torsdag, februari 13, 2014

Inger Svensson

För bara några minuter sedan slutade en dokumentärfilm om Inger Svensson, Växjö stifts första kvinnliga präst. Tänkte skriva några spontana reflektioner. Det du nu ska läsa är ingen analys. Den kanske kan komma senare.

Dokumentären som gjorts av den erkänt duktige Tom Aland har fått titeln "och förlåt oss våra skulder". varför vet jag inte. Det kan finnas olika skäl till det. Men jag måste säga att jag tycker filmen visade på ovanligt god journalistisk. Aland har ansträngt sig för att återge en historisk händelse.

I inledningen talades om kvinnors kamp för sina rättigheter (att till exempel bli präster). Det är förstås inte något jag delar. Ingen har rätt att bli Herrens präst. Inte män heller. Ingen. Det vi talar om är inte ett jobb vilket som helst. I inledningen påtalade biskop Bertil och domprost GA Danell just detta, men inge ska tro att "vanligt folk" kan begripa det. Och här har vi en den del av förklaringen till konflikten kring kvinnliga präster. Jag minns inte vem som sa det, men någon hänvisade inte bara till bibeln utan också till traditionen och ekumeniken. Ganska tunga argument med andra ord.

Dag Sandahl gjorde enastående bra ifrån sig, enligt mitt tycke. Han kommenterade GA Danells framtoning med orden att denne var "politiskt obegåvad" och det är nog riktigt. Det betyder inte att GA Danell var bibliskt obegåvad. Vi som kände honom vet att han var en gigant i kyrkan och att det var en stor skandal att han inte blev biskop. Men det berodde ju på kvinnoprästfrågan. Den person som kommenterade i filmen sa också riktigt att det hela var "ett politiskt beslut", något vi aldrig får glömma. Här har vi ännu en del av förklaringen till den olycksaliga utvecklingen.

En annan förklaring följer på det politiska beslutet nämligen att det aldrig fanns möjlighet att lösa frågan teologiskt. De som försökte blev per definition politiskt inkorrekta. Talar vi teologi är detta den stora tragedin. Vi har fortfarande det problemet framför oss.

Nu visade dokumentären att det i Ingers fall snarast bottnade i en personlig tragedi. Jag tänker inte bara på att pappan tydligen dominerade hennes liv utan framför allt på hennes alkoholism. Jag har själv vänner som menar att alkoholism är medfödd väl medveten om att det finns flera förklaringar. Inger skulle i sådana fall varit född alkoholist och börjat sin "suparkarriär" redan som student.

Lite jobbigt, minst sagt, var det att höra systrarnas vittnesbörd om sin syster. De trodde från början att Inger var på fel väg. Och de menade att Ingers livsstil avslöjade det. Detta bekräftades också av en av hennes kantorer.

Sedan följde det ena felsteget efter det andra. Inger förskingrade kollekten, sjukskrev sig på grund av sitt missbruk och predikade berusad. Svenska kyrkan löste detta genom att låta henne få "en ny chans" som det så fint heter. Lika menlöst uppträdde allmänheten representerad av några som menade att Inger var som "en vanlig människa". Det bästa betyg en präst kan få av allmänheten. Någon förstärkte det hela genom att säga att Inger rökte.

Så fick hon en ny chans, - i Stockholms stift. Jo, jo. Hon slutade sin gärning i Katarina församling av alla församlingar, min församling. Stig Johnsson som var kyrkoherde för henne hade inget att säga om henne, men diakonissan (?) som försåg Inger med antabus kunde berätta att "hon inte var motiverad". Inger fick lämna tjänsten och dog några år senare.

Jag tycker inte att dokumentären skyllde allt på oss "kvinnoprästmotståndare", vilket annars är vanligt. Tvärtom gjorde Dag Sandahl ett ödmjukt, förstående och generöst intryck. Han menade att Svenska kyrkan vanskött Inger. Och "Julle" som funnit sig i situationen tyckte att vi kunde ha stöttat henne bättre. Det ska bli intressant att se hur reaktionerna på dokumentären blir. Det finns skäl att i vanlig ordning frukta det värsta, men man kan hoppas att fler har uppfattat Tom Alands beskrivning som ett olöst problem som drabbat en stackars människa.

23 kommentarer:

Anonym sa...

Danell och likasinnade pack var maktfullkomliga psykopater helt klart. Inger Svensson hade det inte lätt.

Andreas Holmberg sa...

Jag vet inte om det förvånar dej, anonyme vän, men Danell såg själv risken för att "den som igår var en försynt och tillbakadragen kristen" idag "kan vara en hänsynslös maktmänniska." Den risken såg han gällde även honom själv. Se http://www.habackuk.blogspot.se/search/label/Gustaf%20Adolf%20Danell
Men vill man inte rakt av kalla även romersk-katolska kyrkans präster och påvar för "pack" och "psykopater" tycker jag man ska dämpa tonen något även beträffande de högkyrkligas ämbetssyn. Tror man att just prästämbetet - inte makt eller chefskap i allmänhet - enligt allmänkyrklig tro och lära är förbehållet män så tror man, om så hela ens egen karriär går i stöpet (vilket ju hänt med många högkyrkliga). Man kan avvisa den läran (liksom vår ärkechef nu även avvisar den gamla tanken att bara kvinnor kan föda barn), men att börja prata om "pack" och "psykopater" är nog att göra det alltför enkelt för sej. Även en högkyrklig präst - eller diakon - kan bli utfrusen och nersupen.

Anonym sa...

Hur kan du vara människoprästmotståndare? Förstår inte alls din inställning

anjohan sa...

Män med sina känselspröt känner sig bäst kallade att tolka gudarnas tankar i alla religioner.

Håkan Sunnliden sa...

Det var väldigt vad fort det gick att fördöma män iallmänhet och GA Danell i synnerthet. Ett fint bevis på hur det verklihen låter.

Marie Fredin sa...

Ett bra reportage av Tom Alandh och så sorgligt. Oroande är programmets sista kommentar: "15 juni i år får Sverige sin första kvinnliga ärkebiskop", man undrar har vi lärt oss något?

Anonym sa...

Fult begripligt om man skriver en så ytlig blogg som du levererade. Signifikativ för att inte se frågan om lidandet.

/ Magnus Olsson

Anonym sa...

Jag håller med flera av inläggen ovan. Inger var utsatt för trakasserier och mobbning. Och de där "systrarna" ger jag inte mycket för. Lika känslokalla och ytliga som Herr bloggare. Inte konstigt att folk går ur kyrkan. Verkar krylla av självgoda psykopater där.

Anonym sa...

Det är ju tydligt att hennes problem har skapats på grund att hon inte fått stöd i sin kyrka som även motarbetade henne. Kyrkan har inte alltid varit tolerant mot sin nästa, och i gammal tid även brutit mot 5:e budordet. I Inger Svenssons fall har kyrkan brutit mot 8:e budord och mot all medmänsklighet. Jag har upplevt manliga och kvinnliga präster om tycker bäst om kvinnliga präster, eftersom de i stort sett talar bättre än de manliga och är också mjukare i sitt sätt. Här i Din blogg tolkar jag det som om Du kanske bryter Du mot 8:e budordet.
Hälsningar
Wolfgang

Anonym sa...

Är det bara ämbetsfrågan som gjorde att G-A Danell inte blev biskop? Kan det inte ha varit så att hans bristande politiska begåvning, enligt f Dags uttalande, var känt och att G-A därför inte kom i fråga; han stod ju på biskopsförslag redan före 1958.

Anonym sa...

Håkan S: VAD menade du med din senaste kommentar? Förklara gärna närmare

Anonym sa...

Jag ifrågasatte att ämbetsfrågan var avgörande när det gäller att Danell inte blev biskop. Han stod på biskopsförslag åtta gånger, trots att utnämning fjärde gången var "regel" - men fyra förslag hade han nått redan 1955 (Växjö 1950, Strängnäs 1952 och 1955, Skara 1955), och att han inte blev utnämnd kan bero på det som f Dag kallade bristande politisk begåvning och som andra kan ha kallat annat. Att däremot P-O Sjögren (sex biskopsförslag 1966-1973) och C-H Martling (fem förslag 1970-1980) aldrig utnämndes torde ha haft direkt med ämbetsfrågan att göra - ingen utöver dessa tre har nämligen mer än tre förslag utan att ha utnämnts: se Rune Imberg, Biskops- och domprostutnämningar i Svenska kyrkan 1866-1989, s 163-165.

annika sa...

Jag kommer ihåg den här tiden. Jag var visserligen ung ,men Inger kom ofta till vårt hem och hon fick stöd av min far som också var präst. Ni var unga och präster som gick i gamla domprosten Danells fotspår. Julle också. Ni stödde er på bibeln och hade inte mycket rum över för en medmänniska som inte följde era regler. Vad gjorde ni för Inger och gillar ni läget nu? Kanske Inger hade en missbrukare i sig, men hade hon blivit missbrukare om hon inte hade fått känna utanförskapet så stark i Lund. Min far gick i Uppsala och han hade säkert ett rikt studentliv också, men han var man och hans kall var accepterat. Ingers far var en stark personlighet men han var också snäll och han stödde sina barn i sina övertygelser. Han gick bort i början av Ingers prästkarriär och det gjorde min far också. Inger var ensam. Som kristen ska man förlåta och jag förlåter er alla. Det kan ju inte bli ogjort.

Håkan Sunnliden sa...

Den fint gjorda filmen har tydligt rört vid många av oss. Jag skrev bara några minuter efter att den hade visats och trodde nog att den skulle vara mer vinklad till kvinnoprästmotståndarnas nackdel än den var. Det säger något om vad jag tittade efter; nämligen ett eftermäle till den ämbetsdebatt som aldrig blev av.

Jag har läst i Uppsala och knappt varit i Lund alls. Jag har ingen som helst relation till Inger Svensson och har aldrig träffat henne. Men så här ett dygn efteråt tycker jag det är bra att filmen blev gjord också för hennes del. Hon har genom filmen blivit ett vittnesbörd om att vi som är präster också är människor. Och hennes "livsöde" en påminnelse om att vi ser på varandra med kärlek.

Anonym sa...

Jag är FÖR präster vare sig dom är kvinnor, män, hetro, bi, homo you name it. Vore intressant om du med tre ord kan ange varför du anser att kvinnor inte ska få prästvigas

Anonym sa...

Om jag var begränsad till tre ord fick det bli "första korintierbrevet fjorton".
/Per H

Anonym sa...

Men det var ju VÄLDIGT länge sedan och bör MINST SAGT tas med en STOR nypa salt numera! Såsom mycket annat förlegat!

Elisabeth sa...

Men, Anonym, kl. 2:01 em, om du anser att Bibeln är förlegad, varför uttalar du dig överhuvudtaget i prästfrågan? Vem som kan bli präst är rimligtvis en fråga för kristna människor, inte för tyckare i största allmänhet.

Anonym sa...

Står det inte i Bibeln att i ändens tid ska alla predika Guds evangelium?

Det borde då betyda även kvinnliga präster?

Leif-Åke Boström sa...

Detta var ett gripande program av ett människoöde som inte har behövts sluta på detta vis, om det hade funnits hjälpande händer som hade haft viljan att sträcka fram en hand till tröst och hjälp men där inte viljan fanns, ta tex hennes systrar där fanns tydligen ingen syskonkärlek, när man ser idag hur prästämbetet arbetar med övergrepp och dyligt blir jag mörkrädd. Hoppas att Inger fick frid till sist.

Anonym sa...

Nu är jag ju anhängare av kvinnor i prästämbetet. Inte minst för att det finns så många härliga högkyrkliga kvinnliga präster -männen vågar inte vara lika öppna eftersom de då blir ifrågasatta.

Inger Svenssons livsöde är gripande. Och är talande både för svenska kyrkans personalpolitik och psykiatrins oförmåga att hantera alkoholism - i dag finns det bättre metoder, nämndemansgården etc. Om man är motiverad vill säga.

Det kan låta hårt men nog framgår det att Inger Svensson gjorde sig omöjlig som präst. Ochj gjorde det själv, det finns många alkoholister bland präster - inte särskilt många av dem förskingrar kollekten.

Anonym sa...

Vilket inskränkt, förlegat och oförstående svar...

Anonym sa...

Jag vill särskilt tacka f.d. kyrkoherden i Katarina församling, Stig Johnsson, för hans medverkan. En riktig människovän som inte fördömde Inger Svensson varken för hennes alkoholism eller för att hon hade fräckheten att bli präst. Stig är både präst och empatisk medmänniska s a m t i d i g t.

Vad Dag Sandahl hade i programmet att göra förstår jag inte; kände han Inger Svensson kanske? Minns inte riktigt om det framkom.

Om det var ett bra program eller inte kanske är svårt att bedöma. Finns det inga manliga präster som super och bär sig åt? Jo, det gör det! Kanske kunde Tom gjort ett program om en sån istället!