Innan jag slutar

Innan jag slutar måste jag på grund av ett inre tvång få skriva av mig några av de många skäl som ligger bakom beslutet. Det vore skönt för mig att kunna sammanställa argumenten. Glöm inte bort att en blogg är personlig, ofta spontan och föränderlig. Den som skriver blogg ska inte behöva utstå onödiga påhopp, hotas eller anmälas till domkapitlet.

De riktigt stora skälen som jag till dels sammanfattar i nedanstående sju punkter innehåller inte alla skäl. De positiva vill jag återkomma till och de lokala vill jag utelämna.

1. Lagen om Svenska kyrkan är förödande och måste snarast bort. En kyrka kan inte leva beroende av att staten har bestämt att alla ska ha lika tillgång till den och att alla ska kunna bestämma lika mycket, alla överallt, genom folkdemokrati. Detta är Svenska kyrkans grund, men inte Kristi kyrkas grund.

2. I överensstämmelse med p 1 har ämbetsbärarna blivit tjänstemän. Det är enligt min mening alldeles oacceptabelt. Det finns många präster som förstår det, men få som kan handla på annat sätt. Genom utbildning, karriärvägar och lönesättningar styrs Svenska kyrkan i enlighet med Socialdemokraternas partiprogram ivrigt påhejat av Centerpartiets. Jag tror inte de förstår hur illa de behandlar kyrkan. Kanhända till den gräns att Herren själv flyttar ljusstaken.

3. I enlighet med p 1 och p 2 förändras kulturen. Ann Heberlein beskriver den med ord som arrogans, självrättfärdighet och toppstyrning. Dag Sandahl hävdar att "firman" inte längre "vet vad den tillverkar". Uttalanden som dessa och liknande pekar mot en annalkande katastrof. De "avslöjanden" media pekat på under veckan är sannolikt toppen på isberget. Och ingen vill lyssna därför att p 1 får inte ifrågasättas. Rättning i ledet är enda alternativet.

4. Det allvarligaste av allt är att evangeliet torkar ut, rotar sig inte utan kvävs i en kultur som den ovan. Rösten hörs inte längre.  Den drunknar i kakafonin. Ulf Lundell träffar så rätt i en av sina vemodiga låtar "vi behövs inte längre, det är andra som har tagit över".

5. All forskning vet att folkkyrkans tid är över. Den konstantinska eran är slut och ändå håller så många anställda omedvetet fast vid en förlegad självbild och så många kyrkopolitiker klamrar sig vid den inbillade och uppblåsta makten. Det är djupt tragiskt.

6. som en följd av p 1, 2, 3, 4 och 5 är Svenska kyrkan helt oförmögen att lösa teologiska frågeställningar. Kyrkan kan inte längre använda sig av teologin. Organisationen har spelat bort sitt bästa kort. Den har satsat sina sista slantar och förlorat. Det finns ingen kompetens, ingen kraft i det sammanhang som inte grundar sig på Bibeln och Bekännelsen.

7. P 1, 2, 3, 4, 5 och 6 leder till att arbetet med till exempel OAS, "Nya sätt att vara kyrka" och EFS församlingsplanteringar måste med nödvändighet ha en annan utgångspunkt. Det måste bli ett slut med försöken att förnya Svenska kyrkan. Något nytt måste komma. Det är möjligt att Svenska kyrkan överlever men då som museum.

Det är viktigt för mig och förmodligen för många att få ordning på argumenten, väga dem mot varandra och våga handla efter sitt samvete. Många har redan gjort det. Också i undantager Värnamo börjar vi se hur folk i allmänhet begär utträde och folk i synnerhet konverterar. Men fler förtvivlade och uppgivna människor behöver som sagt få ordning på argumenten och våga se de nya alternativen. Det gäller särskilt alla dem som längtar. Så går tankarna innan jag slutar.