Ämbetsfrågan, del 1

Det blev många kommentarer av skiftande kvalité efter att bloggen om Inger Svensson. Jag följer också Dag Sandahls blogg och såg nyss att där fanns inte mindre än 46 kommentarer vilket är ovanligt många för att vara på en blogg. Så ser jag att ett antal kommentatorer frågar efter hur vi argumenterar när det gäller prästämbetet. Ingen av oss "motståndare" vill alltför snabbt kasta oss in i en sådan diskussion dels därför att det blir till att tala i en fruktansvärd motvind. Det verkar inte finnas minsta öppenhet att tala om något ämbete inom Svenska kyrkan. Och dels därför att beslutet att viga också kvinnor till prästtjänst naturligtvis står fast och måste respekteras även av oss som menar att det var ett uteslutande politiskt beslut som togs. Det är bara att konstatera att vi har kvinnliga präster inom Svenska kyrkan. Men eftersom frågan ändå lever, eftersom förståelsen för ämbetet idag är minimal och eftersom det faktiskt också finns dem som vill veta tänker jag skriva några bloggar i ämnet.

Ett bibelställe som ofta anförs är 1 Kor 14:34. Det om "kvinnan tige i församlingen" och eftersom jag fördjupat mig i 1 Kor kan jag dela med mig av vad jag såg. Inledningsvis gör jag två starka begränsningar som läsaren behöver ha med sig. För det första går det att diskutera om det alls finns något ämbete i Nya Testamentet. Om inte behöver ingen prästvigas eller får vi betrakta det som något sorts tillägg. För det andra anför jag här bara ett enda bibelställe. Det skulle föra alltför långt att vidga inlägget till hela Bibeln. Men det finns som sagt en enda vers som går att betrakta som en nyckelvers, trots att den av somliga förklaras bort som ett tillägg. (Den som vill lyssna till min genomgång har tillgång i Bibelförklaringarna. Det är bara att leta sig fram i högerspalten.) Den som läser nedanstående kommer direkt in i kommentaren:

Låt säga att v 33b-35 är ett inskott. Det problem som nu uppstår är; vilken syn har vi då på Bibeln? Kan vi lita på Bibeln? Om detta är ett inskott eller ett tillägg finns det då också andra sådana? Hur påverkar det i sådana fall vår tillit? Det är svårt att hävda att allt i Bibeln, det vill säga att de olika böckerna alltid är skrivna av en och samme författare utan redigering, förklarande inskott eller tillägg. Men det är lätt att hävda att Bibeln och särskilt NT har blivit till inom den allmänneliga Kyrkans ram. Det är ett faktum att urkyrkan fanns före Bibeln, före NT. Bibeln är Kyrkans bok. Den är skriven av kristna för kristna och måste därför tolkas i den kristna gemenskapen. Den kan till exempel inte användas av otroende som en uppslagsbok i natur- eller samhällsvetenskap. Den är en helig skrift också med eventuella redigeringar, förklarande inskott eller tillägg. V 33b-36 står där de står oavsett hur de har kommit dit och den allmänneliga Kyrkan har kanoniserat dem. Eller som biskop Giertz en gång sa; Bibeln är sådan Gud vill att den ska vara. Vi har därför att utlägga dessa versar som om de hörde till saken. Vad är det som sägs?

V 33b-35 Det finns uppenbarligen en regel som säger att kvinnorna skall tiga i era församlingar. Det främsta skälet sägs vara att de skall underordna sig, som också Lagen säger. De ska i stället fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.

Så långt tycks meningen vara klar, men för postmoderna västerlänningar är den samtidigt nästintill obegriplig och för inte så få direkt kränkande. Jag kommer att redovisa olika förklaringar och sedan göra en egen bedömning. Inledningsvis vill jag definiera ”församlingen” genom att hänvisa till v 26 som säger när ni samlas. Församlingen är inte ett territoriellt område, en byggnad eller ens en organisation. Jag hänvisar till kommentaren till 11:17-22, men menar att ”församlingen” här syftar på dem som samlats till kärleksmåltid och som efter det sakramentala inslaget fortsatte med en friare Ordets gudstjänst. Det är i gudstjänstens sammanhang vi måste förstå v 33b-35.

A. Den första förklaringen säger att inskottet kommer från Paulus meningsmotståndare, främst från de judekristna. Denna tes innehåller i sig olika aspekter.

1. För det första kan man då helt bortse från Paulus genom att hävda att versarna är ett tillägg, o-paulinska och därför kan versarna lämnas därhän. På samma sätt behandlas då 1 Tim 2:9-5. Detta tycks Gordon Fee förorda i sin kommentar.

2. För det andra hänförs detta tillägg till Paulus meningsmotståndare. Då går Paulus fri och de redaktörer som påverkats av judisk-kristna synpunkter görs till syndabockar. Detta är emellertid att både feltolka och övertolka fakta. Shira Lander[1] har i sin kommentar till 1 Kor visat att kvinnor kunde vara ledare av synagogans gudstjänst. Hon påpekar också att det grekiska ordet gynaikes översatt med ”kvinnorna” också kan översättas med ”hustrurna”. Då kan meningen vara att hustrurna ska föra sina samtal med sina män i hemmen och inte i den offentliga gudstjänsten. Slutligen tänker sig Shira Lander att Paulus hänvisar till skapelseordningen när han hänvisar till Lagen på samma sätt som han gör i 11:3.[2]

3. En tredje aspekt på det faktum att det är Paulus meningsmotståndare som lagt till dessa versar är att här används skammen som en förklaring. Då är motståndarna inte längre judisk-kristna utan hednakristna. När det gällde huvudbonadens vara eller inte knyter Paulus an till den tidens grekiska skamkultur, något som verkar ske också här i v 35b. Enligt v 35b överskrider kvinnorna en gräns när de talar offentligt. De bryter tabun, vilket är en skam vid den här tiden. I den grekiska kulturen var det vanligt att kvinnor fick avlägga löften i samband med vigseln. Vid den här tiden var det första löftet att kvinnan skulle underordna sig sin man, enligt Collins sid 521. Några kommentatorer menar att en sådan kultur kan ha smugit sig in ibland de första kristna.

4. Paulus skriver i 11:3 att mannen är kvinnans huvud, se min kommentar till 11:3-6.  Jag avvisade där inte detta bibliska faktum att män och kvinnor är underordnade varandra genom skapelsen, men däremot avvisar jag den tillämpning som gör kvinnorna evigt omyndiga eller mindre värda. Jag tror inte heller att Gud har en bestämd ordning som ska utgöra grunden för förvaltning och auktoritet i allmänhet, än mindre vad gäller huvudbonader. Tvärtom jämställer Paulus män och kvinnor genom dopet även om han behåller könsskillnaderna också efter dopet. Män och kvinnor är därför jämlika, men olika.

5. En femte aspekt utgörs av det faktum att många kristna, utifrån skapelseordningsargumentet, faktiskt vill tillämpa dessa versar bokstavligt. Dessa menar att skapelseordningen säger oss att kvinnan ska underkasta sig mannen. Skapelseordningen kan då inte begränsas till gudstjänsten utan måste gälla samhället som helhet, se min kommentar ovan.

Det finns förutom denna förklaring ytterligare åtminstone fyra huvudförklaringar. Jag ska publicera dem också och sedan göra en bedömning.

---

[1] Shira Lander, själv rabbin, Pd D och lärare vid Rice University, se www.bnaiisraelvictoria.com/tidbits/rabbi, undervisar om judisk tro under Jesu tid. Hon har skrivit en kommentar till 1 Kor ur ett judiskt perspektiv i boken The Jewish Annotated New Testament, se hennes kommentar till 1 Kor 14:34.

[2] Det går också att tänka att inskottet härstammar från det judiska halakha. Halakha är ett samlingsbegrepp för 1) den skrivna Lagen, Torahn, 2) för den tolkade eller muntliga lagen eller 3) för en tillskapad lag. Kan det ha smugit sig in en ny lag här för att på så sätt få ordning på gudstjänsterna i Korint?