Frimodig kyrka är ingen rörelse

 I dag har jag upptäckt att jag har ett antal följare eller prenumeranter på den här bloggen. Och jag som inte skriver så ofta nu för tiden ... På senare tid har jag misstänkt att mina läsare tröttnat och att det inte är någon idé att lägga ner jobbet det finns andra skäl också. 

Bloggen har under flera år kritiserat Svenska kyrkan. Det har haft sin tid, men jag gör inte längre det på samma sätt som tidigare. Skälet är inte att det inte finns kritik att framföra utan det att Svenska kyrkan gör ner sig själv och jag tycker inte man ska sparka på den som ligger. Tvärtom borde vi hjälpa henne eller honom upp på benen. Det vill säga om det finns möjlighet.

Här om dagen hade styrelsen för Frimodig kyrka och dess ledamöter i kyrkomötet ett möte. Det var  i och för sig bra. Rörelsen behöver komma samman. Nej, Frimodig kyrka (FK) är ingen rörelse. Nomineringsgruppen FK består av flera olika traditioner och "rörelser". FK är en kyrkopolitisk grupp även om det tar emot att skriva det. FK bildades en gång i tiden som en konservativ utbrytning från POSK. då gällde det främst den så kallade ämbetsfrågan. I dag är läget annorlunda. Flera av dem som deltog i mötet här om dagen verkar ha gett upp ämbetsfrågan med motiveringen att vi kan inte underkänna så många präster. Det är för mig uppenbart att frågan inte diskuterats över huvud taget inom FK och då har jag ändå varit med i kyrkomötet i tio år.

Det talas vidare om den kommande valrörelsen. Det är bra och nödvändigt. Det gäller att synas och höras, men hur? Jag tänker att vi skulle driva bekännelsefrågorna, men hör ämbetsfrågan dit? Hör synen på äktenskapet dit? Eller är det synen på Bibeln vi behöver lyfta? Den typen av frågeställningar borde vara självklara och utgöra grunden för FK. Ändå är det nog så att frågan om att vinna röster, om att samarbeta med andra grupper för att hålla oss kvar är lättare att samtala om.

Det finns en fråga som flera av oss ömmar för, men uttrycker olika. Det är frågan om nystart av församlingar, tillskapandet av nya församlingar, icke-territoriella församlingar och så vidare. Det finns flera grupper som vill se förändringar här, men det verkar nästan omöjligt att få till nyansatser. Det visar sig att nuvarande system förmodligen passar oss bäst trots allt. Jag är böjd att hålla med. Hur kan jag säga så?

Jo, av det enkla skälet att vill man bilda en ny församling, i teologisk mening, är det bara att göra det. Det finns ingenting som hindrar. Vi har religionsfrihet i landet. Vi har yttrandefrihet i landet, Vi har mötesfrihet. Det är bara att göra det. Ingen behöver vara nedstämd för att det inte går.