Det var en liten men mycket god skara människor samlade i Pingstkyrkan i Bor i går kväll. Kanske knappt ett 30-tal personer. Tidigare hade jag fått ämnet evangelisation men på affischen utanför dörren stod det lärjungaskap. Så jag gjorde både ock fast i omvänd ordning. Två timmar med kaffepaus emellan de två passen. Det var som på den gamla goda tiden. Jag minns när jag första gången predikade i Finland för ganska många år sedan. Jag visste inte hur länge det förväntades undervisning av mig. Då fick jag veta att först tar vi en och en halv timme, sedan paus och så tar vi en och halv timme till. Det sista passet brukar vi ha öppet slut: det betyder inget slut utan förbön för dem som vill. Och det ville de. Nåja, så var det inte i Bor men en helkväll blev det.
Först talade jag om hur vi går från att vara lärjungar till att bli kristna, men jag fick ta den korta varianten och vara lite mindre provocerande så jag talade om lärjungaskapets första fas och sedan den andra. Det hör till de senare insikterna att ordet lärjunge bara finns tre gånger i hela GT och inte alls hos Paulus. Paulus talar i stället om de kallade, de utvalda, de älskade, de rättfärdiggjorda, de heliga och så vidare. Jag den kristnes utgångsläge är verkligen helt annat än lärjungens. Tyvärr blandar många kristna ihop de två begreppen och blir kvar på lärjungens nivå hela livet, en sorts livslång söndagsskola. Trist att aldrig komma fram till målet.
Som kristna är vi "i Kristus", i målet. Målet är vår startpunkt, men det är möjligt att gemenskapen "i Kristus" glömts bort så att kvar blir bara en skara individer, i värsta fall privatkristna. Kristen kan jag bara vara tillsammans med Jesus som Herren och tillsammans med bröderna och systrarna. Tillsammans kan vi leva i enlighet med Ordet och upptäcka vad till exempel evangelisation innebär.
Under kvällen fick jag gå igenom hur vi presenterar den kristna tron. Jag gjorde en förkortad variant. Den som består av fyra punkter:
1. Gud har en mening med varje människas liv.
2. Synden har förgiftat mänskligheten som nu är utan Gud och hopp i världen.
3. gud sänder sin ende Son för att försona oss med sig.
4. Det är möjligt att ta emot detta evangelium fritt och för intet - genom tron.
Det är klart att det kan bli frågor under vägen men det gör ingenting. de fyra punkterna ligger fast och det får ta den tid det tar att gå vägen.
Jag glömmer aldrig när jag en av de första gångerna fick hjälpa en sökare till Kristus, Kamraterna hade bett för honom många gånger. Hans namn var/är Isak och jag berättade för förebedjarna om Löftets Son. Vi skulle resa på läger och Isak skulle komma från Jämtland för att vara med på lägret. När lägret sedan började gick jag runt för att hälsa på ungdomarna. I den första baracken satt två killar som jag aldrig mött tidigare. Jag presenterade mig och de sig. En av dem var Isak. Plötsligt säger han: Håkan, hur kändes det för dig när du blev frälst? Det var överraskande men jag kunde ge honom de fyra punkterna och frågade sedan: Är det något som hindrar dig från att ta emot Jesus som Herren? Nej, det var det inte och vi bad "syndarens bön" sedan tittade han försiktigt upp och sa: men det kändes ingenting. Så fick jag tillfälle att förklara vad det är att lita på Guds Ord. Och det gjorde han. På den första samlingen berättade han sedan för alla om hur han hade tagit emot Guds gåva. Vilken start på ett läger med dryga hundratalet deltagare. Senare ville fler vara med om detsamma.
Jag har haft stor glädje av att ha lärt mig "hur man gör" och tycker det är tråkigt att denna konst knappt är märkbar i vår kyrka längre. Men kanske kommer det nya tider. Det finns förmodligen många människor i vår tid som vill bli kristna.
Först talade jag om hur vi går från att vara lärjungar till att bli kristna, men jag fick ta den korta varianten och vara lite mindre provocerande så jag talade om lärjungaskapets första fas och sedan den andra. Det hör till de senare insikterna att ordet lärjunge bara finns tre gånger i hela GT och inte alls hos Paulus. Paulus talar i stället om de kallade, de utvalda, de älskade, de rättfärdiggjorda, de heliga och så vidare. Jag den kristnes utgångsläge är verkligen helt annat än lärjungens. Tyvärr blandar många kristna ihop de två begreppen och blir kvar på lärjungens nivå hela livet, en sorts livslång söndagsskola. Trist att aldrig komma fram till målet.
Som kristna är vi "i Kristus", i målet. Målet är vår startpunkt, men det är möjligt att gemenskapen "i Kristus" glömts bort så att kvar blir bara en skara individer, i värsta fall privatkristna. Kristen kan jag bara vara tillsammans med Jesus som Herren och tillsammans med bröderna och systrarna. Tillsammans kan vi leva i enlighet med Ordet och upptäcka vad till exempel evangelisation innebär.
Under kvällen fick jag gå igenom hur vi presenterar den kristna tron. Jag gjorde en förkortad variant. Den som består av fyra punkter:
1. Gud har en mening med varje människas liv.
2. Synden har förgiftat mänskligheten som nu är utan Gud och hopp i världen.
3. gud sänder sin ende Son för att försona oss med sig.
4. Det är möjligt att ta emot detta evangelium fritt och för intet - genom tron.
Det är klart att det kan bli frågor under vägen men det gör ingenting. de fyra punkterna ligger fast och det får ta den tid det tar att gå vägen.
Jag glömmer aldrig när jag en av de första gångerna fick hjälpa en sökare till Kristus, Kamraterna hade bett för honom många gånger. Hans namn var/är Isak och jag berättade för förebedjarna om Löftets Son. Vi skulle resa på läger och Isak skulle komma från Jämtland för att vara med på lägret. När lägret sedan började gick jag runt för att hälsa på ungdomarna. I den första baracken satt två killar som jag aldrig mött tidigare. Jag presenterade mig och de sig. En av dem var Isak. Plötsligt säger han: Håkan, hur kändes det för dig när du blev frälst? Det var överraskande men jag kunde ge honom de fyra punkterna och frågade sedan: Är det något som hindrar dig från att ta emot Jesus som Herren? Nej, det var det inte och vi bad "syndarens bön" sedan tittade han försiktigt upp och sa: men det kändes ingenting. Så fick jag tillfälle att förklara vad det är att lita på Guds Ord. Och det gjorde han. På den första samlingen berättade han sedan för alla om hur han hade tagit emot Guds gåva. Vilken start på ett läger med dryga hundratalet deltagare. Senare ville fler vara med om detsamma.
Jag har haft stor glädje av att ha lärt mig "hur man gör" och tycker det är tråkigt att denna konst knappt är märkbar i vår kyrka längre. Men kanske kommer det nya tider. Det finns förmodligen många människor i vår tid som vill bli kristna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar