lördag, september 23, 2017

Höstquatembern

I dag, lördag, har Värnamo koinonia firat höstquatembern. Höstquatembern infaller onsdag, fredag och lördag varje år efter den 14 september, det vill säga efter det heliga korsets upphöjelse. Quatemberdagarna är faste- och bönedagar. Men de är glädjefasta. Och vi har verkligen haft en god dag. Fyra undervisningspass och en mässa i Lidnäs kapell. Den som läste bloggen häromdagen kunde se hur det hela var upplagt. 

Undervisningen har pågått systematiskt i flera år och undervisningen idag är bara en del av en större helhet som handlar om kyrkan och församlingen. 

Vi har tidigare talat om det hebreiska ordet eda som betyder folk (i allmänhet) men det synonyma qahal kom alltmer att beteckna gudsfolket. Det vill säga det med vilka HERREN har ingått förbund. Förbundet är gemenskap. När sedan den hebreiska Skriften 200 f Kr översätts till grekiska används ordet ekklesia för att översätta qahal. Ekklesia som översätter till kyrka eller församling är med andra ord det folk med vilket Gud lever i gemenskap med. Tyvärr har ordet kyrka och församlingen blivit obegripligt i vår tid. Ordet har förlorat sitt innehåll. Få vet vad det betyder än mindre vad det innebär. Därför talade vi idag mest om den ekklesia vi möter i Nya testamentet. Vi började tala om hur den blev till och konstaterade sedan att de första kristna höll sig till apostlarnas undervisning. Det var vår första punkt och vi talade om hur m,an gör när man håller sig till apostlarnas undervisning. De första kristna kom redan från början att skilja sig från sina landsmän på tre punkter. För det första i det att de höll fast vid apostlarnas undervisning. För det andra att de samlades i hemmen och för det tredje att de bröt brödet och höll måltid med varandra.  Här följer den första punkten.


1. Höll fast vid apostlarnas undervisning
Det grekiska ordet paradosis heter på latin traditio, det vill säga tradition. Att tradera är att ta emot och överlämna, se 1 Kor 11:23ff, 15:1ff I ”paketet” ingår budskapet, liturgin och etiken.  1 Kor 4:2, 6, 16f, 7:17c, 11:2, 16, 13:33 Fil 3:17, 4:9, 2 Thess 2:153:6, 7 och 9.

Det fanns en regel, en regula fidei eller regula veritatis. Genom att de kristna höll fast vid apostlarnas undervisning kunde tron bevaras. Det ska ändå påpekas att det inte endast handlade om korrekthet. Apostlarnas undervisning var en hjälp för de kristna och den helige Ande gav liv åt och påminde dem om allt Jesus sagt. Alltför ofta har ”läran” överbetonats på så sätt att den kommit att likna fariséernas andefattiga undervisning, Matt 16:5-12. 

Förutom att vi har att hålla oss till apostlarnas undervisning ska vi fira en rätt gudstjänst och leva etisk. Men vi frågade oss också om inte detta nya kom att påverka organisationen? Jo, till sitt väsen i så måtto att

·         kyrkan är eskatologisk
·         Nya testamentet i sig är en prototyp

Oegentligt uttryckt finner vi idealet i Nya testamentet, åtminstone till dess väsen, till sin ande. När det sedan kommer till formen existerar den i tid och rum, den är begränsad och består av syndare. Men det kan aldrig upphäva kyrkans väsen.

Ekklesian, i sin rena form, syftar till vår trygghet (hushåll), vårt arbete (kroppen) och vår förberedelse (brud). Vi kom ur Kristus och ska återvända till Kristus. Det betyder att där kristna samlas uppstår en viss ordning. 

Mycket av det här gick vi igenom i det första av fyra pass. Det var gott att få samtala något om denna första punkt eftersom den väckte frågor. Men fortsättning följer.

15 veckan efter Trefaldighet

Luk 10:38-42 

Ett är nödvändigt – några aspekter

1. En kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig
Alla människor längtar efter Gud, men har honom inte ensam centrum

Marta älskade Jesus så mycket att hon gjorde allt. När Lasarus var död var det Marta som kom Jesus till mötes. Och i berättelsen i Joh 12 heter det att Marta betjänade dem, men hennes kärlek räckte inte till Maria

En kristen mäter inte sig själv i förhållande till andra kristna. till Gud och Hans Ord och sakramenten är vårt nådemedel

2. Marta tänkte på allt hon hade att ordna med
Många människor gör inte det utan har snarast Gud som ett särintresse och upptäcker att det inte fungerar

Andra försöker eller vill vara helt överlåtna, - som Marta, men förstår inte att bara Gud kan föda oss på nytt.

En kristen människa är en ny skapelse och som sådan helt överlåten till Gud. Bibeln känner inga andra kristna.

3. Maria har valt den goda delen
Marta visste att tron hör samman med gärningarna, men det var vissa moraliska gärningar.

Vår kärlek till Herren kan vi hantera på olika sätt

Ett är nödvändigt
-          att ha Gud i centrum
-          att leva helt till honom
-          att älska på olika sätt

måndag, september 18, 2017

Inspirationsdag i Höstquatembern 2017

Denna inbjudan är härmed öppen. Och med tanke på valutgången än mer angelägen. Väl mött. Nu kör vi vidare.

Inspirationsdag i Höstquatembern 2017
Plats: Lidnäs, Värnamo
När: lördagen 23 september 9.30 – 16.00  

Under några gånger har vi fördjupat oss i Kyrkans väsen och form. Förra gången studerade vi hur qahal blev ekklesia och nu ska vi fortsätta på samma spår. Det är ett stort och viktigt ämne och därför kan vi inte gå alltför fort fram. Har vi något att lära av de första kristna och Nya testamentet? Självklart. Mycket av de tidigaste erfarenheterna har vi tyvärr tappat bort. I stället har vi fått kyrkor och samfund som sysslar med mycket annat. Det är dags att återupptäcka och återerövra livet i ekklesian.

09.30             mingel, kaffe, inledning
10.00             lovsång, undervisning 1, ”Ekklesians födelse”
10.30             samtal
10.45             lovsång, undervisning 2 ”Hur många personer krävs för att det ska vara en ekklesia?”
11.15             samtal
11.30             lovsång, undervisning 3 ” ”Var samlas ekklesian?”
12.00             samtal
12.15             lunch till självkostnadspris. Överskottet går till mission i Albanien.
14.00             lovsång, undervisning 4, ” Hur fungerar en ekklesia?”
14.30             samtal
15.00             Mässa i Lidnäs kapell

Det kristna livet levs i god gemenskap, i, med och för Jesus och med varandra.
Dessa inspirationsdagar är öppna för var och en som önskar möta Herren Jesus och oss. Så bjud gärna med någon eller några av dina vänner.

Anmälan: senast 20 september 2017 på Lidnäs hemsida, direkt till hakan.sunnliden@telia.com eller till Kent och Lotta tel: 0709668215


Välkommen till en intressant dag!

Nästa undervisningsdag är lördagen den 16 december

Politiska partier stärker sitt grepp

Det är inte roligt att tänka över utvecklingen inom Svenska kyrkan. Kyrkovalet har gjort det vi redan visste ännu tydligare. Svenska kyrkan är gravt politiserad. Nu stärker (S) och (C) tillsammans med (SD) sitt grepp om kyrkan. Djupt inom mig hade jag en önskan att utvecklingen skulle kunnat vara en annan, men det är bara att konstatera sorgligt faktum. Det värsta är att det inte är över än. Det är som statsminister Stefan Lövén säger, ackompanjerad av partiledaren Annie Lööf: Vi kommer att styra Svenska kyrkan i oöverskådlig tid. Tack för det beskedet.

Av kyrkomötets ledamöter styrs

76 av Socialdemokraterna
35 av Centerpartiet
23 av Sverigedemokraterna
22 av "de borgerliga"
9 av Vänsterpartiet
7 av Kristdemokraterna
7 av Liberalerna
6 av Miljöpartiet

Det är 185 personer. Återstår 66 platser, liksom för syns skull.

Eftersom de 185 per definition utgår från riksdagen, dess ledamöter och partiprogram och inte från kyrkans tro och bekännelse kan var och en förstå situationen. Det kan bli värre men inte bli så mycket värre.

Förutom SD:s storsatsning på kyrkan som gjorde att partierna kvicknade till att antalet röstande steg finner jag en annan orsak. Journalisterna har ansträngt sig. SvD som jag läser regelbundet hade flera artiklar inför valet, samtliga kritiska till valsystemet. Men de är fortfarande ganska okunniga när de inte ger sig på lagen om Svenska kyrkan eller så gör de det även om det inte syns så mycket.  Jag hoppas ni alla läste Maria Ludvigssons ledare (jag länkade till den). Den var bland det bästa jag läst på länge. Men den slutade med orden:

När kyrkan skildes från staten borde man ha brutit för gott med den gamla politiska traditionen och blivit ett självständigt trossamfund. Om det fanns någon kandidat som lovade att driva genom en sådan förändring skulle jag rösta i kyrkovalet. Till dess avstår jag.

Svenska kyrkan är en statskyrka och vi har nu att förhålla oss till detta - på olika sätt. Jag har mycket stor förståelse för dem som lämnar Svenska kyrkan av kristna skäl, som konverterar. Jag tror också att Svenska kyrkan är "beyond repair", Jag kan också förstå dem som likt Maria Ludvigsson avstår från att rösta. Men det hjälper naturligtvis inte till.

Kanske blir det så att vi kommer att ha fler kristna utanför kyrkorna och samfunden än i. Vilken paradox i paradoxernas tid.

söndag, september 17, 2017

Valdagen

Klockan är nu 16.35 och det är en knapp timme kvar till matchen. Men just nu pågår också en annan match, kallad kyrkovalet. Efter högmässan gick Kari och jag för att rösta. Vi fick vänta en stund eftersom vallokalen inte öppnade förrän kl 13.00. Heder om den som lyckats få igenom beslutet att inte förlägga valet mellan kl 11-12 på en söndag.

Det var förvånande mycket folk. Jag kan inte minnas att det var sådan köer förra gången. Nåja, tänkte jag, det kanske har hopat sig just till inledningen för att folk som röstar vill ha det gjort. Vännerna i Frimodig kyrka hade dagen till ära iklätt sig en banderoll som det stod Frimodig kyrka på och delade ut valsedlar utanför lokalen. Det var ingen annan nomineringsgrupp som gjort det. Lika bra det, tänkt jag och så åkte vi hem för att äta. Hemma ringer telefonen och jag måste åka ner med fler valsedlar. Så här efteråt förstår jag inte varför jag fortfarande hade sådana liggandes här hemma. Men jag fått gissningsvis 7 000 och hade kanske 3 000 kvar här hemma. Nåja, jag åkte ner med dem. Då var klockan lite över 14.00. Hemma igen såg jag ett mail från en broder som menade att det var ont om valsedlar för Frimodig kyrka. Men det var det nog inte.

Strax efter kl 15.00 ringer en med banderoll och undrar om jag har kvar några flyers. De ville dela ut information till alla inte bara till de intresserade. Jo, visst, så jag åkte ner med några hundra. Vi hade tryckt 1 000. Jag har kanske 50 kvar här hemma. De kan vara bra att ha framöver eftersom de inte är knutna bara till valet. När jag kommer ner, strax efter 15.00, är det fortfarande lika mycket folk. Jag hade tänkt att prata lite med valarbetarna men det gick inte. De hade full gärning.

Jag undrar om inte det här valet skiljer sig från tidigare. Kan det vara så att de politiska partierna har satt fart på valet? Och kommer en grupp som Frimodig kyrka att vinna eller förlora på det? Det ska onekligen bli spännande att se dels hur många som har rösta och dels hur många som har röstat på Frimodig kyrka.

För övrigt har journalisten Maria Ludvigsson idag skrivit en fullständigt lysande ledare i SvD. Jag länkar till så att du kan läsa den genom att klicka här. Men nu har det hänt så mycket inom media att det ger anledning till en särskild blogg. Kanske kan jag återkomma när vi har lite siffror.

lördag, september 16, 2017

14 veckan efter Trefaldighet

Joh 17:18-23 

1. Jag ber att de all ska bli ett ...

a)      Det är fantastiskt att tänka på den enorma kraft som finns i Guds Ord. Kyrkan har fått se miljoner och åter miljoner människor komma till tro, som ett resultat av apostlarnas förkunnelse. Idag beräknas ungefär en tredjedel, 2 miljarder av jorden befolkning bekänna sig till den Gud vi kan lära känna genom Bibeln. Jesus är medveten om svårigheten att hålla ihop en sådan väldig skara och ber nu för alla dem som kommit till tro tack vare att de lyssnat till apostlarnas undervisning. Aposteln Paulus skriver: ” Själva vet vi inte vad vi bör be om, men Anden själv träder in som vår förebedjare” och längre ner i samma kapitel skriver han om Jesus Kristus att ”Han sitter på Guds högra sida. Han manar också gott för oss.” Rom 8:26, 34. I denna bön är också du och jag inneslutna.
b)      Nu kan vi dra en slutsats. Om Jesus än idag ber för de kristnas enhet, är också vi skyldiga att göra det. Det ska vara en ständigt pågående bön.Den mänskliga naturen är lagd under förgängelsen och går mot sin upplösning. Människan är splittrad i sitt väsen och hon är splittrad i sin gemenskap. Därför är det viktigt att de olika gemenskaper som finns hålls ihop. Men de ska inte hållas ihop med yttre tvångsmedel, utan i kärlek.
c)      En kristen människa låter inte denna längtan stanna vid bön, utan så länge hon lever på jorden är det hennes vilja att också arbeta på denna enhet. Det var vad du hörde i dagens episteltext 

2.  … och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig ...
a)      Fadern är i Sonen och Sonen är i Fadern skriver Johannes. Ordet, grekiska en, kan betyda att "komma in i en sfär" eller att "vara förenad". Det betyder att komma in på insidan. Det är ett mycket intimt ord som talar om engagemang och vila på en och samma gång. Jesus använder detta ord för att beskriva sitt förhållande till Fadern. I Joh 10:30 säger han: ”Jag och Fadern är ett”. Det är en enhet som går långt utöver vad vi människor kan tänka oss eller föreställa oss. Vår tro lär oss att Gud är tre i en. Det är en enhet som hålls samman av att Gud är tre personer, men en och samma natur.
b) Gud fanns innan tiden började och Han håller tiden, och historien, i sin hand. ”Det är i Honom vi lever, rör oss och är till” säger Paulus i sitt tal på Areopagen i Aten, Apg 17:28. Det är ett skäl till att det är svårt för oss att tala om Gud. Våra ord är bundna till tiden. Vi kan säga att Gud alltid har funnits och alltid kommer att finnas, men vi kan inte förstå det. Men vi kan tro det och när Jesus idag ber att vi ska vara ett med Gud liksom han själv är ett med Fader betyder det att vi ska vara ett med Honom både här i tiden och i evigheten. Vi ska vara hos Honom också sedan vi lämnat den här tiden. 
c) Gud är inte skapad och därför är Han inte lagd under förgängelsen och har inte heller något slut. Men inte heller här räcker vårt språk till. Vi kan inte förstå att de tre personerna i Gudomen inte är skapade och så räcker inte orden till. Vi är alla skapade. Det är en mänsklig egenskap. Det är bara Gud som har egenskapen att vara till, utan att vara skapad. När kyrkofäderna försöker formulera detta för oss obegripliga säger de om Sonen att Han ”är Guds enfödde Son, född av Fadern före allt tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern på Honom genom vilken allting är skapat;

3. ... också de skall vara i oss.
a) Denne Gud har blivit människa i Jesus Kristus. Han har trätt in i tiden och blivit en av oss. Han har kommit in i tiden, utan att upphöra att vara Gud. Och nu ber han för oss att vi ska komma in i och vara i Honom, på samma sätt som Sonen är i Fadern. Vår tro säger också att just så är det och just kommer det att bli. Vi är trolovade med Kristus. 
b) Vår tro säger också att vi redan nu håller på att förenas till ett även om bröllopet ännu inte ägt rum. Det har vi framför oss, men när Jesus Kristus blev din Herre och Frälsare började vandringen mot målet. Du förenades med Gud och med dina medkristna. Detta är en upprättelse som har börjat och som pågår. Varje gång som evangeliet vinner mark i ditt inre förvandlas du till hans avbild, till hans hustru och varje gång du tar emot den heliga nattvarden får förvandlingen näring och du växer.
c)När vi sedan går ur tiden, och in i evigheten, går vi in i Gud. Kanske gick vi ur tiden som individer men vi gick in i Honom som kollektiv. Då får Jesus svar på sin bön.


fredag, september 15, 2017

Frimodig kyrka i Värnamo



Nu drar det ihop sig till val. Dags att gå och rösta - senast på söndag.


Hoppas det går att läsa. Om inte så rösta på frimodig kyrka i alla fall.

(S) har medvetet penetrerat Svenska kyrkan

Så får jag konstatera, kanske en gång för alla

1) Svenska kyrkan är en statskyrka
2) Svenska kyrkan är vänstervriden

Rubriken är inte mina. De kommer från statsvetaren Stig-Björn Ljunggren och han vet förmodligen vad han talar om.

Därför behöver jag inte längre ställa frågorna om Svenska kyrkan längre. Saken tycks klar. Nu gäller framöver att i stället fråga sig: vad göra? Sitta still i båten? Det ordnar sig. Tror inte det. Men jag har andra idéer jag gärna återkommer till. Måste bara först citera ytterligare en bit från Ljunggrens artikel.

Sundeens bok är en utmärkt beskrivning av hur en liten grupp personer kan utnyttja tidsandan för att medvetet penetrera organisationer som koagulerat, och erövra dessa, bara det sker med tillräcklig lång envetenhet. Det behövs inga konspirationer eller ens välformade nätverk, utan det räcker med att aktivisterna lider av tillräcklig övertygelse, och sedan drar i samma riktning, för att hela det centrala stråket ska följa efter. Även de häftigaste motståndarna fångas därmed av problemformuleringar som de själva inte valt. och därmed är ramen för den fortsatta utvecklingen satt.

Det är gott att se att de analyser som pågår runt om i vårt land, i olika sammanhang, faktiskt lägger en grund för den förståelse vi måste ha inför fortsättningen. Det får inte stanna vid kritiken även om den måste fortsätta ljuda.  Människor mår inte bra när hoppet saknas. Jag fick ett brev härom dagen:

Visserligen tillhör vi väl ett härdat släkte, men det som nu sker inför kyrkovalet
fyller mig med starka känslor. Det är som en dödsritt för den offentliga kyrkan,
en ren mara för de troende, utan verkligt hopp för världen, eftersom man övergivit
centrum i tro och lära.

Vi har läst spaltkilometrar av fluffighet och vantro, men partiernas ohöljda gudsförakt
i reklamen inför valet slår alla rekord. Det är en ren provokation och en vämjelse.
Det nästintill värsta är väl att beskåda hur SvK (låter sig) bli/r presenterad i media och
priset togs väl av Agenda i söndags, där Seglora-maffians trespann ensamma fick
figurera som talespersoner för vad som förmodades bli uppfattat som ‘Svenska kyrkans
ödmjuka svar mot anklagelserna mot att vara en vänsterkyrka’. Anna-Karin H. gjorde i mina
ögon ett oerhört svagt framträdande med tomma floskler från ett svunnet 70-tal; det var
direkt pinsamt. Det var broder Erik från RKK och DN som stod för det värdefulla här. Åter-
igen får vi konstatera att media gjorde något halvhjärtat och jag tyckte den annars skärpta
och pålästa programledaren inte gjorde värst mycket för att stadga samtalet. Det hade varit
på sin plats att skildra den kyrkokamp (och dess bakgrund) som nu alltmer tillspetsat tilldrar sig inför öppna ögon, dock inte medias, eftersom deras är halvstängda av okunnighet och ideologisk förblindelse. Det var verkligen avslöjande att läsa Annika Borgs krönika om hur tillrustningarna inför
Agenda-sändningarna tillgick...

Det är verkligen inte den enda rösten. Allt fler protesterar. Tänk om vi kunde få tillbaka hoppet, inte på Svenska kyrkan nödvändigtvis, men på ett rejält uppvaknande och ännu en reformation. 

Rösta på Frimodig kyrka - det verkliga alternativet

torsdag, september 14, 2017

Är Svenska kyrkan en statskyrka?

Nej, svarar de flesta bestämt. Men går det att lita på ett sådant svar? Är det verkligen så att Svenska kyrkan är en fri kyrka? Definitivt inte. Men vad har då bestämt reglerna? Det har riksdagens politiker gjort. De beslutade att Svenska kyrkan ska vara "en territoriell, öppen och demokratisk kyrka". Och den insikten fick de inte från Bibeln. Och de fick den inte från Kyrkans Tradition. Och ingen tror att den helige Ande gav politikerna en ny insikt som bättre skulle svara mot Guds vilja. Det vågar jag påstå eftersom Skriften lär oss att Gud har insatt apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. De först nämnda anses av Kyrkans Tradition representeras av biskoparna. Biskoparna, som alltså efterträder apostlarna, utgör kyrkans eller för all del kyrkornas garantier för att tron på Kristus bevaras, att vi kristtrogna växer till vår invärtes människa, mognar och bär sådan frukt som Jesus har bestämt att vi ska bära.


Är det verkligen så att Svenska kyrkan bevaras och leds av biskoparna?

Kollegan Gustaf Björck skrev så träffande om detta i senaste numret av Kyrka & Folk, nr 36/2017 att jag återger det i sin helhet.

Förhållandet mellan stat och kyrka har alltid varit komplicerat, ända sedan kejsare Konstantin den stor gjorde kristendomen till statsreligion. I modern tid utreddes förhållandet 1956-1978 och resulterade i relationsförändringarna år 2000. Svenska kyrkan frikopplades i stort sett från statliga organ. Det talades mycket om en större frihet för kyrkan, men verkligheten var att man kom ur askan i elden. Staten ersattes av de politiska partierna i kyrkomöte och kyrkostyrelse genom ett system med direktval till alla nivåer som gav just de politiska partierna ett ointagligt försprång. Detta system med partistyre över ett kyrkosamfund liknar närmas förhållandena i tidigare Östeuropa, kanske särskilt DDR.

Under hela den långa svenska historien hade biskoparna och kyrkan lyckats värna sig mot total andligt statligt förmynderi. Den som var väl närmast att vara en överbiskop, summus episcopus, var väl Karl XI. Men nu är vi där. Det vittnar intervjun i juli i Kyrkans tidning med statsministern om. Stefan Löven uttalar sig om vilka kyrkan ska anta som präster. Han säger vidare att Svenska kyrkan "under överskådlig tid" förblir en intressant arena för socialdemokratin. Längre kan man inte komma från en fri kyrka.


Till detta säger jag bara: Upp till kamp! Rösta på Frimodig kyrka!

onsdag, september 13, 2017

Svenska kyrkan är vänstervriden

I en tidigare blogg ställde jag frågan; Är Svenska kyrkan vänstervriden? I den här konstaterar jag att Svenska kyrkan är vänstervriden. Det har i och för sig stått klart för mig ganska länge men förmodligen är det en sådan där sanning som man inte vill ta till sig. Jag vill liksom bortse från den. Helst önskar jag att det inte är så. Under hela min tid vid Uppsala Universitet vart det så påtagligt. Jag läste mellan åren 1973-1977 och vänstern hade influerat kyrkan åtminstone sedan 1968. Det är till och med vetenskapligt belagt numera. Några år senare kom det till uttryck i utbildningen av präster. Tidigare hade liberalteologin dominerat men nu var också den kidnappad av vänstern. Johan Sundeen berättar om detta i sin bok 68-kyrkan, en bok som jag ännu inte har införskaffat. Kanske därför att det faktiskt tar emot. Jag vill inte veta. Jag vet redan.

Denna vänsterinfluens har Svenska kyrkan inte kunnat försvara sig emot. Visserligen har det funnits och finns fortfarande grupper och rörelser som driver en annan linje, men något inflytande i Svenska kyrkans maktcentrum har de inte haft. Kanske har de inte heller kämpat för ett sådant inflytande.

Det finns ett skäl till att jag skriver detta. Idag har Fil dr Stig-björn Ljunggren uttalat sig på ett intressant sätt i saken. Han har nämligen i dagens SvD påbörjat en fortsatt analys. När jag nu konstaterat faktum behövs en analys som syftar till vad som ska göras åt saken. Ljunggren avslutar sin Under Strecket, som du kan läsa genom att klicka här, med följande ord:

Och det Sundeen gjort är att han lagt en god grund för den som vill gå vidare i analysen av hur det kunde komma sig att vänstern hade sådan framgångar att erövra kyrkan för sina aktiviteter.Boken är en grundläggande kartläggning av vad som hänt, det är som ett polisprotokoll, medan han lämnar idéanalysen till andra som nu kan ta vid.

Det finns med andra ord en grund att stå på sedan får Brunne, Klein och Hammar säga vad de vill. Förnekar de denna grund ljuger dem helt enkelt. För så okunniga är de inte att de inte förstår vad de gjort och gör.

Ljunggren ger i sin artikel några skäl till att vänstern kunde lyckas. Det första skälet är att kristendomen lägger allt i Guds händer och därmed lämnar fältet fritt. Herrens vägar är outgrundliga, skriver Ljunggren. De kristnas uppgift är att be morgonbön och att ha händerna på täcket, fortsätter han. Det andra skälet är att kristendomen i sig erbjuder olika tolkningar. Kristendomen har en arsenal av tankefigurer som låter sig översättas till (och användas av) ideologiska resonemang. Ljunggren nämner ett sådant centralt ord som "frälsning". Det är mycket vi kan bli frälsta från. Ett tredje skäl är att kommunismen delar tron om ett framtida lyckorike med kyrkan. För att nå ett sådant lyckorike krävs offer. Och det är många som har offrat sig eller blivit offrade. Det ingår så att säga i utvecklingen.

Låt mig ta med ett fjärde skäl. Ljunggren skriver:

... att Gud skulle kunna verka genom kommunismen ligger i de borgerliga kristnas flathet inför världens orättvisor. De radikala brukar anklaga dessa försiktiga kristna för att acceptera dagens elände med löfte om en ljus framtid i himmelriket. "Svält förnöjd! O, vad fröjd! Du får kalvstek i himmelens höjd", som Joe Hill ironiskt skaldade.

Kristendomen erbjuder en stark kritik mot orättvisorna, men föga av lösning. 

I denna inledande idéanalys pekar Ljunggren på oss kristna. Vi har inte kunnat verka moteld. Vi har stillatigande låtit vänstervridningen äga rum. Vi har lagt allt i Guds händer. Vi tillåter olika tolkningar, också de mest barocka. Vi hoppas att förändringarna äger rum av sig självt och låter oss villigt föras till slakt.

Idéanalysen måste få fortsätta när utgångspunkten nu är given. Vad vi kan göra idag? Ja, du behöver inte aktivt rösta på (S) i kyrkovalet!