söndag, februari 28, 2010

Jonas Gardell ställer frågorna!

Detta var dagens predikan i Värnamo kyrka. Du får den här i koncentrat.

En av fariséerna bjöd hem Jesus på en måltid, Luk 736-8:3. Lukas ställer frågan i kap 7: Vem är han som till och med förlåter synder? Jesus hade verkat ett eller ett par år när praktiskt taget hela landet ställde sig just den frågan. Jesus är i blickfånget. Jesus förkunnade budskapet om Guds rike. Hebr 13:8. Frågan är lika aktuell idag. Men i vår tid är det svårare att lära känna Jesus och förstå hans förkunnelse. Det gör också att vår kamp blir missriktad. Vi utgår nämligen hela tiden från oss själva, har oss själva i centrum och reducerar den Allsmäktige Guden till att vara en liten husgud som ska bete sig som vi vill. Jonas Gardell är ett bra exempel. På tisdag börjar hans "söndagsskola" i SVT 1. De fyra första ämnena är följande:

• Hur uppstod Gud?
• Vem var Jesus?
• Varför avrättades Jesus?
• Kan man köpslå med Gud?

Det låter som en Alpha-kurs. Se gärna detta tidstypiska program, men tro inte att det är representativt för den Jesus vi möter i Nya Testamentet. Jonas Gardell ställer frågorna, men ger inte svaret. Bjud i stället hem Jesus till dig själv. Han har något han vill visa för dig. Oavsett hur din livssituation ser ut har han något att säga dig. Öppna ditt Nya Testamente, knäpp dina händer och be att han kommer.

Det fanns en kvinna i staden som var synderska, skriver Lukas. Det märkliga med berättelsen är att hon inte säger ett ord. Hon står bakom Jesus och gråter. Det fanns skäl till det. Hon var en Abrahams dotter, men hade förskingrat arvet och betraktades som en synderska. Det var kärleken till Jesus som hade lockat henne. Kärleken till Jesus är ett verk av den Helige Ande, men det förstod inte fariséen Simon. Han såg bara synderskan. Han kunde se att hon grät, torkade hans fötter …, men kunde inte tolka detta. Han hade ögon för religionen, men var ändå blind. De som är fyllda med sig själva kan inte se eller förstå. Många människor saknar liksom kvinnan i berättelsen det religiösa språket. Kanhända har det mist sin betydelse? I värsta fall intagit en hållning mot Gud som Christer Sturmark m fl i dagens SvD (27/2 2010). Jesus möter sådana människor, men på ett personligt sätt. Kvinnan står bakom honom. Jesus vänder sig mot kvinnan, mot Jonas Gardell, Christer Sturmark med flera och han säger: "Dina synder är dig förlåtna." Han fortsätter med att säga: "Din tro har hjälpt dig. Gå i frid." Det finns en hemlighet i uttrycket "din tro". Och det är denna att uttrycket: din tro, inte syftar på din tro, utan på Jesus. Det är Han som är din tro. I vårt evangelium berättas om två män som stod i skuld. Den ene hade en liten skuld, den andre en stor. Skuldens storlek har ingen praktisk betydelse, eftersom Guds förlåtelse alltid är total. Kristi kyrka är en öppen folkkyrka och här delar Jesus ut syndernas förlåtelse till alla, utan åtskillnad. ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.”

Vill du ha samtalsfrågor kring denna predikan till dins samtalsgrupp kan du få det om du här till höger klickar på "Mina predikaningar".

fredag, februari 19, 2010

Biskop Sven fortfarande biskop

Det kan tyckas som ett irrelevant påstående men det är tvärtom ytterst relevant. Därför att det visar att ämbetslinjen fortfarande existerar. Det har funnits förslag på att till exempel en präst upphör att vara präst när han slutar sin anställning. Det har ännu inte vunnit gehör och jag hoppas det aldrig gör det, lika litet som mitt dop kan upphävas, eller mitt äktenskap. Biskop Sven är och förblir biskop. Men nu är frågan vad betyder det i praktiken? Kan han vara biskop i ett annat stift när näste man får lämna? Javisst. Kan man tänka sig att han prästviger lite folk vid sidan om så att säga? Javisst. Kan man tänka sig att han blir biskop för ett icke-territoriellt stift? Javisst. På så sätt och vis är han redan det. Han skulle också kunna tjänstgöra som biskop i den Norske kirke, den finska kayrkan, den anglikanska kyrkan varhelts i världen, och nio andra kyrkor på brittiska öarna, här i Norden eller i Balticum.

Jag hoppas att Svenska kyrkan bevarar sin syn på biskopsämbetet också i framtiden. Det är kanske det enda som blir kvar när grundbulten dras ur.

onsdag, februari 17, 2010

Grundbulten

Biskopen har andra arbetsuppgifter fram till 1 julil då han skiftar tjänst. Jag funderade över hur massmedias rapportering skull se ut. Dagen efter stod inte ett ord på första sidan i Värnamo Nyheter. Inne i tidningen hade de kopierat en press-realese av något slag. Minns inte vilken. Men ingen egen kommentar. De stora tidningarna hade ingenting. Kanske har de inte hunnit med att rapportera? Eller som sonen, som är informationssekreterare uttryckte det; det är ingen nyhet. Han kan ha rätt, men då är det värre än jag trodde. Då har biskopen reducerats till en tjänstman vilken som helst. Om en läkare får sparken kommenteras det i tidningen. Om en industriarbetare får sparken står det ingenting. Om hundra friställs kommer det på första sidan. Om en biskop får sluta står det ingenting? Jo, ett undantag; Smålandsposten har följt ärendet hela tiden och haft egna analyser och kommentarer.

Nu talas det mycket om Biskop Svens person. Jag gillar inte det. Jag har alltid tyckt om Thidevall, sedan jag hörde honom tala om dop- och konfirmationsseden. Sedan tog han tid med mig och hjälpte mig när jag skrev lic-avhandlingen. Jag röstade på honom när det var biskopsval och uppmuntrade honom att gå in i tjänsten trots att han innerst inne inte ville. Han har en god analytisk förmånga och förstår Svenska kyrkans läge. Han försökte göra något åt det, men det föll inte i god jord. Hans styrka blev hans svaghet. Varje människa har svagheter i sin personlighet. Det är ingenting att säga något om. Det ska man bara vara medveten om. Det kommer att vara likadant fortsättningsvis även om kyrkomötet avskaffar arvssynden. Däremot håller jag helt med Dag Sandahl som är irriterad över att det inte talades öppet om situationen förrän det är för sent. Varför har ingen sagt eller gjort något tidigare? Varför råder feghetens och tystnades kultur ionom Svenska kyrkan? Det kanske inte är så konstigt med tanke hur man behandlat varandra i till exempel ämbetsfrågan. Eller hur man kör över alla oss som ville tala om vigselrätten. Så kommer det nog att fortsätta. Alla våra bästa biskopsämnen är diskvalificerade. De får inte bli biskopar av kända skäl. Inte ens kyrkoherdar.

Det är rimligt att tolka Biskop Svens fall utifrån hela systemet. Grundbulten i Kyrkoordningen säger att Svenska kyrkan är evangelisk-luthers kyrka samtidigt som det är en öppen, demokratisk kyrka. Hur går den ekvationen ihop? Ta bort grundbulten och hela systemet faller.

Just nu - i skrivande stund kommer ett inslag på Smålandsnytt. Det är en intervju med Eva Hamberg, religionssociolog. Hon menar att det finns grundläggande fel i hela systemet (sic!). Låt oss be att vi får en viktig och ärlig diskussion omkring grundbulten i Svenska kyrkan!

måndag, februari 15, 2010

Biskop Sven har avgått ikväll - på S:t Sigfrids dag

I kväll har det hållits presskonferens. Där meddelades att Biskop Sven Thidevall avgår från sin tjänst som Biskop över Växjö stift. Det sker på S:t Sigfrids dag som är Växjö stifts grundare och skyddshelgon. Detta är något helt unikt inom Svenska kyrkan och ett tecken på dess förfall. Jag vet att det kan uppstå konflikter också i kristna sammanhang. Det är inte länge sedan vår kyrkoherde fick lämna sin post här i Värnamo. Varför skulle det inte finnas problem bland oss? Då kunde inte Biskopen hjälpa kyrkoherden för att, som Biskop Sven sa till mig; Jag har inga befogenheter. Kyrkoherden och kanske också Biskopen är utlämnad till de förtroendevalda och de anställda. De är hans arbetsgivare sedan kyrkan skildes från staten och församlingen blev arbetsgivare. Tidigare var det ju Biskopen som var prästerna arbetgivare. Nu är det som sagt andra regler som gäller.

Nedmonteringen av och respekten för Kyrkans ämbete har nu i det närmaste total urholkats. Vad jag vet har avskedande av en Biskop bara skett två gånger tidigare Första gången var i mitten på 1500-talet och andra gången när den nyvalde Biskopen Dick Helander tvingades avgå 1952 eter att ha dömts i världslig domstol mot sitt nekande. Men att en Biskop nu mer eller mindre blir "utköpt" är som sagt helt unikt. Det kan ske igen och vad betyder det då att vi ha en episkopal struktur? Ingenting.

I en mening har jag har förståelse för Biskop Svens agerande. Det är svårt att fortsätta utan förtroende, men som vi alla vet är det sällan ens fel att två träter. Nej, detta är snarare ännu ett exempel på systemfel i hela organisationen, en organisation som helt klart befinner sig på fallrepet. Vad ska hända i framtiden med Svenska kyrkan? Vem kan vara trygg? Vem kan lita på episkopos fortsättningsvis?

I morgon lär detta bli riksnyhet, men det lär väl knappast göras några djupare analyser av en okunnig media, - än mindre någon andlig analys.

Låt oss be för Biskop Sven och hans familj.

måndag, februari 08, 2010

Aktiv dödshjälp?

Måndagen den 25 januari hölls en konferens om dödshjälp i Stockholm. Den var en redovisning av det arbete som Statens medicin-etiska råd gjort på regeringens uppdrag. Någon kanske undrar hur man alls kan tänka sig dödshjälp. Svaret är helt enkelt att kunskapsutvecklingen tvingar oss till det. Idag är det möjligt att hålla liv i en människa så länge att det närmast kan betraktas som ett övergrepp. Men var går gränsen? Det är frågan. Under senare tid har det också skett en förskjutning mot att individen själv i allt högre grad ska få vara med och bestämma om sin behandling och också inom sin död.

Rådet sammanställde fem överväganden som också låg till grund för konferensen. Dessa är att:

1. avstå från att inleda livsuppehållande behandling
2. avbryta livsuppehållande behandling
3. erbjuda palliativ behandling och palliativ sedering
4. erbjuda läkarhjälp vid förskrivning av läkemedel vid ett självvalt livsslut
5. erbjuda aktiv läkarhjälp vid ett självvalt livsslut

Alternativen 1-3 används idag, men alternativ 4 och 5 kräver lagändring.

Sjukhusprästen Brattgård gav en historisk dimension genom att påminna om Hippokrates (470-360 f Kr) etiska hållning för läkare. Denna är att läkaren

• aldrig ska skada
• ibland bota
• ofta lindra
• alltid trösta

Professorn Lynöe som deltog i TV-programmet Debatt kan för sin del tänka att alt 4 utgör en rimlig hållning och menade att samtidigt som patientsäkerheten är viktigt är också läkarnas säkerhet viktigt. De ska inte behöva ta sådana beslut som att assistera vid självvalda livsslut utan juridiskt stöd, än mindre behöva risker böter eller fängelse. Det är vad som just hänt på Astrid Lndgrens sjukhus. Läkaren avslutade det lilla barnets lidande, men har nu häktats. Det ska bli intressant att se hur rättegången utvecklas.

Riksdagsledamoten Barbro Westerholm hävdade att det är viktigt att politikerna nu inte sviker sitt ansvar. Hon talade för att politikerna ska ge ramar som gagnar individens autonomi, men var samtidigt införstådd med den spänning som finns mellan individen och dennes familj. Ska föräldrarna besluta om vilken vård deras svårt hjärnskadade barn ska få? Här finns mycket svåra ställningstaganden att göra för alla inblandade. Ska vi verkligen lägga våra liv i politikernas händer?

Varje år dör ungefär 95 000 människor i Sverige, ungefär 50 % i hemmen, 40 % på sjukhuset och övriga 10 % på andra platser. De flesta dör lugnt och stilla. Döendet är en del av livsprocessen och den processen bör vi inte påskynda eller fördröja. Problemet är att vi sällan på dagen an veta om en patient är döende eller inte. Är det rimligt att sätta in palliativ sedering, det vill säga söva ner en människa när smärtorna är för svåra?

Dagen avslutade med ett panelsamtal. I panelen deltog Anders Wejryd, ärkebiskop, Helena D´Arcy, ordförande för Respekt inom Romersk-katolska kyrkan, Christina Wåhlin, sjukhuspastor på Karolinska sjukhuset, Misha Jaksic, ortodox präst och ekumeniska samordnare vid Sveriges Kristna Råd. Sakkunniga var närvarande och det gavs utrymme för deltagarna att ställa frågor. Samtalet inleddes med att var och en fick tala. Den ortodoxe prästen och den Romersk-katolske representanten var båda väl genomtänkt och profilerade i sina inledningar. Den ortodoxe prästen betonade liturgins ställning och betydelse inom den ortodoxa gemenskapen. I den framhävs livet, livets seger över döden och Gud som livgivaren. Livet är därför alltid överordnad döden och döden kan bara förstås ur det perspektivet. Den Romersk-katolske representanten började med att säga att det är stor skillnad mellan att dö och att dödas. Detta är en skillnad som måste upprätthållas. Hon kunde tillsammans med övriga säga ja till alt 1 och 2, men fick problem redan med alt 3. En patient ska inte utan vidare kunna förmå läkare att handla på beställning. Den sjuke måste respektera läkarna, sa hon. Om någon ska få hjälp måste vi börja värdera människor och kommer strax att befinna oss på ett sluttande plan. Den Romersk-katolska kyrkan kan av det skälet inte tänka sig alt 4 eller 5.

Ärkebiskopen tyckte att frågan behöver utredas mer och välkomnade ett samtal. Detta var också vad media rapporterade.

Konferensen var givande och klargörande. Frågan hur vi skall dö belystes ur flera olika synvinklar. Enligt min mening är detta i mycket hög grad är en existentiell och därmed också en teologisk fråga. Jag tyckte det framgick att frågan inte främst är juridisk eller ens etisk, utan berör den underliggande synen på människovärdet, för att inte säga världsbilden. Därför tycker jag det var något oroväckande när individens beslut betonades så starkt. Då ligger alt 4 nära till hans eftersom de dödsbringande tabletter som läkarna skriver ut och levererar lägger hela ansvaret på den enskilde. Men hur ska en sådan hantering kunna begränsas utan att missbrukas? Ska pillerburken finnas där i stället för en medmänniska eller i stället för en god palliativ vård?

Det talades regelbundet om en ”värdig död”. Men ingen död är ovärdig. Döden är en del i vår livsprocess. Däremot kan det finnas en ovärdig yttre miljö, ovärdig etik och moral som kan leda till en ovärdig behandling. Men det leder till en helt annan diskussion.

Det är sannolikt att det i framtiden kommer en lagändring på grund av den ökade kunskapen och därför att individens självbestämmande stärks. Det första skälet är lätt att förstå, men det andra gör frågan ytterst komplicerad. Framtiden får utvisa om det blir ingående samtal inom kyrkor och samfund. Dessa samtal kanske har mindre betydelse för utslaget, men kan få stor betydelse för kyrkornas egen syn på människan.

fredag, februari 05, 2010

Vad är då en människa?

Knappt har jag kommit hem från konferensen om dödshjälp så stöter jag på den medialt. Igår på TV-programmet Debatt diskuterades saken. Jag såg som vanligt inte hela (när såg jag ett helt TV-program senast?), men uppfattade att debatten rörde vid det väsentliga. I debatten deltog bland andra professorn Nils Lynöe som är en av dem som mer eller mindre öppet argumenterar för aktiv dödshjälp. Hans utgångspunkt tycks vara att läkarens uppgift är att lindra och i ett visst läge är det lindrigaste att ta livet av personen i fråga. Det var det som skedde på Astrid Lindgrens sjukhus. Mot detta diskuterade juristerna som menade att det var Domstolens sak att avgöra om en gärning ska betraktas som dråp eller mord. Detta avspeglar en del av problematiken. Men ingenstans talades det om synen på människan och det är detta som förskräcker mig. Idag (5/2-09) finns en redogörelsen i SvD av den tyske filosofen Thomas Metzinger och dennes tankar. Han utgår från neuroteknologin och medvetandeforskningen. Människan är där en produkt av sig själv, en inbillning. Vi lämnar Descartes som i slutet på 1600-talet kunde konstatera att människan finns. Nu går vi in i en tid där människan inte finns, det vill säga som ett jag, än mindre som en själ. Hon är ett resultat av kemiska processer. Artikeln slutar med att detta är framtidens förståelse av människan. Vad betyder en sådan utveckling för synen på människan?

Jag har skrivit en rapport från den där dagen i Stockholm som ska gå till Stiftsstyrelsen. Den ska bara ligga till sig lite sedan kan jag låta er få veta lite mer om hur debatten går, men först ska jag åka till Åland för att vara med på Frimodig kyrkas Kick-off. Jag åker om ett par timmar och återkommer efter helgen. Ha en god helg!