Nu har jag fått det svart på vitt. Det jag undrat över ganska länge. Det handlar om de glömda barnen, projektet som Hela Människan startade för ungefär tio år sedan. Jag minns när det startade och när vi för första gången bjöd ner Greger Valve till Värnamo. Först bjöds det in till ett föredrag på temat. Där var nästan 200 personer samlade i Kupolen, Värnamo, alltifrån vår egen personal via lärare till socialtjänstemän. Det fanns ett stort intresse och det ledde till kursen Vara Vettig Vuxen. Jag tror vi var ett 20-tal om jag minns rätt. Svårigheten att få igång arbetet var sedan att hitta barnen. Vem eller vilka vill "komma ut" som ett glömt barn?
Vid ett tillfälle samlade vi stadens rektorer för information. Jag minns det som igår. Jag trodde de lyssnade uppmärksamt men märkte strax hur de blev alltmer avvaktande. Tänk att någon eller några personer kan bestämma en stämning för så är det. Långt senare förstod jag att några var medvetna om att de fanns glömda barn i deras klasser och till och med visade det sig fanns det något eller några glömda barn i rektorernas egna familjer. Mitt intryck var att ingen ville att det skulle komma ut.
Så, för fyra år sedan, anställdes Annsofi Björhag och hon lyckades. Annsofi är en entreprenör av Guds nåde. Men det är så det ska vara, - rätt person på rätt plats! Tänk bara om vi hade haft fler organisationer som kunde rymma sådana personer, om våra ideella föreningar kunde lägga om sitt sätt att arbeta, för att inte tala om våra institutionaliserade församlingar. För visst har också hon mött visst motstånd. Jag har hört invändningar från anställda inom församlingen att "vad kan ni göra som inte socialen kan göra?" eller "Det är inte bra att ni konkurrerar med dagis eller fritids." Frågor är som bekant en sak. Attityder en annan. Men Annsofi lyckades och idag har hon kontakt med ett 70-tal familjer. Den som önskar få veta mer kan antingen gå in på hemsidan här eller på Facebook här.
Nu är det tänkt att arbetet ska utvecklas till ett familjearbete tillsammans med Hela Människan - riks. Vi ska gå från en fas till en annan. Har arbetet hjälpt i Värnamo? Det har säkert hjälpt individer och förändrat livet för några, men framför allt har arbetet visat att behoven är enorma, plågsamt stora. I tidningen Finnveden.nu finns en intervju sektionschefen för medborgarförvaltningen i Värnamo, Ann Andrén. Hon kan berätta att antalet anmälningar som har kommit in i vår lilla kommun har ökat med 22 % under 2013. Hpon säger att vanligast är att det handlar om fysisk och psykisk misshandel, men också om vanvård. Allra vanligast är föräldrarnas missbruksproblem. 22 % är en stor ökning och frågan blir: vad beror detta på? Hon svarar först att det handlar om familjer med pressad ekonomi, men säger sedan: "Det finns en större medvetenhet i samhället idag, barnen har större medvetenhet om sina rättigheter och anmälningsbenägenheten har ökat ... har ökat". Håll i er nu - förra året kom det in 805 anmälningar! I en stad med 20-25 000 invånare!
Då infinner sig nästa fråga: "Finns det verkligen fog för alla dessa anmälningar?" Svaret lyder: "Ja, för det stora flertalet av anmälningarna finns det fog för".
Arbetet med de glömda barnen måste inte bara fortsätta utan också utvecklas! Bor du på en plats där Hela Människan inte finns tycker jag du ska titta på länkarna ovan och sedan fråga Herren om du ska vara initiativtagare till att arbetet kommer igång också där du bor. Det har sagts att det finns 2-3 elever i varje klass som kan räknas som ett glömt barn. Kanske stämmer det.
Vid ett tillfälle samlade vi stadens rektorer för information. Jag minns det som igår. Jag trodde de lyssnade uppmärksamt men märkte strax hur de blev alltmer avvaktande. Tänk att någon eller några personer kan bestämma en stämning för så är det. Långt senare förstod jag att några var medvetna om att de fanns glömda barn i deras klasser och till och med visade det sig fanns det något eller några glömda barn i rektorernas egna familjer. Mitt intryck var att ingen ville att det skulle komma ut.
Så, för fyra år sedan, anställdes Annsofi Björhag och hon lyckades. Annsofi är en entreprenör av Guds nåde. Men det är så det ska vara, - rätt person på rätt plats! Tänk bara om vi hade haft fler organisationer som kunde rymma sådana personer, om våra ideella föreningar kunde lägga om sitt sätt att arbeta, för att inte tala om våra institutionaliserade församlingar. För visst har också hon mött visst motstånd. Jag har hört invändningar från anställda inom församlingen att "vad kan ni göra som inte socialen kan göra?" eller "Det är inte bra att ni konkurrerar med dagis eller fritids." Frågor är som bekant en sak. Attityder en annan. Men Annsofi lyckades och idag har hon kontakt med ett 70-tal familjer. Den som önskar få veta mer kan antingen gå in på hemsidan här eller på Facebook här.
Nu är det tänkt att arbetet ska utvecklas till ett familjearbete tillsammans med Hela Människan - riks. Vi ska gå från en fas till en annan. Har arbetet hjälpt i Värnamo? Det har säkert hjälpt individer och förändrat livet för några, men framför allt har arbetet visat att behoven är enorma, plågsamt stora. I tidningen Finnveden.nu finns en intervju sektionschefen för medborgarförvaltningen i Värnamo, Ann Andrén. Hon kan berätta att antalet anmälningar som har kommit in i vår lilla kommun har ökat med 22 % under 2013. Hpon säger att vanligast är att det handlar om fysisk och psykisk misshandel, men också om vanvård. Allra vanligast är föräldrarnas missbruksproblem. 22 % är en stor ökning och frågan blir: vad beror detta på? Hon svarar först att det handlar om familjer med pressad ekonomi, men säger sedan: "Det finns en större medvetenhet i samhället idag, barnen har större medvetenhet om sina rättigheter och anmälningsbenägenheten har ökat ... har ökat". Håll i er nu - förra året kom det in 805 anmälningar! I en stad med 20-25 000 invånare!
Då infinner sig nästa fråga: "Finns det verkligen fog för alla dessa anmälningar?" Svaret lyder: "Ja, för det stora flertalet av anmälningarna finns det fog för".
Arbetet med de glömda barnen måste inte bara fortsätta utan också utvecklas! Bor du på en plats där Hela Människan inte finns tycker jag du ska titta på länkarna ovan och sedan fråga Herren om du ska vara initiativtagare till att arbetet kommer igång också där du bor. Det har sagts att det finns 2-3 elever i varje klass som kan räknas som ett glömt barn. Kanske stämmer det.
2 kommentarer:
Om diakoni var minsta gemensamma nämnare i Svk skulle hela kartan se annorlunda ut. Om internkritiken därvidlag var rejäl skulle kärleken till Gud som ett behov inte bara vara livsavgörande utan driva till att tjäna Kristus i varje människa också den som inte uppskattas eller är omtyckt utifrån egna tillfälliga behov men nu odlas behov av bekräftelse och falsk mystik eller andlighet som ett sövande i ALLA grupperingar. Skulle individerna i dessa som vill något bryta sig loss ut ur sina grupper skulle något ske, Guds Ande skulle börja leda mer, djupare, hårdare och barmhärtigare. Upp PÅ Kristi kors inte fromt tillbedjande framför det eller fromt tillbakablickande på det. / Magnus Olsson
Nåja. Anmälningar till socialtjänsten är också ett enkelt sätt att göra livet surt för misshagliga, vars enda brott är att de varit fruktsamma och förökat sig och inte dessförinnan anpassat sig till den kulturella majoritetens oskrivna lagar.
Skicka en kommentar