lördag, april 22, 2017

2 veckan i Påsktiden

Joh 20:24-31

Idag börjar den andra veckan i Påsktiden. Tomas Tvivlaren står i blickfånget, I den grekiska texten kallas han Tomas Didymus. Det betyder Tomas tvillingen. Han var inte med när Jesus visade sig för de sina på Påskdagens kväll och kunde inte tro. Nu var det åtta dagar senare när Jesus mötte också honom. Det hade varit en jobbg vecka för Tomas. Det är klart att han funderade, kanske tvivlade samtidigt som han måste ha sett att de andra faktiskt var övertygade. Så säger han  

1. Om jag inte får se …
a)      det vill säga om jag inte får möta Jesus. Det finns ett flertal bibelställen där Jesus ber dem vara tysta om hans identitet och vi vet inte varför. Jag tror det beror på att Jesus vill att vi själva ska få möta honom. Tomas trodde inte därför att andra pratade …
b)      Det är svårt för många moderna människor att tro. Ibland undrar vi vad som krävs. Det krävs ett möte med Jesus. Hur? Det finns inget enkelt svar. Jesus kommer till oss på olika sätt.
c)      Idag får vi möta honom i evangeliets ord och i nattvarden. Men vi kan också möta honom i en annan människa, i bönen …

2. Då svarade Tomas Min Herre och min Gud
a)      När Jesus mötte Tomas var han inte sen att låta sig övertygas. Han trodde och bekände.
b)      Paulus skriver att vi blir rättfärdig genom hjärtats tro och frälsta genom munnens bekännelse. Hur många finns det i vår närhet som vill tro? Förmodligen många fler än vi tänker oss. Men de behöver få hjälp med att förstå bekännelsens betydelse.
c)      Vi som är bekännare ska vara det helhjärtat. Det grekiska ordet för att bekänna Gud, grekiska homologeo, betyder "säga samma sak som" Gud. Stämma in i Hans ord. Om Herren säger att jag är hans älskade barn ska jag tro och bekänna det.

3. Saliga de som inte har sett men ändå tror
a)      Jesus visste att han skulle kunna möta människor på andra sätt än genom att visa sig. Genom Ordet och Anden kan han möta många andra.
b)      I 5 Mos står att Ordet är dig nära. I ditt hjärta i din mun. Genom inkarnationen har Gud kommit oss människor helt nära. Det gäller alla. Han är närmare än vi förstår.

c)      Är det inte vår uppgift att berätta detta för andra? Vi ska vara frimodiga så här strax efter påsk, i uppståndelsens tid, att meditera över och bekänna Herrens uppståndelse – särskilt för andra människor!

fredag, april 21, 2017

Barnmorskan, del 3

I dag har jag läst Svenska Journalen. Den kom i brevlådan. Jag vet inte varför. Kanske för att jag har skänkt pengar till Läkarmissionen. Det var ett tema nummer som handlade om kvinnlig könsstympning. Det är inte något som jag har engagerat mig i precis men jag måste säga att jag blev berörd av innehållet. Hur primitiva är vi människor egentligen?

Med posten kom också ett brev från ProVita, en organisation som vill arbeta för människovärdet. Det är jag för. Jag läste häromdagen i en av mina andaktsböcker att det faktum att vi är skapade till Guds avbild gör att vi alla är original. Mänskliga rättigheter är tolkningen. Mycket bra skrivet. Tanken var visst hämtad från Jürgen Habermas.

I Nyhetsbrevet från ProVita informerades om barnmorskan. Där stod att domen meddelades den 12 april, att Arbetsdomstolen fastställer Tingsrättens dom och att Ellinor Grimmark därmed förlorat i båda instanserna. Den här andra förlusten kostade henne 606.000;-. Nu vill organisationen göra en insamling för att hjälpa henne betala. Tror jag det. Vem kan betala sådana rättegångskostnader? Jag var med och betalade den förra och kanske var det därför jag numera får Nyhetsbrevet? Ja, jag betalade inte hela, men kanske en hundralapp? Många bäckar små ...

Den tidigare förlusten, som jag var med i, är betald, meddelar Nyhetsbrevet. Den förlusten i Tingsrätten kostade 925.000;-. Det är fantastiskt vad vi kan åstadkomma om vi hjälps åt och det har jag förstår av andra insamlingar. Men jag undrar: hur i all sin da´r kan någon alls överklaga? hur kan vi ha råd att tillämpa vår demokratiska rätt? Jag vet inte. Den här gången kan man betala genom att Swisha 123 589 6519 och ange Ellinor Grimmark.

Jag är emot abort även om jag inser att det emellanåt kan finnas fog för tanken. Jag känner en som hade blivit aborterad om hans mamma hade haft den möjligheten. I stället blev han adopterad vilket naturligtvis ur hans synvinkel var ett bättre val. Men de flesta oönskade får aldrig chansen. Därför är jag emot abort.

Sedan kan jag naturligtvis se att Bibeln värderar varje människa, jag förmodar också varje ofödd människa, oerhört högt. Det sägs i Bibeln att Gud älskar människan så högt att Han sände sin Son att frälsa. Det är helt i harmoni med berättelsen om Moses. Moses blev räddad undan Faraos barnamord. Han gömdes undan i en liten låda och någon fann honom där i vassen. Moses betyder den som räddats ur vassen. Jag har många gånger undrat hur han upplevde sin uppväxt som en av få överlevande. Han måste haft en stark relation till de sina.

Vid ett tillfälle inledde jag ett av våra cellmöten med att konstatera att Jesus inte hade någon jordisk pappa och så skulle vi gå laget runt och ge våra synpunkter. Den delningen räckte för hela kvällen och än en gång blev det tydligt för mig hur viktigt det är med relationen föräldrar och barn.

Barnmorskan kanske har liknande tankar. Jag vet inte. Jag känner henne inte men hon har min sympati. I synnerhet för att hon kämpar för sin rätt, för sin rätt att tro och för sin rätt att överklaga. Det är tydligen många som ger henne inte bara sin sympati utan också av sina pengar. Jag har hört att någon amerikans organisation också hjälper henne med pengar. Det är bra men mest behöver hon vårt stöd och möjlighet att arbeta med vad hon är utbildad för och uppenbarligen vill arbeta med.

onsdag, april 19, 2017

Barnmorskan, del 2

Det har nått oss att barnmorskan Ellinor Grimmark kommer att överklaga till EU-domstolen. Det gör hon rätt. 

För det första: Saken som sådan är principiellt viktig. Vilken ställning har samvetsfriheten? På vilket sätt ska makter och väldigheter behandla människor med samvete?

För det andra: Oavsett vad man tycker är det viktigt att människor med samvete behandlas väl. Det kan aldrig vara rätt för en majoritet att förtrycka en minoritet. Det går att lösa problemet med arbetsschemat - om man vill. Problemet är när myndigheter och institutioner av ideologiska skäl låter bli, som i fallet med Grimmark. Värnamo sjukhus borde ha löst det här ärendet och inte backat för den politiska ideologin.

För det tredje är den enskildes rätt att överklaga viktig. Ellinor Grimmark gör rätt som använder sig av den rätten och inge borde beklaga sig över det. Det man kan beklaga sig över är att det ska kosta henne en hel förmögenhet att få sin sak prövad.

Som kristna får vi ofta höra att vi ska lyda. Visserligen från mindre insiktsfulla men ändå. Många har fått för sig att en kristen lever under lagens lydnad fast det inte alls är på det sättet. Då citeras Rom 13 som jag jobbat mycket med under senare år. Där står:

13:1 Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. 2 Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.

Lägg märke till att Paulus inte bara talar till kristna utan till varje människa. Varje människa ska underordna sig. Det grekiska verbet hypotassein visar att det inte bara handlar om att lyda utan just om att underordna sig. Varje människa ska veta sig vara underordnad den överhet hon har över sig, se också Titus 3:1 och 1 Petr 2:13f. Paulus huvudargument är att all överhet är av Gud. Gud är källan och det är Gud som står bakom överheten, 2 Sam12:8, Ordspr 8:15f, Jer 27:5, Jes 45:1, Dan 2:21, 37, 4:17. Det är med andra ord inte folket som fritt väljer och tillsätter. Den överhet som finns är tillsatt av Gud. Följden av den förståelsen är självklar. Paulus fortsätter:

3 De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den. 
4 Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. 5 Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets.

Paulus upprepar Paulus v 1: överheten är en Guds tjänare. Det var den också enligt svensk lag fram till år 1974 då den inleddes med orden ”All makt utgår från Gud …”. men så är det inte längre. Sedan 1974 heter det att all makt utgår från folket, rätt eller fel. I vår tid är det värt att stryka under det bakomliggande skälet att överheten är Guds tjänare till ditt bästa. Till detta goda hör också att Gud sätter gränser för ondskan, se 1 Tim 1:8f. Paulus menar inte att det är fel av oss att protestera när vi behöver det, att överklaga beslut eller ens vad vi kallar civil olydnad. Nej, det är kriminaliteten i sina grövsta former som ska bestraffas. Överheten bär inte svärdet utan orsak. Den straffar den som gör det onda.

Paulus skriver vidare att man måste underordna sig … för samvetets skull. Samvetet bör vara i harmoni med Gud och med överheten. En kristen ska leva med trons lydnad.

Det har hänt mig att jag mitt samvete har lett mig att överklaga. Jag tvekade först men såg sedan att Paulus vädjar till oss att följa vårt samvete. Det är vår kristna tro. Och nu är det faktiskt så att barnmorskan har rätt att överklaga. Och för sitt samvetes skull ska hon överklaga. Bara så kan hon bevara sin tro.

Nu är det svårt att tro att hon kommer att vinna målet. Det handlar om vad som är överordnat och underordnat. Kanske är arbetsplatsen överordnad samvetet. Samvetsskäl är inte tillräckligt, men det är just det som ska prövas.

Ellinor Grimmark gör helt rätt oavsett utgången av målet. Värnamo sjukhus däremot, myndigheter och institutioner som inte respekterar detta och inte vill försöka lösa praktiska problem, gör fel.

tisdag, april 18, 2017

348 timmar

Denna kväll har jag haft Bibelförklaring och också avslutat Romarbrevet. Helt oväntat höll en av deltagarna ett tacktal till mig och som om det inte räckte kom ännu en med en bukett blommor. Jag som normalt inte uppskattar den typen av tack kände mig tacksam.

År 2003 hölls den första Bibelförklaringen. Då gjorde vi en genomgång av Evangelium enligt Matteus, Vi tog det i lämplig takt och det blev en genomgång på 79 timmar. Innan jag tog mig an uppdraget förvissade jag mig om att förklaringen skulle dokumenteras genom en inspelning. Den kom sedan att veckan därefter sändas på närradion. Jag bad också pastoratet att lägga ut Bibelförklaringen på Närradion och det skedde. Några av förklaringarna kom dessutom att spelas in och sändas på Kanal 10. Det här har gjort att jag har känt mig väldigt motiverad i mina förberedelser.

I kväll har jag haft min sista Bibelförklaring i Värnamo kyrka. Det behöver inte betyda att jag aldrig mer kommer att ägna mig åt att förklara Bibeln, men för tillfället och just i Värnamo kyrka. Det blev sammanlagt 348 timmars undervisning. Under 14 år har vi gått igenom

Evangelium enligt Matteus
Galaterbrevet
Apostlagärningarna
Jakobs brev
1 Thessalonikerbrevet
2 Thessalonikerbrevet
Evangelium enligt Markus, de unika verserna
1 Korinthierbrevet
2 Korinthierbrevet
Romarbrevet


Egon Tedenstad från Missionskyrkan tackade mig med en bukett blommor.

Någon fotograferade händelsen och bilden har Kari hämtat från Facebook.

Människor har frågat mig varför jag inte fått förtroendet att fortsätta undervisa i Värnamo kyrka. Blir det någon fortsättning någon annanstans, frågar man. Det kan tänkas att många inom Värnamo pastorat ogillar undervisningen men kyrkoherden har lovat att jag får fortsätta trots att jag sagt upp mig, åtminstone under hösten. men jag tror inte att det blir läge för det. Även om jag har slutat min anställning har jag uppdrag så det räcker. Det ska jag erkänna att jag gärna vill fortsätta, men nu får det vägas mot andra uppdrag. det finns gränser för vad en pensionär hinner med.

Jakobs brev kommer jag att ge ut som bok om än inte på något kristet bokförlag. Jag har fört samtal med flera men de kristna bokförlagen anser inte att den här typen av kommentarer säljer tillräckligt. Jag får nog ge ut det på eget förlag i sådana fall, men det tänker jag göra. Mer om det senare.

För den som undrar finns alla 348 timmarna tillgängliga på Internet. Du kan klicka från denna blogg, se spalten till höger. Där finns också skriftliga kompendier utlagda. Jag vet att ganska många av dem som lyssnar bor i Finland. Jag vet också att teologie studerande har fått hjälp av mina populärvetenskaplig bibelförklaringar. Det gläder mig ofantligt.

348 timmar - håll till godo!

måndag, april 17, 2017

Bajen bäst i Sta´n

Så var det åtminstone för tillfället ett dokumenterat faktum: Bajen är bäst i Sta´n. För bara några timmar sedan besegrade Hammarby AIK med 2-1. Oförtjänt enligt några, men inte enligt mig. Tänk att bara ha 35% bollinnehav och ändå vinna. Det visar väl på styrka. Eller kanske ska man säga att AIK hade 65% bollinnehav men lyckades ändå inte vinna.

Dessutom sa Bajens tränare Michael Jakobsen att eftersom AIK är det bättre laget så lägger vi oss på försvar och kontrar in segern. Sagt och gjort.

Nåja, man ska inte dra alltför höga växlar på den här segern. det är 27 omgångar kvar, det vill säga ytterligare 57 poäng att spela om så visst är vi bara i början. Men alla matcher räknas.

Texten talar sitt tydliga språk
Bajen har i år ett nytt lag och en ny tränare som knappt har hunnit flytta in än. Det kommer att ta tid innan laget har spelat sig samman. Jag tror verkligen att det kommer att bli bättre. Det finns flera klasspelare i Bajen men eftersom de ännu inte har spelat sig samman kommer de sannolikt bara att bli bättre för varje match.

Men bäst av allt är publiken ... nästan
 Det var cirka 32 000 åskådare på matchen. Alla var inte Bajare men frågan är om inte de hördes bäst ändå. I alla fall var de gladast efter matchen.

Efter matchen skulle Hasse Backe leka expert. I vanlig ordning gjorde han ner Hammarby och menade att allteftersom kommer det att visa sig hur dåliga de är. Och det ska han säga som välförtjänt fick sparken från sitt senaste uppdrag. Han skulle träna Finlands landslag men jag tror inte de vann en match. Nej,  de så kallade experterna ger jag inte mycket för. I alla fall inte när de talar emot Bajen.

Tänk att bara ha 35% bollinnehav och ändå vinna?! Då måste man säga att Bajen är bäst i Sta´n. Än så länge 'är kanske bäst att tillägga.

söndag, april 16, 2017

Påskdagen

Joh 20:1-18 

Inl. I en tid av ökad fientlighet mot kristen tro är det kyrkans största utmaning att hävda det mest grundläggande, Jesu uppståndelse från de döda. Den förändrade världshistorien på ett sätt som är värt att fira i evighet.

1. Tidigt på morgonen efter sabbaten medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven.
a) Den första berättelsen av nio ägde rum medan det ännu var mörkt. Graven var tom. Det faktum att graven var tom utgör inget bevis för uppståndelsen, men kräver en förklaring. 1. Någon skulle ha rövat bort graven (vaktstyrkan missade stenen, linnebindlarna, gjort av med kroppen, sedan gemensamt gått ut i världen och sagt att han lever) 2. Jesus var skendöd (blod och vatten) eller 3. Lärjungarna hallucinerade (Maria förstod ingenting, v 2, 13 och 15, Thomas tvivlade, otro, prat och full av undran enligt Mark 16;14, Luk 24:11f)
b)Vårt problem tycks vara låsningen vid en inomvärldslig världsbild. Trots denna har skaror av människor kommit till tro och fått sina liv förvandlade.
c) Det är inte de kristnas ansträngningar som får dem att hålla fast vid den Treenige Guden och hans frälsningsverk utan det att Gud har visat sig och fortsätter att visa sig för oss på ett begripligt sätt.

2. (de) såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig.
a) När Johannes såg linnebindlarna ligga där, huvudduken var omsorgsfullt hoprullad och låg tillsammans med bindlarna förstod han att kroppen inte var stulen. Han såg och trodde. Han som senare gick genom väggar hade på samma sätt gått ur linnebindlarna.
b) Nu förstår också vi att Jesus inte återvände till något jordiskt liv iklädd linnebindlar utan att det finns en ny dimension, tidigare okänd, för mänsklig existens, en eskatologisk. Jag kommer att tänka på Paulus när han skriver att vi ska lägga av oss de jordiska kläderna och ikläda oss de himmelska.
c) Jesus har visat att det finns ett annat sätt att leva, ett radikalt annorlunda sätt. Men lärjungarna var tvungna att gå utöver den egna världsbilden för att kunna leva ”i Jesus Kristus”. Vi kan leva våra jordiska liv i gemenskap med den Uppståndne. Det är mötet med den Uppståndne som förändrar allt. Det heter om Maria att

3. hon … vände sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han.
a) Jesus mötte henne, men trots det var det inte lätt att förstå. Först när han tilltalade henne vid namn förstod hon att det verkligen var han, v 17.
b) När den Uppståndne tilltalar en människa vid namn förändras hennes liv. Han blir centrum i en ny världsbild och den nya måttstocken. Jesus regerar, ber för oss och är i allt närvarande. Han är och lovar att förbli hos dig oavsett vad som händer. Det är denna Guds kärlek som öppnar våra ögon.

c) Det är lätt att ropa ”Kristus är uppstånden” men en annan sak när vi hotas av trakasserier eller död. Vi behöver minnas att lärjungarna hade överbevisats av Guds trofasthet på ett sådant sätt att de inte kunde förneka honom.

fredag, april 14, 2017

Långfredagen

Långfredagen

Jesu död på korset var inte symbolisk. Hans död stannade inte vid ett skådespel. Den var ingen formalitet. Hans död var offerlammets död utan att de närvarande förstod vad som skedde.


Se, Guds Lamm som borttager världens synder

1) Han var som lammet som leds till slakt, Jes 53
a) Det judiska folket var inte främmande för offerlammets betydelse. När det lämnade Egypten hade varje familjefar fått en Herrens befallning att slakta ett lamm. Och blodet skulle strykas på dörrposterna. Genom att lyda denna Herrens befallning försonades folket med den Gud som låtit dem bo i Egypten så många år. Lammet gav dem ny styrka och Lammets blod blev både deras skydd och ett tecken. Det var deras sista måltid i Egypten men det var också deras första måltid på vägen mot den stora befrielsen. Alla skulle få del av Lammet och inget fick förspillas. Så gjorde folket då och så har de gjort sedan dess därför att det skulle vara en oföränderlig ordning och den skulle firas av alla kommande generationer. Alla visste vad det handlade om. Men det var svårare att förstå varför profeten Jesaja talade om den lidande Tjänaren som en plågad man, en som man vänder sig bort ifrån. En som var utan värde, en som blev slagen och förnedrad. De kunde förstå att de inte lyckats hålla sina löften. De kunde förstå att de var på fel väg och att de bar på skuld, men de kunde inte förstå vilka konsekvenser det skulle få.

b) Egentligen skiljer vi oss inte särskilt mycket från det judiska folket. Vår svenska historia ser annorlunda ut. Vi har andra seder och bruk, men vår fallna natur är densamma.

Igår publicerades en artikel i SvD (5/4 2012) under strecket med rubriken Den skyldige är alltid någon annan. Den handlar om ett av våra grundläggande behov, vårt behov av syndabockar. Det tycks vara en mänsklig instinkt, att reflexmässigt lägga skulden för felsteg, misslyckanden och olyckor på någon annan. ”Det var inte mitt fel”, ”det var han som började”, ”jag lydde bara order”. Vi har en inbyggd oförmåga att acceptera konsekvenserna av våra handlingar, särskilt de dåliga. Men om du tänker så ska du veta att alla andra också tänker så. Därför går ekvationen inte ihop och istället utser vi människor syndabockar, oftast de svagaste individerna, minoriteter eller marginaliserade grupper. Det blir plötsligt ett ”alla-mot-en”-beteende. Det här är vad som händer Jesus, Guds Son. Han var som lammet som leds till slakt. Evangeliet i detta elände är att hädanefter behövs inga fler offer.

c) Jesus Kristus är Guds Son. Det är ingen mindre än han som först blir vårt mobbningsoffer och sedan vårt offer. Men det är vår synd han bär. Han är oskyldig, men vi verkar inte bry oss. Vi behöver en syndabock. Gud låter det ske och i sin kärlek till oss tar han vår skuld, tecknar oss med Lammets blod och kallar oss att bli och vara Jesu lärjungar. Vem kunde ana något sådant? Ingen till en början, förutom några utvalda som till exempel Abraham som fick tillbaka sin son Isak från de döda. Från den stunden visste Abraham att Gud inte vill vare sig mobba eller döda någon enda människa. Och kanske förstod också Johannes döparen mer än vi först tänker oss när han förkunnade:


2) Se Guds Lamm som tar bort världens synd
a) Johannes döparen kände Skriften och han fick veta att tiden nu är inne. Han pekade ut Jesus där vid flodstranden och sa: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd. … Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. Och jag kände honom inte. Men … jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. … Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den Helige Ande. Och jag har sett det och jag har vittnat att han är Guds Son.”

b) Detta var också den insikt som födde och formade den kristna Kyrkan. Hela kyrkan vittnar ett och detsamma. Hon pekar på Jesus och säger: Se, Guds Lamm som borttager världens synder.

Nu finns det i våra dagar röster som försöker göra gällande att vi människor inte är så dåliga att vi behöver försonas med Gud. Det började med kyrkoherdefrun som i Kay Pollacks film Såsom i himmelen i sin förtvivlan skrek: Det finns ingen synd! Den finns bara i ditt huvud! Men hon är inte ensam. Hennes tomma rop ekar fortfarande och det finns människor som inte gärna vill förstå än mindre erkänna sin delaktighet i korsfästelsen. När den präst som förnekade sin delaktighet i korsfästelsen skulle förklara sig, sa hon i Kyrkan Tidning, KT 48/2011: ”Det är många människor från hela landet som har ringt och stöttat mig. Det gläds jag åt. Vanliga människor som uttryckt att jag gett dem tillbaka tron på deras kyrka.” Så kan det låta i vår tid.

c) Idag firar vi inte mässan, men varje gång vi gör det sjunger vi ”Se, Guds Lamm som borttager världens synder”. Den sången uttrycker inte endast vem Jesus är. Inte heller begränsas den till nattvardens liturgi. Djupast sett uttrycker den hela den kristna trons kärna. Vår tro utgår från och handlar om lammet som offras för världens synd. Så blir nattvardens måltid för oss slutet på fångenskapen och ett föregripande av den himmelska måltiden


3) Saliga är de som är bjudna till Lammets måltid
a) Aposteln Johannes fick en syn. Han såg in i himmelen och där såg han en stor skara som ingen kunde räkna av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet”. … En av de äldste frågade: Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de? Han sade till mig: Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla deras tårar från deras ögon.”

b) Gud kräver inga människooffer. Det är människorna som kräver det och Långfredagen gör oss pinsamt medvetna om det. Men samtidigt får vi inte, denna förfärliga dag, glömma att Långfredagen, ur ett gudomligt perspektiv, är en triumfens dag. Herren Jesus kom för att ta bort skulden ifrån oss, för att ge sitt blod, det vill säga sitt liv, till oss. Det var på Golgata kors han fullbordade denna sin tjänst. Därför har Gud upphöjt honom och gett honom det namn som är över alla namn.


c) I Värnamo kyrka finns nu bilden av det slaktade lammet på två ställen. Dels på dörren till Sakramentsskåpet framme i koret (där nattvardselementen förvaras) och dels i den Series Pastorum, tavlan som sedan några dagar hänger i vapenhuset. När du ser bilden ska du tacka Gud för att Han burit fram sig själv till försoning för dina synder. Om Han har gjort är det nog. Men du ska också lägga märke till segerfanan som visar hans triumf. Döden på korset var inte symbolisk. Det var Guds sätt att friköpa oss. Det var det medel genom vilket han vann mänskligheten för sig. Och tack vare Jesu död på korset kan vi lämna synd, djävul och död bakom oss. Och i stället se fram mot det som ska komma.

torsdag, april 13, 2017

Barnmorskan, del 1

Barnmorskan Ellinor Grimmark förlorade i Arbetsdomstolen. Det var kanske inte så förvånande. Det är inte lätt för enskilda privatpersoner att vinna några krig mot statsmakterna. Därmed inte sagt att det finns tillfällen då man kan eller ska försöka. Eller tillfällen då man måste försöka. Grimmark har sannolikt handlat efter sitt samvete och det är alltid rätt, särskilt om man är en kristen. Det hör för övrigt till en av kyrkans stora förluster att så få kristna handlar efter sitt samvete. I denna blogg vill jag sätta fingret just på detta.

Den som har följt fallet Grimmark kan se att allt fokus har hamnat på hennes enkla person. Hon har haft och har ett oerhört tryck på sig alltifrån det att hon första gången berättade för arbetsgivaren att hon inte ville utföra aborter, men hoppades att det skulle gå bra ändå fram till nu och sannolikt för lång tid framöver. Jag måste säga att jag beundrar henne och ber till Gud att hennes inre människa inte ska ta skada för den process hon går igenom. Hon har säkert haft en hel del stöd som gjort att hon orkat fortsätta alternativ känt sig tvingad att fortsätta. Inte minst kan ett större ekonomiskt stöd pressa henne att fortsätta. Hoppas verkligen hon kan bevara sin inre människa utan att besvikelsen eller bitterheten tar över.

Men som kristna behöver vi förstå vad som sker. Urskiljningen är Guds gåva och inte sällan den viktigaste gåvan. Den insikt vi behöver leva med, ta hänsyn till och handla i enlighet med är att

Sverige är ett extremt okristet land om vi får tro undersökningar som World Value Survey.

Vi brukar nöja oss med att säga att Sverige är ett sekulärt land. Riktigt men vad betyder det i praktiken? Jag tror att behandlingen av Grimmark exemplifierar detta. Ett annat exempel är att politikerna nu talar om att förbjuda religiösa skolor. Ur det sekulära perspektivet är detta begripligt.

Det som behövs nu är insikten att Sverige inte är ett land som styrs av kristna värderingar utan av världsliga. När det står klart, särskilt för Svenska kyrkan, är det tid att tänka om. Hur är vi kyrka i ett sekulärt samhälle? Är det tillräckligt att tända ljus vid katastrofer? Eller att fira påsken med att äta ägg och sill? Kan kristna överleva bara genom att förvalta olika slag av traditioner och sedvänjor? Är musikgudstjänster svaret på människors innersta längtan? Om inte vad krävs då i stället?

Kyrkan behöver en nyorientering. En människas samvetsfrihet eller religiösa tro är inte viktig för ett sekulärt samhälle. Tvärtom kan det vara oönskat, något som ska motarbetas med statliga medel. Sekularismen fungerar i praktiken som vilken annan ideologi som helst. Den är till sitt väsen intolerant och respektlös mot dem som inte är med på vägen. "Alla ska med", basunerar Socialdemokraterna ut - om så med tvång. Men de flesta av oss uppfattade det som något positivt att alla ska med. Men jag kan lova att de flesta muslimer inte är med på det och på grund av att det sekulariserade Sverige kan komma att fortsätta driva sekulariseringen som sin nya religion kommer polariseringen att växa.

Var befinner sig Svenska kyrkan i denna kamp? Det är uppenbart. Svenska kyrkan är för utvecklingen. Jag tror inte att Grimmark får hjälp om hon försöker ta hjälp av biskoparna. Hennes samvete väger lätt i förhållande till andra rättigheter.

Jag beklagar mig inte men inser att vi kanske måste hitta nya vägar. Fallet med barnmorskan är principiellt angeläget. Låt oss be för henne men också för svenska kristenhets förmåga att urskilja och handla enligt Guds vilja.

onsdag, april 12, 2017

Anmäld till Domkapitlet - igen

Om jag minns rätt är detta tredje gången jag på typ tio år blir anmäld till Domkapitlet. Det är inte utan skäl att jag känner mig lite jagad. Kan det vara så att "makten" eller "falska bröder", som Paulus skulle uttryckt sig, eller andra är ute efter mig? Var det verkligen så helt fel att döpa enligt Svenska kyrkans ordning i en dopgrav (friades), att avstå Kammarkollegiets vigselförordnande (prickad, men inte av Kammarkollegiet)  och nu för denna blogg. Jag måste vara en urusel präst eller ...

Pressekreteraren i Västerås stift har anmält mig till Domkapitlet. Anmälan stämplades in i Växjö den 17 mars. Idag kom den som kopia till mig med en kallelse att infinna mig den 4 maj kl 14.00. Anmälan utgår från den artikel som publicerades den 2 mars i Kyrkans tidning. Du kan läsa den genom att klicka här.  1348 präster inom Svenska kyrkan svarade på frågan om vad de tror om uppståndelsen från de döda. Det visade sig att 75,5% i stort sett instämde i den kristna tron. Med andra ord kunde 25% inte oreserverat stämma in. Denna artikel ledde till viktiga diskussioner bland annat inom bloggosfären.

Nu anmärker anmälaren på att jag skuldbelagt just Västerås stift, att jag feltolkat rapporten som ju omfattar hela Svenska kyrkan, inte bara Västerås. Det kan han ha rätt i. Möjligheten är förstås att siffran är högre i Västerås stift eftersom "två stift, Stockholms och Västerås, sticker ut med präster som är påtagligt 'friare'" enligt artikeln. Jag tror jag förstår varför pressekreteraren i Västerås stift inte utan vidare tycker om siffrorna. Men det borde inte vara skäl att tolka min blogg som en viss potentat läser Bibeln.

Pressekreteraren som i och för sig stryker under att han anmält mig helt privat menar att jag för ett resonemang om hur dessa präster bör straffas. Eftersom jag tycker artikeln pekar på något alldeles förskräckligt ville jag påminna om hur Svenska kyrkan hanterade denna typ av förnekelser förr i tiden. Inte att jag ville ha tillbaka 1600-talet kättarbål. Men påminnelsen kan ändå peka på hur allvarligt man förr såg på förnekelsen. Även om jag tycker att Svenska kyrkan borde haft kvar någon form av kyrkotukt vill jag ändå inte hävda att kättarbål var ett bra sätt att lösa problemet. Men så gjorde staten/kyrkan förr. Pressekreteraren undrar om jag har utnämnt 100-talet präster i Västerås stift till häxor. Jag kallar ju förnekelsen för högförräderi. Ja, det är starka ord men jag tror jag menar det.

Om Jesus Kristus inte har uppstått från de döda bygger Svenska kyrkan på en lögn!

Kan det vara så att 25% av prästerna menar det? Det kan väl åtminstone vara värt en blogg i sådana fall. För resten ska inte en blogg uppfattas som en genomtänkt uppsats, en offentlig deklaration än mindre som vetenskaplig med angivande av källor. Bloggen är personliga tankar och reflektioner. Och ibland reaktioner. Som bloggare ska jag inte behöva inordna mig under "maktens pekpinnar". Bloggare måste få tänka fritt och uttrycka sig öppet. Det är styrkan med bloggen. Och den måste värnas.

Anmälaren påstår att jag idylliserar häxprocesserna och kallar 100 präster för häxor. Det uppfattar jag som ett påhopp och det är onödigt. Han kunde väl ha skrivit en kommentar, mailat eller ringt mig. Varför gjorde han inte det? Därför att han är en av dem som jag "oliktänkande", som vill statuera exempel eller tysta sådana som mig. Som om det inte räckte med den behandling högkyrkliga utsatts för i decennier. Det är inte särskilt svårt att genomskåda en anmälan som denna. Den säger mer om anmälaren än om mig. Jag kommer säkert att bli frikänd och om inte ... ja, då säger det ganska mycket om läget inom Svenska kyrkan.

Jag ska försöka hålla er uppdaterade. Det är styrkan med bloggen.

Anmäld till Domkapitlet

Nu har kallelsen till Domkapitlet kommit. De har fått in en anmälan mot mig från pressekreteraren i Västerås stift som ondgör sig över min blogg från den 7 mars. Eftersom det är ett tag sedan kan det finnas skäl att här publicera den igen så att ni kära läsare kan bilda er en uppfattning. Så skriver jag en kommentar i nästa blogg. Här kommer den förhatliga bloggen:

Under den senaste tiden har begreppet re-formation kommit till ytan och inte så sällan missförståtts, används felaktigt eller dekonstruerats, gjorts om och fått nytt främmande innehåll. Det är inte säkert att "vanliga" människor genomskådar det. Vad är tragiken? Är tragiken att det finns folk som utnyttjar tanken på reformation på ett otillbörligt sätt? Eller är tragiken att "vanliga" människor inte begriper det? Jag vet inte. Kanske både ock.

Ordet reformatio är latin och betyder att återge något dess ursprungliga form, förnya eller ge ny form åt samma innehåll. Det senare kan kanske hävdas i vår tid. När det kommer till kyrkan behöver den ständigt förnyas, latin semper reformanda, men inte till innehållet utan till formen! Det är inte tillåtet att lägga till och dra ifrån hursomhelst. Man kan inte göra som 25% av prästerna i Västerås stift deklarerar i Kyrkans Tidning att man inte bryr sig om Jesu uppståndelse från de döda! Sådant är högförräderi och inget annat. Det är ett kraftig brott mot den bekännelse de lovat att hålla sig till i prästlöftena. Nu har vi inte dödsstraff i vår tid och det är bra, men förr fanns det. "Häxor" brändes som bekant på bål. Som sagt är det för väl att vi inte har kvar det, men principen "syndens lön är döden" är fortfarande giltig. Rent kyrkorättsligt är väl ändå en så kallad "avkragning" på sin plats. Jag vet inte hur många 25% präster är i Västerås stift. Kan det vara 100 personer? Knappt skulle jag tro. Men det gäller inte bara Västerås stift. det gäller också Stockholms stift. Och även om det saknas belägg kan det finnas fler stift. Hur har det blivit så här? Är det bara ett utslag av liberalteologin? Nej, det tror jag inte. Det fanns och finns fromma liberalteologer.

Men så mycket är klart att det rör sig om präster som aldrig har lärt känna Jesus.

De är inte heller kloka nog att hålla sig kyrkans bekännelse.

F Dag Sandahl har igår skrivit en utmanande blogg i ämnet. Bloggen heter Mot Hillert. Du kan läsa den genom att klicka här. Hillert heter Sven Hillert och har tidigare utbildat präster. Nu är han visst präst i Gävle. Han är tydligen lärjunge  till KG Hammar. Det utmanande med Dags blogg är att han hänger ut Hillert med namn. Får man göra så? Jag vet inte. det visar sig nog. MEN ur ett kyrkligt perspektiv får man det. Ja, man är nog skyldig att göra det. Det ska varnas för sådana. Så gjorde Paulus. Så gjorde Johannes ...

Det har varit och till stor del är det fortfarande så att i kyrkan råder en tystnadens kultur på det här området. När tystnaden bryts kan det förvisso bli ett förfärligt hojtande. det vittnar kyrkans historia om. Men kanske var det avgörande? Kanske är det avgörande i vår tid?

Jag hoppas tystnaden bryts och att förrädarna avslöjas för människornas skull. Är jag då ond? Nej, jag kanske är god?

Världen Idag hade en bilaga om reformationen. Läs den gärna genom att klicka här. Det finns anledning att återkomma i ämnet och att lära känna reformationen, det vill säga det rätta innehållet av Guds evangelium till människorna - om än i andra former än Medeltidens.

tisdag, april 11, 2017

Många vet inte vad förlåtelse är

Den här dagen har börjat bra. Solen lyser och jag har blivit anmäld till Domkapitlet för en rättfärdig saks skull. Men eftersom jag inte har fått papperen från Domkapitlet än väntar jag med mer spännande information vad gäller den saken. Kanske får jag papperen med posten i morgon om posten sköter sig annars förhoppningsvis på skärtorsdagen, reningens dag!

Att kunskapen om kristen tro är liten och ibland obefintlig kunde den som läste SvD i morse förstå. Sofia Lilly Jönsson skriver under rubriken:

Många vet inte vad förlåtelse är

Du kan läsa artikeln genom att klicka här. Hon skriver med anledning av terrordådet: "I kölvattnet av terrordådet blir det tydligt hur lite folk vet om kristna begrepp." Det är i och för sig inte något nytt men det bör ändå lyftas regelbundet. Om inte kyrkans ledning gör det får andra göra det med risk för att själva bli utsatta för diverse aktioner. Det fanns ett pris för vår Herre att betala för att kunna ge förlåtelsen och det finns en delaktighet i detta som också kristna får betala. Jag tänker inte på mig själv men till exempel på dem som sprängdes i luften i Egypten häromdagen just för att de är, eller var, kristna. Det yttersta priset betalade Herren själv vilket vi påminns om dagligen denna vecka.

"Varför försvann teologin från kultursidorna och den offentliga debatten?" frågar Sofia Lilly Jönsson. Efter SD:s Richard Jomshofs försök att förfalska Hans Ulfvebrand och DN:s Erik Helmerssons artikel i DN, som jag inte läst, tycker hon att det är "lite svindlande att se hur stora bildningsluckorna ändå är. Många tycks inte alls känna igen begrepp som 'förlåtelse' eller 'kärlek' i kristen mening. Man tolkar förlåtelsen som överslätande och kärlek som känslor ..."

"Vem vill vara med en mördare" frågar hon och svarar "Om ingen annan, Gud. Det är det kristna svaret. Men det är inget enkelt svar, det måste packas upp sin dogmatik och förklaras". Sedan förklarar hon att förlåtelsen hänger ihop med syndabekännelsen. Artikeln avslutas med orden "Predikan utan dogmatik blir floskler. Både som samhälle och individer behöver vi religionskompetens. Tron är en gåva, men läran är en karta som man kan lära sig läsa."

Det är naturligtvis så att vi lever i en efterkristen tid även om vissa fortfarande försvarar en statskyrka. Men i en sådan tid är det biskoparnas sak att se till att kunskapen om begrepp som förlåtelse och kärlek blir kända. Inte så att att inte varje kristen har den uppgiften, men biskoparna ska kunna garantera eller gå i god för att se sker. Nu hade eller har biskoparna en jätte chans att förklara för svenska folket vad förlåtelse och kärlek är. I väntan på detta får vi tacka Gud för Sofia Lilly Jönsson.

lördag, april 08, 2017

Att bli en kristen

Det var en liten men mycket god skara människor samlade i Pingstkyrkan i Bor i går kväll. Kanske knappt ett 30-tal personer. Tidigare hade jag fått ämnet evangelisation men på affischen utanför dörren stod det lärjungaskap. Så jag gjorde både ock fast i omvänd ordning. Två timmar med kaffepaus emellan de två passen. Det var som på den gamla goda tiden. Jag minns när jag första gången predikade i Finland för ganska många år sedan. Jag visste inte hur länge det förväntades undervisning av mig. Då fick jag veta att först tar vi en och en halv timme, sedan paus och så tar vi en och halv timme till. Det sista passet brukar vi ha öppet slut: det betyder inget slut utan förbön för dem som vill. Och det ville de. Nåja, så var det inte i Bor men en helkväll blev det.

Först talade jag om hur vi går från att vara lärjungar till att bli kristna, men jag fick ta den korta varianten och vara lite mindre provocerande så jag talade om lärjungaskapets första fas och sedan den andra. Det hör till de senare insikterna att ordet lärjunge bara finns tre gånger i hela GT och inte alls hos Paulus. Paulus talar i stället om de kallade, de utvalda, de älskade, de rättfärdiggjorda, de heliga och så vidare. Jag den kristnes utgångsläge är verkligen helt annat än lärjungens. Tyvärr blandar många kristna ihop de två begreppen och blir kvar på lärjungens nivå hela livet, en sorts livslång söndagsskola. Trist att aldrig komma fram till målet.

Som kristna är vi "i Kristus", i målet. Målet är vår startpunkt, men det är möjligt att gemenskapen "i Kristus" glömts bort så att kvar blir bara en skara individer, i värsta fall privatkristna. Kristen kan jag bara vara tillsammans med Jesus som Herren och tillsammans med bröderna och systrarna. Tillsammans kan vi leva i enlighet med Ordet och upptäcka vad till exempel evangelisation innebär.

Under kvällen fick jag gå igenom hur vi presenterar den kristna tron. Jag gjorde en förkortad variant. Den som består av fyra punkter:

1. Gud har en mening med varje människas liv.
2. Synden har förgiftat mänskligheten som nu är utan Gud och hopp i världen.
3. gud sänder sin ende Son för att försona oss med sig.
4. Det är möjligt att ta emot detta evangelium fritt och för intet - genom tron.

Det är klart att det kan bli frågor under vägen men det gör ingenting. de fyra punkterna ligger fast och det får ta den tid det tar att gå vägen.

Jag glömmer aldrig när jag en av de första gångerna fick hjälpa en sökare till Kristus, Kamraterna hade bett för honom många gånger. Hans namn var/är Isak och jag berättade för förebedjarna om Löftets Son. Vi skulle resa på läger och Isak skulle komma från Jämtland för att vara med på lägret. När lägret sedan började gick jag runt för att hälsa på ungdomarna. I den första baracken satt två killar som jag aldrig mött tidigare. Jag presenterade mig och de sig. En av dem var Isak. Plötsligt säger han: Håkan, hur kändes det för dig när du blev frälst? Det var överraskande men jag kunde ge honom de fyra punkterna och frågade sedan: Är det något som hindrar dig från att ta emot Jesus som Herren? Nej, det var det inte och vi bad "syndarens bön" sedan tittade han försiktigt upp och sa: men det kändes ingenting. Så fick jag tillfälle att förklara vad det är att lita på Guds Ord. Och det gjorde han. På den första samlingen berättade han sedan för alla om hur han hade tagit emot Guds gåva. Vilken start på ett läger med dryga hundratalet deltagare. Senare ville fler vara med om detsamma.

Jag har haft stor glädje av att ha lärt mig "hur man gör" och tycker det är tråkigt att denna konst knappt är märkbar i vår kyrka längre. Men kanske kommer det nya tider. Det finns förmodligen många människor i vår tid som vill bli kristna.

torsdag, april 06, 2017

Om evangelisation

I morgon fredag har jag ett ovanligt uppdrag. Jag ska undervisa om evangelisation. Det kanske inte låter så uppseendeväckande till en början, men det är verkligen ovanligt. Jag undrar om jag någonsin gjort det. Det handlar om hur jag kan bära fram ett trovärdigt vittnesbörd. Det handlar om hur jag kan presentera evangeliet för andra människor. Det handlar om hur jag hjälper andra människor till visshet om frälsningen.

Det är nu ganska många år sedan men vi talade med varandra om bokförsäljning. Då fick jag höra att vad du än gör så ha aldrig, säger aldrig, ordet evangelisation i en boktitel. En sådan bo kommer inte att sälja. Kristna människor är livrädda för att berätta om sin tro. De tycker inte att de duger. De vet inte vad de ska säga och om de utmanas i det avseendet flyr de. Är det så illa? Ja, förmodligen. Men som sagt det är sällan saken kommer på tal.

Alpha-kurserna hade det goda med sig att kontakten med intresserade pågick under en längre tid. Under en längre tid, låt säga 4-6 månader hinner människor lära känna varandra. Det förtroliga samtalet blir möjligt om det inte låst sig från början vill säga.

Till en början brukar jag förklara skillnaden mellan mission och evangelisation. Flertalet kristna har svårt för att skilja mellan de två begreppen. Mission betyder utsänd och riktningen är därför utåt. Gå ut och gör alla folk till lärjungar ... Mission är inte i grund religionsdialog även om det kan innebära religionsdialog. Men syftet med mission är att berätta om Guds uppenbarelse i Jesus Kristus. Att vittna betyder att jag med mitt liv, min livsstil ärar Herren. Evangelisation är den motsatta riktningen. Det är att hjälpa en människa som befinner sig i utkanten att komma mot Han som är i centrum av allt. Det grekiska ordet evangelizomai (?) syftar på att någon blir evangeliserad, det vill säga någon kommer in i Kristus Jesus. det är egentligen först då som evangelisation har ägt rum.

I morgon får jag förmodligen lägga tonvikt vid vad ett vittnesbörd bör innehålla. Hur det kan tränas så att man vet vad som är väsentligt. Vidare hur jag på ett kortfattat och begripligt sätt kan förklara Guds frälsningsplan, hur man tar emot Herren Jesus och börjar vandra med Honom. Jag borde nog också ge bra med tid till frågor, kommentarer och samtal. Så får vi hoppas att jag kunnat bidra med något. Samlingen äger rum i Pingstkyrkan i Bor, men den får sannolikt en ekumenisk prägel.

onsdag, april 05, 2017

Nya vägar

Denna morgon blev signifikativ. Kassören i Lekmannakåren ringde och påminde om årsavgiften. Jag tog ett djupt andetag och meddelade att - tyvärr. Det blir inga pengar från mig nu eller framöver. Jag begär mitt utträde. Det visade sig att hon hade hyfsat stor förståelse för mitt beslut. Lekmannakåren, före detta kyrkobröderna, är på väg ner i graven.

Lekmannakåren bildades 1918 under stort motstånd från biskopar och präster. Det tog fler år innan bildandet kom till stånd. Impulserna hade kommit från Ungkyrkorörelsen som i sin tur var ett svar på frikyrkligheten. Vid den här tiden placerade sig de flesta troende i frikyrkan och Svenska kyrkan ville svara upp emot utmaningen. Kyrkobröderna var en del i detta. Och visst har de betytt en hel del i våra olika församlingar, men de har aldrig, som biskop Fredrik en gång uttryckte saken om Värnamo koinonia, "fått plats i Kyrkoordningen". Kyrkobröderna blev en egen förening och har under senare år, åtminstone i Värnamo, betraktades som "något utanför" för att citera en annan prominent person. Men "vi måste låta dem dö barmhärtigt" fortsatte densamme. Och nu är det på väg att hända.

Kassören, ni får ursäkta att jag inte sätter ut några namn på personer i Värnamo, det är stort att jag alls skriver om situationen i Värnamo, talade om att "nästa år får vi nog låta föreningen bli vilande".

1984 fick kyrkobröderna nytt namn. Det blev Svenska kyrkans Lekmannakår eftersom från och med nu skulle kvinnor äga tillträde till föreningen. Det var nu ohållbart att tänka sig en förening med bara män och en annan kultur tog över.

Det har aldrig varit lätt för lekmännen i Svenska kyrkan. Och det finns inte mycket som talar för att det kommer att bli lättare framöver. Jo, en möjlighet finns; man kan bli förtroendevald. Problemet är bara på vilka grunder kan man bli förtroendevald? Oftast på politiska grunder. Så ser det ut.

Frimodig kyrka framstår som ett alternativ till de politiska partigrupperna. Frimodig kyrka vill verka utifrån den kristna tron det vill säga utifrån Bibeln och Bekännelsen. Att använda sig av Bibeln eller Bekännelsen är knappast någon framkomlig väg i Svenska kyrkan, eller ... Det har gjorts försök genom åren att hitta nya vägar, men jag tror att konventionerna, politikerna och deras regelverk har tagit över på ett sådant sätt att de helt kommit att bestämma spelreglerna. Det är på deras villkor som många goda kristna arbetar "för förnyelsen", något som snart framstår som närmast tragiskt. I varje fall som det ska ske på Svenska kyrkans villkor. Många goda kristna har blivit och blir vilseförda genom att de är "för snälla". De finner sig i situationen, förblir trogna sitt sammanhang, kommer regelbundet till gudstjänsten, ber och kommunicerar och förstår inte att de samtidigt konserverar det politiska systemet.

Det verkar inte finnas någon framkomlig väg. Men så verkade situationen vara också för Israels barn när de passerat genom Röda havet. Hädanefter är vägen väglös, skrev Peter Halldorf i en bok för flera år sedan.

Jag avslutade min bok De heligas gemenskap med tanken att det kunde bildas grupper i våra församlingar som sedan kunde anslutas till Svenska kyrkans Lekmannaförbund. Det hade kunnat vara en lösning. Men det blir allt tydligare att det knappast kan fungera. Kåren får inte plats inom Kyrkoordningen, medelåldern är alldeles för hög och också inom denna kan man inte tänka sig någon förnyelse annat än på de egna villkoren. Jag vet att berätta om det. Vid ett tillfälle föreslog jag att våra cellgrupper kunde få vara med på Lekmannakårens årliga grötfest. Men det gick inte. Man var rädd för att cellgrupperna skulle bli för dominerande. hur var det Jesus sa? Han avrådde oss från att hälla nytt vin i gamla läglar.

Nej, varje gemenskap behöver hitta sin väg i det ökenlandskap vi nu vandrar i. 

söndag, april 02, 2017

Weeping Willows

Nu måste jag avvika lite från mitt vanliga innehåll.

I fredags förra veckan var Kari och jag på Globen och lyssnade på Weeping Willows jubileumskonsert. Den var underbar. Som ni säkert alla vet är bandets sångare Magnus Carlson "bajare" och nu finns det all anledning för alla oss tusentals "bajare" att vara extra stolta. Konserten var mycket bra. När vi gick hem hörde jag en dam säga bakom min rygg: "Jag har varit på hur många konserter som helst men det här var en av de allra bästa!"

Första gången jag fastnade för Magnus Carlson var i TV-programmet Så mycket bättre där han gjorde ett härligt intryck genom sin ödmjukhet.


Magnus jobbade under många år som bartender på kvarterskrogen Kvarnen på Söder alldeles invid Medborgarplatsen och 1997 kunde han tillsammans med de övriga i bandet ge ut skivan Broken promise land. Det betyder att konserten i fredags var en 20-årig jubileumskonsert. Om du vill lyssna till titellåten ska du klicka här

https://www.youtube.com/watch?v=8W2oQuzNVT0&spfreload=5

Aftonbladet gav konserten 4+ och DN hade en fin recension. Du kan läsa den genom att klicka här.

Nu hoppas jag bara att SVT varit kloka nog att spela in det hela så vi kan få se konserten en gång till - på TV.

5 veckan i Fastan

Joh 3:11-21

Inledning: Idag vänder sig Jesus till en blivande lärjunge, Nikodemus som vill veta mer om Guds rike. De samtalar om den nya födelsen och i vår text om förutsättningen; försoningen. När två parter ligger i krig med varandra krävs försoning för att det ska bli fred.

1. Liksom Mose hängde upp ormen i öknen
a) Det är ingen tillfällighet att Jesus talar om ormen. i 1 Mos 3:15 förbannar Gud ormen som har lurat Eva att äta av frukten. Att Adam åt av frukten var däremot ingen tillfällighet. Han hade fått förbudet av Herren, men valde att äta ändå, även om han sedan skyllde ifrån sig på Eva. Men i grund var allt ormens fel. Gud säger till ormen: Förbannad vare du som gjorde detta. Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din säd och hennes säd. Denna ska söndertrampa ditt huvud och du ska stinga den i hälen.
b) i GT-texten får vi ett första tecken på vad som ska hända. Jungfrun säd ska trampa sönder ormens huvud, krossa dess makt och segra.
c) Liksom Mose hängde upp ormen ... I Ps 22 står att läsa om hur Jesus hängdes upp på korset, om hur han blir gjord till en förbannad, till en orm men att Gud själv ska räkna detta som ett försoningsoffer. Gud själv ska lägga detta som en juridisk rätt, en rätt som ger Honom rätt att sedan dela ut syndernas förlåtelse fritt och för intet. Priset är betalt! 

2. Människosonen måste upphöjas
a) Det lilla ordet ”måste” betyder ”måste för att” … försoning ska äga rum, Rom 6:23. Ormens makt att förgifta oss måste upphöra och ormgiftet måste ut ur våra kroppar. Gud måste krossa ormens huvud och låta var och en av oss genomgå en blodtransfusion. Det är också vad som sker när Jesus uppstår från de döda, svpsb 147:3 och hans blod blir till räddning.
b) Jesus förklarar för Nikodemus att han talar om det himmelska. Han försöker förklara hur vi kan födas på nytt och hur vi blir delaktiga av det himmelska. Försoningen är en förutsättning.
c) Som lärjungar kan vi följa Jesus, men som kristna är vi förmer än lärjungar. Vi är inlemmade i Jesus Kristus och ”i honom” är vi försonade med Gud. Gäller det alla?

3. var och en som tror på honom skall ha evig liv
a) Nikodemus blev en lärjunge. Han var en av dem som var med om att ta ner Jesu döda kropp från korset. Jesu samtal med Nikodemus visar att det var möjligt för honom att födas på nytt. Därför skriver Johannes: var och en … Tro, förtröstan, tillit och trofasthet hör samman. Det är förmågor som tillhör Gud, men som han gärna delar med sig av.
b) Det finns människor som ännu inte tror men många frågar sig om det finns räddning för evigheten och några frågar om det finns räddning redan här i tiden. Går det att få en nystart? Det var vad Nikodemus samtalade med Jesus om.
c) Många här i kyrkan kan berätta om hur de fått nytt liv genom tron på Herren Jesus. Hur de såg upp till honom, blev förvandlade och började leva det eviga livet redan här i tiden, Det betyder inte att vi är syndfria, men frimodiga. Hur lever vi då? Se ep. Syndabekännelsen och trosbekännelsen blir vår livsstil. Inte för att bli försonade med honom utan därför att vi (i Jesus Kristus) är försonade med honom.

Avslutning: Den här veckan riktar vår blick mot Försonaren. När två parter ligger i krig med varandra krävs försoning för att det ska bli fred. Jesus Kristus är den plats där Gud och människa kan mötas i frid. När vi idag går fram för att äta och dricka av Jesus Kristus själv