tisdag, maj 21, 2019

Missionsprovinsen nästa?

I två tidigare bloggar har jag skrivit om prästämbetet och prästvigningen. Väl medveten om att mina frikyrkliga vänner står i en annan tradition. Väl medveten om att min förståelse av ämbete och vigning är allmänkyrklig och i den meningen skiljer sig från vad Svenska kyrkan ger uttryck för. Kanske är det dags att ta konsekvensen av detta?!

Svenska kyrkan har under 1900-talet allt mer avskärmat sig från den historiska kyrkans förståelse av ämbetet. Bortsett från Socialdemokraternas medvetna handlande har också Svenska kyrkan själv fjärmat sig från tanken. Nu kan man tänka sig att anställa missionspastorer utan att prästviga dem. Ordet ämbete finns inte längre utan i stället talar man om "uppdraget".

Om detta visste professorn Lars Österlin (1923-2006) att berätta. Österlin var docent i kyrkohistoria och adjungerad professor i missionsvetenskap och ekumenik vid Lunds universitet. Han hade nära relationer till Church of England och skrev en bok om dessa. I den boken redogjorde han bland annat om varför frågan om den apostoliska successionen är viktig. Noggrant gick han igenom likheter och skillnader när han jämförde Church of England och Svenska kyrkan. Boken var tillsammans med f Gunnars böcker en ögonöppnare för mig. Svenska kyrkan tog medvetet avstånd från det apostoliska ämbetet som det traditionellt uppfattats.

Svenska kyrkan började i stället betona att den är en episkopal kyrka. Samtidigt som man gjorde sig av med den traditionella förståelsen behöll man med andra ord systemet med biskopar. Man fortsatte att kalla sig för en apostolisk kyrka med biskopar. Jag är osäker på om några av Svenska kyrkans företrädare idag på allvar våga hävda att kyrkan är apostolisk. Möjligen utan allvar. Utan att ta diskussionen om ämbetet. Det finns tre skäl att jag skriver detta.

Det första skälet är att jag vid flera tillfällen förstått att överheten vill ha kvar systemet för att kunna tvinga sina präster till "andlig" lojalitet. Det har varit så osmakligt att se detta att jag inte har velat se det. Men det finns gränser.

Det andra skälet är att Kyrkans Tidning nr 20/2019 låtit publicera en artikel i saken. En av de mer drivande socialdemokraterna som i samband med kyrkans skiljande från staten beslutade att prästerna skulle vara lokalt anställda i stället för att vara anställda av biskopen var Torgny Larsson. Nu skriver han i Kyrkans tidning, 20 år senare, att han ångrar sig. Men skadan har redan skett!!! Systemet har urholkats. Trovärdigheten är borta. Hundratals präster har farit mycket illa och gör än.

Det tredje skälet är att jag inser att Missionsprovinsen vill leva efter Bibeln och Svenska kyrkans bekännelse. Missionsprovinsen bekänner sig till den apostoliska succession när den hänvisar till Bo Giertz och Bertil Gärtner. Dessa biskopar är också mina vigningsbiskopar och om jag vill stå kvar i "deras" tradition behöver jag stå med Missionsprovinsen som på riktigt upprätthåller en apostolisk och episkopal kyrka.

Om eller när jag skriver min ansökan till Missionsprovinsen lämnar jag Svenska kyrkan bakom mig. Då behöver jag inte längre på ett personligt sätt engagera mig i den. Jag ser i Kyrkans Tidning, samma nummer som ovan, att prosten Sverker Ericson skriver under rubriken Blåögda biskopar avskaffade sig själv. Vidare att ledaren i samma nummer handlar om detsamma. Då har det i alla fall äntligen kommit upp till ytan. Nu får vi se om här finns tillgänglig kraft för att ett offentligt samtal ska komma upp. Tillåt mig tvivla.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det inte är jag som blir avkragad när jag går vidare. Det är Svenska kyrkan som avkragar sig själv.


  

Apg 11:25-30


11 25 Därefter begav han sig till Tarsus för att söka upp Saulus. 26 Han fann honom och tog med honom till Antiokia. Under ett helt år var de tillsammans med församlingen och undervisade en stor skara. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.

V 25 Det är ganska uppenbart att Barnabas kände Saulus och dennes kallelse, 9:15, 27. När vi lämnade Saulus i 9:30 reste han hem till Tarsus. Därför reser Barnabas nu till Tarsus för att söka upp Saulus och be honom komma med till Antiokia. Nu har hans tid att tjäna hedningarna kommit. Saulus kommer med och tillsammans tjänar de i Antiokia i ett helt år, v 26. Hur lät deras undervisning? De undervisade sannolikt om Jesus liv och leverns, betydelsen av vad han gjorde, hans död, begravning och vad hans uppståndelse från dem betyder för oss. De undervisade om att Jesus sitter på Faderns högra sida och väntar på att få återvända.

V 26 Det var i Antiokia de först kom att kallas kristna, 26. De hade tidigare kallats bröder, 1:16, frälsta 2:47, lärjungar, 6:1, som dem som var på Vägen, 9:2, heliga, 9:13 och troende, 10:45. Nu kallas de för kristna därför att de och deras undervisning kopplades samman med Jesus Kristus. Ordet kristna finns bara ytterligare två gånger i Nya Testamentet, nämligen Apg 26:28 och 1 Petr 4:16.

11 27 Vid den tiden kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. 28 En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen – den kom också under Claudius regering. 29 Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen. 30 De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste.


Profeten Agabus profeterade om en hungersnöd som skulle komma över hela världen, grekiska oikoumene. Forskarna har inte kunnat bekräfta denna, men däremot är de överens om att den drabbade Jerusalem under kejsare Claudius, som regerade mellan år 41-54 e Kr. De kristna i Antiokia beslutade då att de skulle understödja församlingen i Jerusalem under deras nöd och sände Barnabas och Saulus med sina gåvor till Jerusalem, v 30. De skulle då vara det andra besöket Saulus gjorde i Jerusalem enligt honom själv i Gal 2:1–10. Vid en första genomläsning tycks detta bekräftat eftersom det heter att han reste med Barnabas, Gal 2:1 och att han reste efter att ha tagit emot en uppenbarelse, Gal 2:2. Paulus skriver också i Gal 2:10 att apostlarna i Jerusalem ville att de också fortsättningsvis skulle tänka på de nödställda i Jerusalem.


Lukas skriver i 11:30 att Paulus var med Barnabas i Jerusalem med kollekten. Detta är då det andra besöket enligt Lukas. Det första läste vi om i 9:26. Men i Gal 2:1 skriver Paulus att det dröjde 14 år efter hans omvändelse (år 32) innan han kom till Jerusalem för andra gången (år 48).

Men detta rimmar illa med Apostlagärningarnas kronologi i Apg 12:1 och 12:23. Jakobs död dateras nämligen till år 42 e Kr och Herodes död till 44 e Kr. Problemet förvärras av att det är Paulus själv som skriver Galaterbrevet. Hans uppgifter räknas som primärkälla och då skulle texten i Apostlagärningarna behöva förklaras ytterligare.[1] Det är i och för sig ingen omöjlig uppgift. Lukas kanske inte skriver så kronologiskt som vi läser det.[2]


[1] Inom forskningen kan det hända att två uppgifter är motstridiga. Då behöver forskare överväga vilken uppgift som väger tyngst och en primärkälla anses mer pålitlig än en sekundärkälla. Galaterbrevet är skrivet av Paulus och han borde veta, bättre än Lukas, vad som hänt. Dessutom skriver Paulus för att förklara vad som hänt och betonar att han inte var i Jerusalem.
[2] Det finns tre lösningsförsök. Det första går ut på att Gal 2:1 syftar på kollektresan och inte Jerusalemsmötet, men att Lukas placerat resan fel kronologiskt. 11:27-30 borde ha placerats efter 14:28. Det andra försöket går ut på att Lukas haft tillgång till två traditioner. Den ena handlar om en kollektresa och den andra om ett besök i Jerusalem, beskrivet i Gal 2:1, men Lukas har slagit ihop dessa till 11:27-30. Kronologin kan stämma om Paulus blev omvänd år 31 e Kr i stället för 34 e Kr som vi antagit. Det är ju 14 år efter hans omvändelse. Det tredje lösningsförsöket utgår från att kollektresan är oväsentlig i Galaterbrevet och därför om än inte bortglömd ändå förbigången. Om Paulus tagit med den skulle den ha placerats mellan Gal 1 och Gal 2.

tisdag, maj 07, 2019

Ny bibelteologisk kommentar


Den 17 maj kommer den andra delen av kommentaren till Evangelium enligt Matteus ut på marknaden.



Så här skriver prästen, vännen och kollegan Hans Lindholm, EFS om Evangelium enligt Matteus, kap 14-28: 

Håkan Sunnliden ger nu ut den andra och avslutande delen av sin bibelteologiska kommentar till Matteusevangeliet.
Under många år som församlingspräst och bibellärare har han vunnit mångas förtroende genom sina bibelutläggningar.
De präglas av stor kärlek till Guds Ord (både Gamla och Nya testamentet), stor kärlek till Jesus Kristus (både som människa och som Gud inkarnerad)
och stor kärlek till Kyrkan (både den världsvida och den lokala).
Matteusevangeliet har kallats Nya testamentets mest judiska bok, skriven till judar som funnit att Jesus är den utlovade Messias.
Den gammaltestamentliga och judiska bakgrunden lyser ofta igenom, till exempel i många så kallade reflektionscitat, där gamla skriftord
sägs ha gått i uppfyllelse, och i bokens struktur kring fem stora tal som för tankarna till de fem Moseböckerna. Genom sin breda beläsenhet
förmedlar Håkan kunskaper och perspektiv som öppnar många textavsnitt.
Han väljer också sida i en pågående debatt om hur det judiska hoppet ska relateras till den kristna övertygelsen att alla löften
fått sin uppfyllelse genom Jesus. Spänningsfältet mellan en eskatologi byggd på gammaltestamentlig respektive nytestamentlig
hermeneutik skulle kräva en omfattande bibelteologisk diskussion, som inte ryms i en evangeliekommentar. Här får vi ett tydligt och
moderat inlägg i ett sådant samtal, som förhoppningsvis kan fortsätta och fördjupas länge än – kanske ända tills alla mänskliga ord tystnar vid Messias ankomst.

Det går nu att förhandsbeställa Evangelium enligt Matteus, kapitel 14-28, – enklast på www.litenupplaga.seBoken ska levereras 17 maj och priset 195;- plus porto. 
Om du vill ha båda volymerna, kap 1-13 och 14-28, beställer du direkt från mig eftersom jag har restupplagan av kap 1-13 här hemma hos mig. Mejla mig på den här adressen hakan.sunnliden@telia.com.  

Apg 11:19-24


Vi har tidigare sett att missionen påbörjades av dem som fick fly från Jerusalem efter att Stefanus blivit martyr, 8:1. Nu knyter Lukas an till detta och berättar att de bland annat flytt till Fenikien (nuvarande Libanon), Cypern och Antiokia. Nu är det de kristna som befinner sig i diasporan. Vi läser:

11 19 De som hade skingrats genom förföljelsen som började med Stefanus kom ända till Fenicien, Cypern och Antiokia, och de förkunnade ordet endast för judar. 20 Men bland dem fanns några från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiokia började de tala även till grekerna och förkunna evangeliet om Herren Jesus. 21 Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.

V 19-20 säger att de först förkunnade ordet endast för judar, men i v 20 vidgas horisonten. De som kom från Cypern och Kyrene predikade Jesus som Herren, inte som Messias. De predikade tydligen också för hedningar. När det i v 20 översätts med ordet icke-judar heter det i den grekiska texten hellenistas och det är inte självklart på vilka det syftar. Ordet finns bara i 6:1 och 9:29 och där översätts det med de grekisk talande judarna. Men ordet kan också syfta direkt på greker, det vill säga hedningarna. De flesta exegeter menar att Lukas måste syfta på dem, eftersom det knappast varit särskilt uppseendeväckande att de predikade för judar, om än grekisk talande.

V 21 beskriver missionen och evangelisationen med orden att de kom till tro och att de omvände sig. Det var framför allt i Antiokia dessa hedningar kom till tro. Herrens hand var med dem.

Antiokia i Syrien
Herren hade inte kunnat välja en bättre plats, eftersom Antiokia vid denna tid i högsta grad är en internationell stad och kunde tjänas som en språngbräda för den fortsatta missionen.

Antiokia grundlades 300 f Kr av Seleucus Nicator, en av Alexander den Stores generaler. Han gav staden namn efter sin far Antiochus. Staden hade vid den här tiden uppskattningsvis 500 000 invånare och var kosmopolitisk i dess rätta mening med folk från Grekland, Rom, Persien, Indien och till och med Kina. År 64 f Kr togs staden in i det romerska imperiet och blev Romarrikets tredje stad efter Rom och Alexandria, enligt den judiske historieskrivaren Josephus.

Den här gången sänds inte någon av apostlarna till Antiokia utan Barnabas. Han kunde omedelbart konstatera att folk kom till tro i skaror på Herren och han uppmanade dem att helhjärtat hålla fast vid Herren.

11 22 Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man sände då Barnabas till Antiokia. 23 När han kom dit och såg vad Guds nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att hålla sig till Herren av hela sitt hjärta. 24 Barnabas var en god man, fylld av den helige Ande och tro. Och en stor skara fördes till Herren.

V 24 säger att en stor skara fördes till Herren, det grekiska ordet prostithemi har närmast blivit en teknisk term. Samma ord användes i 2:41 och 47.

torsdag, maj 02, 2019

Prästvigningen

Det tog lång tid innan någon reagerade på att ett par missionspastorer i Värmland kunde få prästtjänst utan prästvigning. Det verkar inte ha varit någon som har invändningar mot att betrakta prästämbetet som ett yrke bland andra. Finns det ingen ansvarig inom Svenska kyrkan som kan stå upp och försvara prästämbetet? Det verkar inte så. Den ende som i vanlig ordning var snabb på att reagera var Dag Sandahl som skrivit om detta i sin blogg på Kyrklig Samlings hemsida. Du hittar hans mycket välskrivna artikel genom att klicka här. Men jag behöver inte upprepa vad han redan har skrivit även om det skulle behövas,

Men idag kunde jag först göra ett konstaterande, sedan läsa en artikel i Kyrkans Tidning, nr 18/2019 och till sist fundera över en tänkbar slutsats..

1. ett konstaterande
På första sidan av senaste numret läser jag rubriken: "Nydöpt präst lämnar yrket". Jag skriver det en gång till ... lämnar yrket! Vilket yrke kanske du tänker? Prästyrket. Det är Kristina Hjern som först fick sitt dop i Swedenborgskyrkan godkänt och därför prästvigdes. Hon har predikat och förvaltat sakramenten i 14 år innan biskopen Eva Brunne fick för sig att underkänna hennes dop samtidigt som hon erkänner prästvigningen. Samtliga biskopar i svenska kyrkan godkände detta beslut.Kristina Hjern betraktar sitt dop som ett "omdop". Idag säger Kristina Hjern: Jag behöver fundera på det jag har varit med om och markera ett allvar i det jag har utsatts för ... hela händelsen vittnar om en kyrka som är osäker, där det som ska vara nåd och kärlek har blivit makt och strukturer". Vi är numera ganska många som tröttnat på Svenska kyrkans tafatthet. Måtte bara ärliga kristna också förstå vad de är delaktiga i, tänka om och fatta nya beslut.

Nu kan man kanske säga att den här typen av fadäser regelbundet sker i den historiska kyrkan. Inte mycket att göra åt. Vi får lämna misstagen bakom oss och se framåt brukar det heta. Det kunde man göra om det var ett misstag men här handlar det om en del i en medveten strategi. Händelsen med Kristina Hjern är toppen av ett isberg.

2. en artikel
Det är knappt jag tror det är sant. Min gamle lärare från utbildningstiden, sedermera biskopen i Visby stift Lennart Koskinen skriver artikeln under rubriken: "Vart tog vigningen vägen?" Att han över huvud taget ställer frågan är alarmerande. Tänk att en biskop i Svenska kyrkan frågar efter den? Är det någon som ska kunna svara på den frågan är det väl han! Han konstaterar att det i biskopsbrevet 2014 genomgående talas om "uppdraget som präst". Men han måste väl ha vetat att ordet ämbete helt är borttaget? Det finns inte kvar. Du hittar det inte i Kyrkoordningen. Det är borta. I vanlig ordning har det skett med de små stegens strategi. Så att ingen ska märka något.

Socialdemokraterna ville att kristen tro skulle betraktas som en privat åskådning. När de sedan skulle urholka Svenska kyrkan började man (naturligtvis) med att knäcka kyrkans ryggrad, det vill säga ämbetet. Plötsligt skulle varje arbetssökanden ha rätt till prästyrket. Sedan har det gått steg för steg från avskaffandet av samvetsklausulen till rent yrkesförbud. Yrkesförbudet verkställdes dels genom att sökanden till kyrkoherdetjänster tvingades skriva på ett papper och dels genom att helt enkelt vägra unga män prästvigning.

Det underliga med Koskinens artikel är att han trots allt vill försvara prästvigningen. Han skriver "En synlig konsekvens av att den livslånga vigningen håller på att ersättas av att 'ha ett uppdrag i Svenska kyrkan' är, att alla vigda som av någon anledning inte innehar har en avlönad tjänst i kyrkan i praktiken marginaliseras allt mer." Vet inte Koskinen att biskop Wadensjö i Karlstad stift redan i början på 1980-talet ville driva tjänsten just dit?! Nyvaken skriver Koskinen vidare: "Det finns i vårt land många vigda, lojala, osynliggjorda i sin egen kyrka. De var och är inte anställda och uppbär lön, så de 'bär inte uppdraget som präster'. Så vart tog vigningen vägen?"

3. en tänkbar slutsats
Slutsatsen kommer till mig i tre delar.

För det första finns inte det allmänkyrkliga prästämbetet kvar i Svenska kyrkan. Det har gjorts om till ett yrke bland andra som i princip vem som helst kan ta sig. Det gör både förkunnelsen och sakramentsförvaltningen osäkra.

För det andra kommer Svenska kyrkan fortsätta hävda att den är episkopal. Det är egentligen den enda möjligheten för kyrkan att kräva lojalitet. Du måste underordna dig biskopen och domkapitlet även fortsättningsvis. Det allmänkyrkliga innehållet har emellertid ersatts av världsliga värderingar och ordningar. Bokstaven, det vill säga jämlikhet, lojalitet, HBTQ och så vidare, är överordnad. Men genom att tro sig behålla hierarkin kan den användas som en tvångströja. Den binder människor i en falsk lojalitet eller alternativet; lämna, som man sagt till mig upprepade gånger.

För det tredje blir frågan om jag inte ska förvalta mitt ämbete genom att ställa mig till Missionsprovinsens förfogande. Det är med stor olust jag är kvar i den kyrka som marginaliserar, förtalar och trakasserar dem som håller fast vid kyrkans allmänneliga förståelse av ämbete. Och det är svårt att erkänna dem som prästvigs i en kyrka som uppenbarligen gjorts om i grund.

Ämbetsfrågan måste komma upp på nytt. Och den här gången räcker det inte med beslut av kyrkomötet. Beslutet måste fattas i gemenskap med hela Kyrkan. Amen!

söndag, april 14, 2019

Prästämbetet

Kära vänner. Tack för uppmuntrande hälsningar och tillrop. I bloggen skrev jag att jag drar ner på bloggandet, att man inte ska sparka på en som redan ligger och därför inte så mycket kritisera Svenska kyrkan. Sedan går det bara ett par dagar och jag bara måste göra det jag inte vill.

I senaste numret av Kyrkans Tidning, nr 15/2019, tar den ekumeniske handläggaren på kyrkokansliet avstånd från prästämbetet! Det jag nu kommer att skriva är snarast en reaktion från min sida även om det har gått ett par dagar. Jag skriver med andra ord innan jag har sett andra reaktioner eller innan jag reflekterat färdigt, men med en inre känsla av att detta måste få konsekvenser.

De utav oss som tror på prästämbetet som den allmänkyrkliga kyrkan tro och lär har vetat att synen på ämbetet varit hotad under hela 1900-talet. Vi som gick prakten i slutet på 1970-talet stod i en mycket påtaglig strid där de ansvariga bokstavligen försökte tvinga oss att överge kyrkans ämbetssyn. Men då fanns fortfarande en förståelse. Kampen om prästämbetet som kyrkan känner det började efter Luthers betoning på ämbetet som ett predikoämbete. Självklart hade han inte fel men betoningen gjorde att många ville göra om ämbetet till ett rent predikoämbete, särskilt de reformerta såg här sin chans. Men det svenska reformerade kyrkan tog sig igenom och bevarade det apostoliska ämbetet. Sedan kom liberalteologerna som framför allt tillsammans med socialdemokraterna och den växande opinionen för kvinnors rätt till alla yrken såg möjligheten att en gång för alla göra ett slut på prästernas makt. Den som vill läsa detaljerna kan införskaffa Dag Sandahls bok En annan kyrka.

Jag är verkligen inte okunnig om hur det apostoliska prästämbetet uppstått, räddat kyrkan genom historien och sedan alltmer avvecklats inom Svenska kyrkan, - men ändå överlevt fram till ... ja, när då? Här finns säkert olika uppfattningar, men de flesta "av oss" ifrågasätter riktigheten med dagens präster i relation till det apostoliska prästämbetet. Det är inte bara Romersk-katolska kyrkan som underkänner svenska präster. De flesta frikyrkliga gör det också om än av andra skäl. 

Den syn som tagit över den klassiska är den funktionella. Jag minns när biskopen i Karlstad gjorde sig till tolk för denna syn. Han menade att när prästens anställning upphörde, upphörde också personen i fråga också att vara präst. Själv tror jag att det blir konsekvensen av innevarande utveckling eller ska vi skriva avveckling. Detta är motsatsen till den allmänneliga kyrkans tro och bekännelse.

Och så kommer det - kyrkokansliet i Uppsala hävdar precis det!!!

Jag tycker artikeln är så tydlig att jag inte ens vill återge vad som står i den. Den som vill får själv leta upp den. Så till två slutsatser.

För det första måste detta leda till reaktioner från ganska många läsare. I bästa fall kommer ämbetsfrågan upp till ytan igen. Det gick med andra ord inte att bortse från det apostoliska prästämbetet. Frågan blev infekterad och måste upp till samtal igen. Svenska kyrkan kan inte gömma sig bakom Bekännelseskrifterna eller fortsätta med mantrat "vi är en episkopal kyrka". Det apostoliska prästämbetet måste förnyas och tas emot på nytt.

För det andra måste detta få mig att, för vilken gång i ordningen, på nytt tänka igenom min tillhörighet. Det har i mer än 40 år varit min tröst att jag via biskoparna Giertz och Gärtner varit och är insatt i den apostoliska successionen. Jag har verkligen inte lust att sluta mina dagar i en kyrka som förnekar mig den glädjen. Jag lägger ut den här bloggen också på hemsidan och inser att jag lär återkomma i frågan på mer än ett sätt. Frågan ska upp på hemsidan, ut i undervisning om det apostoliska ämbetet och ut på vår Bibelskola-on-line. Det är förvisso sant att jag inte längre är anställd i Svenska kyrkan, men jag står kvar i ämbetet tills jag lämnar jordelivet!

Apg 11:1-18


11 1 Apostlarna och bröderna i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord. 2 När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna angripa honom 3 och sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och ätit med dem!"

V 1 visar att Petrus tvingades hålla ett försvarstal efter händelsen i Caesarea. Samtidigt får Lukas tillfälle att upprepa det väsentliga. Hela situationen påminner om den som uppstod när Filippos kom till Samarien, se 8:14 ff. Då sänds Petrus dit för att inspektera vad som skett. Nu är han själv i samma situation.

V 2-3 säger bokstavligen att ”de omskurna” kritiserade Petrus. Orden är betonade på ett sådant sätt att läsaren får intryck att det närmast rör sig om en grupp, kanske den som Paulus kallar för judaister. Anklagelsen riktar sig inte utan vidare mot hednamissionen som sådan, utan mer mot följderna, det vill säga att Petrus har bordsgemenskap med hedningarna, v 3. En verksamhet som leder till sådant kan inte vara Guds vilja. De menade att Petrus borde förstå det.

Stott har markerat detta när han hävdar att Lukas delat in berättelsen i fyra delar för att riktigt understryka hur Gud övertygar Petrus.

4-10               en himmelsk syn
11-12             ett gudomligt påbud
13-14             ett gudomligt möte
15-17             den Helig Andes gåva blir utgjuten

11 4 Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: 5 "Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. 6 När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. 7 Jag hörde också en röst som sade till mig: Res dig, Petrus, slakta och ät! 8 Jag svarade: Nej, nej, Herre! Det har aldrig kommit något oheligt eller orent i min mun. 9 För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent. 10 Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.

I v 4-10 återberättas vad som hänt. Exegeten R.B. Rackham (1863-1912) talar om den stora linneduk som sänks ner som Kyrkan. Stott citerar hans kommentar till Apostlagärningarna där Rackham så träffande skriver:

The sheet is the Church, which will contain all races and classes without any distinction at all.

 11 11 Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea, 12 och Anden sade till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi kom in i mannens hus. 

I v 11-12 talar Anden till Petrus och säger att han inte behöver tveka att följa männen som strax kommer fram till huset. Här får vi veta att sex män följde med Petrus. Några exegeter menar att det finns en poäng med antalet eftersom det enligt egyptisk lag behövdes just sju vittnen för att vittnesmålet ska övertyga. Inom den romerska rätten ansågs sju insegel vara minimiantalet för ett viktigt dokument.

11 13 Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus. 14 Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj.

I v 13-14 infogas hur Cornelius tidigare haft en ängel på besök och hur mötet mellan honom och Petrus planerats. Det är tveklöst fråga om ett gudomligt arrangemang.

11 15 Och när jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. 16 Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande. 17 Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag att kunna hindra Gud?" 18 När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."

V 15-17 får betraktas som en förkortning. Det var inte när han började tala, utan sedan han förkunnat som Anden föll. När detta skett är Petrus mer än övertygad. Han visar det med hjälpa av två retoriska frågor. I 10:47: Vem kan hindra att de blir döpta med vatten? Och i 11:17 frågar han: Hur skulle jag kunna hindra Gud?

V 18 säger att apostlarna nu lugnade ner sig, men förstår av Galaterbrevet att dessa frågor fortsatte att skapa stora problem inom kyrkan. Det är särskilt tre problem som är förhanden. Det första är att hela Israel borde ha blivit frälst först innan hednamissionen sker, enligt samtiden. Det andra är just bordsgemenskapen med hedningar. Det tredje är mer generellt de hednakristnas förhållande till Lagen, till exempel sabbaten och omskärelsen. V 18 får ändå betraktas som den vers som betyder hednamissionens genombrott.

Stott menar att vi kan dra fyra viktiga lärdomar av denna berättelse. Den första säger oss att Kyrkan är en och att inom denna kyrka ryms alla människor oavsett ras, kön, nationalitet eller kultur. Det är det är oanständigt mot människor och en hädelse mot Gud att fortsättningsvis ta sådana hänsyn. Den andra lärdomen talar om den helige Ande. Det är ett brott mot texterna att underskatta Andens röst och vägledning. I vers efter vers har Lukas visat hur Anden väglett de inblandade. Den tredje lärdomen visar på vårt förhållande till dem som ännu inte kommit till tro på Herren eller kanske rentav bekänner sig till andra religioner. Cornelius ingår inte i skaran av lärjungar, men det sägs att han är from och gudfruktig, 10:2, väl ansedd av judarna, 10:22, och gör vad som är rättfärdigt, 10:35. I 10:4 och 31 står det att Herren lyssnade till hans böner. Betyder detta att han har det rätt ställt med Gud? Vad menas med Petrusorden i 10:34-35?  I v 35 används det grekiska ordet dektos som översätts med att Gud tar emot. (?) Några menar att Gud tar emot dem som fruktar honom och gör rätt oavsett om de tror på Jesus eller inte. Men andra menar att Petrus syftar just på dem som tror på Jesus och sedan fruktar Gud och gör rätt. Lukas vill lyfta fram att ras, kön eller nationalitet inte spelar någon roll. Han menar inte att tron på Jesus är onödig. Men han menar att de som fruktar Gud och gör rätt har Guds öra så att de kan ta emot evangelium.

Cornelius var inte frälst utan behövde få höra evangelium, 11:14 f, omvända sig, 11:18, tro på Jesus, 15:7. Då kan Gud i sin nåd, 15:11, frälsa Cornelius, 11:14, 15:11, ge få syndernas förlåtelse, 10:43, få Andens gåva, 10:45, 15:8 och få liv 11:18 och ett renat hjärta genom tron, 15:9. Detta var också detta som gjorde att han kunde bli döpt och tas upp i skaran av frälsta.

Sammanfattningsvis var Cornelius en ”rättfärdig” man. Trots att han var hedning gjorde Gud inte skillnad mellan judar och honom. Gud gör inte alls skillnad mellan människor, 10:20, 29, 11:12 och 15:9. Gud ger Andens gåva, inte oavsett tro, men oavsett ras, kön eller nationalitet.

Den fjärde lärdomen kan därför sammanfattas med att allt är Guds verk.


Apg 10:44-48


10 44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, 46 eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.
47 Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

V 44-46 I mönstret för en missionspredikan ingår som sista moment en redovisning för resultatet. Här sker det på så sätt att Anden faller över alla som hörde Ordet. De har alltså kommit till tro medan de lyssnat och därför faller Anden. Detta strider mot alla förväntningar, men ingen kan förneka vad som sker. Notisen om tungomålstalande övertygar. Andeuppfyllelsen och tungomålstalandet känns igen från Pingstdagen och denna händelse kan sägas vara hedningarnas pingst.

V 47-48 Ingenting hindra nu att de döps. Det grekiska ordet för att hindra kolyo förekommer i andra doptexter. Det är troligt att det på något sätt ingick i dopliturgin. I en mening är de redan av Gud döpta, upptagna i Hans gemenskap och i den meningen är dopet här snarast en bekräftelse på vad som skett. Notisen i v 48 är inte oviktigt. De ville att Petrus skulle stanna hos dem några dagar och vi får förutsätta att han gjorde det. Därmed är han definitivt indragen i deras bordsgemenskap med den problematik det medför. Detta är också vad han anklagas för i nästa avsnitt, se 11:3.

måndag, april 08, 2019

Färdigbloggat?

Kära bloggläsare.

Som ni kanske har märkt har det inte blivit mycket bloggande den senaste tiden. Det finns flera förklaringar. Det har varit mycket annat som resor till Filippinerna och Nepal. Det har jobbats en hel del med Bibelskolan-on-line. Jag är färdig (?) med kritiken av Svenska kyrkan. Man ska inte slå på den som redan ligger. Jag söker nya vägar och är förhindrad att skriva om det i en blogg. Sist men inte minst har därför inspirationen att skriva av mig eller dokumentera avtagit betänkligt. Men det är väl så att allt har sin tid. Inget konstigt med det.

Bibelskolan-on-line har varit igång ett par månader och den har fått en verkligt bra start. Normalt kan en bibelskoleklass består av 20-30 elever men inte många bibelskolor lyckas få så många elever. Genom att Victor och jag nu gör en Bibelskola-on-line blir bibelskolan tillgänglig på ett helt nytt sätt. I skrivande stund har 56 personer valt att prenumerera på erbjudandet. I min fantasi inbillar jag mig att denna Bibelskola kan bli Sveriges största Bibelskola på kort tid! Det är mycket inspirerande.

I helgen har jag producerat fyra nya avsnitt, tre till GT och ett till NT. Inte minst det senare var spännande eftersom det handlar om Jesu radikala undervisning. Det var några veckor sedan jag producerade och la ut nya avsnitt men jag konstaterar att utgivningstakten nog inte ska vara snabbare än den är just nu. Jag ska hinna med och eleverna ska hinna med att smälta undervisningen.

Till detta kommer att jag tänker fortsätta ta fram bokmaterial. Just nu korrekturläser jag några timmar per dag.Evangelium enligt Matteus, kap 14-28 kommer ut i maj månad 2019. Du hittar böckerna och kan beställa dem på hemsidan

www.sunnliden.se


Kommentarerna jag gett ut har sålt bra. Det är ett tiotal kvar av Galaterbrevet och ett 20-tal av Evangelium enligt Matteus, kap 1-13. Visserligen är det små upplagor, några hundra, men jag är glad att de sprider sig och kan tänka mig att nytrycka dem när det behövs.

När jag nu slår av takten på bloggen kommer jag i stället att skriva lite oftare på hemsidan. Så du är välkommen dit!

i Jesus / Håkan


Apg 10:34-43


Petrus har redan påbörjat vad han vill säga men fortsättningen liknar mer en missionspredikan. Hans tal liknar det mönster vi tidigare har lagt märke till för missionspredikan. Då var det predikan för judar, nu för hedningar, men mönstret är detsamma även om delarna inte syns lika tydligt som tidigare, se kommentaren till 2:14.

10 34 Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 36 Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, 37 och ni känner till det som har hänt i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. 39 Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem. De hängde upp honom på trä och dödade honom, 40 men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – 41 inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. 42 Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. 43 Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

V 34-35 När Petrus fått höra om den syn Cornelius haft klarnar situationen för Petrus och han säger att han nu förstår att Gud tar emot alla som fruktar honom. Det borde i och för sig inte vara alldeles nytt eftersom vi läser detsamma i till exempel 5 Mos 10:17, 2 Krön 19:7, Amos 9:7 och Mika 6:8. Men nu har polletten ramlat ner! Det är intressant att lägga märke till att Petrus inte citerar någon av dessa profeter eller några andra bibelställen, utan Gud har talat direkt.

V 36 bildar övergången till den egentliga predikan. Versen sammanfattar och bekräftar Guds handlande med Israels folk och går sedan över till att säga att Jesus är Herren över alla människor. Sedan kommer själva förkunnelsen, grekiska kerygmat.

V 37-40 De olika delarna i Guds gärnings gås igenom del för del. Det börjar med Jesu dop och fortsätter med att han gjorde gott. Med judisk förståelse betyder det helt enkelt att han gjorde Guds vilja. Han och botade alla, korsfästes och uppväcktes från de döda. När det i v 39 talas om att Jesus hängdes upp på trä anspelar Petrus på 5 Mos 21:22 f. Det kan vara så att det var liket som de hängde upp på trä. Hursomhelst är det en förbannads död. Det handlar om en brottsling vars brott inte går att förlåta. Denna bild återfinns också i Gal 3:10–13 och 1 Petr 2:24. Och så kommer kontrasten: Honom har Gud uppväckt! Talet avslutas med en uppmaning till omvändelse. Här har Petrus varit något grundligare än annars trots att det förutsätts i v 37 att ”de känner till …”

V 41-43 Lägg märke till att det är Gud som uppväckt Jesus från de döda, som i förväg utvalt sina vittnen och som låtit dem äta och dricka tillsammans efter uppståndelsen. Det blir här väldigt klart att Gud står bakom Jesu val av apostlarna. Nu har dessa apostlar fått i uppdrag att vittna om vad de varit med om först för ”folket”, det vill säga Israels folk i v 42, men i v 43 för ”var och en”. Israels folk hade företräde till Guds frälsning, men det har inte ensamrätt. Den frälsning som kommer oss till del består främst av syndernas förlåtelse. Det är nästan anmärkningsvärt att frälsningen beskrivs så därför att det inte är synd- eller skuldmedvetandet som är särskilt framträdande hos judar eller hedningar. Syndaförlåtelsen har sannolikt fått denna starka ställning därför att den är kopplad till Jesu död, inte till människors syndamedvetande. Den är naturligtvis orsakad av människors illvilja och förhärdelse som i och för sig kräver att skulden sonas, tas bort och samvetet renas, jämför med Jesu ord i Joh 16:9: ”… synd, ty de tror inte på mig”.

I missionsmönstret följer vanligtvis ännu ett skriftcitat men här reduceras det till en hänvisning till alla profeter, det vill säga hela Skriften.

lördag, mars 23, 2019

Israel inspirerar världen

Det är skönt att vara tillbaka i rutinerna, inte minst morgonrutinerna, efter Nepal-resan. Jag lägger märke till att jag tappar mark vad gäller bloggandet. Ibland funderar jag på att lägga av, men eftersom det är 2-300 personer som följer mig tar det emot. En idé kunde vara att helt gå över till hemsidan. Där finns också möjligheter att blogga ...

Häromdagen kom Menorah, förenade Israelsamlingens tidning i brevlådan. Den är alltid intressant att bläddra igenom och alltid finns det något läsvärt också för mig. Den här gången fanns en redogörelse under rubriken Israel inspirerar världen. I den redovisades några av de mest betydelsefulla upptäckterna i Israel under år 2018. Och jag häpnar. Några exempel:

1. Företaget Soldcold har utvecklat en färg som använder solens strålar för att aktivera en kylmekanism, vilket ger luftkonditionering utan el. Ju varmare solstrålarna är, desto mer svalnar anläggningen.

2. Den israeliske hjärnforskaren Eita Okun vid Bar Han Universitetet håller på att utveckla ett vaccin mot Alzheimers, något som kommer att påverka 47 miljoner människor världen över.

3. Andra forskare vid samma universitet som ovan är på väg att utveckla en lösning som med hjälp av ögondroppar rättar till alla brytningsfel.

4. Läkemedelsföretaget Collplant har tillsammans med ett amerikanskt företag påbörjat utvecklingen av 3D-tillverkade lungor för användning vid transplantationer. Går försöket bra, kommer tre ytterligare organ att framställas.

5. Bilar som drivs med vatten?Det israelisk/australienska start-up-företaget Electriq-global har konstruerat just en sådan bil. De första kommersiella bilarna förväntas komma ut på marknaden år 2022.

Det finns inte ord för att tala om det judiska folkets betydelse för sin omvärld.

tisdag, mars 19, 2019

Hemma från Nepal

Skönt att vara hemma igen efter resan till Nepal. Väl hemma får jag frågan hur jag upplevde att komma tillbaka till olyckans land. Ärligt talat inget speciellt. Jag har aldrig varit ängslig eller känslosam över att komma tillbaka till Nepal, men inte haft anledning tidigare. Det är ju fem år sedan olyckan inträffade. Den dagen olyckan skedde fylldes jag av Guds frid på ett mycket speciellt sätt och den friden har inte lämnat mig sedan dess.

Café Kairos i Kathmandu
Den här gången var det inte medresenärerna som reste mig därför att jag hade ett uppdrag. Den här gången var det Victor som hade ärende och Kari och jag som var medresenärer. Victor har varit nere kanske fem, sex eller sju gånger efter olyckan. Han arbetar inom näringslivet i Örebro-regionen och har hjälpt några av de sociala företag kristna vänner har startat i Kathmandu. Nu ville Five 14 som du kan läsa om genom att klicka här ha hans akuta hjälp. Five 14 består av tre bolag som samarbetar. De arbetar med Bed & Breakfast, Kairos café och Adventure. Det ställer ganska stora krav på samarbete förutom de vanliga företags utmaningarna. Det var både spännande och intressant att se hur Victor arbetade sig igenom processerna. Det är väl inte konstigt att vi är både glada och stolta över honom. Five 14 har idag upp emot 50 handplockade anställda, alla hämtade från gatan.

Förutom dessa bolag var det så att när olyckan skedde 14 maj 2014 reste Victor snarast till Kathmandu för att bistå mig. När han anlände togs han emot av Preston och Mirjam som arbetar i Katmandu sedan jag tror sju år tillbaka. De drev först ett bolag som heter Purnaa. Du kan läsa om det genom att klicka här. Mirjam var den första som besökte mig på sjukhuset. Hon kommer från Östersund och kunde läsa Psalm 91 för mig på ren skönsjungande svenska. Jag minns det än idag. Jag trodde det var en ängel. Och kanske var det det också.

Mirjam är gift med Preston som kommer från Kanada. De sålde Purnaa och startade i stället Dinadi som du kan läsa om genom att klicka här. De gör helt enkelt som så att de erbjuder kvinnor, ofta ensamstående, och flickor som hotas av försäljning att arbeta för dem. Victor fungerar idag som konsult också för detta företag. Det finns mer intressant att berätta om dessa företag. Vilken glädje att se hur människor som normalt sett aldrig skulle ha fått något arbete nu arbetar och tjänar pengar.


Utflykt med utsikt över Himalaya i bakgrunden
Vi hann också med en utflykt med utsikt över Kathmandu Valley. Här lär grundaren av Nepal en gång stått och blickat ut över dalen innan han bestämde sig för att göra detta till ett land. Här är höjden 2 500 m över havet. Sista biten upp går linbana. Själv finner jag inget nöje alls med de hör höjderna. Jag stannade nedanför så det är Kari som har tagit bilden.

Det är skönt att vara hemma igen.

Apg 10:16-33


10 17 Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, 18 och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst. 19 Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. 20 Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem." 21 Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" 22 De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." 23 Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.

V 17-18 säger att Petrus grubblade över synen. Ska synen betyda att vi inte längre behöver skilja mellan rena och orena djur? I förlängningen av en sådan tolkning finns det inte längre skäl till att dra någon gränslinje mellan judar och hedningar vad gäller bordsgemenskap, en brännande fråga i den första församlingen. Synen kan också betyda att Gud nu tar emot både judar (rena) och hedningar (orena). Det är det senare som är den rätta förståelsen enligt v 28.

V 19-23a Petrus tänkte fortfarande på synen när Anden informerade honom om de tre männen från Caesarea. Petrus fick ett kunskapens ord. Han får veta att han ska följa dem utan att tveka. Petrus får höra berättas om Cornelius och dennes uppenbarelse. Det är andra gången som vi får höra om vad som skett med Cornelius. Det har nu blivit skymning och de stannar över natten innan de beger sig i väg dagen därpå.

10 23b Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. 24 Dagen därpå kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. 25 När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. 26 Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa." 27 Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. 

V 23b-27 Några av bröderna från Joppe följer med Petrus tillbaka till Caesarea. Sällskapet består då av 10 män, se 11:12, tre från Cornelius hus, sex ”bröder” och Petrus. Så anländer de till Caesarea där Cornelius samlat ihop släkt och vänner. Cornelius är så upprymd att han faller ner för Petrus fötter och tillber honom. Petrus reser honom omedelbart upp och när de går in i stora rummet är många församlade.

10 28 Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. 29 Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?" 30 Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig 31 och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. 32 Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet. 33 Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."

V 28-29 inleds med att Petrus hälsar och börjar tala. Han säger: ”Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning …” Det är en sanning med modifikation. Det förbudet var inte absolut, men det fanns fog för det och det var politiskt inkorrekt. Det svåraste att hantera var bordsgemenskapen, se 11:2 och 3. Men också att gå in i ett hedniskt hus var impopulärt, se till exempel Joh 18:28. Att köpa livsmedel av hedningar, särskilt kött, var uteslutet för de lagtrogna eftersom djuren inte var rituellt slaktade. Därför blev det svårt att resa i främmande land och v 28 får här ses som att Petrus knyter an till detta.

I v 30-33 upprepas för tredje gången den syn Cornelius haft. Cornelius säger att de vill höra ”vad Herren har befallt dig att säga”. Med de orden bekräftar Lukas Petrus apostolat ytterligare. Vanligtvis började en missionspredikan med ett Skriftcitat, men här börjar Petrus direkt med anknytningen. Han har ju fått ett direkttilltal från Gud!