fredag, januari 20, 2017

Om missionen i Nepal

Nu har jag just läst om än som hastigast om Mikael Alvéns arbete med sexhandeln i Nepal. Alvén drabbades av nöd för småflickorna i samband med ett besök i Nepal (eller om det var i Indien han mötte pastor Raju Sundas). Så sjösatte han organisationen Love and Hope och har gjort ett jättebra arbete som har fått stor betydelse för småflickorna. Genom att grunda flera flick- och barnhem i Kathmandu har de tagit emot 100-tals barn, åtminstone 700. Jag har själv varit där. Problemet?

De skulle samarbeta med pastor Raju Sundas. Nu är det sällan den ene partens fel när två inte kommer överens. I regel är ingen av de två fullkomlig. Vi lutheraner skyller det den köttsliga naturen. Aposteln skriver att i min köttsliga natur bor inget gott. Där bor synden. Detta är med andra ord något vi som kristna bör vara medvetna om och också ha med i beräkningarna. I missionens sammanhang brukar det tyvärr stanna vid att vi talar om att två olika kulturer krockar. Det ligger naturligtvis något i det men problemet går djupare än så.

När missionen renodlades och sköt fart i slutet på 1800-talet och sedan under hela 1900-talet var det de utsändande som ägde missionen. Det var vi som kom med goda nyheter till dem. Jag tror inte att det går att se missionen på det sättet längre och får intryck av att Love and Hope byggt upp en organisation som äger projektet med småflickorna i Nepal. Detta ägande består i mycket av pengamakt. Men pastor Raju Sundas, som mer än gärna tar emot pengar, tycker att han äger projektet. Han har dessutom goda kontakter med den nepalesiska regimen som godkänt och godkänner hans verksamhet. Om det nu är hans verksamhet.

Skälet till att jag skriver detta med viss insikt är inte att jag varit med i det arbetet men i ett liknande. När Hans Sundberg flera år tidigare kom i kontakt med pastor Raju Sundas ville han erbjuda honom hjälp i form av en utbildning av blivande pastorer. Organisationen som nu har namnet Pastoral Leadership Training (PLT) och som du kan besöka genom att klicka här har gjort och fortsätter att göra ett mycket bra jobb i Nepal. Det är i det uppdraget som jag har undervisat och som Värnamo Pastorat sponsrat om de än avbröt sponsringen. Samarbetet med pastor Raju Sundas gick inte bra.

Pastor Raju Sundas har många hänsyn att ta i en situation som kräver helt andra färdigheter än vi är vana vid. Som i praktiskt taget alla fattiga länder råder en utbredd korruption. På grund av kastsystemet som i och för sig avskaffats på papperet men inte i praktiken tvingas de som hantera makt ta vad vi anser vara falska hänsyn. Det som har hänt pastor Raju Sundas är dessutom att den västerländska kyrkan nu väller in med sin kunskap och makt. Och min poäng är; i alltför hög grad med sitt gamla missionstänk. Då tänker jag inte på budskapet utan på metoderna.

Nu har Love and Hope avbrutit sitt arbete i Nepal och vad som händer med 100-tals småflickor är för mig oklart. Kanske kommer andra västerlänningar att ta över sponsringen.

När det gäller PLT:s arbete fortsätter det trots att samarbetet med pastor Raju Sundas avbrutits. Bland dem vi hann utbilda finns pastorn Mankaji Tamang. Du kan läsa om hans syn på vårt arbete genom att klicka här. Som jag förstår det drivs Hans Sundberg av att ge bibelkunskap till blivande pastorer och stötta pastorer. Det handlar inte om att bygga upp en egen organisation. Det kommer alltid att finnas människor likt Mankaji som vill lyssna till Guds Ord, särskilt i länder som Nepal. Som missionärer kommer vi aldrig att bli sysslolösa.

Det jag skriver här är inte ett debattinlägg. Jag ville bara visa att det inte längre går att bedriva mission som de gjorde på 1900-talet. Jag vill, som Paulus skriver, inte att någon "ska vara okunnig" om vad det är att bedriva mission på 2000-talet. Den diskussion som nu förs i tidningen DAGEN avslöjar enligt mitt tycke en sådan okunskap eftersom den inte pekar på de verkliga problemen.

tisdag, januari 17, 2017

Kyrkans hus i Uppsala

Först häromdagen upptäckte jag nedanstående intervju med prästerna Annika Borg och Helena Edlund. Den återfinns på en sajt med namnet Det goda samhället, en samhällskritisk sajt. Redaktören och intervjuare är Patrik Engellau (1945-). Han är ordförande för tankesmedjan Den nya välfärden och VD i Aktietorget, Han har arbetat inom FN, SIDA och UD och kunnig debattör. Han har skrivit ett 30-tal böcker.

MEN han är ytterst okunnig om Svenska kyrkans plats och betydelse i samhället. Därför har han med anledning av Mitt kors-kampanjen bjudit in de två prästerna för att förhöra sig om läget. Och han får verkligen veta. Flera gången får han fråga om eftersom han knappt verkar tror vad han hör.

Du kan höra hela intervjun, 38 minuter, genom att klicka här. Den som lyssnar kommer att å en bra översikt av vad som pågår i Kyrkans hus i Uppsala. 

måndag, januari 16, 2017

Hur Jesus förändrar världen

Den helt avgörande faktorn och skälet, rent vetenskapligt sett, till att Jesus blev korsfäst är religiöst. Jesus predikade Guds rikets ankomst och detta var onekligen knutet till hans egen person. Det är också det och bara det som gör Jesus intressant och spännande. Här gäller det för oss än idag att förstå och ta konsekvenserna av det.

Vi som bekänner oss till Jesus Kristus vittnar samstämt om att genom att lära känna Jesus lär vi känna Fadern! Detta blev helt enkelt för mycket för den tidens religiösa ledare.Eftersom detta var Jesu självförståelse kom alla, säger alla, människor runt honom att bli syndare - i jämförelse med honom. Detta pågick i tre år och till sist var det helt tvunget att komma till beslut. Antingen är Jesus Gud eller så är han det inte.

Det kan vara bra att komma ihåg att Jesus lärde annorlunda i allt. Det må vara relationen inom och till äktenskap, familj, överheten och till olika slag av grupper. Jesus lärde något annat om relationen till lagen, gudstjänsten, seder och bruk, normer och praktiker. Han satte gränser och uppmanade de sina att undvika vissa ledande människor. Alla dessa konflikter måste få ett slut!

Jesus anklagade dels för att "stå över" den tidens religiositet och del för att vara en politisk upprorsmakare. Den första anklagelsen var sann och den andra var falsk.

Därmed är vi framme vid det mest problematiska, enligt Küng. Till och med Jesu lärjungar ställdes här på svåra prov. Om Jesus är den han säger sig vara så angår det oss alla. Vi är direkt inblandade. eftersom Jesus inte lämnade någon enda människa utanför sitt anspråk.

Skälet till att den misslyckade Jesus ensam bestämt och vänt världsutvecklingen, till att tiden räknas som före och efter hans död är vad som berättas om den påskhögtid då hans korsfästes. Det sägs nämligen att han uppväcktes från de döda och gavs "all makt i himlen och på jorden". Om så skedde är det förklaringen till att det sedan gick som det gick. Någon annan förklarings finns egentligen inte. Att Fadern väckte upp Jesus från de döda  ändrade inte bara världshistorien utan kastar också ett förklarande ljus över Gamla Testamentet. Det förklarar också hans predikan om Guds rike. Det förklarar tecknen och under. De blir plötsligt till tecken. Ja, allt förklaras. Annars finns det ingen förklaring.

Men Küng pekar på fyra svårigheter.

För det första är berättelserna om Jesu uppståndelse inte vetenskapliga belagda. De är vittnesbörd och inte helt objektiva.

För det andra finns härmed inga "naturliga" förklaringar till Jesu predikningar, hans själavård eller helbrägdagörelser. Alla vetenskapliga förklaringar faller platt till marken. Det blir oåtkomligt för vetenskapen. Mycket går att ifrågasätta som till exempel jungfrufödseln eller himmelsfärden, men inte att Jesus uppväcktes från de döda för då finns inga förklaringar.

För det tredje finns det ingen som har sett hur Fader Gud uppväckte Jesus från de döda. Ingen kan beskriva hur det gick till.

För det fjärde har berättelserna i evangelierna utformats på lite olika sätt om man jämför dem med varandra. De fyra evangelierna har ändå det gemensamt att uppväckelsen har ägt rum. Den och utgör själva startpunkten för Kyrkan. Den är kärnan i Kyrkan. Utan den finns ingen kyrka att ta på allvar.

Först höjer jag på ögonbrynen när jag läser att Küng menar att Faderns uppväckande av Sonen inte är en historisk händelse. Men så läser jag igen; inte en historisk händelse i strikt mening. Vi talar om en verklig händelse men den har fortsatt in i evigheten och kan inte jämställas med eller sorteras in under andra historiska berättelse. Hur det gick till är inte åtkomligt för oss människor.

Men kroppen då? Küng skriver att Jesus inte uppstod för att komma tillbaka till tid och rum, som änkans son i Nain eller Lasarus. Inte heller ska vi förstå uppståndelsen som "en fortsättning" på det här livet. Det nya livet är helt annorlunda. Där är allt förvandlat eller förhärligat som vi säger. I evigheten finns ingen början, ingen fortsättning och  inget slut. När Jesus lämnar denna världen går han hem till sin Fader. Han går in i den ultimata verkligheten, den som vi på jorden inte har tillgång till..Vi vet att det finns en verklighet utanför tid och rum. Jesus "får med sig sin kropp" in i denna ultimata verklighet. Annorlunda uttryckt Jesus "dör i Gud". Allt vilar nu i Guds händer. Han "uppstår i Gud".

De första kristna "visste" vad de varit med om. De "visste" att Jesus var med dem också "alla dagar" också efter uppståndelsen. Det är denna insikt som förändrade och fortsätter att förändra världen. Det är så Jesus förändrar människors liv än idag.



söndag, januari 15, 2017

Jesus - en konfliktmänniska

Jesus fungerade som en motståndsman till hela etablissemanget, som en liten sten i skon, ytterst irriterande. Hur då? Jo, han identifierade sig själv med Gud på ett sätt som kom att ställa alla andra i dålig dager. De som redan var ställda i dålig dager hade inget att förlora. De var redan fattiga, sjuka, illa ansedda och orena. För dem spelade det ingen roll, men för etablissemanget som sagt ytterst irriterande. För alla dem som hade gjort och gjorde sitt yttersta för att följa lagen var Jesu sätt att tala om lagen och förhålla sig till den provokativt. "Ni har hört att det blev sagt till de gamle, men JAG säger er ..."

Sedan fanns det många som hade lagt sig till med något slag av askes, men i deras ögon var Jesus "världslig". Medan de gjorde allt för att vara rena kunde de se Jesus äta med publikaner och syndare.

Inte så få av de etablerade väntade på en politisk messias-gestalt som kunde besegra romarna, som kunde befria Guds folk om så med våld. Jesus talade hela tiden om att Guds rike skulle upprättas men utan våld och han blev därför för dem en besvikelse. Gissa om det frestade på dessa människors tålamod.

Vidare fanns, då som nu, skaror av mindre troende människor, sådan som levde ett vanligt Svensson-liv. De tyckte säkert att Jesus var alltför allvarlig, alltför kompromisslös. Dåligt anpassad helt enkelt. Kort sagt det fanns inte en grupp som inte retade sig på Jesus. Han var inte lierad med någon. Möjligen ingav han hopp med dem som redan vara satta i dålig dager.

Ändå var Jesus omtyckt. Hans lärjungar älskade honom. De fick sitt värde genom att de kallats. De fick ett uppdrag, löften om en härlig framtid. Jesus talade om Guds rike, MEN talade han någonsin om att starta en kyrka? En gemenskap vid sidan om den judiska? Började han medvetet under sin livstid  på en sådan? Nej, ingenting talar egentligen för det. I alla fall inte ur en "vetenskaplig" synvinkel, menar Küng. Jesus upprättade ingen bas, inget kontor. Han kom inte från någon prästfamilj. Han hade ingen teologisk utbildning. Han hade ingen titel. Han var en vanlig människa. Han representerade på en och samma gång en sann Gud och sanna människor. Människor tvingade ta ställning till hans predikan, till hans gärningar, ja, till hans person, att komma i dålig dager eller att bli troende, att fortsätta som ingenting hade hänt eller att omvända sig, att säja ja eller att säga nej.

Att vandra med Jesus är som att ha Gud själv som en vänlig och helt tillförlitlig partner. När koinoian samlas brukar vi sjunga:

Vilken vän jag fann, närmre än en broder.
ingen är som han, ingen här på jorden.

Gud är i Jesus inte "långt bortom rymder vida". Han är hos mig. Han ger varje stund innehåll, mening och sätter in det som sker i hans plan. Varje detalj i mitt liv "vinns" av honom, också olyckor, sjukdom och död. Att vandra med honom är inte något andligt i grekisk mening utan helt verkligt.

Det händer att människor kritiserar den bibliska världsbilden genom att hävda att den är primitiv. Gud beskrivs som en människa med humör och de bibliska texterna sägs vara fyllda av myter, symboler och legender. Men låt inte lura dig. Detta sätt att tala om Gud är det enda verkliga språk du kan förstå Gud på. Detta är det sätt på vilket Gud kom till oss på! Detta är en del av provokationen.

Jesus fullständigt förvandlar vår uppfattning av Gud. Han är inte långt borta till vilken vi ska fly. Gud är nära. Gud är inte ett resultat av människors önskningar. Gud är inte etablissemangets sätt att förtrycka andra. Gud är inte moralens garant, inte ett resultat av en taskig barndom. Sådana påståenden är hämtade från Feuerbach, Marx, Nietsche och Freud och de har präglat svensken under hela 1900-talet. Men Jesus står inte samman med någon av dem. 

Det finns inte många likheter mellan Jesus och Buddha. Jesus kan inte jämföras med någon av hinduismens hundratusentals gudar eller med reduceras till en profet vid sidan av Muhammed. Jesus blev osams med alla människor av rang samtidigt som han gav sitt liv för dem OCH för de fattiga, sjuka, ängsliga, orena och oönskade. Han gick till dem. Det gjorde aldrig Buddha, Shiva, Visnu eller Mohammed. Jesus blev aldrig etablissemangets idol. Han förklarades vara en falsk profet, en hädare och bedragare, den sämste av alla människor. Han förtjänade att dö efter tre år. Det gick inte att ha kvar en sådan. Inte ens hans egen familj ville ha med honom att göra., 

Och ändå kom han att förändra världen för all framtid. Hur är det möjligt?


lördag, januari 14, 2017

2 veckan efter Trettondagen

Den framförvarande veckans evangelium talar om Jesus som Livets källa. När vi vänder oss till honom har vi alltid tillgång till Honom, Hans kärlek, glädje, frid, tålamod och så vidare. Han är en outtömlig källa som gör att vi aldrig någonsin behöver vare sig hungra eller törsta. Tyvärr är det inte alltid vi förstår det. Många kristna lär sig aldrig att leva av tro, men det är vår kallelse att komma till källan, att leva som hans lärjungar.

Joh 5:31-36

1. Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt
a) Bakgrunden är miraklet vid Betesdadammen. En man som varit lam i 38 år kunde inte ta sig ner till källan för att bli helad. Då blev istället Jesus den källa som helade honom och ”han uppenbarade så sin härlighet”. Problemet var att det var sabbat. Människorna blev provocerade och visste inte vad de skulle tro. Somliga menade att Jesus for med osanning, andra ville gå längre och ville röja honom ur vägen.
b) Här gäller det att urskilja. Det är aldrig Jesus som är problemet, inte heller att helbrägdagörelsen ägde rum på en sabbat, utan människornas hårda hjärtan. De ville att Jesus skulle bevisa vem Han Är.
c) Än idag projicerar vi vår otro på honom som om det var hans fel när vi grubblar, blir besvikna eller tycker han är långt borta. Vi tycker att han ska ta första steget och överbevisa oss. I judisk och romersk rättspraxis kan den anklagade inte vittna till egen fördel.

2. Ni har sänt bud till Johannes
a) Joh d predikade med en väldig kraft. Matteus berättar att han hade kläder av kamelhår, att gräshoppor och vildhonung var hans föda, att han var skoningslös i sin förkunnelse och inte tog hänsyn till person. Han ansågs i allt vara trovärdig. Honom gick de till just av det skälet.
b) Människor hänfördes av hans ljus. De sökte sig till honom, men han är inte Messias. Döparens ord flammade som en fackla, Jesus Syrak 48:1, men Jesus är världens ljus, 8:12. Men vad sa Joh d om Jesus? Han pekade på Jesus 1:20, 26. I den stunden var Joh d inte längre trovärdig i deras ögon. Människorna ville att Messias skulle göra som dem som sa.  
c) Vad krävs för att en människa ska komma till tro på Jesus? Under en Alphakurs förs många fina samtal. En del av dessa kommer att handla om Jesu trovärdighet och diskussionerna kan komma att bölja fram och tillbaka. Deltagarnas vilja kommer att sättas på prov, men vi ska vara frimodiga därför att Guds Ande har kallat oss samman och bara Guds Ande kan föda på nytt. Vi kan vittna för andra, om hur vi har mött Jesus, men Jesus blir inte trovärdig genom vårt vittnesbörd utan när människor likt den lame kommer till och möter Jesus. I mötet med honom uppenbarar han sin härlighet.

3. Men jag har fått ett starkare vittnesbörd
a) ”ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda vittnar om att Fadern har sänt mig”.  Jesus gjorde många goda gärningar och vi ska förstå dem som tecken. Varje helbrägdagörelse är ett tecken, inte på Guds Allmakt utan på Guds kärlek. Jesus behövde inte bevisa att han är Messias eller att han kan göra mirakler, men han hade ett behov av att få ge kärlek till oss. Det är hans väsen. Vi vill stå emot makten, men varför stå emot kärleken?
b) Det talas mycket om Gud i vår tid och det blir allt viktigare att vi som Jesu lärjungar lär oss att ge vidare den kärlek Han har gett oss för att människor lättare ska kunna tro.
c) Jesus förkunnade, berättade och gjorde alla sina goda gärningar för vår oss. Han instiftade nattvardens sakrament för att vi alltid skulle ha tillgång till honom och hans verk. Att komma till honom är att komma till Livets källa. Vi behöver aldrig någonsin hungra eller törsta

fredag, januari 13, 2017

Gud benådar människor

Det främsta och helt avgörande budet är det vi kalla för det dubbla kärleksbudet. När Jesus predikar Guds rike blir det tydligt att han också av oss förväntar sig "hela vårt hjärta, hela din själ och all din kraft" och det är avgörande för en rätt förståelse av evangelium att inte ge efter på detta. Det får inte vara pengar eller ägodelar, rättigheter eller ära, inte ens den egna familjen får vara i centrum. Jag minns vid ett tillfälle då jag hörde predikanten säga: Gud är inte så intresserad av vad du har att ge honom (han har ju redan allt) utan av vad du inte ger honom. Tänkvärda ord.

Det är lätt för moderna människor att försöka göra sitt bästa. Tyvärr är det inte nog. Också de kristna har drabbats av bror-duktig-syndromet. Detta är ett sätt att undvika det viktigaste nämligen att omvända sig. Jag tror att omvändelsen det vill säga tron är ett resultat av att vi har mött evangelium i dess kraft. Tron är ett resultat av att jag drabbats av Jesus själv. När det sker inser vi något av vad han betyder för oss och vill inget hellre än att ta emot, tro och leva tillsammans med honom.

Gud har alltid människans bästa för ögonen. Och eftersom Gud själv har det vill också jag ha det. Det går inte att tjäna Gud utan att tjäna sin nästa. Vi talar praktik eftersom kärleken är praktik och inte kan vara något annat. Det handlar inte om att tjäna människor i hela världen, människor i allmänhet utan självklart din broder och din syster OCH den som kommer i din väg, som vi lovar i ett av koinoians löften. Relationen till min nästa är en övning som jag aldrig blir klar med. Den innebär ständigt nya utmaningar, nya offer. Men det är en nyttig övning eftersom det samtidigt är ett sätt att bli beroende av och öppen för den Helige Ande.

Kärleken är grundläggande för oss. Den ger förlåtelsen vidare till andra, till och med till dem som vill vara ens fiender. Den är beredvillig när det gäller att möta andra människors behov och går så långt att den avsäger sig de egna rättigheterna för att möta andra.

Kärleken är solidarisk med de fattiga, med kvinnor och bar särskilt änkor och föräldralösa. Den är till och med solidarisk med dem som av andra betraktas som "orena". Jesus satte sig till bord med tullindrivare, horor och spetälska, människor som inte bara var utsatta utan till och med utstötta av samhället. Guds nåd erbjuds alla människor. Visst kan man tycka att det är orättvist. Det finns människor som inte förtjänar nåden, tänker några. Nej, men nåden erbjuds alla. När en människa uppfattar den nåden DÅ sker omvändelsen i det att Gud fullbordar vad han påbörjat. När en människa sätter tro till Jesus Kristus ger Gud sin förlåtelse, befriar och förklarar han syndare rättfärdiga. Gus straffar inte människor utan benådar människor!

torsdag, januari 12, 2017

Guds rike mitt ibland oss

Küng hävdar i sin bok On Being a Christian som jag avslutade förrförra bloggen med att framtiden eller hoppet redan finns närvarande i kornet. Det innebär också att en kristen lever i målet. Jag är medveten om att detta låter filosofiskt men jag tror att det är helt riktigt. Detta är bara ett annat sätt att beskriva vad vi kallar för livet i Kristus.

Hur kommer jag dit, undrar någon? Jesus kallar det för omvändelsen. Omvändelsen är inte detsamma som bättringen. Så hette det i den gamla översättningen; "Gör bättring och tro evangelium". I dag är en sådan översättning inte bara felaktig utan förödande. Det grekiska ordet metanoia handlar om att ändra sitt sätt att tänka. Det är ett radikalt ord som innebär en helomvändning. Från att ha gått åt ett håll vänder man sig om och går åt ett annat. Det gör jag med hela min varelse, ande, själ och kropp. Omvändelsen är ett resultat av och innebär att jag sätter min lit till Gud. Från denna stund blir Gud min partner, någon som är med mig i allt. Omvändelsen definieras därför bäst som att tro på Gud eller för att knyta an till filosofin ovan att tro på Guds framtid NU. Vilket underbart liv att få vara en kristen!

Men Jesus inte bara pratade om Guds rike utan han demonstrerade och förmedlade det också. Det blev synligt i de mirakler han utförde. Kan man tro på sådant i en upplyst tid? Küng skriver att mirakler hände och händer än idag, oförklarliga saker. Men genom tron får de sin förklaring. Inte genom vetenskapen utan genom tron. När vi tror på Gud får miraklerna sin förklaring. Miraklerna i sig är med andra ord inte det viktiga utan tron på Gud. Vilken underbar sanning. Den innebär dessutom att vi ständigt kan se, förstå och tacka Gud för alla de mirakler vi dagligen och stundligen får vara med om.

Nå, Jesus etablerade aldrig Guds rike. Det fick inget totalt genombrott utan det stannade vid hans person, hans budskap och miraklerna var tecken på hans person. Vi talar hellre om tecken än om under och mirakler. Om jag ser någon bli befriad eller helbrägda är det tecken på att Jesus och Guds rike har kommit. Varken själva budskapet eller miraklerna kan skiljas från Jesu person.

Guds rike är här - genom Evangelium. Vad var det viktigaste för Jesus? Hur kunde han veta vad som var viktigast? Küng svarar att Jesus inte såg någon naturlig lag som angav riktningen. Det finns ingenting i människan som på ett naturligt sätt bekräftar det rätta trots att den moderna människan ofta ser saken så. Jesus höll sig inte heller till någon normerande uppenbarelse som Skriften eller lagen. Det kanske låter konstigt i våra öron men det beror på att vi är "moderna" människor som anser att det måste finnas en fast grund. Och så gör vi "vetenskapen" eller Skriften till vår fasta grund. Så var det inte för Jesus. Han trodde inte vare sig på "vetenskapen" eller Bibeln utan på Gud. Det helt avgörande för Jesus var och är att Guds "vilja ska ske på jorden såsom i himlen." Jesus ville i allt göra  sin Faders vilja.

Det är Guds vilja som blir synlig i vad vi kallar Bergspredikan. Många teologer har försökt tolka Bergspredikan som det högsta idealet eller som en biktspegel eller som en sinnelagsetik. Küng underkänner alla dessa tolkningar och menar i stället att Bergspredikan handlar om Guds vilja. Genom att lyssna till och förstå Bergspredikan lär också vi oss att be "Ske din vilja på jorden såsom i himlen". Men och det får bli det sista för i kväll; Guds vilja baseras inte på något mänskligt utan på Honom själv. Människan kan inte växa in i Bergspredikan, inte upplysas om dess förträfflighet och så sporra oss till stordåd. Nej, Bergspredikan talar om för oss att Gud måste gripa in och göra det vi inte kan göra. Därför sände Han sin Son för att visa oss vad Guds rike är. Detta Guds rike är mitt ibland oss.