söndag, maj 21, 2017

Söndag

Det har varit en verkligt skön helg, en riktig sommarhelg. I går var jag på Växjö stifts kyrkohistoriska samling i Rydaholm. Kanske mest för att jag ville återse gamla kollegor om jag ska vara ärlig. Men prosten Jan Fritiof höll ett föredrag om prästgårdar, var de var belägna och hur lönelistan såg ut förr i tiden. Inte helt ointressant. Jag köpte dessutom en liten häftad bok med titeln Series Pastorum för Växjö stift. Den kostade 10;-. Och så köpte jag boken om Peter Lorentz Sellergren. Den som Madeland skrivit. Christian Braws bok med samma titel får vänta. Det är ett privilegium att inte vara anställd. Då kan man resa på samlingar som dessa och lä'sa böcker som dessa.

Idag har jag sett på fotboll. Bajen spelade 1-1 mot Sirius. Den andra halvleken var riktigt tröttsam. Det ska blir intressant att höra tränarnas kommentarer lite senare i kväll. Om de tycker som jag. Men visst är en poäng bättre än ingen poäng.

Vidare har jag gjort färdigt korrekturet till nästa bok, en kommentar till Jakobs brev, så nu ska jag bara skicka in den till förlaget med en del rättelser.

Plus att jag gjort färdigt en artikel till tidningen Israels vän. den handlar om det gröna olivträd som Paulus talar om i Romarbrevet 11. När jag nu läser igenom den känns den både rätt och viktig. Kanske ska jag lägga ut den på bloggen när tidningen väl kommit ut. Jag tror den kommer inom en månad det vill säga innan Israels vänner har sin stora konferens här i Värnamo. Till den är för övrigt alla välkomna.

Ja, en dag fylls alltid med något. Snart är dagen över. Det stundar VM-final i ishockey och sedan börjar en ny vecka. Tiden står verkligen inte still. Men trots det har det varit en vilodag, en riktig sådan med högmässa i Rydaholms kyrka. Det är söndag.

lördag, maj 20, 2017

68-kyrkan

Som jag berättade har Kyrka & Folk närmast ett temanummer om Socialdemokratisk kyrkopolitik denna vecka. Du kan hitta tidningen bland mina länkar till höger. I senaste numret recenseras också idéhistorikern Johan Sundeens bok 68-kyrkan och recensionen är mycket upplysande. Gustaf Björck som skrivit den berättar att boken omfattar ungefär sjuhundra namn och att bara käll- och litteraturförteckningen är på trettiotvå sidor. Boken är med andra ord väl grundad. Och resultatet är uppenbart:

Socialdemokraterna har medvetet gjort om Svenska kyrkan.

Det märkliga är att de fortsätter trots att jobbet redan är gjort. Jag kan bara förstå det som att Socialdemokraterna också fortsättningsvis vill ha makt över och använda sig av Svenska kyrkan. Först tyckte jag det var obegripligt men så läste jag i går morse ett uttalande av vår försvarsminister Peter Hultqvist (S) i SvD där han bekymrar sig över läget i Ryssland. Han säger: "Den europeiska säkerhetsordningen är inte längre som vi är vana vid på grund av Rysslands aggressiva uppträdande. Regimen i Kreml är nära knuten till säkerhetspolisen, oligarkerna, kyrkan och den statliga administrationen. Fokus är att återskapa moderlandets stolthet ... (kursiveringen är min). Jaha, är det så det är. Kanske kan tanken också appliceras på den svenska regimen (läs Socialdemokraterna) och kyrkan (läs Svenska kyrkan). Det är i alla fall uppenbart att Socialdemokraterna tänkt så tidigare och inget tyder på att de har ändrat sig.


Sundeen visar med tydlighet att den kristna studentrörelsen (KRISS) utgjort plantskola för vad som sedan kom att hända. Själv har jag aldrig lärt känna rörelsen eftersom det fanns två studentorganisationer och jag var anställd i den andra, SESG (Sveriges Student- och Gymnasiströrelse). Men visst minns jag att det talades om hur KRISS höll sig med en politisk agenda. Det handlade om FNL-gruppernas protester mot USA, om den framväxande befrielseteologin i Nicaragua, om Kuba och Kina, om himlen på jorden med Kuba och Kina som de stora förebilderna.

De som fostrades i den myllan var och blev mina lärare på universitetet och mina biskopar. Om jag inte hade fått erfara väckelsen på Fjellstedtska skolan eller handplockats av Torsten Josephsson som då var generalsekreterare i SESG hade kanske livet gestaltats annorlunda för min del. Men kanske ändå inte eftersom min väg till präst var ett resultat av ett verkligt möte med Jesus, en Jesus som jag förhoppningsvis inte hade övergivit.

Det är framför allt två biskopar som bryskt har avvisat mig. Den förste är Åke Kastlund som var biskop i mitt hemstift 1972-82 som ville avkräva mig löften jag inte kunde ge, - typ tre månader innan jag skulle prästvigas. På den biskopsstolen satt något senare Jonas Jonsson som ansåg att Kina var ett kristligt föregångsland. Han citeras i Sundeens bok.

Den andre biskopen var Lars Carlzon. Han hade en gång varit generalsekreterare inom SESG, en from man antar jag. Någonstans valde han en annan väg. Han blev inte bara biskop i Stockholms stift utan också ordförande i vänskapsförbundet Sverige - Östtyskland. Han lärde sig mycket i Östtyskland. När jag hade varit vikarie i Katarina församling i nästan fyra år och ville ha fast tjänst avfärdade han mig med orden: "Vi har ingen användning för sådana som dig". Det var år 1981. Sådana markeringar utgör en del av det skeende som Socialdemokraterna har igångsatt och också fortsättningsvis vill se.

Det finns därför alla skäl i världen att inte bara uppenbara vad som skett och sker genom kyrkopolitikernas försorg utan också att aktivt motarbeta dem. Jag vet att det inte låter särskilt sympatiskt men ett av de stora problemen är att allt sker i skymundan och att folket inte ser, förstår eller är berett att protestera. Detta trots att de i grund är protestanter. Det finns inte så mycket kvar av sältan.

Men vi har två uppgifter. Herrens profet ord gäller än idag:

Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.
Jer 1:10

Det ordet tror jag gäller över tid och rum. Och det gäller globalt och lokalt. 

torsdag, maj 18, 2017

Socialodemokratisk kyrkopolitik

Tänk vilket lugn som spred sig inom mig efter matchen i går. Och glädje. Jo, Bajen fick 1-1 hemma mot Malmö. Bajen tog ledningen och sedan lyckades vi med ett självmål till malmöiternas lycka. Två förlorade poäng tyckte Malmös lagledning efter matchen. Två förlorade poäng tyckte Bajen-spelarna efteråt. Kanske ska jag inte skriva mer med tanke på att jag vet några Malmö-fans som kan tänkas läsa denna blogg.Vi lägger därför matchen till handlingarna tills vidare.

I går ringde Hans S och undrade om jag läst Johan Sundeens bok 68-kyrkan: Svensk kristen vänsters möte med marxismen. Jag upplevde att Hans var uppe i varv, nästan chockad trots att han inte är ovetande. Jag svarade sanningsenligt: Nej, jag har inte läst den, men jag har upplevt den ända sedan studietiden.

Hans S kunde berätta att många av våra lärare vid universitetet i Uppsala finns med i boken. Och våra biskopar. Jo, jag vet. Vi märkte det redan då när vi läste teologi. Det var så genomskinligt, så påtagligt. Och till och med när innehållet i läroboken var kyrkohistoria hette boken Från Jesus till Mao.

Det är oerhört bra att eländet kommer upp till ytan. Oooh, vad jag har längtat efter det. Kanske kommer den dagen då allmänheten också ser och förstår varför det har blivit som det har blivit. Då kan vi släppa vår kritik mot Svenska kyrkan, förbarma oss över den och i stället reformera och bygga upp. Jag hoppas att den dagen kommer. Men fortfarande driver Socialdemokraterna Svenska kyrkan med god hjälp av Centerpartiet.trots att de nu nått sina drömmars mål; att knäcka ämbetet, införa civilreligion och göra pastoratet till en arbetsplats. Jag är medveten om att jag generaliserar, att det finns många goda kristna i Svenska kyrkan, att det här och var firas rätta gudstjänster och att diakonin utvecklas, men inget av detta kan ändra på det faktum att Socialdemokraterna i hundra år medvetet har förändrat Svenska kyrkan. Och ändå är de inte nöjda utan fortsätter driva partipolitik i Svenska kyrkan.

I morse kom Kyrkans Tidning.och på sidan 11 läser jag ett uttalande av Olle Burell (S) som blev en rubrik: "Svenska kyrkan bör inte driva förskolor". Motvilligt tog jag mig igenom artikeln. Burell som är skolborgarråd i Stockholm säger: "Jag har aldrig gillat tanken på att Svenska kyrkan startar egna förskolor." Partiet har ju nyligen haft kongress och bestämt sig för att inte bara vara emot förskolorna utan också alla kristna friskolor. Burell ger oss huvudargumentet längre ner i artikeln då han menar att problemet med de konfessionella förskolorna, som han benämner "separatistiska" driver, är att de inte kommer alla medlemmar till nytta. Naknare, mer uppenbart än så kan den socialdemokratiska politiken inte uttryckas. Alla ska med om än med tvång. Det är socialism om något.

Burell har suttit med i kyrkomötet i sexton år men ställer inte upp en omgång till. Han är ju nu skolborgarråd i Stockholm och vem vet vad som väntar honom efter nästa val. Han gissar att en förkrossande majoritet av Socialdemokraterna i kyrkomötet är skeptiska till att kyrkan lägger pengar och kraft på att starta förskolor.

Nej, jag gnäller inte. Jag försöker inte provocera. Jag försöker inte blottlägga eller förneka Socialdemokraternas rätt. Jag bara upplyser. Det är dags att inte bara urskilja vad som sker inom Svenska kyrkan utan också att återerövra, ändra tillbaka eller som det heter re-formera.

Sedan fick jag tidningen Kyrka & folk och den verkar ha ämnet i fråga som tema. Jag får väl läsa den också då. Och beställa Johan Sundeens bok. Och återuppliva gamla minnen.

tisdag, maj 16, 2017

Nu har det varit lugnt ett par dagar

Nu har det varit lugnt ett par dagar.

Hammarby besegrade Halmstad med 2-1 och det är alltid skönt att se sitt lag vinna. Jag tror att Bajen kan fortsätta att vinna. Det är ett stabilt lag i år även om det inte skulle sitta i vägen med ett par nyförvärv när transferfönstret öppnar igen under sommaren. Men som Bajen-fans har vi lärt oss att aldrig ta ut något i förväg.

I går var det exakt tre år sedan olyckan i Nepal. Jag har varje dag anledning att tacka Gud för livet. Nu gäller det bara att ta var på dagen. Vila och arbete i lämplig kombination.

I går kunde jag också hämta ut det kompendium jag skrivit till Bibelförklaringarna över Romarbrevet. Det är så härligt att bara hålla de 170 sidorna i handen och känna sig nöjd. Inte så att det är världens bästa kommentar, men det är inte heller världens sämsta. Jag fick trycka upp 35 stycken och de är alla sålda i förväg. Kompendiet finns visserligen på nätet men det kommer nog att dröja innan det trycks på nytt. Jag har planer på att gå igenom mina sju kompendier och försöka få dem utgivna av det enkla skälet att evangeliet och kommentarer till evangeliet alltid ska förmedlas. Varje generation har som uppgift att förvalta och ge evangelium vidare på sin tids språk. Jag förstår inte varför de kristna bokförlagen är så fixerade vid ekonomin att de underlåter att ge ut bibelkommentarer. Jo, några finns. KNT:s serie är kanske skriven mer för specialintresserade, för teologie studerande men serien är välskriven och jag har haft och har glädje av dem. Men också där håller man tillbaka. Samuel Byrskogs kommentar till Romarbrevet kom ut som del 1, kapitel 1-8, men sedan var det stopp. Del 2 skulle ha kommit för flera år sedan och jag har flera gånger varit i indirekt kontakt med förlaget. En gång fick jag höra att jag skulle vänta. En annan gång att den bara skulle komma som Book-on-Demand och senast förra veckan att den inte kommer ut alls. Men varför?

Nu har i alla fall jag skrivit kontrakt med förlaget Recito och de har börjat sätt min kommentar till Jakobs brev. En av våra biskopar har läst manus och kan tänka sig skriva på bokens omslag. En annan broder har lovat att sponsra kostnaderna eftersom han tycker boken är viktig, - inte minst med tanke på Martin Luthers negativa inställning till Jakobs brev. Luther trodde att Jakob skrev sitt brev efter Paulus och i polemik mot Paulus. Men där hade han fel. Det var precis tvärtom. Jakob undervisade och skrev före Paulus. Jakobs brev är en fortsättning på Jesu så kallade Bergspredikan.

Kommentaren, 96 sidor kommer att kosta 160;-. Den trycks i 200 exemplar och kommer ut någon gång under sommaren. Förlaget marknadsför och distribuerar den i sex månader och sedan får jag köpa de exemplar som har blivit över. Så ser villkoren ut.

För övrigt har jag lyckats sälja en del av av boken Kyrkans - Guds gåva? som jag annonserade här på bloggen. Roligt att den kommer ut om än 25 år senare än tänkt. Men det visade sig att "nu är den rätta tiden".

För övrigt läser jag fortfarande The Church av Hans Küng. Men nu är det inte många sidor kvar, kanske 100. Jag har använt en del av den i mina förberedelser till Värnamo koinonias inspirations- och undervisningsdag, lördagen den 10 juni. Det blir tre pass med följande rubriker 1) från qahal till ekklesia 2) det eskatologiska perspektivet och 3) de höll fast vid ... Dagen avslutas med mässa i Lidnäs kapell. Jag ser verkligen fram emot detta.

Nu har det varit lugnt ett par dagar. Men i morgon spelar Bajen mot Malmö och då är det risk för att lugnet störs. Men för vem återstår att se.

söndag, maj 14, 2017

United, Malmö flyttar till ...

Nu är det något mer än två veckor sedan Kari och jag hade glädjen att närvara på Uniteds konferens om Re-formationen och vi har fått lite distans till den. Det var ganska uppenbart för mig att United med den konferensen närmade sig den allmänneliga kyrkan genom att göra tydligt för oss att inte bara arvet från fornkyrkan var viktigt utan också det från reformationen. Under ett antal undervisningspass fick vi höra om Kyrkans sju kännetecken.

Det är en märklig resa församlingen har gjort eller kanske bättre gör när man inte bara till innehållet närmar sig vår svenskkyrkliga tradition samtidigt som man inte bryter med sin egen frikyrkotradition utan också till det yttre. När man kommer till lokalerna  i Malmö möts man av ett rum som mer liknar en kyrkolokal än en teater som lokalen är byggd att vara. Här finns ett altare med krucifix. Här finns en stor Kristusbild som fyller funktionen som altarmålning och en predikstol naturligtvis. Här finns en pastor som nu gärna bär prästskjorta och jag kan förstå att det fanns medlemmar i församlingen som reagerade och till och med lämnade församlingen eftersom de inte vill följa med i förändringarna.

Kari och jag har erfarenheter från United som bara är månadslånga och kanske kan vi först om några år se klarare. Men förutom att församlingen vill ta emot reformatorernas arv präglas den av sitt ekumeniska anslag. När vi hade präst, pastors och församlingsbyggares middag var vi 61 personer från olika sammanhang. Här fanns präster från Missionsprovinsen, EFS, Svenska kyrkan och pastorer  från Equmenia, EFK, Pingst och trosrörelsen. Samstämmigheten var stor. Vi behöver få se nya gemenskaper växa fram. Vi behöver stödja varandra och föra de viktiga samtalen. Det duger inte längre att bara hålla fast vi det egna sammanhanget utan Gud vill  något mer.

När det talas om kyrkans sju kännetecken talar vi också om Martin Luther. Och vi talar om Confessio Augustana (CA) eller den Augsburgska bekännelsen som den också kallas. Det kan därför vara viktigt att påpeka att CA gjorde anspråk på att vara ekumenisk. Man ville inte alls bryta med den Romersk-katolska kyrkan utan endast rensa ut en del missbruk. Så ser dokumentet fortfarande ut och det är därför kanske ett dokument som återigen kan komma till nytta. Inte bara som ett bekännelsedokument utan som ett ekumeniskt dokument.

Nu har det gått ut ett pressmeddelande att församlingen överlåter sina lokaler till Hillsong. Det betyder inte bara att United flyttar ut utan också att de flyttar in i nya lokaler. I pressmeddelandet som du kan läsa genom att klicka här står att läsa församlingen nu får "en bas i centrala Malmö som tydligare signalerar ett kyrkorum och som frigör resurser för församlingsplanteringar i ... Sverige ..."
Pressmeddelandet innehåller naturligtvis en del information men det saknar också en del information. Här sägs till exempel inte något om vilken lokal det är fråga om, men att den tydligare signalerar ett kyrkorum, hur det nu ska förstås. Den lokal som Hillsong kommer att ta över var inredd som ett kyrkorum och den lokal United nu flyttar till ska bli ännu mer kyrkolokal om jag förstår meddelandet rätt. Det ska bli spännande att följa fortsättningen.

Än mer spännande ska det bli att få se "nya församlingsplanteringar ... i Sverige ..." Hur kommer det att gå till? Kommer de att förutom den heliga Skrift att ha CA som grundval? Kommer dessa nya gemenskaper att vara ekumeniska? Med tanke på alla de vänner som samtalade i dessa frågor under konferensen i slutet av april växer hoppet inom mig.

Jag tror det var Sofia Lilly Jönsson som skrev i SvD att hon gärna ville lämna Svenska kyrkan men samtidigt vara kvar. Den tanken har satt sig hos mig. Kan vi få se nya gemenskaper växa fram ocksåp inom Svenska kyrkan? Jag tror det.

lördag, maj 13, 2017

5 veckan i Påsktiden

Joh 16:5-11

Inledning: Den Helige Ande ska fortsätta Faderns vilja. Jesus fullbordade sin kallelse i och genom sin försoningsdöd på korset. Nu är det den Helige Ande som (genom oss) ska fortsätta och utvidga Faderns vilja. Jesus säger 

1.      Nu går jag till honom som har sänt mig
a)      Ingen av er frågar mig vart jag går. Jo, Simon Petrus i 13:36: Herre, vart går du? Då sade Jesus: Dit jag går (försoningsverket) kan du inte följa mig. Och Thomas i 14:5: Vi vet inte vart du går. Hur kan vi då veta vägen? Jesus svarade: Jag är vägen (Jesus som person). Petrus ville inte lyssna. Thomas och Filippus förstod inte. De förstod att Jesus var på väg till Jerusalem för att lida och dö. Det var ingen otänkbar tanke. Det var försoningen och uppståndelsen som var otänkbar.
b)      Denna förblindelse är förhärskande än idag. Den håller människorna fångna. De tror att döden är slutet, men de tror inte på de dödas uppståndelse. Deras hjärtan är fyllda av sorg. De kan höra att Jesus gick i döden, men inte att han gick genom döden, att han fullbordade verket och sedan återvände.
c)      Tron på de dödas uppståndelse är ett kännetecken på de kristna. Låt inte ditt tvivel vara slutordet utan sätt din lit till Jesus. Vi har möjlighet att växa i tro, inte i tron på oss själva, men på honom.

2.      När jag går kommer Hjälparen till er
a)      Det var nödvändigt att Jesus fick gå till Fadern. Bara efter att försoningen ägt rum blir det fritt fram för den Helige Ande att genom apostlarna fortsätta verket.
b)      Den Helige Ande utgjuts över allt kött (Joel 2) och vill tränga ner i varje människas hjärta och på varje plats för att ”foga in oss i sitt tempel”. Han vill fylla detta tempel med budskapet om Guds rike, med försoningen och rättfärdiggörelsen, med sig själv.
c)      Det är inget mindre än det som sker när du lyssnar till evangelium och blir delaktig av honom och det han gjort för dig i den heliga nattvarden. Låt inte ditt tvivel vara slutordet utan sätt din lit till Jesus. Vi har möjlighet att tillsammans växa i tro, inte i tron på oss själva, men på honom.

3.      Han skall visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är
a)      När Jesus förkunnade om Guds rike väcktes människornas hopp. Det var ett hopp som gick långt utöver deras otillräcklighet. De skulle gå ut ur sig själva, ut i friheten för att där se Guds rättfärdighet (Rom 3:25), se hur synd, död och djävul bestraffades och de själva gick fria. Simon Petrus fick vara med om det. Han förnekade Jesus, överbevisades om sin synd, men upprättades.
b)      Den Helige Ande vill att varje människa ska bli medveten om synd, men också om rättfärdighet och dom. Den som döms är djävulen och en till, - Jesus. Han döms för att var och en som tror inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. När du reser dig på darrande knän för att gå in och ta emot domen är det en annan som träder fram i ditt ställe. Det är Jesus, din personlige försvarsadvokat.
c)      Det bästa som kunde hända oss var att Jesus fick ge sitt liv, gå till Fadern och sända oss Hjälparen. Det gör att vi kan leva himlen på jorden. Vi har Tröstaren hos oss, den tröstare som har lovat att fortsätta, utvidga och fullborda hela Faderns vilja.


Avslutning: Den Helige Ande leder oss till hela sanningen. Anden inför inte något nytt utan repeterar vad Jesus har sagt. Anden varken lägger till eller tar bort något. Så kan du känna igen Anden. Jesus kommer på ett  nytt sätt.

fredag, maj 12, 2017

Behöver Svenska kyrkan reformeras?

Behöver Svenska kyrkan reformeras? Det är enkelt att lättvindigt säga att kyrkan alltid behöver reformeras. Och det är många som säger så, men på vilka punkter behöver kyrkan reformeras? På vilket sätt kan det gå till? Finns det något motstånd? Från vilka kommer det i sådan fall och hur ser det ut? Är Svenska kyrkan korrumperad? Den sista tanken har kommit till mig först på senare tid. När jag tänker efter har jag sett vänskapskorruptionen på nära håll, men inte sett det så. Men nu måste ändå frågas ställas om än inte ännu besvaras.

Sofia Lilly Jönsson skrev en artikel i SvD häromdagen som du kan läsa genom att klicka här. Rubriken är Svenska kyrkan reduceras till toppstyrd lobbyaktör. Det kommer knappast som någon nyhet för oss som varit med ett tag och som har följt utvecklingen. Det nya nu är väl att systemet håller på att avslöjas. Det kommer till ytan och, tyvärr, måste jag säga att vattnet alltid rinner neråt. Det är en tidsfråga innan eländet når lokalplanet.

Jag har alltid varit ytterst tveksam dels till den ökade partipolitiseringen och dels till talet om den dubbla ansvarslinjen. Det är möjligt att partipolitiseringen kan komma att avta. I sådana fall till en början på lokalplanet. Men så länge människor kan "tjäna något" på att vara kyrkopolitiker, status, makt och egenintresse, kommer det att finnas kvar. Det är inte många som kan bli rika på att vara kyrkopolitiker men de kan få förmånen att använda pengar på ett själviskt sätt. Här behövs en kraftig reformation så att ingen kan tjäna någonting på att engagera sig i Svenska kyrkan.

Den dubbla ansvarslinjen var en sådan där kyrkopolitisk lösning. Innan dess var det i hög grad prästen som ansvarade för hjorden, men allteftersom prästens ämbete monterades ner (på gott och ont är bäst att tillägga) så kunde politikerna inta mark. Kanske rent teoretiskt inte så mycket att säga om. Nästa steg var att ta alla prästerna ifrån biskopen som tidigare hade arbetsgivaransvaret för prästerna. I stället flyttades prästerna över till kyrkopolitikerna. Nu blev det dem som skulle anställa och "köpa ut." Nu talas det alltmer sällan om den dubbla ansvarslinjen och det börjar bli alltmer uppenbart att prästerna är tjänstemän. Därmed urholkas också med hast deras andliga ämbete. Här behövs en kraftig reformation så att prästen på nytt får bli "herde för sin hjord". Ärkebiskopen har ingen reell makt och inte heller övriga biskopar. Här om dagen skrev Maria Schottenius i DN under rubriken När det blir skarpt läge har biskoparna inget att säga till om. Du kan läsa artikeln genom att klicka här.

Sedan något år eller några år tillbaka behöver vi bloggare inte längre så mycket kritisera Svenska kyrkan. Det sköter numera profan media om lika bra. Svenska kyrkan verkar nu urholkas snabbare än jag trodde. Men annars rör jag mig mest på det lokala planet. Det går att märka av hur det som nu börjar bli synligt nationellt också händer lokalt. Dålig arbetsmiljö, tveksamt chefskap, sjukskrivningar och uppsägningar. I Värnamo har opolitiska Gladare församlingsliv befunnit sig i regeringsställning och det har inte bara varit positivt. Man ser inte det man inte vill se. Man talar inte om saken och hur är det med korruptionen? Jag kan inte hjälpa att frågorna hopar sig.

Jag lider mest med människorna som har behov av Guds ord, Guds Andes beskydd och vägledning. Det är alltid fåren som kommer i kläm och många av dem är så oskyldiga att de inte heller kan orientera sig. Så kommer ordet till mig: vi gick alla vilse såsom får ...

Hur som helst är behovet av en yttre reformation alltmer uppenbar.