välkomnar biskopsmötet personer med en "klassisk kristen bibelsyn" att bli präster i Svenska kyrkan? Och biskop Åsa Nyström svarar: Jag välkomnar varje person som vill föra samtal om den resan.

I praktiken säger hon nej jag välkomnar inga andra än sådana som gör som jag vill. Talet om att hon välkomnar dem som vill föra samtal är strunt. Hon vill bara samtala för att göra sig till. Hon har inte den minsta tanke på att vara tillmötesgående. Sedan kommer nästa fråga:

Men ni är inte öppna för någon forma av överenskommelse vad gäller präster till just fridsförbunden? (laestadianerna, min anm). Hon svarar: Det tror jag inte är vägen framåt.

Kan man säga det tydligare? Nu är biskopens svar inte ett undantag eller ett misstag. Jag förmodar att samtliga biskopar svarat laestadianerna detsamma om än med andra ord. Svenska kyrkan uppvisar ett dominant beteende som borde skrämma de kristna. Jag måste säga att jag är förundrad över uteblivna reaktioner, men det kan vara så att ett arbete "under radarn" äger rum. Jag hoppas det. Jag vill att laestadianer, högkyrkliga, gammalkyrkliga, EFS med flera ska få det självbestämmande varje kristen förtjänar.

Min ärliga bön till Gud är att Han som härskar i allt ska tycka att gränsen är nådd. Alternativt att de inomkyrkliga rörelserna förenas under en rättrogen biskop. Vill du hjälpa mig i det bönarbetet?


fredag, februari 21, 2020

Roseniuskyrkan 23 februari kl 16.

Nu är det dags igen att ta sig till Stockholm för att leda högmässan. Det är verkligen en förmån att få vara med om detta. Så roligt att kunna få bidra med något någonstans.

Skälet till att högmässan hålls i Roseniuskyrkan, Smala gränd 5 i Stockholm är att så många andra har sagt nej. Representanter för Missionsprovinsen har frågat runt på jag tror ett 30-tal ställen och fått nej varje gång. Ibland av goda skäl, men alltför ofta av bedrövliga skäl. EFS har både här och på andra platser i landet varit tillmötesgående och Evangelisk luthersk mission, ELM tidigare BV, likaså.

Roseniuskyrkan är en plats tills vidare skulle jag tro. Här firas redan söndaglig gudstjänst på förmiddagen, men inte alltid högmässa. Förutom det firar Kyrkliga förbundet gudstjänst varannan söndag, inte alltid högmässa och nu Missionsprovinsen de andra veckorna, alltid högmässa! Kanske när den nya församlingen blivit mer etablerad att den kan finna en annan plats, gärna på Södermalm. Har du något tips så hör av dig.

Häromdagen ringde de från Kyrkans tidning och ville jag skulle svara på några frågor. De kommer att publicera röster från "de inomkyrkliga rörelserna". Första frågan var hur vi upplever vår situation och den sista frågan hur vi ser på vår framtid i Svenska kyrkan. Jag blev lite förvånad att de ringde just till mig. Är jag en representant för Missionsprovinsen? Journalisten tyckte det, men menade att det finns flera präster aktiva i Svenska kyrkan som "tillhör" Missionsprovinsen. Och det kan ha rätt i.

Vi kom att prata utöver själva frågorna, men tyvärr hade jag inte så mycket tid eftersom jag skulle till grannen och fira vår husmässa. Kanske skulle jag berätta lite mer om vår husmässa vid tillfälle.

Det har inte blivit så många bloggar på sistone eftersom jag befinner mig lite i limbo. Avståndet till Svenska kyrkan blir allt längre trots att jag är aktiv på alla nivåerna, lokalt, på stiftet och i kyrkomötet. Lokalt är det endast som medlem i Frimodig kyrka. Jag tycker att Frimodig kyrka är en viktig röst i sammanhanget. Det är inte alltid vi talar för döva öron.

I samtalet med journalisten från Kyrkans tidning kunde vi konstatera att kyrkorätten numera är viktigare än bekännelsen. När Svenska kyrkan vill ändra i kyrkoordningen är det föranlett av att Rune Imberg fick rätt att verka inom Missionsprovinsen utan att bli avkragad. Det kan tyckas som en självklarhet eftersom många präster verkar i många olika sammanhang, till exempel inom ELM eller Kyrkliga förbundet. Men nu ska den typen av engagemang stämplas. Jag tycker faktiskt lite synd om Svenska kyrkan. Snart är det väl ingen seriös kristen som bryr sig om vad vår "gamla mor" säger.

Kanske får jag anledning att återkomma efter söndagens högmässa eller med anledning av Kyrkans tidnings artikel.

Jag önskar mina läsare en god helg!



lördag, januari 25, 2020

Svenska kyrkan och Missionsprovinsen

Det verkar lite spänt från Svenska kyrkans sida i relationen till Missionsprovinsen. Och nu också från frimurarna. Lite onödigt och ogint tycker jag.

Missionsprovinsen ser sig som en del av Svenska kyrkan och vill mer än gärna verka för dess förnyelse. Är inte det lovvärt?

Missionsprovinsen är inte ett registrerat trossamfund även om, det ska erkännas, det uppträder så med egen biskop och egna präster. Men vad är problemet? Den evangelisk-lutherska bekännelsen är en och densamma i de båda enheterna och Svenska kyrkan ska vara en öppen och demokratisk kyrka!

Biskop Bengt är biskop i Svenska kyrkan eftersom han tillhör Svenska kyrkan. Han borde erkännas som vigd biskop i sann ekumenisk anda. Han är dessutom vigd enligt god apostolisk ordning så det borde inte heller vara något bekymmer. Men kanske är det Svenska kyrkan som avviker så mycket att den inte kan godkänna den rätta ordningen? Som du märker hyser jag sympatier för Missionsprovinsen.

Jag tycker inte om när majoriteter bär sig illa åt mot minoriteter. Om det hade funnits något hyfs hade Svenska kyrkan åtminstone fört uppriktiga samtal med Missionsprovinsen. I bästa fall försökt att finna en lösning. Varför skulle inte Svenska kyrkan kunna erkänna Missionsprovinsen som ett icke-territoriellt stift inom Svenska kyrkan? Tänk vad många problem som skulle lösas på en och samma gång.

När jag läser biskop Bengts överklagan tycker jag den är högst relevant.

1. Kan en präst vara medlem i en annan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Svaret är väl givet. Självklart kan han det.

2. Kan en präst i Svenska kyrkan utöva ett pastoralt tillsynsämbete (episkopé) i en sådan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Nu blev det svårare, men bland Frimurarna finns ett ämbete som kallas Ordens högste prelat. Jag förmodar att han fyller någon funktion.

3. Kan en präst i Svenska kyrkan vigas till biskop i en sådan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Tydligen inte.

Biskop Bengt försökte i en debattartikel göra en jämförelse med Frimurarordens ställning inom Svenska kyrkan. Det var ett bra försök, men förmodligen dömt att misslyckas. Men eftersom Överklagandenämnden dukade bordet förstår jag frestelsen var stor. Relationen mellan Svenska kyrkan och Frimurarorden är etablerad och stark sedan lång tid så det är svårt att argumentera mot den.

Svenska frimurares högste prelat berättar i en replik i Kyrkans tidning dels att "man måste vara kristen" för att få vara med i frimurarna och dels att pedagogiken i orden "måste vara hemlig". Det är väl också den bilden jag har haft av orden genom åren, åtminstone vad beträffar den senare. När jag ser fotografiet från frimurarnas högkvarter Bååtska palatset ser jag onekligen en kyrkbyggnad. Byggnaden liknar en synkretistisk basilika och frimurare har berättat för mig om "dopet" in i orden och om "kalken" man dricker ur så visst påminns jag om det när jag läser biskop Bengts debattartikel.

Det  känns onekligen lite beklämmande när det är fritt fram för präster att avlägga livslånga och bindande löften i frimurarorden samtidigt som de präster som sympatiserar med Missionsprovinsen ska underkännas och till och med trakasseras eller avkragas.

Överklagandenämndens beslut lyder som följer:

Överklagandenämnden har i beslut nr 50/2005, efter att ha inhämtat yttrande från Biskopsmötet, utvecklat synen på Missionsprovinsens ställning och därvid dragit slutsatsen att Missionsprovinsen är en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan. Genom att låta sig vigas till biskop i en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan, Missionsprovinsen, och i konflikt med kyrkans ordning, hade den aktuella prästen brutit mot vigningslöftet att "troget efterleva kyrkans lag och ordning". Han förklarades därför obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst som präst. Domkapitlet har i det överklagade beslutet tillämpat den praxis som slagits fast i beslut nr 50/2005

Här får jag veta att nämnde har "dragit slutsatsen" att Missionsprovinsen är en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan. Beslutet går inte att överklaga. Men det är inte vad provinsen själv säger utan det läggs den till last. Jag förstår beslutet och tänker att det kan få positiva följder för Missionsprovinsen, men det känns inte helt rättssäkert måste jag säga.

lördag, januari 18, 2020

Jobbigt för Överklagandenämnden?

Domkapitlen har länge av sådana som mig uppfattas som opålitliga eller rättsosäkra som det heter i sammanhanget. Domkapitlet väcker ett tillsynsärende, utreder detsamma och dömer. Som om det inte räckte har den anklagade prästen inte rätt till någon försvarsadvokat annat än på egen bekostnad. Men om biskoparna och domkapitlen medvetet försöker göra sig av med ett visst slag av präster kommer det att bli synligt för oss. Och det verkar som att vi är på väg dit. Den politiska agendan ska genomföras.

Nu har jag läst advokat Karlgrens överklagande vad gäller den kvinnliga präst som blev avkragad därför att hon redogjorts för sina åsikter inför en grupp konfirmander. Det gjorde hon på förekommen anledning. Hennes åsikter stämde väl överens med den bibel och bekännelse hon lovat hålla sig till i prästvigningen.

Advokat Karlgrens synnerligen stora förtjänst är att han lyckats hålla fram och driva att bibeln och bekännelsen är överordnad kyrkorätten! Det är lika lysande som självklart. Jag måste säga att jag under alla mina år sällan eller aldrig hört argumentet, konstigt nog. I överklagande läser jag:


Det finns tydlig normhierarki inom Svenska kyrkans rättsordning. Kyrkorätten är underställd Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Bekännelsen är den överordnade rättskällan i Svenska kyrkan.

När det gäller äktenskapet avhandlas detta i Stora katekesens förklaring till sjätte budet, Augsburgska bekännelsen artikel XXIII, Augsburgska bekännelsens apologi och 1878 års katekesutveckling avhandlar synen på frågan om äktenskapet. Om de dokument domkapitlet åberopar är andra av Svenska kyrkan bejakade dokument är dessa underordnade den rättkällehierarki som placerar Bibeln och bekännelsen i första och andra rummet. De av domkapitlet åberopade dokumenten och kyrkoordningen ska inte tillämpas i de delar de strider mot överordnade rättskällor.

Det går inte att uttryckas saken klarare. Också en mindre begåvad förstår vad som menas. Så hur i all sina dar kan domkapitlet avkraga den kvinnliga prästen? Borde domkapitlen då inte sätta igång en förföljelse liknande den man utövat mot kvinnoprästmotståndare de senaste femtio åren?

I en kommentar till  min förra blogg påpekades med rätta att det kan verka lite dråpligt att sådana som jag plötsligt skulle försvara de kvinnliga prästerna. Och det frågades efter skälen eftersom vi är emot kvinnliga präster.

Nja, det är inte riktigt så enkelt. Jag tror på det manliga prästämbete Gud själv gett oss människor. Den tron är allmänkyrklig och det håller jag fast vid och vill gärna tala om fortsättningsvis. Denna huvudsakliga övertygelse får den följden att jag inte tror att vem som helst har rätt till ämbetet. Inte kvinnor och inte barn och inte män som inte kallats av Gud. Det betyder inte att jag är barnmotståndare. Jag är inte heller emot alla dem som inte har kallats att vara präster i Kristi kyrka.

Nu är det så att Svenska kyrkan bejakat den politiska jämlikhet som säger att kvinnor har rätt att jobba som präster. Det kan jag inte göra något åt. Jag behöver inte ens vara motståndare till det. Det ligger så att säga utanför min kompetens. Det är som det är och jag har att finna mig i det. Jag är behöver inte vara kvinnoprästmotståndare. Däremot behöver jag förstå kyrkans tro och våga stå för den.

När en kvinnlig kollega behandlas illa ska hon försvaras som vilken annan som helst. Det som gör fallet med den kvinnliga prästen i Luleå stift angeläget för sådana som mig är att vi vet över tid vad det innebär att leva under den här typen av marginaliseringar, yrkesförbud och mediala trakasserier. Vi kan därför dela den kvinnliga prästens börda och ge henne stöd.

tisdag, januari 14, 2020

Kvinnlig präst avkragad

Jo, jag har medvetet valt rubriken. Det stör mig dels att det talas om en EFS-präst och dels att det sägs vara en hen. Vad är det för etikettering?

För det första är en präst i Svenska kyrkan  en präst alldeles oavsett. I vanliga fall är det oväsentligt om prästen är prästvigd för Svenska kyrkan eller EFS. Det har endast att göra med om man kan ha anställning i Svenska kyrkan eller inte. Men präst är man. Att det är fråga om en EFS-präst hör inte till saken. Varför ska det basuneras ut? Och det dessutom i offentligheten. Förmodligen därför att Svenska kyrkan vill skylla ifrån sig eller rent av svärta ner EFS. Det är i alla fall vad jag misstänker efter att ha följt debatterna i kyrkomötet under ett antal år. Svenska kyrkan gillar inte EFS och nu vill man markera att det inte är en vanlig präst som blivit avkragad utan en EFS-präst.

Hade det varit en präst med anknytning till Missionsprovinsen hade också det säkert markerats. Dåligt.

För det andra talas det om hen. Varför det? Är det för att det inte var en högkyrklig man? En fundamentalist. I sådana falla hade det säkert talats både om att det var en man och att det var en udda figur av något slag. Förmodligen hade han blivit uthängd med namn också, något man ville markera. Men nu var det en kvinnlig präst! En kvinnlig präst som vill hålla sig till bibelordet.

Jag har varit borta ett antal dagar och ska bort i morgon igen. Därför har jag inte hunnit läsa något protokoll. Får väl göra det när jag kommer hem på fredag, men jag ögnade igenom Kyrkans tidning. Där uttalar sig professor Per Hansson som säger sig inte kunna sig dra till minnes att en liknande avkragning någonsin skett tidigare. Skälet tycks vara att den kvinnliga prästen brutit mot Svenska kyrkans lära när hon besvarat frågan om homosexualitet och evolutionsteorierna. Professor Hansson fortsätter med att förvånat säga att hävda att det inte var länge sedan detta var Svenska kyrkans lära. Något har hänt under senare år och nu får biskopen och Domkapitlet verklige förklara sig.

Advokaten Karlgren menar att detta är det värsta han har sett vad gäller formaliafel och juridiska fel. Om han fick igenom sitt krav på inhibering vet jag inte, men jag läser att han har fyra skäl som Överklagandenämnden nu måste pröva. För det första har den kvinnliga prästen tolkats på ett osakligt sätt. För det andra åberopas lärodokument som inte är bejakade av Svenska kyrkan. För det tredje får inte åberopande av lärodokument användas för att anklaga och för det fjärde har den anklagade inte fått yttra sig!

För några år sedan motionerade vi i Frimodig kyrka om att man ska få rätt till advokat när man ställs inför domkapitlet. Men det har man inte annat än på egen bekostnad. Kanske är det dags att skriva motionen en gång till i ett rättsosäkert läge?!

Det är inte underligt att EFS är upprört. Får vi väckelsekristna eller bekännelsetrogna inte längre undervisa om äktenskapet? Självklart inte bara får vi utan ska vi! Men det är uppenbart att ledande personer glider på sanningen. Att socialdemokraterna gjort det och gör det har vi vetat länge, men nu också domkapitlen? Nja, det ska bli spännande att följa fortsättningen. Får väl läsa dokument när jag kommer hem på fredag (även om jag inte måste).

söndag, januari 05, 2020

Är biskop Bengt avkragad?

Läste just att biskop Bengt blivit avkragad, det vill säga att Överklagandenämnden inte ändrar domkapitlets beslut. Tyvärr har jag i skrivande stund inte kunnat läsa DAGEN. Det är sällan jag kan det för övrigt. Varför lägger DAGEN ut sina artiklar på nätet? När de uppenbarligen inte vill att jag ska läsa dem? Jo, men de vill att du ska prenumerera. Men om jag prenumererar på papperstidningen behöver jag inte den på nätet. Det är inte alltid jag förstår ...

Kan man förstå detta med biskop Bengt? Nja, både ock.

För det första är han inte avkragad i betydelsen att han inte längre får vara präst eller biskop. Biskop Bengt är en högst ärevördig biskop! En av de bästa. Han har nämligen satt bibeln och bekännelse före det politiskt korrekta.

För det andra kan en som är vigd till diakon, präst eller biskop aldrig mista sin vigning. Det går inte. Det finns många människor i vårt land som är döpta, men de kan aldrig bli odöpta. Det går inte. En gång döpt alltid döpt. En gång präst alltid präst!

För det tredje innebär biskop Bengts avkragning endast att han inte kommer att förklaras för behörig om han vill söka en tjänst i Svenska kyrkan. Men i skrivande stund finns det ingenting som talar för att han kommer att söka tjänst i Svenska kyrkan.

För det fjärde kan biskop Bengt fortfarande tillhöra Svenska kyrkan, betala sin avgift och rösta. Det finns mig veterligen ingenting som kan diskvalificera oss för att vara tillhöriga, det vill säga om vi är döpta.

För det femte har prästen f Bengt låtit sig biskopsvigas i Missionsprovinsen och är därmed förmodligen ointresserad av att söka tjänst i något av de territoriella stiften inom Svenska kyrkan.

För det sjätte har därmed domkapitlet i Göteborg och Överklagandenämnden inte åstadkommit någonting förutom att de visat prov på oginhet. Det händer tyvärr alltför ofta att majoritetskyrkan Svenska kyrkan beter sig monopolistiskt, som om den vore den enda sanna kyrkan i Sverige.

För det sjunde kan det urholkas nu begreppet avkragning. Det finns präster och diakoner och biskopar som rätteligen bör avkragas. Det är inte fel med viss kyrkotukt, men då får man se till att använda den kyrkorättsliga makten rätt. Inte mot dem som bekänner sig till samma bibeln och bekännelse som den själv har.

För det åttonde kan i bästa fall detta öka Missionsprovinsens trovärdighet. Trakasserier och förföljelser är det säkraste tecknet på sann kristen tro. Förhoppningsvis kommer vi att få se fler exempel på detta.

Nåja, detta var bara några spontana reflektioner. Om några dagar får jag väl se protokollet och hur processen gått till. Vidare ser jag fram emot lite analyser, reflektioner och kommentarer. Det är en spännande tid vi lever i och mycket kommer att ändra sig under det nya decennium vi nu tagit oss an.

torsdag, januari 02, 2020

Högmässa i Stockholm

I går läste jag advokaten Andreas Stenkar Karlgrens överklagan. Det gällde en präst uppe i Luleå stift som blivit "avkragad" när hon talat med konfirmander om det kristna äktenskapet. Hur i all sina da´r kan bli avkragad för något sådant?! Det är för mig obegripligt. Tydligen också för EFS eftersom man nu har begärt ett förtydligande av Svenska kyrkan. Det ska bli intressant att se utgången av de två reaktionerna samtidigt som jag undra var i all sina da´r Svenska kyrkan är på väg. Finns det ingen som kan rätta till det här? Om inte hoppas jag innerligt att EFS snarast får sig en egen biskop så det in sin viktiga mission inte fastnar i diverse domkapitel. Vi får se vart det tar vägen.

Det händer att jag kallas till eller medverkar i svenskkyrkliga sammanhang.

Sedan jag lämnade tjänsten i Hjälmseryd för tjugosex år sedan har jag inte haft något att göra med mitt gamla pastorat förutom några gånger i Gamla Hjelmseryd. Det kan finnas flera skäl till det, men nu är det tydligen dags. Visserligen finns inte Hjälmseryd som församling kvar, men där bor fortfarande människor. Församlingen slogs först ihop med Stockaryd och Hultsjö. De tre utgör nu en församling som i sin tur ingår Sävsjö pastorat.

Men nu har det hänt.Den 19 januari ska jag predika i Högmässan i Stockaryds kyrka. Därefter blir det lunch och sedan ska jag hålla föredrag om Guds rike. Jag hoppas att det blir ett kärt återseende efter alla dessa år. Vi får se.

Det verkar som att det rör på sig i det kyrkliga etablissemanget. Den 26 januari ska jag leda högmässa i ELM i Örkelljunga. ELM betyder Evangelisk-luthersk mission och är det nya namnet på vad som förr kallades BV, det vill säga Bibeltrogna vänner. Att få bidra i dessa sammanhang är något nytt för mig även om evangeliet är detsamma. Eftersom höll en undervisningsdag för samma församling tidigare i höstas vet jag att det rör på sig bland de gammalkyrkliga. Det verkar som att det blir allt svårare för dem att förlita sig Svenska kyrkan. Det har jag förståelse för. Det ska bli spännande att se hur rörelsen utvecklas under det kommande året.

Tänk, nu vill både EFS, ELM och Mp ta nya steg. Mp är förkortningen på Missionsprovinsen. Det vore en skänk från ovan om de tre kunde finna varandra och fördjupa samarbetet. Så som situationen utvecklat sig behöver vi varandra mer än tidigare. Därför är det också en glädje att Mp nu kommer att börja med högmässor i Stockholm. Jag har lovat att bidra så gott jag kan och fick därför en förfrågan om jag kunde tänka mig att medverka till att en ny församlingsbildning just i Stockholm. Mer än gärna, svarade jag.

Vi som står i svensk-kyrklig tradition behöver många nya församlingar. När jag skriver menar jag inte församlingar i kyrkorättslig mening utan i bibelteologisk mening. Om vi kan särskilja de två föreställningarna har vi kommit långt. Här har Mp alla möjligheter i världen att bli en nyckelspelare eftersom där finns både biskop och präster.

Den 9 februari börjar Mp med högmässor i Stockholm. Till en början blir det varannan söndag. Jag kommer att berätta mer här på bloggen allteftersom saker och ting utvecklas. Så välökommen igen och ett gott nytt år 2020!