Så har jag läst ut Barrlings läsvärda bok som jag särskilt rekommendera den som vill förstå varför det ser ut som det ser ut i Sverige vad beträffar religionen. Under de två senaste decennierna har det kommit en rad avhandlingar, artiklar och böcker i ämnet så ingen skulle behöva vara okunnig om vad som hänt. Ändå är det viktigt att sprida hur särskilt (S) lyckats samspela med historien. Inte minst är det viktigt att se och förstå de metoder som använts. Jag tänker på hur en enda tes, till exempel den om allas lika värde, kan sättas, drivas och hur motståndare kan hängas ut. Boken är emellanåt nästan humoristisk. Jag ler igenkännande när jag läser:
Tänk om det är så svensk socialdemokrati tog över religionens roll, och kom att utvecklas till en modern form av svenskprotestantism? Kanske var det så att de fromma svenskarna fortsatte att vara fromma, men genom tron på socialdemokrati? Plötsligt kommer då Socialdemokraternas ledare i annat ljus; Per Albin Hansson som patriarken som pekade ut svenskarna som ett folk utvalt till rättvisa och jämlikhet; Tage Erlander som den omtyckte kyrkoherden; Olof Palme som den brinnande väckelsepredikanten; Göran Persson som våran prost, fryntlig med en räv bakom örat. Slutligen finner vi Magdalena Andersson: en modern statskyrkopräst med modern uppsyn och både ekonomiska redovisningar och värdegrundsdokument i ordning. Hon behöver inte bära prästkrage, den syns ändå.
Samtidigt har Barrlings bok en underton av hopp. Hon låter mig förstå att religiositeten är konstant, att den inte alls upphört utan snarare tvärtom när som helst kan väckas till liv igen. För närvarande präglas Sverige av sekulära värderingar. Det behövs inga gudaväsen eller helgon, men i själva verket lever vi med sådana hela tiden. I själva verket kan tillvaron förstås som en av sekulär form färgad av religion.
Det finns därmed hela tiden en möjlighet att knyta an till människan och hennes andliga behov. Det kanhända att Svenska kyrkan inte är Guds redskap för kommande år, men Han kan besöka oss och komma till tals med oss också på andra sätt.
1 kommentar:
Läste i samband med detta blogginlägg att självaste Richard Dawkins lämnar FFRF då han tycker woke'ism har gått så långt att det blivit en religion och även infekterat ateistiska FFRF. Cirkeln sluts...
Skicka en kommentar