Det är söndagskväll. Det har varit en bra dag med Högmässan som sedvanlig höjdpunkt. Ganska mycket folk i Högmässan idag, kanske drygt 100 personer. Sedan har jag sett på ishockey förstås, men det är väl inte mycket att kommentera. Och så blev det Aktuellt och Agenda. Det ingår också i rutinerna. Det händer mycket just nu. Sedan slog jag över och hamnade på en kanal som heter Acces och den leds numera av journalisten Anders P.J. Linder som för övrigt kommer från Värnamo. Han var tidigare på Svenska Dagbladet. Jag har sett honom någon gång i högmässan i Värnamo. Och nu intervjuade han prästen Annika Borg. Jag var tvungen att se det hela och blev djupt tacksam.
P.J. ställde någon kritisk fråga om Svenska kyrkan. Han sa bland annat att Svenska kyrka med sina 6,5 miljoner medlemmar nyss har haft val till ärkebiskopsstolen och det har praktiskt taget gått helt förbi svenska folket. Det verkar inte som om folket bryr sig. Hur kommer det sig? Annika menade att en del av av förklaringen kunde vara att Svenska kyrkan har nog med sina interna frågor. Och tänk så rätt hon har, tänkte jag. P.J. påminde sig om att någon hade frågat ärkebiskopskandidaterna om de trodde att Jesus bättre förklarade vem Gud är än Mohammed, men att kandidaterna svävade på svaren. Ja, att det inte kom några besked och att han förundrade sig. Så kom frågan: Speglar detta en kultur inom Svenska kyrkan?
Annika Borg menade att det tyvärr speglade en kultur. Hon påstod att Svenska kyrkans ledning allmänt var mycket rädd för att verka negativ. Hon menade att kandidaternas brist på svar kan ha dolt en rädsla för islam. Sedan hävdade hon att Svenska kyrkans ledning medvetet vill tona ner Jesus och hans betydelse. Där sa hon något som inte ens jag vågat tro. Kan det vara en agenda att vilja tona ner Jesus? Vi närmare eftertanke skulle det förklara varför till exempel dopet i förslaget till den nya Kyrkohandboken ser ut som det gör. Annika Borg menade vidare att det var dålig själavård att inte vara tydlig med vilken betydelse Jesus har. I en tid då kunskapen om kristen tro är låg måste vi vara tydligare när vi ska förklara vad den innebär.
Önskan efter tydlighet ledde fram till nästa block som handlade om att Svenska kyrkan är tydlig när det gäller politiska frågor. Som exempel angavs bojkotten mot Israel. Svenska kyrkan är nog en av mycket få institutioner som tycker att Mellanöstern problematiken är enkel. Vi ska bojkotta apelsiner från ockuperad mark! Annika underkände kyrkomötets beslut att anta det så kallade kairos-dokumentet, skrivet av palestinska kyrkoledare. Hon menade att också kampen mot Israel ingår i den dolda agendan och har gjort så sedan 1970-talet. Mest rädd var hon för den så kallade ersättningsteologin. Hennes frimodighet gjorde mig glad och tacksam.
Å.J. tyckte sig ana ett glapp mellan Svenska kyrkans ledning och de lokala församlingarna. Det kunde Annika bekräfta. Det är inte helt ovanligt menade hon att vissa personer helt tar över också större gemenskaper. I det här fallet handlar det om studentvänstern. Det fanns inte något Annika sa som jag inte kunde ställa upp på. Undrar om det är möjligt att lyssna på det här igen. Det var kanal Acces och programmet sändes mellan 22-22.30.
Lika mycket gladde det mig att en journalist av rang tog sig an ämnet. Det har vi efterlyst under flera år. Jag har förundrats över ointresset. Det är en nåd att stilla be om att svenska journalister började undersöka Svenska kyrkan lite närmre. Då skulle de snart upptäcka att ledningen inom Svenska kyrkan inte är representativ för oss gudstjänstfirare.
P.J. ställde någon kritisk fråga om Svenska kyrkan. Han sa bland annat att Svenska kyrka med sina 6,5 miljoner medlemmar nyss har haft val till ärkebiskopsstolen och det har praktiskt taget gått helt förbi svenska folket. Det verkar inte som om folket bryr sig. Hur kommer det sig? Annika menade att en del av av förklaringen kunde vara att Svenska kyrkan har nog med sina interna frågor. Och tänk så rätt hon har, tänkte jag. P.J. påminde sig om att någon hade frågat ärkebiskopskandidaterna om de trodde att Jesus bättre förklarade vem Gud är än Mohammed, men att kandidaterna svävade på svaren. Ja, att det inte kom några besked och att han förundrade sig. Så kom frågan: Speglar detta en kultur inom Svenska kyrkan?
Annika Borg menade att det tyvärr speglade en kultur. Hon påstod att Svenska kyrkans ledning allmänt var mycket rädd för att verka negativ. Hon menade att kandidaternas brist på svar kan ha dolt en rädsla för islam. Sedan hävdade hon att Svenska kyrkans ledning medvetet vill tona ner Jesus och hans betydelse. Där sa hon något som inte ens jag vågat tro. Kan det vara en agenda att vilja tona ner Jesus? Vi närmare eftertanke skulle det förklara varför till exempel dopet i förslaget till den nya Kyrkohandboken ser ut som det gör. Annika Borg menade vidare att det var dålig själavård att inte vara tydlig med vilken betydelse Jesus har. I en tid då kunskapen om kristen tro är låg måste vi vara tydligare när vi ska förklara vad den innebär.
Önskan efter tydlighet ledde fram till nästa block som handlade om att Svenska kyrkan är tydlig när det gäller politiska frågor. Som exempel angavs bojkotten mot Israel. Svenska kyrkan är nog en av mycket få institutioner som tycker att Mellanöstern problematiken är enkel. Vi ska bojkotta apelsiner från ockuperad mark! Annika underkände kyrkomötets beslut att anta det så kallade kairos-dokumentet, skrivet av palestinska kyrkoledare. Hon menade att också kampen mot Israel ingår i den dolda agendan och har gjort så sedan 1970-talet. Mest rädd var hon för den så kallade ersättningsteologin. Hennes frimodighet gjorde mig glad och tacksam.
Å.J. tyckte sig ana ett glapp mellan Svenska kyrkans ledning och de lokala församlingarna. Det kunde Annika bekräfta. Det är inte helt ovanligt menade hon att vissa personer helt tar över också större gemenskaper. I det här fallet handlar det om studentvänstern. Det fanns inte något Annika sa som jag inte kunde ställa upp på. Undrar om det är möjligt att lyssna på det här igen. Det var kanal Acces och programmet sändes mellan 22-22.30.
Lika mycket gladde det mig att en journalist av rang tog sig an ämnet. Det har vi efterlyst under flera år. Jag har förundrats över ointresset. Det är en nåd att stilla be om att svenska journalister började undersöka Svenska kyrkan lite närmre. Då skulle de snart upptäcka att ledningen inom Svenska kyrkan inte är representativ för oss gudstjänstfirare.
2 kommentarer:
Här är länk till programmet
http://axess.se/Tv/player.aspx?id=3863
Däremot kan missionspastorn Arne Carlsson på Seglora nog ha rätt i att kyrkoledningen är mera representativ för sina medlemmar i stort (miljonerna av new-ageare och agnostiker och ateister, ni vet). Till viss gräns. För jag tror personligen inte att särskilt många fler är övertygade om att karlar då och då föder barn än om att Jesus föddes av en jungfru.
Skicka en kommentar