torsdag, augusti 17, 2017

Svenska Folkbibeln 2015

Sedan en tid tillbaka har jag gått över till Svenska Folkbibeln 2015 (FB). I den tidigare versionen som jag slitit på något decennium var inte GT nyöversatt, i alla fall inte i sin helhet, men nu ska det visst vara det. Hur som helst har jag gått över till den och med stor glädje. Just nu läser jag Psaltaren och profeten Jesaja enligt den Bibelläsningsplan som finns i Uppslagsdelen. Tänk, just en sådan, med det upplägget har jag längtat efter. En Bibelläsningsplan där man läser hela Bibeln och inget annat på ett år. Det går naturligtvis att göra på vilket sätt som helst, men jag vill han en plan. Tidigare har jag sett en där man läser hela Bibeln inklusive evangelierna två gånger per år och/eller om det var Psaltaren. Det var Charles Sibthorpe som gav ut den. Andra gånger har jag hoppats få se en Bibelläsningsplan som är knutet till kyrkoåret. Närmast den kom f Gunnar i sin lilla bok Den bedjande Kyrkan. Men då var det inte hela Bibeln. När vi bad Tidegärden i Värnamo kyrka läste vi Bibeln frekvent men då var det huller om buller. Men nu i Svenska Folkbibeln har jag hittat vad jag sökt.

Du kan läsa hela Bibeln på ett, två eller tre år. Det är bara att välja.

Läsningen ur Psaltaren och Jesaja flyter utmärkt. Språket är lätt och skönt. I Jesaja 41:4 finns en not till översättningen. På hebreiska står det ani´hu vilket på grekiska blir ego eimi det vill säga Jag Är. Saken är förklarad i en not. Detta har jag aldrig sett tidigare vare sig i 1917 eller Bibel 2000. FB är en kristen översättning. Med det menar jag att när det behövs får man en kristen tolkning eller förklaring, inte en bortförklaring!

Notapparaten är fantastisk.

Uppslagsdelen innehåller förutom "det vanliga" med sak- och personregister, kyrkoårets alla texter, biblisk kronologi, bibelns år, mått, mynt och tid, en genomgång av Guds väsen och attribut ordnad efter trosbekännelsen, kyrkans credo.

Min gamla bibel är ganska sliten och innehåller många understrykningar och anteckningar efter alla de Bibelförklaringar jag haft. Kanske är det ett skäl till att jag inte har bytt förrän nu. Ett annat skäl är förstås att FB är förbjuden i Svenska kyrkan eller rättare sagt Bibel 2000 är påbjuden.

Men nu har det hänt åtminstone här hemma att jag använder FB 2015. Kanske, kanske använder jag den gamla när jag reser iväg någonstans. Min nya är stor och tung, lite otymplig när den inte ligger på skrivbordet.

onsdag, augusti 16, 2017

Vad betyder det att vara pensionär, del 2

Forskarna talar inte bara om åldersdiskriminering utan om "ålderism" att jämföra med rasism och sexism. Jag börjar förstå att de har rätt. Det är alldeles otillräckligt att gå efter biologisk ålder. Själv tycker jag att riksdagen ska ta bort gränsen helt och hållet. Varför behövs den? Nu kommer den väl förmodligen att skjuta gränsen från 65 år till 67 år, men som sagt varför ha en gräns överhuvudtaget. Låt folk själva bestämma när vill sluta. Här kommer ytterligare några argument i tillägg till gårdagens blogg.


För det femte om arbetsgivaren lever med fördomar mot äldre, det vill säga dem som är över 50 eller ..., och slutar att kompetensutveckla, höja lönen eller erbjuda nya utmaningar blir det svårare att känna glädje över sin arbetssituation.

För det sjätte visar forskningen, när det kommer till mental ålder, har äldre oftast lättare att lära sig något nytt än de yngre har. De  äldre bygger på sin kunskap , befintliga erfarenheter och sin kompetens. Tänk vad många arbetsgivare gör fel på den punkten.

För det sjunde är de äldre ofta bra värdemätare när det kommer till arbetsmiljön. Mer rutinerade människor stressar inte på samma sätt som yngre. De är mer måna om regelbunden återhämtning eftersom de blivit känsligare med åren. De behöver inte heller tänka på sitt rykte eller sin karriär på samma sätt som de yngre ofta gör.

För det åttonde sätt unga människor på piedestal. De bedöms vara mer utvecklingsbara än äldre. Det är inte alls säkert.

För det nionde hävdar Janicke Andersson att arbetsgivare lever med tron att äldre per automatik inte orkar lika mycket som de yngre, att de är passiva eller bara tänker på hur det var. Att tänka så är dubbelfel eftersom det dels är en förnekelse av fakta och dels påverkar de äldre negativt. Äldre kan utvecklas lika bra som yngre. Jag påminns om min far som var över 80 år innan han fick möjlighet att ägna sig åt datorn. Det var egentligen ingen som lärde honom utan han läste instruktionsboken och lärde sig själv!

För det tionde har politiker och andra beslutsfattare fokuserat mycket, säger mycket, på till exempel rasism och genus. Oerhörda resurser har satts in när det gäller HBTQ-frågor och i relation inte minst till de senare utsätts de äldre för ren diskriminering. Och då talar vi inte om en liten grupp med särintressen utan om en mycket stor del av den egna befolkning.

För det elfte är dagens svenskar som är 70 år i genomsnitt lika pigga som 50-åringarna var på 1970-talet. Det stämmer säkert om forskarna säger så, men jag tar mig för pannan. Jag slutade när jag var 64 år och tycker själv att jag ur arbetstagarens synvinkel befinner mig i mina bästa år. Aldrig tidigare har haft ett sådana livserfarenheter som. Aldrig tidigare ett sådant livsperspektiv. Jag har aldrig haft en sådan kapacitet, en sådan potential som jag har nu. Men det tycker inte min förra arbetsgivare kan jag berätta.

Vad jag förstår komer det ytterligare artiklar i SvD och då får jag tillfälle att återkomma. Förhoppningsvis blir denna fråga en viktig fråga framöver. Nog tycker jag den är viktigare än diskussionerna om rasim och sexism. Betydligt fler far illa av "ålderismen".

tisdag, augusti 15, 2017

Vad betyder det att vara pensionär, del 1

Det är underbart att inte vara anställd. Alla ni som fortfarande är löneslavar har verkligen något att se fram emot. Vad innebär det att vara pensionär? Vad betyder det ordet? Var kommer det ifrån? Har det med biologisk ålder att göra? Varför frågar folk om jag har gått i pension? Hur ser deras fördomar ut? Det finns många frågor att svara på och det är hög tid att detta blir offentlig debatt.

Nu har SvD en artikelserie som går under rubriken pensionsvägrarna och jag följer den med intresse. Inte bara för att jag själv sade upp min anställning i Svenska kyrkan vid 64 års ålder utan också för att ämnet i sig är intressant och förtryckt. Låt oss börja med själva ordet.

När jag läser min etymologiska ordbok från 1968 står följande att läsa:

pension av latinets pensio som betyder vägning; betalning till ... Det heter att det är årligt understöd till avgången tjänsteman, hans änka eller barn och längre ner står det understödstagare. Med andra ord en person som lever av understöd.

När jag sedan kommer till Akademins Ordlista, 13 uppl, år 2006 står det något annat. Där står det "löneförmån efter avgång. Hhm ...

I dagens SvD intervjuas bland andra en forskare vid Lunds universitet, Kerstin Nilsson och filosofie doktorn i äldre och åldrande Janicke Andersson. Mycket intressant.

För det första måste politiker och arbetsgivare inte minst lära sig att skilja mellan biologisk, social och mental ålder. Jag såg förresten just ett reportage om en utvecklingsstörd pojke, 11 år gammal. Det sades i inslaget att hans mentala ålder var mellan ett och två år. Där var det uppenbarligen skillnad mellan biologisk och mental ålder. Och lika uppenbart var det att det gör skillnad.

För det andra blir skillnaderna större mellan individer allt eftersom tiden går. Det betyder i praktiken att en 40-åring kan i mental mening vara tonåring eller varför inte pensionsmässig? Det avgörs enligt forskarna av genuppsättning, livsstil, rörlighet och inte minst hur arbetsmiljön ser ut.

För det tredje handlar den sociala åldern om de attityder man möts av. Vi som har varit med ett tag kan säkert intyga hur det finns arbetsgivare fyllda av fördomar. De tror att äldre inte kan lära sig något nytt, att äldre är oflexibla eller att de har förlorat drivkraften. Att detta skulle ha att göra med biologisk ålder är ingenting annat än rena fördomar. Det finns inget stöd i forskningen för sådana påståenden. Dessa påståenden kan lika gärna gälla en 30-åring som en 70-åring. Den biologiska ålder är irrelevant.

För det fjärde är det bara tre procent av alla mellan 65 och 80 år som har hemtjänst. Eller varför inte säga att 97 % av alla upp till 80 (!) år klarar sig alldeles utmärkt. Detta även om de kan, som jag, ha drabbats av fysiska begränsningar.

Nu inser jag att bloggen blir för lång om jag skriver vad jag har lärt och vad jag har på hjärtat. Jag har skrivit p 1-4 och får sluta här och ta en del 2 i morgon. Det blir fler punkter hämtade från universitetet i Lund och några personliga kommentarer förstås i detta ämne.

måndag, augusti 14, 2017

Att locka konfirmander

Jag läste det först på Text-TV. Att år 1970 konfirmerades 80,273 ungdomar och förra året konfirmerades 28.070. Tala om ras!

Så läste jag det idag igen. Lite mer utförligt i SvD. Där var rubriken Solresor ska locka nya konfirmander. Men det var en formulering i texten som fick min uppmärksamhet. Där står om utvecklingen att "den har fått kyrkan på fötterna". Svenska kyrkan börjar förstå att utvecklingen går åt fel håll - om det nu är åt fel håll. Vad ska man säga?

Nu erbjuds resor till Italien, Spanien och till och med till USA. Det är bara att anmäla sig och få en gratis-resa. Jag förmodar att det också undervisas en del om kristen tro på dessa resor. Kanske besöker man några kyrkor i Rom. Eller i Spanien. Vad man gör i USA vet jag inte. Handläggaren för barn och unga inom Svenska kyrkan är nöjd eftersom det får en del ungdomar att stanna kvar i kyrkan. Men vad betyder det förresten. Att stanna kvar i kyrkan. Menas det att de inte begär utträde? Eller att de blir kvar i något ungdomsarbete? Inte kan det få vara så att de blir regelbundna gudstjänstbesökare? Jag vill inte låta raljant, men efter 40 år i tjänst kan jag inte se att särskilt många blivit kvar. Bara i Värnamo har jag väl konfirmerat några hundra, men mig veterligen känner jag bara till en som har blivit kvar. Och han har flyttat från sta´n. Det skulle vara intressant med en undersökning som visar hur många som kommit till ett bejakande av Kyrkans tro och/eller regelbundet söker sig till mässan.

Det är inte lätt för en tonåring att bli en kristen. Kanske Gud själv skonar dem tills vidare. Att vara en kristen innebär att gå mot strömmen. Du får inget stöd i skolan. Du får inget stöd av samhället. Du får förmodligen litet eller inget stöd ifrån det egna hemmet. Vilket hårt liv!

Förkunnelsen om att vända sig till Gud, sätta sin lit till Herren Jesus och börja gå mot strömmen är numera sällsynt. Åtminstone så långt jag känner Svenska kyrkan. Naturligtvis finns det undantag. När  det hålls OAS-möten för barn och unga kan det samla många om än inte i det större perspektivet. Men lika lite som ett läger är inte heller en konferens någon garanti för att barn och unga ska växa, mogna och bära frukt. Det är förvisso sant att ingen av oss kan göra någon till kristen. Det kan bara Gud. Men vi kan göra barn och unga till lärjungar. Vi kan läsa Bibeln tillsammans med dem. Uppmuntra dem att själva söka Gud i bön. Försöka fatt genom handling smitta av oss våra kristna värderingar. Berätta om våra egna erfarenheter av Gud.

Det är i hemmen barn och unga ska fostras. Jag säger inte att det är lätt. Men där är det trovärdigt. Eller kanske tvärtom där är det inte trovärdigt. Skolan kan vi nog glömma när det gäller kristen fostran. Likaså det sekulariserade samhället. Men Svenska kyrkan då? Kunde den inte göra lärjungar? Om inte ens utbildade präster, diakoner och assistenter av olika slag, utbildade för sitt uppdrag () klarar det, då vet jag inte hur det ska gå till.

Men frågan är om Svenska kyrkan, generellt sett, ens försöker. Nej, jag försöker vara realistisk. Det är inte självklart enkelt att göra lärjungar ens med en teologie kandidat examen. Den egna tron är nog en förutsättning men inte heller den ger alltid önskade resultat. Svenska kyrkan och för all del alla kristtrogna har här en jätteutmaning.

Det räcker inte med att locka konfirmander, men det kan vara en början, - i bästa fall.

söndag, augusti 13, 2017

Tänkvärd undersökning

Det går åt en hel del tid för mig när jag uppdaterar mig på Ralph W. Neighbour. Som jag skrev tidigare arbetar jag på en ny bok i ämnet kyrkohistoria. I boken sticker Neighbour emellan med en redogörelse av en undersökning gjord av the Barna-group. George Barna (1954-) är sociolog med inriktning på kyrka och kultur. Han har skrivit mer än 50 böcker och erhållit en rad fina priser. Han grundade the Barna-group som kontinuerligt undersöker kyrkans plats i staten. Gruppen återfinns på www.barna.com. Det är en undersökning som visar att alltfler amerikaner föredrar att leva ut sin tro utanför kyrkobyggnader. Av dem som inte är med i någon kristen församling visade sig följande:

60 % ber regelbundet
60 % av dem firar gudstjänst någon annanstans än i en kyrkbyggnad
40 % tar regelbundet del av radio-, TV- eller nätbaserade gudstjänster.
30 % studerar Bibeln.
25 % lever i gemenskaper där de kan tala med varandra om tron.
20 % av de människor som inte tillhör någon församling läser regelbundet sin Bibel.
5 % berättar för andra om sin tro på Herren Jesus.

Nästan en miljon av dessa människor ger dessutom tionde till någon eller några parakyrkliga organisationer, inte till ”sin församling”.

Enligt samme George Barna är ungefär en tredjedel av Amerikas befolkning ”unchurched”. De är inte med i någon församling. Han fortsätter med att det finns miljoner av amerikaner som inte vill ha något att göra med organiserad religion och Neihgbour fyller i med orden att det är dags att ta kyrkan till nästa nivå! För oss svenskar ska sägas att denna undersökning gjordes för mer tio år sedan! Och i Nordamerika! Hur skulle en liknande undersökning då se ut i Sverige och Europa? Barna säger vidare att det inte skulle förvåna om det inom en snar framtid finns fler kristna utanför kyrkorna än i kyrkorna.

Neighbour menar att tidigare reformationer och väckelsevågor ägt rum inom den konstantinska era som nu går mot sitt slut. I statskyrkor av olika slag men även inom de så kallade frikyrkorna är det de stora samlingarna i de stora byggnaderna med de stora talarna som haft företräde. Dessa samlingar har vägletts av anställda.

lördag, augusti 12, 2017

9 veckan efter Trefaldighet

Den här söndagen är jag predikoledig som det heter. Men då lägger jag ut en predikan som jag haft vid ett tidigare tillfälle. Då ser jag att de har ändrat i Evangelieboken. Från Luk 16:10-15 till Luk 16:1-13. Delvis överlappar texterna varandra. Men ett budskap kan vara nedanstående:

När Jesus talar med sina lärjungar om det som har verkligt värde, gör de som älskar pengar narr av honom. 

1.      När Jesus talar med sina lärjungar

a)      Dagens text ingår i ett större sammanhang. Det är lätt att tro att det i dag handlar om förvaltarskap i allmänhet. Då blir t.ex. v 10 mest att likna vid sunt förnuft, och de kommande verserna som moralism. Texten förbinder två liknelser. 16:1-8 om den ohederlige förvaltaren och 16:19-31 om den rike mannen och Lazarus. Denna världens goda är ett tema, men nyckeln till förståelsen av hela detta kapitel finna i vår text.
b)      Många lever i och för denna världen. De kan göra ett bra och hedervärt jobb, men missar det som har verkligt värde. ”Vad hjälper det en människa …”
c)      V 16 som jag självvådligt lagt till idag belyser detta. Lagen och profeterna har förvisso inte upphört MEN evangeliet har kommit. Möjligheten finns till gemenskap med Gud genom Jesus Kristus. Spela inte ut frälsning och skapelse mot varandra, men förstå att frälsningen fullbordar skapelsen.

2.      om det som har verkligt värde

a)      Texten handlar alltså inte i första hand om att förvalta pengar eller ägodelar utan om sådant som har verkligt värde.
b)      I v 12 och 13 fördjupas perspektivet. Det handlar om att vara trogen  ”i fråga om andras egendom” och om att vara ”tjänare”. Det är en kristen förståelse att vi inte äger något, utan vi har allt till låns. Därför ska vi handskas med det därefter.Det är den insikten Jesus är ute efter. Inte vad äger du? Utan vem tillhör du?
c)      Vi har fått allt. Detta gäller i synnerhet det som har verkligt värde, nämligen vår frälsning. Gud har skänkt oss (tron) sin Son Jesus Kristus. Med tanke på det jag sagt hittills tror jag att orden ”vara trogen i smått” inte bara syftar på det jordiska, utan också på den noggrannhet vi behöver för att rätt förvalta det andliga livet.

3.      gör de som älskar pengar narr av Honom.         

a)      Det har idag ingen betydelse att det står fariséer i texten, utan Jesu varning gäller alla dem som älskar pengar. Här är nu viktigt att vi får med oss poängen. Jesus säger inte att det är fel att vilja framstå som rättfärdig inför människorna. Dessa människor ville leva efter Lagen, göra rätt för sig, MEN genom sin blindhet missar de det väsentliga. Evangeliets ankomst som förändrar tillvaron.
b)      Också många kristna människor missförstår skillnaden mellan Lagens lydnad  och Evangeliets lydnad. Det vi kan prestera med hjälp av lagen räcker aldrig till eftersom Gud vill att vi ska vara fullkomliga.
c)      Vi behöver ha trons gemenskap i renade hjärtan

fredag, augusti 11, 2017

Om Cellkyrkan

Det är nu drygt 23 år sedan jag lärde känna begreppet Cellkyrkan. Det var på våren 1994, samma vår som jag tog steget att avsluta min anställning i Hjälmseryd. Kanske hängde de båda händelserna ihop på något sätt om än inte något självklart sätt. Det ska mer till för att säga upp en anställning.

Tretton år senare godkändes min licentiatavhandling om Cellkyrkan och i samma veva upphörde vi att i strikt mening tillämpa modellen den renodlade Cellkyrkan i Värnamo. Också det hade flera orsaker. Men det vi hade fått vara med om kom att sätt outplånliga spår i de involverade. Och även om vi inte idag använder oss av modellen finns människorna kvar och mycket av vad vi lärt oss finns kvar. Hur ska vi kunna ta vara på det på bästa sätt?

Koinonian är naturligtvis ett resultat av det skeende vi varit med om. Människorna från cellkyrkotiden finns ju kvar och fortsätter att samlas i gemenskapen, i koinonian. Vi samlas en gång i månaden, vi fira högmässa, tyvärr alltför ofta på olika platser, och vi har inspirations- och undervisningsdag en gång i kvartalet. Men det ligger i luften att vår Herre kommer att se till att vi får vara med om en andra våg. Det stora böneämnet nu är nog mod att ta nya steg och att få se unga människor fråga efter evangelium och dess form.

Under de senaste veckorna har jag arbetat med en uppdatering av Ralph W. Neighbour och hans renodlade modell - Cellkyrkan. I dag upptäckte jag att han har haft en blogg under åren 2013-2015 och jag har lagt ut den bland mina länkar så att den som vill kan kika. Den innehåller en hel del undervisning och jag ser med liten förvåning att nästan hela Boot Camp är utlagd. Boot Camp var den starthelg, den introduktion till Cellkyrkan som Neighbour gav under en helg. Jag är lite förvånad eftersom den undervisningen är tidig och därför att undervisningen nu har genomgått en del förändringar eller rättare sagt fördjupningar. Kanske är skälet just det att det nu handlar om fördjupningar som inte i och för sig ändra de grundläggande principer han alltid undervisat om.

Det är väl lika bra att jag avslöjar det: Jag arbetar inte bara på en uppdatering i ämnet utan på att få ut en bok i saken. Det finns ganska många som undrar vart Cellkyrkan tog vägen och det finns svar på den frågan. Och eftersom vi i Värnamo söker vägen framåt genom koinonian kan det vara på sin plats att lyfta frågan. Förhoppningsvis kommer boken att vara klar till jul.

Kanske ska jag säga det redan nu att tanken är inte att finslipa på den renodlade Cellkyrkan utan helt enkelt insikten att kyrkan just nu genomgår mycket stora förändringar. Förändringarna är större än vad vi själva är medvetna. Vi är ju förkyrkligade som Eckerdal skriver i sin bok. Vi lever i en bekväm fångenskap och vill inte gärna vara med om några förändringar. Det påminner mig om resonemanget jag hade med en av våra syföreningar för ett antal år sedan. Vi diskuterade hur vi skulle kunna få fler medlemmar i en döende syförening och det lades fram konkreta förslag där Jesus intog en central plats. Men innan vi skulle besluta ville de ha ett samtal med mig och i det sades: Håkan, vi tror att det är bättre att vi tar med oss syföreningen i graven. Det får vara som det är.

Det finns anledning att komma tillbaka i saken om Cellkyrkan.