torsdag, juni 29, 2017

Uppmärksammad kardinal

Just nu pågår TV-utsändningen från den Romersk-katolska mässan på S:t Petersplatsen. Vi har ju fått en kardinal till Sverige, en historiska händelse vilket det förvisso är. Jag förvånas ändå uppriktigt över den uppmärksamhet utnämningen fått. Hur kommer det sig? Kan det vara så att antalet romersk-katolska kristna är långt fler till antalet, långt mer inflytelserika i Sverige än vad vi vanligen förstår? Förmodligen eftersom Sverige är ett sekulärt land och har marginaliserat kyrkan och dess tillhöriga efter bästa förmåga. Eller är detta en chimär? I själva verket hungrar svenskarna efter ny kunskap och vill få tillbaka förmågan att tro. Förhoppningsvis är så fallet. I sådana fall blir det som händer inom Svenska kyrkan än mer tragiskt. I den kyrkan saknas förmågan att tala om kristen tro.

I går ställde frågor i Aktuellt om den nye kardinalen. Det var första gången jag hörde att det ställdes frågor om dennes syn på äktenskap, preventivmedel och aborter. Svaret som gavs var att man får förutsätta att kardinalen så att säga står på kyrkans sida och därför konservativ möttes med tystnad. Eller var det med respekt? I sådan fall blir det än märkligare att man ska marginalisera, jaga och förlöjliga sådana som mig. Här står svensk massmedia inför en verklig utmaning! Det ska bli såååå spännande att följa utvecklingen.

Idag finns en intervju med kardinalen i SvD. Du hittar den genom att klicka här. I den ställs bland annat frågan: "Du och påven har uppmärksammats för att ni är radikala i sociala frågor men inte när det gäller familjefrågor, hur får man ihop det?" Frågan avslöjar inte bara att intervjuaren inte begriper utan att hon bedömer denna fråga som relevant för läsarna. Och det är den. Frågan visar att människor som i allmänhet är sekulariserade har förlorat förmågan att begripa de mest grundläggande andliga ting. Svenskar förstår inte Kyrkans väsen, kristen tro eller etik.Här har Svenska kyrkan en gigantisk uppgift att bistå och hjälpas. Men hur ska det gå till om den inte själv kan bejaka sin egen tro?


Kardinalens svar är lysande i sin enkelhet:

Det är en intressant fråga. Är det möjligt att vara väldigt progressiv när det gäller fredsfrågor, nedrustning och sociala frågor men att det finns vissa värden som man inte kan släppa när det gäller synen på familj och sexualitet. Det är ofta svårt att förstå i Sverige att man inte följer partipolitiska referenser hela tiden och att kyrkan inte kan inrangeras i höger- och vänsterskala, det brukar vålla en del diskussion.

Där fick vi, i alla ödmjukhet, något att tänka på!

onsdag, juni 28, 2017

Johan Gustafsson

I kväll har vi haft öppet hus, lovsjunget Herren Gud, delat ordet, bett och samtalat. Ett stort tacksägelseämne denna kväll var naturligtvis frisläppningen av Johan Gustafsson. Det har betts mycket i våra olika sammanhang för Johan. Familjen är väl känd i Värnamo, inte minst pappan Göran som har varit sjukhuspastor  här under många år.


Frisläppandet är ett stort tacksägelseämne samtidigt som vi måste lämna många frågor obesvarade. Många frågor bör inte alls ställas av det enkla skälet att vi tror på Gud. Och med det bör vi låta oss nöjas, Vi ber "ske Din vilja på jorden såsom i himlen" och lämnar sedan det hela åt Gud - i visshet om att Gud är Allhärskaren och i tro på hans nåd och barmhärtighet.


söndag, juni 25, 2017

2 veckan efter Trefaldighet

Mark 2:13-17

Det är inte bara att få en kallelse eller en livsuppgift utan det gäller också att förbli i och förverkliga den. Hur gör man det?

  1. Alla människor kom till honom
a)      När Jesus gick utefter sjön såg han inte bara en vacker natur, utan han såg människorna. Kanske mediterade han över skapelseberättelsen? Över 1 Mos 1:27: ”Skapade till Guds avbild”.
b)      Det heter i evangeliet att alla kom till honom. Alla fick lyssna till och ta emot hans undervisning om Guds rike. Gud vill inte att någon enda människa ska gå förlorad. Jesus vill visa varje människa vad det är att leva i gemenskap med Gud.
c)      Men varje människa har två om inte minst tre kallelser. Den första är allmän och handlar om skapelsens återupprättelse. Den andra är personlig, det vill säga kallelsen når individen, genom en tanke, överbevisning om synd, rättfärdighet och dom, ett ord eller en oväntad handling. Kallelsen vänder sig till hela din personlighet och till alla områden i ditt liv.  

  1.  Och Levi steg upp och följde honom
a)      Jesus behövde bara säga två ord till Levi: Följ mig och genast förstod Levi att det handlade om honom. Han kom inte undan kallelsen att följa Jesus och att ta emot Guds rike.  
b)      Vi är många som har kallats. Vi är många som har blivit döpta och många som börjat följa Jesus. Vi har nåtts av orden:”Jesus Kristus den korsfäste och uppståndne kallar dig nu att vara hans lärjunge” Men vi har också frågat oss; vad innebär det att vara kallad? Vart är vi på väg? Vad var meningen med det som hände? Vad kan vi veta om framtiden? Hur ser målet ut? Och så brottas vi.
c)      Jag tror att det finns ett skäl till att vi inte alltid eller omedelbart får svar på våra frågor. Men när vi frågar Herren själv får vi svaret i Joh 14:1-6. Lösningen handlar inte så mycket om vad vi ska bli som vad vi är. Relationen till Jesus, nu:et, är start, väg och mål. Hela livet och evigheten handlar om detta enda.

  1. Jag har kommit för att kalla syndare
a)      Jesus gör det klart för oss att han vänder sig till dem som behöver honom, det vill säga syndarna. Med syndare menas här sådana som förstår sitt beroende av Gud, som inte fullt ut litar på sig själva, kanske till och med är oroliga och ängsliga för sig själva. Synden är mer ett tillstånd än en brist på moral. De skriftlärda protesterade när Jesus åt med syndare. De såg till det yttre. De såg hedningar, laglösa och socialt utsatta vid bordet och ansåg utan att säga det att dessa är mindre värda. I stället hänvisade de till lagar och paragrafer.
b)      Det är lätt att se andras fel och brister också för oss, att tänka bort människor från det egna sammanhanget. Men Gud ser på ett annat sätt. Han ser till bön och längtan. Och han ser till Jesus.
c)  Hur förverkligar vi kallelsen i våra liv? Den som älskar Herren söker honom där han låter sig finnas. Det är i Ordet och sakramenten. I den heliga nattvarden får vi sitta till bords med Jesus och måltiden står för slutgemenskapen såväl i GT som NT. Att få sitta till bords med Jesus, jungfrun Maria, och alla de heliga är en av de bästa bilderna vi har av fulländningen.  

Hemma idag och i väg i morgon

Det blev en regnig vistelse i Skåne. Men gott att träffa barn och barnbarn. Elisabet och Claes firade 10 års bröllopsdag genom att ta en långhelg i Barcelona. Det betydde att de lämnade William, Linn och Elliot och kusinerna i Skåne som William brukar säga. Det vill säga hos Elena, Elia och Mirjam. Då kan ni räkna själva Kari och jag hos Jakob och Maria. Fyra vuxna och sex barn mellan 15 och 0 år. Regn ute och inne lite hög ljudnivå emellanåt. Det är naturligtvis fantastiskt roligt att träffa dem alla, men också skönt att komma hem.

Väl hemma blev det högmässa i Mariakyrkan. Där infann sig ett tiotal barn trots att det inte var någon söndagsskola idag. Det var som att de inte brydde sig. De skulle till kyrkan. Punkt slut. Som väl var fanns Kerstin där och hon fixade söndagsskola per omgående. Bra jobbat, Kerstin. Jag tror hon tycker som jag att det ska vara söndagsskola varje söndag året om. Barnen ska vara en självklarhet i kyrkan. De flesta av de här barnen har ingen aning eller liten om var de befinner sig, men nu är det inte tid att irritera sig på att det inte är tyst. Nu är det tid att "lära dem att hålla allt vad Jesus har befallt". De utmaningar vi står inför är inte små.

Det blir inte sent i kväll. Väckning kl 05.00 och bilresa till Alvesta för vidare tågresa till Stockholm. Enligt tidtabellen ska vi vara framme 09.39 och så promenerar jag till Sibyllegatan 13 där Herrnhutare församlingen har sitt och där gode vännen Klas Lindberg är präst. Jag ska under hans ledning skaffa mig en översikt av herrnhutarnas arkiv. Där lär finnas papper från 1700-talet som intresserar mig mycket. Jag ska under morgondagen skaffa mig en översikt och sedan fortsätta till Dr Hans Sundberg för att tala kyrkohistoria innan jag åker hem med sista tåget på tisdag.

Det blir några spännande dagar som jag gärna kan berätta mer om senare. Nu går vi in i andra veckan efter Trefaldighet. Det var Johannes döparens dag i dag men samtidigt är det andra veckan efter Trefaldighet. Jag tror jag lägger ut en betraktelse på nästa blogg till er kära läsare. Håll till godo.

fredag, juni 23, 2017

Glad Midsommar

Nu åker vi till Skåne över helgen så jag ville bara önska er alla en glad sommar. Passa på och njut av helgen för sedan går vi mot mörkare tider. Bra att vi har ljus i mörkret. Vi ska vara hos Jakob och familjen, men kommer hem på söndag. Kanske ses vi i Mariakyrkan på söndag. Där firas Högmässa kl 16. Tänk att jag redan kan se fram emot något sådant. Här gäller det att upprätthålla perspektiven.

Glad Midsommar!

torsdag, juni 22, 2017

Ny bok!

Härligt. Nu är min bibelteologiska kommentar till Jakobs brev tillgänglig. Biskop Biörn skriver på bokens omslag:

Under femton års tid höll prästen Håkan Sunnliden bibelförklaringar i Värnamo kyrka. Genom åren hann flera bibelböcker bli behandlade. Bibelkommentarer är inte lätt att få utgivna i vår tid. De ”lönar sig” inte. Bättre gick det under den bibelteologiska förnyelsen i början på 1900-talet, den som sammanföll med ekumenikens och liturgins förnyelsetid.
Nu har Håkan Sunnliden beslutat sig för att ge ut en lättbegriplig bibelkommentar till S: t Jakobs brev, resultatet av hans mödor.  Han tar fasta på Apostlagärningarnas välkända sammanfattning av förhållandena i den allra äldsta kristenheten: ”De höll fast vid apostlarnas undervisning och församlingsgemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna”. Att apostlarnas undervisning prioriterades framgår på flera vis. De hade ju lärt från Herren själv under åren tillsammans och inte minst en slags repetitionstid efter Uppståndelsen och Himmelsfärden.
Det sista är viktigt för Håkan Sunnliden. Han använder sig av den moderna bibelforskningens resultat, men menar att utan de första kristnas självklara utgångspunkt, Uppståndelsen och Himmelsfärden, förlorar Jakobsbrevet sin must. Det är just rotfästet i den första tidens undervisning, som är viktig: ”Jesu Kristi lära”, som det heter i brevet. Återspeglingar av den finns i Bergspredikan och i Matteusevangeliet i sin helhet.
Håkan Sunnliden tar oss med ner i det äldsta kristna skiktet, det som ligger nära judisk samtida fromhet och före den kontrovers som fick S: t Paulus att formulera som han gjorde om trons rättfärdighet. Vi får en doft av tidigt församlingsliv.
+ Biörn Fjärstedt


Jakob, Jesu Kristi halvbror, var inte apostel.
Boken kommer ut på Recito förlag och du hittar den genom att klicka här. Där kan du också beställa den. Efter att ha arbetat med Jakobs brev ett antal år har jag förstått att brevet (som inte är något brev för övrigt) är högintressant redan av det skälet att Luther inte gillade det. Lämpligt med andra ord att ge ut detta år då vi firar reformationen. Luther fick för sig att Jakob skriver om gärningar i polemik mot Paulus. Fel, fel, fel. Jakob knyter an till Jesus och hans undervisning på berget. Paulus kommer senare och skriver inte i polemik mot Jakob och de judar han skrev till, utan vänder sig till hedningarna. Det är dem som blir rättfärdiggjorda utan laggärningar. Nu ska vi försöka sprida den här informationen och få folk att studera Jakobs undervisning i nytt ljus.

Kyrkoherden emeritus Leif Andersson har varit mig till mycket god hjälp.Han är lärjunge till framlidne professorn Hugo Odeberg som visste att förstå Jakob och hans undervisning. Leif menade att det är svår att ha bibelstudiegrupper nu för tiden därför att sådana som han och jag är så duktiga. Våra kunskaper hämmar deltagarna, menar Leif. I stället, fortsätter han, skulle mer likasinnade träffas, läsa Jakob och sedan samtala fritt. Jag tror det ligger mycket i det och vill därför uppmuntra er bloggläsare att komma samman tre, fyra personer och möjligen använda er av de frågor jag skickar med på bokens omslag.

Även om dagen inte började så bra slutar den mycket bra. Det är underbart med en Gud som vänder allt till det bästa.

Stefan Löfvén är inte troende

Jag har precis läst Kyrkan Tidning, 25-26/17, om än inte så noga eftersom jag fastnade för intervjun med Stefan Löfvén. En intervju som är helt otroligt avslöjande. Tydligare än så här kan det inte bli.

Kanske ska jag inte skriva spontant eftersom jag har en böjelse för starka ord. Sedan finns det ett annat skäl också; det att intervjun borde styckas upp i ett antal bloggar där olika fullständigt horribla påståenden kan behandlas var för sig. Jag nöjer mig därför här med att länka till intervjun och med att återge två citat så kan du läsare själv tycka till.

På första sidan säger Löfvén:

Kyrkan kommer att vara en intressant arena för socialdemokratin inom oöverskådlig tid, jag kan inte se slutet på det engagemanget.

Det är knappast så att Löfvén har satt rubriken på intervjun som sträcker sig över två hela sidor, men rubriken anges som ett citat:

"Alla präster ska viga samkönade par"

Själva intervjun kan du läsa genom att klicka här men jag varnar känsliga kristna. Och tänk på att Löfvén inte är kristen, i alla fall inte utifrån en klassisk definition. I intervjun bekänner han sig i stället till otron. Jag återkommer till intervjun i några bloggar i nästa månad då jag hunnit smälta något av eländet. Då bör jag också ställa frågan: Vilka följder får kyrkopolitiken för mig som en vanlig kyrkbesökare? Hur kan jag känna igen antikrists engagemang inom Svenska kyrkan och hur förvaltar hanterar jag som en ordinär kristen det kristna arvet? 

tisdag, juni 20, 2017

Domkapitlets beslut

Brevet från Domkapitlet var en glad överraskning. Inte att jag blev frikänd. Det hade jag förväntat mig. Det som överraskade mig var att beslutet togs redan i juni sammanträdet och inte först i augusti som jag var inställd på. Man tackar.

Det gick åt sex A 4-sidor, förutom själva förundersökningen förstås, för att allt skulle bli rätt och riktigt. Första sidan är ett utdrag från sammanträdets protokoll. I det hänvisas till bilaga 7. På nästa sida står så beslutet som jag återger i sin helhet.

Domkapitlet beslutar med stöd av 31 kap. 12 § kyrkoordningen att avskriva ärendet från vidare handläggning.

Sedan kommer texten som innehåller bakgrund och en redogörelse för ärendet. På tredje sidan återges 31 kap § 12 där det talas om olika grader av bestraffningar. Den kommenteras med hur viktigt det är att prästen ska agera med trohet och klokhet och att prästen ska ge Guds folk vad det behöver för att renas och mogna i tron, så Guds kärlek blir synlig i världen. Sedan, på sidan 4, berättas att jag är prästvigd och att jag lovat att efterleva kyrkans lag och ordning och så vidare. Men här finns också en kortare utläggning som säger att svensk lag tillförsäkrar varje svensk medborgare rätt att i tryckta skrifter och tekniska upptagningar offentlig få uttrycka sina åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst, allt för att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt skapande. Jo, jo. Längst ner på sidan kommer så Domkapitlets bedömning. Jag citerar:

Han uttrycker sina åsikter med starka ord och med jämförelser som kan uppfattas på olika sätt beroende på vem det är som läser. Även med beaktande av Håkan Sunnlidens rätt att yttra sig i text så bedömer domkapitlet att vissa avsnitt i bloggtexten är olämpliga ur ett pastoralt perspektiv. Det bör ha varit uppenbart för Sunnliden att vissa formuleringar skulle kunna uppfattas som stötande av någon läsare. Vid en proportionalitetbedömning och med hänsyn tagen till ovannämnda bestämmelser och praxis finner Domkapitlet att formuleringen i bloggtexten, Re-formatio från den 7 mars 2017, inte kan bedömas vara av sådan allvarlig art, att Håkan Sunnliden därigenom ska anses ha brutit mot 31 kap §12 kyrkoordningen, Domkapitlet beslutar därför inte någon ytterligare åtgärd i ärendet.

Sedan är det högtidligt underskrivet av biskopen och stiftsjuristen. Och så kommer en sida där det står hur jag ska göra för att överklaga. Men det kan väl inte vara meningsfullt för mig att överklaga. Jag får vara nöjd.

Men det finns en hel del att kommentera i domkapitlets bedömning. Det är fritt fram för er kommentatorer. Själ är det nog bäst att lägga detta bakom mig. Det kommer säkert nya prövningar framöver så jag får spara på krutet. Jag går och lägger mig och sover gott med domkapitlets beslut.

måndag, juni 19, 2017

om Herrnhutismen

Nu har jag ägnat några dagar åt att läsa tre böcker om herrnhutismen.Jag hittade dem på Bodafors Antikvariat, ett antikvariat som rekommenderas när det kommer till teologisk litteratur. De tre böckerna är:

Bayer, Sigfried. Greve Nikolaus Ludwig von Zinzendorf, Jönköping: Halls förlag 1950.

Jacobsson, Nils. Den svenska Herrnhutismens uppkomst – bidrag till de religiösa rörelsernas historia i Sverige under 1700-talet, Uppsala: W Schultz 1908.


Römer, Hermann. Grefve Nik. Ludvig v Zinzendorf – hans lif och verksamhet, Stockholm: Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 1913.

Jag har inte hunnit läsa alla tre än, men två av dem, de två först nämnda. Av dessa är Jacobssons bok den utförligaste. Han disputerade på Herrnhutismen 1908 tror jag och hans avhandling används flitigt vad jag förstår av Hilding Pleijel som också disputerade på herrnhutismen. Det är också Pleijel som skrivit 70 sidor i band V av Svenska kyrkans historia, 1935. Men tänk att jag kunde få tag på Jacobssons avhandling!

Det är särskilt herrnhutismens intåg i Stockholm som intresserar mig eftersom jag har upptäckt att mycket av det jag lärt om cellkyrkan fanns redan på 1700-talet inom herrnhutismen. De mest grundläggande markörerna inom cellkyrkorörelsen är Jesus som cellens DNA, evangelisationen, träning av lärjungar och ledare till de olika grupperna. När jag läser om detta Jacobssons bok fascineras jag samtidigt som jag få¨r en rad nya frågor. Till exempel undrar jag var Zinzendorf fick sina tankar om organisationen i från. Fick han dem från radikalpietisterna? Från de reformerta? Eller fick han den från Martin Luthers inledning till Tyska mässan? Så här långt tror jag att det var Luther som inspirerade honom och att Luther i sin tur fick den från de böhmiska och märhriska bröderna och systrarna som under ledning av Johan Hus (1369-1415) gjorde vad de kunde för att skydda sig mot den Romersk-katolska terrorn. Det verkar som att organisationen fötts under förföljelsetider. Så var det ju också i Kina på 1900-talet.

Förföljelsetiderna har också påmint om de kristnas situation under de första århundradena. Skälet till att de kristna samlades i hemmen var först att de inte var tillåtna i den judiska miljön och sedan att de understundom inte heller var tillåtna i den romerska miljön. 

I hemmen kunde de kristna fira gudstjänst utifrån sin tro på Kristi reella närvaro. Den mest naturliga plats som kunde tänkas var en del av hemligheten till de första kristnas snabba expansion. Ta Rom ett exempel. Vid tiden för Konstantins edikt och innan de första kyrkorna byggdes fanns sannolikt tusentals kristna i Rom. Gör följande tankeexperiment: Det fanns låt säga 2 000 kristna år 250 e Kr (vilket är långt under den faktiska siffran som kan ha varit 20 000 kristna och mer) och anta vidare att varje husförsamling "omsatte" 100 personer. Det skulle i exemplet betyda att det fanns 20 husförsamlingar i Rom (mer sannolikt 200 husförsamlingar!). Kanske finns här något vi behöver upptäcka?

Just när jag sitter och funderar och räknar på detta kommer posten med Domkapitlets friande dom. Mer om den i morgon.