50 årig bröllopsdag

Vi gick upp på Fjällgatan. Där var det mycket folk strax innan 14. Så såg vi den kungliga slupen komma glidande genom Saltsjöns vatten. Det var en fantasiskt syn. Jo, vi visste att kungen och drottningen firade 50 års bröllopsdag. Grattis!

Slupen ritades på 1700-talet till Gustav III:s ära. Han står för övrigt staty nedanför Logården varifr. ån slupen utgår. Nu är det inte exakt samma eftersom båten totalförstördes i en brand 1921, men den byggdes snart upp igen och sjösattes 1923. Den bemannas av Försvarsmakten och lika pampig som på bilden. 

Den tas bara fram vid särskilda tillfällen som vid statsbesök eller kungliga bröllop. Det var inte första gången vi såg den. Vi såg den nämligen från balkongen, måste varit i april månad, när den fraktades nedanför på Folkungagatan.

Eftersom bröllopsparet skulle komma vidare till Kungsträdgården promenerade vi sakta genom sta´n i glimrande sol. Vilken underbar promenad ner till och förbi Slussen, utefter Skeppsbron och till Kungsträdgården. Fast på slutet var det svårt att komma fram på grund av allt folket. Som värsta Bajen-matchen!

Konserten var si så där. Det var bättre på kvällen nere på Operan. Men den såg vi framför TV:n. 

NYHET - BIBELTEOLOGISK KOMMENTAR - NT 2026

Dagens nyhet är att jag skrivit en bibelteologisk kommentar över Efesierbrevet, baserad på NT 2026. Det måste vara den första som skrivs utifrån NT 2026. Bara det gör den värd att införskaffa! Den kommer att släppas den 24 september.   

​Det senaste året har jag jobbat med Efesierbrevet och det har verkligen gett mig mycken kunskap och glädje. Det hör till saken att jag i januari månad lyckades få ut Efesierbrevet i Svenska Bibelsällskapets nya översättning, NT 2026. Det betyder att kommentaren samtidigt använder sig av och kommenterar nyöversättningen. Det har varit spännande och intressant eftersom jag i så många år särskilt använt 1917, Giertz och Folkbibeln. Tyvärr kan jag inte redan nu berätta så mycket om NT 2026 eftersom översättningen inte blir officiell förrän i samband med Bokmässan i Göteborg 24-27 september. 

Nu är kommentaren i det närmaste färdigskriven. Det är alltid en del kringarbete med kommentaren. Jag har sökt pengar så jag kan ge ut den. Jag har kontaktat och fått en offert från förlaget som ska trycka den. Jag har bett en god vän och kollega att läsa igenom den och nu tänker jag igenom hur den ska marknadsföras. Eftersom jag inte tidigare marknadsfört kommentarerna annat än genom mitt nyhetsbrev och här på nätet så är det tämligen nytt för mig att försöka sälja den. Har du tips får du gärna höra av dig.

​Redan nu kan jag avslöja att det eskatologiska perspektivet är förhärskande i brevet. Än bättre är att skriva att det innehåller mycket av realiserad eskatologi. Det betyder att det som har skett genom Jesus Kristus kan förverkligas på jorden! Det gör att ställena som handlar om vår position i Kristus, om Guds sätt att bygga församlingar och hur ordningen i äktenskap och familj ska se ut blir högintressanta för oss. 

​Även om kommentaren blir tillgänglig först i samband med Bokmässan kommer jag att, inom kort, ge tillfälle för dig att förhandsbeställa.

I vanlig ordning trycker jag den endast i ett par hundra exemplar, men kan tänka mig att trycka fler om marknadsföringen blir framgångsrik.  Det är tänkt att boken ska kosta 185; - och att den ska beställas från förlaget SEMNOS

Makten genom synden

Så har jag läst ytterligare en bit av boken Prästerna. Jag uppskattar boken alltmer även om jag har mer än hälften kvar. Den är utomordentligt initierad. Wetterberg har lagt mycket tid på att skriva den här och driven av ett genuint intresse av att spegla kyrkan i Sverige. Jag ser längre bak i boken att han själv tillhör "prästerna" och förstår att boken är en väsentlig del av hans släktforskning.

Boken fördjupar min förståelse av svenskens tvekan till statskyrkan. Ett kapitel bär rubriken makten genom synden. Jag begriper hur det var tänkt och det fungerade att utöva makt genom syndabekännelse och syndaförlåtelse. Syndabekännelsen används som bekant fortfarande, men knappast som ett maktmedel. I samband med reformationen var det prästen som dömde, förlät, straffade och avlöste. Den springande punkten var synden och vem är utan synd? Det var möjligt att med synden som vapen angripa vem som helst och nästan hur som helst också. Kungen och andra i överheten gick inte fria, men kyrkan utövade makten i det här avseendet.

Sedan tidigare känner jag till att botgörelsen var ett sätt att komma undan. I lättare fall kunde det räcka med ett antal Fader vår eller Ave Maria, men det var inte heller ovanligt att "syndaren" fick sitta fastkedjad på kyrktrappan till allmänhetens förnöjelse.

Lite läskigt tycker jag det är att även bikten kom i dålig dager. Det som skulle vara en hjälp för människor med bördor blev i stället något svensken skulle undvika. Det förhållningssättet tror jag fortfarande är förhärskande. För många är det en skam att ens gå till bikt.

Läsningen kastar ljus över ett och annat och kanske behöver vi präster omvärdera vår förståelse av ett och annat.

Jag rekommenderar boken som är ett värdefullt tillskott utöver alla facklitteratur. Den här boken är skriven ur lekmannens synvinkel- 

Kan kvinnor vigas till präster?

I dag har jag varit tillbaka på Riksdags biblioteket för att återlämna vad jag lånat. Gick igenom hyllorna en gång till och fann den här:

 Jag har tidigare sett den i bokhandeln, men den har aldrig intresserat mig. Trodde den mest handlade om kyrkans textilier och öppnade den inte förrän nu. Plötsligt inser jag att här har vi svensk kyrkohistoria - special. Den har nämligen församlingsprästens perspektiv! Jag har läst en hel del kyrkohistoria, men aldrig tidigare sett något liknande. Mycket intressant. Jag slog mig ner i en av det enastående bibliotekets fåtöljer och började från början. Det slutade med att jag lånade hem också den. Därmed blev det mycket historia under maj och juni.

Väl hemkommen bläddrade jag slutet på historien. Boken sträcker sig från urkyrkan via den kristna trons ankomst till Sverige och fram till år 2000 då staten ändrade relationen till kyrkan. Hög tid kan tyckas eftersom svenskarna fick religionsfrihet 1951 och 1974 beslutade att all makt utgår från folket.

Sista kapitlet i boken bär rubriken Det långa 1900-talet och där utgör frågan om kvinnoprästerna en viktig del. Författaren Gunnar Wetterberg, känd historiker, inte minst känd från panelen i Fråga Lund.

Wetterberg redogör kortfattat, men sakligt, om hur det gick till. Två kvinnliga ledamöter hade vid kyrkomötet 1938 tillsammans med Manfred Björkquist (1884-1985), biskop 1942-1954, föreslagit en särskild kvinnlig tjänst inom Svenska kyrkan, uppmuntrad av Margit Sahlin (1914-2002), som var en av tre som prästvigdes 1960. Debatten var till en början en inomkyrklig fråga, men politiserades eftersom kyrkan var negativ till att ge prästämbetet till kvinnor. Wetterberg citerar bland andra den ledande exegeten Anton Fridrichsen (1888-1953) som anade hur vindarna blåste:

Det kan ju hända att vi få kvinnliga präster och att dessa pressa sig fram, men då skall man icke försöka få bort, att Nya testamentet har en annan inställning. Man skall då i ärlighetens namn medge och vidgå, att man sätter åsido den bibliska åskådningen och den apostoliska auktoriteten - Låt oss få full klarhet här och slippa försöka ta Nya testamentet till intäkt för en sådan reform.

Kan kvinnor vigas till präster? Ja, det beror på vem man frågar.