Så löd rubriken i Värnamo Nyheter (VN) denna morgon. Och det är ju riktigt. Jag slutar 20 juli eller, i praktiken, 10 juli då jag celebrerar min sista högmässa (?) i Värnamo kyrka.
Den som vill läsa artikeln kan göra det genom att gå till http://www.vn.se/article/sunnliden-slutar.
Tyvärr klarar jag inte att länka till den. Tankegången är den att Svenska kyrkan utvecklas fel och jag vill inte vara med i den utveckling jag ser. Jag vill inte medverka i den, inte bidra till eller ta ansvar för den eftersom det snarare blir till förförelse än uppbyggelse enligt min mening.
Vi i Värnamo har ofta sagt till varandra att det är så eländigt i Svenska kyrkan men i Värnamo är det så bra. Vi är det stora undantaget. Det håller inte längre anser jag och tar konsekvensen.
I VN beklagar jag mig över skilsmässan mellan stat och kyrka. Vi var många som gladde oss över att den äntligen skulle äga rum men det blev inte alls som vi önskat. Tvärtemot, det blev sämre. Riksdagen (politikerna) såg till att stifta en lag som anger ramarna för Svenska kyrkans verksamhet. Det blev som Socialdemokraterna ville. Svenska kyrkan blev statens förlängda arm! Staten har bestämt att kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, demokratisk organisation och territoriell. Detta är lag. Den som vill kan läsa lagen genom att klicka här. Utbildningen ser till att lagen förverkligas. Karriären sker med andra ord inom dessa ramar och oliktänkande har inte plats. Likriktningen är påtaglig.
Sedan "skilsmässan" har det skett en tydlig förskjutning från ämbete till tjänsteman. Det är en plågsam förändring som har tärt på mig en längre tid. Med hjälp av "den nya tidens" kyrkoherdar och deras ja-sägare sker förändringen också lokalt. Jag känner inte att jag vill ge exempel på det även om jag skulle kunna ange många, säger många, sådana. Men av hänsyn till de inblandade avstår jag om de inte tvingar mig till att avslöja dem. Jag har ofta undrat om de är helt omedvetna eller utstuderat sluga. Jag vet inte,men vilket svar som än är rätt är det i sig katastrofalt. Kanske är båda svaren riktiga.
Nu inträffar emellertid det paradoxala. Om jag säger upp min anställning i Svenska kyrkan så ökar mina möjligheter att göra tjänst som präst. När jag skriver detta är det som om Herren Jesus själv talade till mig: den som mister sitt liv ska finna det. Jag är ju fortfarande präst. Här måste jag ändå påminna om att det finns förslag som säger att "ämbetet" ska knytas till anställningen. I sådana fall hade jag inte längre varit präst och följaktligen inte heller kunnat "jobba som präst". Men tack och lov där är vi inte ännu. Jag är präst, en sådan som Melkisedek, och tänker fortsätta verka som den präst jag är. Ja, till och med vara "mer präst" om uttrycket tillåts.
Jag är, inte minst sedan olyckan, så tacksam för alla bröder och systrar som finns och vill så långt det är möjligt och om hälsan står mig bi fortsätta bidra med vad Gud lagt och lägger på mitt hjärta.
I morgon tror jag att jag ytterligare vill lägga ut texten. På återhörande.
Den som vill läsa artikeln kan göra det genom att gå till http://www.vn.se/article/sunnliden-slutar.
Tyvärr klarar jag inte att länka till den. Tankegången är den att Svenska kyrkan utvecklas fel och jag vill inte vara med i den utveckling jag ser. Jag vill inte medverka i den, inte bidra till eller ta ansvar för den eftersom det snarare blir till förförelse än uppbyggelse enligt min mening.
Vi i Värnamo har ofta sagt till varandra att det är så eländigt i Svenska kyrkan men i Värnamo är det så bra. Vi är det stora undantaget. Det håller inte längre anser jag och tar konsekvensen.
I VN beklagar jag mig över skilsmässan mellan stat och kyrka. Vi var många som gladde oss över att den äntligen skulle äga rum men det blev inte alls som vi önskat. Tvärtemot, det blev sämre. Riksdagen (politikerna) såg till att stifta en lag som anger ramarna för Svenska kyrkans verksamhet. Det blev som Socialdemokraterna ville. Svenska kyrkan blev statens förlängda arm! Staten har bestämt att kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, demokratisk organisation och territoriell. Detta är lag. Den som vill kan läsa lagen genom att klicka här. Utbildningen ser till att lagen förverkligas. Karriären sker med andra ord inom dessa ramar och oliktänkande har inte plats. Likriktningen är påtaglig.
Sedan "skilsmässan" har det skett en tydlig förskjutning från ämbete till tjänsteman. Det är en plågsam förändring som har tärt på mig en längre tid. Med hjälp av "den nya tidens" kyrkoherdar och deras ja-sägare sker förändringen också lokalt. Jag känner inte att jag vill ge exempel på det även om jag skulle kunna ange många, säger många, sådana. Men av hänsyn till de inblandade avstår jag om de inte tvingar mig till att avslöja dem. Jag har ofta undrat om de är helt omedvetna eller utstuderat sluga. Jag vet inte,men vilket svar som än är rätt är det i sig katastrofalt. Kanske är båda svaren riktiga.
Nu inträffar emellertid det paradoxala. Om jag säger upp min anställning i Svenska kyrkan så ökar mina möjligheter att göra tjänst som präst. När jag skriver detta är det som om Herren Jesus själv talade till mig: den som mister sitt liv ska finna det. Jag är ju fortfarande präst. Här måste jag ändå påminna om att det finns förslag som säger att "ämbetet" ska knytas till anställningen. I sådana fall hade jag inte längre varit präst och följaktligen inte heller kunnat "jobba som präst". Men tack och lov där är vi inte ännu. Jag är präst, en sådan som Melkisedek, och tänker fortsätta verka som den präst jag är. Ja, till och med vara "mer präst" om uttrycket tillåts.
Jag är, inte minst sedan olyckan, så tacksam för alla bröder och systrar som finns och vill så långt det är möjligt och om hälsan står mig bi fortsätta bidra med vad Gud lagt och lägger på mitt hjärta.
I morgon tror jag att jag ytterligare vill lägga ut texten. På återhörande.
4 kommentarer:
Nej, du har helt fel! Det är Hertsökyrkan i Luleå som är det stora undantaget i det övriga eländet.
Lycka till i framtiden . Må Gud vara med dig. Många präster känner nog alltmer som du.
SveK är en märklig varelse.
Du imponerar. Hoppas du hittar din väg.
Allt Gott o katolskt tillöndkas dig.
En stor, flot og vanskelig beslutning. Gud velsigne dig og Kari. Hilsen fra Thomas i Danmark.
Jag skrev på facebook när jag läste att du slutar ungefär "Det är bedrövligt att man ska bli närmast glad en präst slutar.".
Det är bedrövligt men jag är så tacksam för er präster som orkar stå upp för tron!
(Trots att jag försöker "hänga med" hade jag inte tidigare hört om tankar att knyta ämbetet till tjänsten. Än mer bedrövligt! Förvånande kan jag inte påstå tyvärr.)
Ber om all välsignelse över dig!
Skicka en kommentar