Nyårsafton 2021

 I dag är det nyårsafton och jag har just läst en mycket läsvärd artikel i SvD, skriven av Ann Heberlein. Vill du läsa kan du klicka här. Ämnet "självmord" är djupt tragiskt, men det visar sig att de flesta självmorden sker just idag, på nyårsafton. Därför är artikeln så läsvärd. Ann Heberlein berättar att hon försökte ta sitt liv för på dagen tio års sedan och hon förklarar varför och vad som hände när hon överlevt. 

Nyår har aldrig varit någon stor dag för mig. Dagar kommer och dagar går. Ibland stannar jag upp för att meditera över vissa dagar, de stora helgdagarna som juldagen, påskdagen och pingstdagen. Men även andra dagar, främst jubileumsdagar, ibland minns jag kanske något helgon.

Året 2021 som om några timmar ligger bakom oss har varit innehållsrikt. Det slår mig att mycket av det jag varit med om har varit bra, - annat mindre bra. Men så inser jag hur viktigt tolkningen är.  På förmiddagen har jag jobbat med en kommentar till Filipperbrevet, det som ofta kallas Glädjens brev, eftersom just glädjen är ett genomgående. tema i brevet. Paulus sitter i fängelse när han skriver. Han kan inte göra någonting åt det, MEN han kan själv bestämma hur han ska förhålla sig till situationen. Han hade några år tidigare suttit i fängelse i Filippi tillsammans med Silas. Då hade de bett och lovprisat Gud som svarade med en jordbävning och med att dörrarna öppnades. Fångvaktaren kom till tro  tillsammans med hela sitt hushåll. Aposteln kunde finna sig i alla situationer eftersom han levde "i Kristus". Men vet du, det gör du och jag också.

Det bästa som har hänt mig alla år medräknade är mitt dop. Det var den dagen jag förenades med Jesus Kristus. Det var den dagen jag gick från mörker till ljus, från död till  liv. Det tog många år innan jag började ana vad det innebär. Jag kan fortfarande upptäcka och framför allt se följderna av mitt dop. Hur jag kläs av, men han förblir och växer i betydelse för mig. Det är vad jag önskar för var och en som är döpt. 

 

I juli månad döptes ett av våra barnbarn. Oh, vad jag önskar att hon blir bevarad i och växer i sitt dop. Det är inte alls någon självklarhet, lika lite för henne som för någon annan.  Självklart önskar jag detsamma för alla oss som är döpta.

I natt går vi ifrån år 2021 och in i 2022 efter Kristus. Det kan påminna oss om att vi redan har övergått från död till liv!

Ett riktigt gott nytt år 2022 önskar jag dig

PS Om du vet om någon som har det riktigt jobbigt i kväll, kanske du skulle skicka en hälsning och önska ett gott nytt år 2022? DS

Oss är en Frälsare född!!

Vill bara skicka dig en julhälsning. Det är julafton och nu börjar vi fira Kristi födelses fest.

Det är möjligt att det har med stigande ålder att göra, men jag uppskattar alltmer Guds människoblivande. Det är något alldeles oerhört att Gud föds för att försona oss med sig. Han lägger grunden för syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet. Det ofattbara blir på något sätt allt dyrbarare.

​

Låt oss aldrig tappa bort julens betydelse, särskilt inte under julen. Julen är inte bara en historisk händelse, en födelsedag bland andra utan den ger ditt och mitt liv den allra djupaste mening. Gud en Gud som kommer!

När tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt.

Det är Guds hälsning till alla folk, en hälsning som på nytt också når det judiska folket. Klicka på länken och hör messianska bröder och systrar lovsjunga vår Gud!

https://www.youtube.com/watch?v=p5jX2G1hHtY

med önskan om en god jul och sedan ett gott nytt år 2022 !! 

Är det rätt att vaccinera sig?

Det hände sig att jag förra söndagen, den 3 advent, var på väckelsemöte. Nja, så skulle de kanske inte själva kalla det, men ändå. Enkel liturgi i tre delar. Först lovsång, sedan predikan och sluta med förbön. Enkelt, lättillgängligt och ett alldeles utmärkt komplement till söndagens mer traditionella och institutionaliserade gudstjänst, Högmässan inkluderad.

Först blev jag lite konfunderad av predikan. Det lät som om predikanten var emot vaccinering. Jag lyssnade lite extra noga eftersom jag just fått min tredje dos och eftersom man i vänsterkretsar säger sig vara emot vaccineringen eftersom den kan innehålla någon form av kontroll.

Nu var det inte riktigt så utan snart framkom att pastorn varnade för de kontrollsystem som inför i allt större utsträckning. Han varnade för att andra skulle bestämma hur du ska leva. Att friheten går förlorad. Då är det fara för en kristen som lever under en sekulär stat. 

När jag var tonåring och läste bibel för första gången minns jag hur eftertänksam jag blev när jag läste Johannes Uppenbarelse. Jag läste om vilddjurets märke och om skökan. Det var inte så sätt att ta till sig, men ju mer jag läste, bad och funderade, desto mer tyckte jag mig förstå. Jag förstod att i ändens tid skulle det bli ett stort avfall, också bland de kristna. "Surdegen", så som professorn Hugo Odeberg talade om den, skulle genomsyra kyrkan. Den politiskt styrda kyrkan skulle framstå som en sköka och i samarbete med staten tvinga de kristna till anpassning. De skulle märkas med siffra 666 och helt kontrolleras av Antikrist. Jag minns det ganska väl och så här i efterhand kan jag säga att jag fick informationen i från bibeln inte från någon udda predikant. Allt det där kom till mig när jag lyssnade på pastorn förra söndagen. 

Har pastorn rätt att vi ska vara vaksamma på tiden? Ja, det tror jag faktiskt. Det är klart att vi inte vet i vetenskaplig mening om vi lever i ändens tid, om Jesus kommer tillbaka inom de närmaste åren eller om hundra. Men tidstecknen liknar otvivelaktigt alltmer påtagligt vad bibeln talar om.

Kanske något att fundera över? Jo, jag är vaccinerad. Tre gånger.

Är Svenska kyrkan antisemitisk?

Kyrkomötets efterspel vad gäller beslutet att "lyfta frågan om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även utifrån FN:s apartheidkonvention och romstadgans skrivningar om apartheid, i internationella och ekumeniska organ, i synnerhet i Kyrkornas världsråd och Lutherska förbundet" kan knappast ha undgått någon. 

Beslutet togs den 23 november 2021 och två dagar senare avslogs en motion om att kyrkan skulle uppmärksamma Förintelsens minnesdag. Den tänkande människan måste nu fråga sig om Svenska kyrkan är antisemitisk på riktigt?

Det som har skett har ytterligare skadat tilltron till det så kallade kyrkomötet. Det torde vara uppenbart för de flesta att detta är ett beslut som drivit igenom av fanatiker från (S) och kanske än mer från (C). (S) verkar mena att de inte ville detta, att det är ett missförstånd och att Palestina ska granskas lika mycket. Det är ganska genomskinligt. Varför skriver man då en motion som denna? Mig förefaller (C) vara mer skyldigt eftersom det inte tagit avstånd från beslutet utan Tisell (C) snarare försvarat det.

Fulspelet är uppenbart och blir än värre av att så många som 127 personer röstar igenom det. Jag har varit med tillräckligt länge för att se hur hur (S) och (C) röstar som en man. (S), Visk och öka röstade samfällt ja till motionen, medan (C) och POSK  var splittrade. Hos (C) röstade 19 ja och 10 nej. Hos POSK röstade 11 ja och 28 nej. Det visar att (C) och POSK var splittrade. Det inger ett visst hopp inför framtiden.

Media i stort har ställt sig frågan varför Svenska kyrkan blandar sig i utrikespolitiken? Eller när den talar om apartheid varför inte alla andra diktaturer i världen? Varför just Israel? Är Svenska kyrkan antisemitisk. Ja, det tror jag till dels. Det är ingen nyhet att Svenska kyrkan under många, många år ensidigt drivit denna linje hur beklagligt det än är. Judiska Centralrådet i Sverige menar att Svenska kyrkan har skadat relationerna till det judiska folket för lång tid framåt. Då finns det bara en sak jag hoppas på.

Jag hoppas att det judiska folket begriper att Svenska kyrkan och majoriteten av dess ledamöter inte representerar de kristna. Svenska kyrkan är ockuperad av partipolitiker och det vore en välgärning om alla som läser det här, inklusive det judiska folket, hjälpte oss att bekämpa kyrkopolitiken inom Svenska kyrkan. Jag tycker mig ana att vindarna börjat svänga något, men större svängningar behövs.

Är den kristna kyrkan antisemitisk? Nej verkligen inte, men den är i minoritet i vårt land. Det finns inte mycket som talar för förändringar inom Svenska kyrkan. Det skulle i så fall vara om ett systemskifte  kunde äga rum. För Gud är ingenting omöjligt och vi får be. Men vi behöver också arbeta!

 

Kyrkomötet, dag 4

 Det här inlägget blir både kort och sent. Dag 4 var i torsdags och idag är det lördag. Det finns en förklaring. På onsdagens kväll måste jag ha blivit matförgiftat eller om det var "bara" vanlig magsjuka. Jag vet inte, men jag kunde inte närvara alls på torsdagens förmiddag. På torsdagen samlades det nya kyrkomötet för första gången. Då gjordes alla möjliga val till olika poster. Jag är otroligt glad och tacksam för att Johan Munch, tidigare ordförande i Högsta domstolen, kunde omväljas som ordförande för Svenska kyrkans överklagandenämnd. Det fanns kyrkopolitiker som ville ha bort honom. Skälet skulle vara ålder. Munch är född 1943, men det misstänkta skälet är att han lyckades försvara Svenska kyrkans episkopala ordning när (S) ville köpa ut biskopen i Härnösand. Jag tror mig veta att vi kan tacka Frimodig kyrka för att han kunde väljas om. Allt annat hade förmodligen bara visat upp ett taskigt politiskt spel inför öppen ridå.

Nåja, nu är jag hemma igen och efter att ha vilat ett dygn ser jag att flera upprörts för beslutet att "lyfta frågan om att granska folkrätten i Israel och Palestina".  Det är underbart att också ärkebiskopen beklagar beslutet som (S) och (C) drev igenom. Jag hoppas innerligt att fel-beslutet kommer att kosta de båda politiska partierna rejält med förtroende. Det är förvisso så i en demokrati att man får prata och rösta fritt, men det stör mig att en så stor del av kyrkomötets ledamöter närmast är att betrakta som röstboskap. En ledande (S)-politiker räcker upp handen och strax räcker alla (S)-politiker upp handen. Många utan att ha en susning om kyrkans tro och liv. Måtte detta elände snart ta slut.

Vill ändå sluta med att säga att jag tycker bestämt att atmosfären i kyrkomötet har förändrats. Det är vänligare, mer ödmjukt och tydligt att (S) inte längre kan dominera på samma sätt som tidigare. De tappade en hel del i senaste kyrkovalet medan POSK gick fram. Det är kanske inte hela förklaringen, men en del. Jag skulle önska att vi opolitiska kunde hitta varandra bättre, komma överens och oftare besegra (S) och (C) i viktiga frågor.

Kyrkomötet, dag 3

 Kyrkomötet samlas två gånger per år. Nu äger den andra sessionen rum. Den är roligast eftersom det är nu alla diskussioner förs och beslut fattas. Idag, onsdagen den 24 november, har vi fattat ytterligare ett femtiotal beslut.

Material i apologetik

Kjell O. Lejon (FK) hade skrivit en motion om att kyrkostyrelsen skulle tillse att material i apologetik fanns tillgängligt för ungdomar. Detta är också något som ungdomar efterfrågar. På tre generationer, jag tillhör den första, våra barn den andra och barnbarnen den tredje, har kunskapen om kristen tro praktiskt taget raderats och nu efterfrågar Svenska kyrkans Unga sådant material. Och vad gör kyrkomötet? Avslag på motionen. Argumentet är detsamma jag hört användas mot Alpha-grupper. Undervisningen ska inte komma uppifrån utan ungdomarna själva ska söka sig fram. Så alla ni som kan skriva om kristen tro, om det så bara är traktater, fram med pennan.

Nya sätt vara kyrka

Två motioner i ett viktigt ämne som församlingstillväxt avslogs, se gårdagens blogg. Men det fanns viktigare ämne för kyrkomötet att besluta om eller i varje fall mer opportuna.

Jämställdheten i Svenska kyrkan

Jesper Eneroth (S) ville att kyrkostyrelsen skulle analysera och utforma en gemensam strategi för en kyrka som är jämställd. Här gick det först till votering och sedan till rösträkning. Och kan du tänka dig? Motionen avslogs med 115 röster, 114 för och 2 som avstod. Jag har en känsla av att kyrkomötet börja tröttna lite på (S) och deras ensidighet. Nu blir det ett nytt kyrkomötet för åren 20212025, så vi får se om det håller i sig. 60 % av de nya ledamöterna är just nyvalda. Det är en väldigt stor andel som borde analyseras i sig. Varför slutar folk?

Könsidentitet och könsuttryck

Ännu en identitetsmotion behandlades och bejakades. Kyrkostyrelsen ska ta fram ett officiellt teologiskt ställningstagande gällande könsidentitet och könsuttryck. Lycka till säger jag. Ämnet är viktigt, men varför Svenska kyrkan? Det skulle vara ett teologiskt ställningstagande, inte ett vetenskapligt, ett biologiskt eller socialt ... eller kanske menar man att alla aspekter ingår i teologin. Jag tror att detta beslut kommer att ställa till mer skada än gära nytta, men den som lever får se.

Byte av uppdrag inom vigningstjänsten

Beslutet fick igenom utan svårigheter, men vi ska komma ihåg att begreppet vigningstjänst nu har blivit ett samlingsbegrepp för biskop, präst och diakon trots att innehållet ser väldigt olika ut i jämförelse. Vi har fått ett funktionellt ämbete och det skiljer ut sig från övriga kristenhet. Något Borgå-samtal har inte hållits. Borgå skulle informeras på samma sätt som med vigsel av samkönade.

Kjell O. Lejon hade också skrivit en motion om att erkänna andra pastoralteologiska utbildningar. Det, menade kyrkomötet, var inte aktuellt. EFS-prästutbildning som är bättre än Svenska kyrkans tigs ihjäl och Församlingsfakultetens ska inte ens tänkas på. Vår Svenska kyrka krymper.

Kyrkomötet, dag 2

Dagen är förvisso inte slut än, men jag var tvungen att gå i från ett tag. På förmiddagen har vi fattat ett knappt femtiotal beslut och på eftermiddagen har vi fortsatt att diskutera betänkanden i plenum. Det är roligt att höra hur argumenten går fram och tillbaka. Jag lär mig en del, men blir också lite trött i huvudet.

Folkrätten i Israel och Palestina ska lyftas 

Beslutet om folkrätten i Israel och Palestina blev ett riktigt dåligt beslut. Det gör extra ont när jag inser att många av ledamöterna har ingen susning om vad de beslutat. Ett underbetyg? Förvisso. Själva motionen var skriven av Anna Karin Hammar (S) och den avslogs. I den hette det att kyrkostyrelsens skulle låta granska den folkrättsliga situationen i Israel och Palestina ... Den röstades ner, men i stället, men i stället hade Daniel Tisell (C) föreslagit att kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att lyfta frågan om att granska folkrätten i Israel och Palestina. Allt detta trixande är bedrövligt. Kanske kan vi hoppas på att granskningen blir en granskning av terrororganisationen Hamas ... Centerpartiets förslag vann med 127 röster mot 103, 6 avstod.

Missionsuppdraget ska tonas ned

FK föreslog att Svenska kyrkan skulle ta upp missionen genom att omstarta en missionsavdelning. Den röstades ner. 

Fanns det några bra förslag? Nja, förmodligen flera, men ett sådant var att de som ville införa klimatkonsekvensanalys förlorade. Vi har redan alldeles för många dokument och policys i kyrkan. Efter beslutsfattande fortsatte vi diskutera betänkanden. Vi lär hålla på till långt inpå kvällen. Men nedan följer några exempel.

Församlingstillväxt?

Finns det gemensamma faktorer för de församlingar som växer och frodas? Ledamöterna är inte särskilt insatta i frågan och de flesta tämligen ointresserade. Under debattens gång stod det klart att många aktiva kristna längtar efter levande församlingar (sic). Det fanns två motioner som skulle diskuteras, beslut fattas i morgon. Den ena under rubriken Nya sätt att vara kyrka och den andra, av Anna Karin Hammar under rubriken Bygga församling. Utskottet föreslog avslag, men debatten blev livlig och först i morgon ta beslut.

Svenska kyrkans ämbetssyn ska upp till ytan?

På eftermiddagen har Svenska kyrkans ämbetssyn klargjorts för oss. Det finns bara en vigningstjänst, men tre led. Jag hade hört det förut, men aldrig trott att de menade allvar. Biskop, präst och diakon är funktioner eller ordningsfrågor och kan behandlas så. Det betyder vad jag förstår att Svenska kyrkan inte längre vare sig är en apostolisk eller episkopal kyrka. Svenska kyrkan har en egen konstruktion. 

Äntligen är ämbetsfrågan på väg upp till ytan. Under hela min prästgärning har frågan fokuserat på kvinnoprästmotståndarna när det egentligen handlar om vad ämbetet är. Finns det? Hur vill Svenska kyrkan definiera det? Det kan bli en bra motion nästa år.

Kyrkomötet, dag 1

 Dagen är förvisso inte över när det här skrivs, men jag var tvungen att ta en liten paus och ventilera något. Vi har haft flera mycket centrala och intressanta debatter från Ekumenikutskottet. Just nu vill jag bara peka på den om religionsdialog som skrevs av Julia Kronlid (SD). Hon efterlyste i sin motion en handledning för religionsdialogen som har den kristna identiteten som grund. Hon började sitt anförande med att berätta om hur hennes möte med Jesus förändrat hennes liv och att det evangelium vi tror och bekänner är en verklighet. Hon riktigt strök under att den kristna tron inte bara är "en tradition" bland många utan att kyrkans anspråk är betydligt större än så.

Religionsdialog

Det dröjde inte länge förrän någon beskyllde Julia och andra för att vilja göra proselyter. Själv hävdade hon bestämt att det är en kärlekshandling att berätta om Jesus, vem han är, vad han gjort och vad det betyder för oss. Biskop Bonnier menade att det finns bara en Gud, men att vi uppfattar honom olika.

Den sedan mycket långa debatten blev polariserande eftersom inte alla tycktes hålla med. Flera anslöt sig till Julia som menade att Jesus är vårt viktigaste ärende och i en dialog. Andra menade att en äkta dialog kräver att vi lyssnar och tar in vad andra säger. Som om det inte räckte sas det också att dialogen i sig är ett uttryck för vår tro. Sedan finns det dem som är mer noggrann med sin argumentation som Anna-Karin Hammar (AKH) till exempel. 

AKH gjorde sig till tolk för två slugt uttänkta teser. Den första är att Jesus är Kristus och Kristus finns överallt, i alla religioner och även i skog och mark, ja, till och med i djuren. Den andra tesen löd att "salvation belongs to God". Därmed varken förnekar hon eller öppet reducerar hon talet om korset, annat är möjligen i praktiken. Hennes tester som ingalunda stannar vid att vara hennes har jag hört förut.

Fredrik Sidenvall gav svar på tal när han hävdade att trots de två teserna är det kännetecknande för den kristna kyrkan att Gud har uppenbarat sig i bibeln. Det är den vi har att läsa och tro. Det borde vara det självklara för vår lutherska kyrka.

Men det är ganska uppenbart att ett stort antal ledamöter inte betraktar bibeln eller vår kyrkas bekännelse som särskilt relevanta. Det är i och för sig ingen nyhet, men den här debatten handlade faktiskt om vår kristna identitet och det är inte ofta den saken diskuteras. Men nu diskuterades den och jag tror att alla (?) faktiskt uppskattade att vi talade om det centrala i kyrkans tro. Det händer alltför sällan. 

Det fanns andra spännande motioner som tog timmar. Den ena handlade om Svenska kyrkans medlemskap i ACT och den andra om folkrätten i Israel och Palestina. I den senare debatten var de båda lägren uppenbara. Är det märkligt att det alltid är (S) och (C) som politiserar? Debatten om folkrätten hör väl mer hemma i riksdagshuset?

Magnus Lind in memoriam

 Kyrkoherden Magnus Lind har 55 år gammal  flyttat hem till Herren efter en tids sjukdom. Vi är många som sörjer honom. Han var präst i Mariakyrkan i Värnamo och jag hade glädjen att samarbeta med honom under femton år. Tillsammans med sin hustru Mimmi gjorde de ett fantastiskt arbete i Mariakyrkan. Det hände ofta att den utbyggda kyrkan i det närmaste var fullsatt. Kyrkan ingick i en våg av småkyrkor som byggdes i vårt land för att möta sekulariseringen och komma närmare människorna där de bor. Mariakyrkan byggdes 1977 och Magnus hade företrätts av två mycket goda präster och fick fortsätta det goda arbetet. 

   Magnus var en god präst i apostolisk anda. Han var en mycket omtyckt själasörjare samtidigt som han bar på evangelistens gåva. Han hade ett brinnande hjärta och var en influenser av Guds nåde, om uttrycket tillåts. 

   Magnus var en oerhörd tillgång när vi utvecklade de cellstrukturerade smågrupperna i Värnamo. Vi talade så gott som dagligen med varandra om våra pastorala utmaningar. Under hans tid fick vi se människor komma till tro på Herren Jesus. Inte så få inspirerades av Magnus och hans folkliga sätt. Såg just i kommentarsfälten i media att många delat med sig av sina minnen. Jag förstår det.

   Under några år visade Värnamo församling intresse av mission i Albanien. Värnamo församling låg bakom ett bibelläger i Pogradesh. Lägret blev snabbt uppskattat av ungdomar som ville veta mer om Jesus. Ett år var Magnus med och där kom han verkligen till sin rätt. På bilden nedan sitter han på stolen och lyssnar till någon. Lägret som Magnus var med och startade har nu blivit årligen återkommande.

 

Det finns mycket gott att säga om Magnus, till exempel att han också var en begåvad violinist. Det var en fröjd att höra honom spela vare sig det var i profana eller kyrkliga sammanhang.

   Det var synnerligen tråkigt att han tvingades sluta sin tjänst i Värnamo. Jag vill ogärna skriva om hur det gick till, men det var inte bara Magnus som drabbades, drabbades gjorde också hans familj och senare än fler präster. Gud är emellertid god och låter allt samverka till det bästa. Magnus blev kyrkoherden i Berga pastorat och senare ledamot i Domkapitlet. Han var mycket omtyckt också i de sammanhangen.

Nu har han ändå nått sitt och vårt gemensamma mål; härligheten hos Gud. Vi är många som ser fram emot att få möta honom igen, men just nu är vi bara ledsna.

En period till i kyrkomötet!

 Så har det slutliga resultatet från kyrkovalet kommit. Det visade sig för Värnamos del att Gladare församlingsliv (GF) fått fler poströster än Frimodig kyrka (FK) så att de sammantaget kom att få två röster mer än Frimodig kyrka. Tänk att det kan vara så jämt!

Det betyder fortfarande att FK är den grupp som gått framåt samtidigt som de andra tappat något. Det bör vara ett starkt argument när ordförandeposten ska tillsättas. Mandatfördelningen till fullmäktige är densamma som tidigare.

I dag kom också resultatet till kyrkomötet och det visade sig att FK tappat något också där. Vi har för närvarande 10 mandat av 251, men kommer efter nyår att ha endast 8. Nu har FK ännu inte hunnit analysera orsakerna till att det gått sämre, men jag är rädd för att "vårt folk" i allt högre utsträckning begär sitt utträde ur Svenska kyrkan. Jag har själv tänkt sådana tankar, men får hålla i fyra år till eftersom jag är en av de åtta som valts in för nästa period.

Förresten - vart skulle jag ta vägen om jag lämnar Svenska kyrkan? Jag har kanhända lämnat känslomässigt. Jag måste inte gå till högmässan i Värnamo längre utan kan gå vart jag vill. Det är tråkigt att det ska vara så, men nödvändigt för att jag ska överleva.

Bilden ovan är från St Filippus, en blivande församling i Stockholm, som jag gärna understödjer. Det är gott att kunna bidra någonstans.

För övrigt har jag nu skrivit en bok om kampen att förbli i Kristus. Den kommer ut efter nyår, men min kommentar till 1 Korintierbrevet kommer när som helst, så den ber jag att få återkomma till.

Ha en skön dag!

Frimodig kyrka bör få ordförandeposten i Värnamo kyrkoråd

Så var kyrkovalet över för den här gången. Jag önskar att detta var sista gången vi går igenom ett sådant här spektakel, men jag vågar inte tro det. Svenska kyrkan har förmodligen redan gått över gränsen och blir svår att rädda. Visserligen är hoppet det sista som överger oss, men vi ska vara realistiska också.

Frimodig kyrka (FK) gick något tillbaka, men jag vet inte ännu vem eller vilka som ingår i kyrkomötesgruppen. Jag stod med på listan där, men valde att ställa min plats till förfogande vad gäller stiftet. Lokalt har jag aldrig varit intresserad av att vara med. Om jag har tjänat som präst där i tjugo år tycker jag inte det är lämpligt att arbeta kyrkopolitiskt efter att ha slutat. Men jag stöttar gärna Kristi sak i Värnamo. 

Annars gick det bra för FK i Värnamo som fick flest röster av alla. Det opolitiska Gladare församlingsliv kom strax efter, medan (S) tappade anmärkningsvärt mycket. Det sägs att frågan om den planerade försäljningen av Mariakyrkan skulle varit avgörande, men jag tror än mer att vanligt folk börjar förstå att partipolitik och sekulära ideologier inte ska styra Svenska kyrkan. 

Nu startar en ny omgång där de olika posterna inom kyrkofullmäktige, råd och andra organ ska fördelas. Om de demokratiska reglerna följs bör den största gruppen få ordförandeposten i kyrkorådet. Kyrkorådet har en viktigt uppgift genom att styra pastoratet, men ur verksamhetssynpunkt är valet av församlingsråd lika viktigt. Det valet ska visserligen godkännas av kyrkopolitikerna, men nu är de opolitiska i majoritet i Värnamo. Vi får väl se hur det går. Det kan ju tänkas att det fulspel som pågått under de år som varit kommer att fortsätta. Så här utföll rösterna i Värnamo:

FK                                    32,85 %        8 mandat

Gladare församlingsliv    32,02 %        8 mandat

(S)                                    24,73 %        6 mandat

Nydala-Fryele                  10,40 %        3 mandat       

 Det är måndag morgon ... 

Det första jag får höra är de preliminära valresultaten. Det verkar som Frimodig kyrka (FK) har gått bra lokalt, kanske till och med blivit den största gruppen. Det vore efterlängtat och tacksamt. Här i Värnamo är det onekligen Frimodig kyrka som satt avtryck, som har varit flitiga i opposition och som kan presentera de mest konstruktiva förslagen. Men som sagt det är preliminära uppgifter och Gladare församlingsliv som är än mer lokalt eftersom den gruppen inte finns utanför kommungränsen och som tidigare var störst ligger strax under FK. Sedan är det det där med utjämningsmandat ...

Egna framgångar ska man glädja sig åt, men andras motgångar är inte heller att förakta.

Det tar inte emot att skriva det, men jag är glad att (S) backar både lokalt och nationellt. De har som politiskt parti helt enkelt ingenting att göra i Svenska kyrkan. De har redan förstört tillräckligt. Jag ser fram emot nästa val då de förhoppningsvis minskar än mer.

Nationellt har det inte gått så bra för FK. Det ser ut som att vi tappar ett par mandat. Vad det kan beror på? Det är svårt att säga, men (S) har i vanlig ordning smutskastat oss rejält. Då är det risk att "vanligt" folk som kanske inte är så insatta i det kyrkliga väljer att rösta på Politiskt obundna (POSK). Det kan jag förstå. 

Nu dröjer det visst fyra veckor innan de definitiva resultaten kommer så det kan fortfarande ändra sig lite hit och lite dit. Jag får väl återkomma när bilden klarnar.

Låsta och tomma kyrkor

För några veckor sedan var jag i norra Värmland för lite skön avkoppling. Vi tog en dag till att resa till Höljes. Du vet platsen där man årligen (?) kör World RX rallycross. Nu var det inte mitt intresse för där fanns ingen rallycross just då. Den ägde rum några veckor senare. Men där finns också en unik kyrkbyggnad, Norra Finnskoga kyrka, som är värd ett besök. Vi kom mitt på dagen och ändå var den stängd. Så det blev inget med det. Det är inte första gången jag vill besöka kyrkan och det visar sig att den är stängd. Men i retoriken heter det "Öppen kyrka för alla". Suck.

Jag har länge försökte undvika det kyrkopolitiska, men är medlem i Frimodig kyrka och får ta så mycket ansvar jag vill och kan. Idag nådde mig lokala bekymmer. De har de inte så lätt i Värnamo pastorat …

Det är ju helt obegripligt - att hur jag än försöker undvika det politiska eländet i Svenska kyrkan så tycks det inte gå. För en kristen människa som längtar efter att i kyrkan och församlingen få leva i frid, kärlek, glädje och hopp tycks det helt ouppnåeligt inom kyrkans ramar. Jag har full förståelse för alla människor som söker frid och tröst att de söker sig bort från kyrkans baksida.

Anders Lindbergs ledare i Aftonbladet var så till den grad undermålig att jag blev illamående. Men idag lättade det läste när jag läste:

https://www.svd.se/kyrkan-kan-aldrig-bli-fullt-ut-demokratisk

Detta är inte Höljes kyrka. Det är min gamla kyrka Nya Hjälmseryd. Numera har församlingen gått upp i Stockaryds församling. Så det är inte högmässa varje söndag i kyrkan om jag säger så. Kanske bilden talar för sig själv. Är kyrkan tom spelar det kanske ingen roll om den är låst. Å andra sidan kan den ju i sådana fall vara öppen.

Rädda Mariakyrkan

 

Nedanstående kort är ett resultat av den stordrift som nu också nått Värnamo

Ekklesiologi

 Sedan flera år tillbaka funderar jag nästan dagligen på morgondagens kyrka. Vid ett tillfälle, kanske 25 år sedan när jag försökte förstå detta med cellstrukturen, påstod en pastor att jag talade för mycket om organisation och för lite om Jesus. Det var en verklig tankeställare för så vill jag definitivt inte att det ska vara. Hans ord kommer ofta tillbaka till mig - som ett spöke. Det har hänt att jag försökt "glömma" orden, men senare har jag tyckt mig förstå att organisation är nödvändig. Det finns ingen organism utan en organisation, i alla fall inte så länge vi talar om tid och rum.

Jag kan inte sluta brottas med frågan om morgondagens ekklesiologi. Och nu är den mer levande än någonsin. Hur ser den unga generationens kyrka eller församling ut? Jo, visst har jag en del förslag och jag talar gärna och diskuterar gärna dem.

Min utgångspunkt är att vi faktiskt befinner oss i ett rejält paradigmskifte. Jag menar att människors världsbild - utan Gud - är självklar. 

Det går inte längre att tro att den konstantinska modellen med en pastor, en byggnad och en "publik" är framtidens modell. Den här definitivt till det äldre paradigmet, till den moderna tiden, det vill säga 17-1900-talen. 

Tyvärr verkar det som att modellen kommer att kunna överleva så länge den har politiskt och ekonomiskt stöd. I värsta fall kan det bli ett mycket utdraget lidande. I bästa fall leder det oss till insikten att Uppenbarelseboken tal om "skökan" är relevant. Men då kvarstår frågan om vad som ska hända med de kristna. 

Så kan tankarna gå.

En Kyrka, många församlingar

Här är allt bra. Jag har just gått igenom min vänkrets eftersom jag planerar ett utskick inom de närmaste dagarna. Här tänkte jag, på förekommen anledning, bara skriva några självklarheter om den stora kyrkan och den lilla församlingen. Det handlar om ekklesio9logi, det vill säga läran om kyrkan.

För det första finns det i grund bara en kyrka. Vi bekänner oss till den varje gång vi stämmer in i trosbekännelsen. Detta är det enklaste av alla ekklesiologiska fakta och ändå finns de som förnekar detta genom att tala om andra på ett ofördelaktigt sätt. I söndags var Kari och jag i Stockholm och besökte Folkungakyrkan som står i en baptistisk tradition. Jag ska nämligen förrätta dop där om några dagar. Plötsligt stod det klart för oss att gudstjänsten skulle avslutas med nattvard. Nu hade vi emellertid stämt möte med dopkandidaten och var därför tvungna att lämna kyrkan för en stund. Men frågorna som är högaktuella är de om nattvardens giltighet.

För det andra tror och bekänner vi i den allmänneliga traditionen att sakramentsförvaltningen hanteras av den som är prästvigd. det är så att säga en del av själva poängen med prästvigningen. Därför firar jag gärna och ofta nattvardsgudstjänst här hemma och på andra platser. Helst skulle jag vilja göra det dagligen och gärna på en offentlig plats som till exempel i Värnamo kyrka.

För det tredje bestod kyrkan till en början endast av husförsamlingar. Jag tror bestämt att vi kommer att få se det på nytt. När svenska kristenhet vaknar och inte längre finner sig i ledningens tvångsåtgärder kommer vi att få se många husförsamlingar. En god tes är därför att det också i till exempel Värnamo finns endast en kyrka, men många församlingar. Enligt biblisk tro kan vi säga att ju fler församlingar, stora eller små, desto bättre.

För det fjärde är det avgörande att varje liten koinonia relaterar till den allmänneliga kyrkan. Varje husförsamling ingår i och bidrar till den lokala församlingen förutsatt att den tillåts det. Tyvärr ser vi hur "överhets-kyrkan" anstränger sig för att bevara och försvara sin egenmäktighet. Den vet att dess tid är kort.

För det femte betyder det att kyrkokampen långt ifrån är över. Den kommer för övrigt alltid att pågå. Det är en del av de kristna livsvillkor i den här världen.

För det sjätte är evangeliet alltid särskiljande. Vi vill naturligtvis hälsa alla välkomna. Vi vill se en öppen kyrka för alla, men den överordnade sanningen i sammanhanget är att somliga tar emot Guds evangelium och andra gör det inte. 

För det sjunde, och det kan passa att sluta med sju-talet som fullbordar, talar och beskyller den etablerade kristna överheten, oftast lokalt, alltid de mindre sammanhangen för att vara splittrare, utbrytare eller sekterister. Därför är det bra om du ser upp med sådana tendenser.

Tankar i Branäs

 Det är förmiddag och solen skiner. Det är varmt i solen. så varmt att jag föredrar att ha min morgonbön inomhus. Jag befinner mig i Branäs där Kari och jag njuter av Guds underbara natur. Vid den hör tiden på året är vi inte så många här. Har på en dryg vecka bara sett enstaka personer promenera nere på vägen. Annat är det under vinterhalvåret då Branäs fullkomligt exploderar av mänsklig närvaro. Branäs har blivit ett populärt ställe för skidentusiaster. Kanske beror det på att stället är så familjevänligt. Här finns något för alla. Jag föredrar ändå den här tiden med tystnad, läsning, bön, goda samtal och meditation.

I läsningen ingår också att följa vad som sker i kyrka och församling. Det är med andra ord inte bara njutbart att leva. Jag läser om hur kyrkopolitikerna ämnar tvinga biskoparnas och prästernas samveten. Men det är värre än så eftersom de hänsynslöst våldför sig på kyrkans tro. I ljuset av vad som faktiskt sker är den tilltänkta och onödiga försäljningen av Mariakyrkan i Värnamo en liten sak. Men den är stor för dem som firar gudstjänst där. Och den är negativ ur pastoral synpunkt. I området bor ungefär 6 000 personer som nu ska stå utan Mariakyrkan. Det sägs att pastoratet menar att barnen ska skjutsas av sina föräldrar till verksamheten i Johanneskyrkan. Jag frågar: Hur blind får man vara? 

Nu är det emellertid så att jag lovat mig själv att åtminstone försöka vara konstruktiv i mina bloggar. Jag ägnade ett antal år åt att visa på kyrkokampen. Det var uppskattat av många och inte alls av andra. Också det gäller både lokalt och nationellt. Men nu ser jag att kyrkopolitikernas handlande är så synligt för allmänheten att jag inte längre behöver skriva om detta. Det är som i Gamla testamentet att fienden gör ner sig själv.

I stället vill jag försöka visa på vad som faktiskt kan göras framöver. Då tänker jag naturligtvis på vad vi kan göra inom de kyrkopolitiska spelregler som faktiskt existerar, men än mer på hur vi ska kunna sprida de goda nyheterna till våra medmänniskor och hur vi snart - äntligen - ska kunna få fler biskopar och präster av kyrklig sort och hur vi ska kunna organisera nya församlingar på bästa sätt. Förmodligen hänger de två ihop.

Men är inte detta att underkänna Svenska kyrkan som kristen kyrka? Det korta svaret är: Jo, men då får man inte förväxla organisationen med de kristna människor som idag hålls fångna där. Kunde Gud befria ett helt folk ur Egypten kan Han säkert göra detsamma med svensk kristenhet.

Det kan passa bra att börja det nya bloggandet med den här bilden. Det är ett av barnbarnen som av särskilda skäl inte blivit döpt tidigare. Men nu var det alltså dags. Hon döptes för några veckor sedan och konfirmerades förra söndagen. Dopet är början på något radikalt nytt. Det är inte säkert att alla tänker på det, men förutsättningarna för ett gott liv förändras radikalt i och med dopet. Genom dopet förenas en människa med Jesus Kristus. Det är Guds verk. Från och med denna dag förbinder sig HERREN själv att bistå henne för resten av livet. För resten av livet? Ja, därför att Gud kan inte svika det förbund han ingår med en människa i dopet. 

Det var inte så länge sedan jag läste Magnus Perssons bok Som ringar på vattnet. Jag fastnade vid att han på ett ställe talade om den enorma potential alla döpta utgör. Det måste vara hundratusentals svenskar som är döpta, men som ännu inte kommit till tro på Herren Jesus. DÄR tror också jag att vi har vår målgrupp. Tänka att få berätta om de goda nyheterna för alla dessa!

Jag är så tacksam till Gud att St Filippus nu fått möjlighet att kunna erbjuda bibelförklaringar till stockholmare på Södermalm. Den 13 september börjar vi med bibelsamtal på Söder.

I fortsättningen hoppas jag kunna berätta om hur Guds rike sprider sig och om hur Herren Jesus bygger sin församling. Det blir en underbar kontrast till in min kyrkopolitiska vardag. De nyheter jag möter lokalt, i Kyrkans tidning inför valet och på andra sätt är sällan uppbyggliga. Jag skulle kunna förbli i eländet och berätta om det regelbundet, men ska göra vad jag kan för att undvika det. Jag lovar att försöka låta bli, men inte att jag helt kommer att lyckas. Det som behövs nu är UPPBYGGELSE.

Öppet brev till Svenska Kyrkans Ärkebiskop och till Kyrkostyrelsen

 

SVENSKA  KYRKAN  OCH  LÅNGSIKTIG DEMOKRATI

 

Den vanliga bekännelsetrogna kyrkobesökaren behöver göra sin röst hörd i frågan om de s.k. ”avkragningarna”. Många fler kan stämma in!

 I tidningen Världen Idags extra magasin för mars 2020, med temat ”Arvet från Aten, Rom och Jerusalem”, finns en artikel med titeln ”Antiken och kristendom avgörande för demokratin”. Där kan man läsa om hur den kristna traditionen, de kristna värderingarna samt det antika arvet haft betydelse för demokratins framväxt.

Den svenske professorn i statsvetenskap Claes G. Ryn, som sedan flera decennier är verksam i Washington DC, citeras: ” Den klassiska och kristna traditionen har betonat vikten av att sträva efter att bli en bättre människa. Den har betonat laglydighet, omsorg om nästan, att behandla andra med respekt och tolerans”.

Professor Ryn framhåller vad demokrati betyder: ”Att tjäna hela folkets bästa, det allmänna, att höja sig över kortsiktiga särintressen. En god demokrat lyssnar på andra, tar hänsyn till hela samhället,  sammanjämkar, lägger band på egna intressen. För att klara en sådan uppgift krävs skolning och självdisciplin”.

De flesta medlemmarna i Svenska Kyrkan accepterar kvinnliga präster, dock inte alla. Det finns en minoritet, de som har den äldre ämbetssynen. De vill hålla samman och älskar Svenska Kyrkan, och har därför inte gått ur den. Präster med traditionell syn vad gäller ämbete och äktenskap följer sitt samvete och känner sig illa behandlade. I ett omvärldsperspektiv är Svenska Kyrkan diktatorisk som förbjuder dessa präster att inneha tjänst. I de stora kyrkorna, den katolska och den ortodoxa, finns inga kvinnliga präster.

Vår kyrka befinner sig i teologiskt förfall. En känd författare skriver: ”En Herrens tjänare bör vara fri från människofruktan och från behovet att bli populär och värdesatt om han ska kunna se och möta de verkliga behoven – och inte blott de som ligger på ytan”.

I ämbetsbeslutet från 1958 markerades att de som inte kunde acceptera den nya ordningen skulle ha en given plats. Detta var demokratiskt. Det måste betonas, att detta inte bara gällde präster utan också biskopar, prästkandidater, kyrkoråd och vanliga bekännelsetrogna kyrkobesökare. (Bekännelsetrogna = De som har Bibeln och Svenska Kyrkans bekännelseskrifter som rättesnöre.)

Att ”avkraga” präster som inte kan acceptera beslut som upphäver tidigare besluts förutsättningar, (samvetsklausulen 1982) eller att allt ska ses könsneutralt (’oavsett kön’ 2000) är diktatoriskt och kärlekslöst. Vill ni inte att det ska bli en kyrka och en Herre? Ska vi vara ekumeniska i förhållande till andra kyrkor men diktatoriska inom Svenska Kyrkan?

I den Anglikanska Kyrkan har man respekt för minoriteten, här finns två spår, i stället för ett som i Sverige. I norska och danska kyrkorna har man också respekt för dem som har den äldre ämbetssynen.

Förutom att tillåta två spår genom en ändring i kyrkoordningen skulle Svenska Kyrkans Kyrkostyrelse t.ex. kunna uttrycka sin uppskattning av Missionsprovinsens extra biskopar och värna tanken om en   EFS-biskop. De dubbelanslutna EFS-medlemmarna är nu (2016) 36711 personer enligt Erika Willanders bok (Myndigheten för stöd till trossamfund).

Den kristna kyrkan i Europa är i fara. Såväl Charta Oecumenica som Kyrkornas Världsråds Specialkommission av den 26 augusti – 3 september 2002 förespråkar, att de spänningar som de skilda uppfattningarna i ämbetsfrågan innebär bearbetas med ömsesidig god vilja och ett ärligt uppsåt att göra motparten väl.(Ur Bo Branders brev till Svenska Kyrkans Ansvarsnämnd, Svensk Pastoraltidskrift nr 20, 2006.) Det går att med respekt för varandra leva sida vid sida. Det har många av oss upplevt bevis för. 

Med Litanian får vi be till Gud: Bevara oss för uppror och splittring!

 

I november 2020

Med utmärkt högaktning

 

Magdalena Johnsén, adjunkt i franska och engelska, Jörlanda

Jonas Nilsson, doktorand i bibelvetenskap i Åbo/Lund, Stockaryd

Elsie Andersson, pensionär och fyrabarnsmor, Hultsfred

Håkan Sunnliden, präst och författare, Värnamo

Ann Lång, jur. kand., Klippan

Samtliga är medlemmar både i Svenska Kyrkan och i Svenska Kyrkans Fria Synod