Knappt har jag kommit hem från konferensen om dödshjälp så stöter jag på den medialt. Igår på TV-programmet Debatt diskuterades saken. Jag såg som vanligt inte hela (när såg jag ett helt TV-program senast?), men uppfattade att debatten rörde vid det väsentliga. I debatten deltog bland andra professorn Nils Lynöe som är en av dem som mer eller mindre öppet argumenterar för aktiv dödshjälp. Hans utgångspunkt tycks vara att läkarens uppgift är att lindra och i ett visst läge är det lindrigaste att ta livet av personen i fråga. Det var det som skedde på Astrid Lindgrens sjukhus. Mot detta diskuterade juristerna som menade att det var Domstolens sak att avgöra om en gärning ska betraktas som dråp eller mord. Detta avspeglar en del av problematiken. Men ingenstans talades det om synen på människan och det är detta som förskräcker mig. Idag (5/2-09) finns en redogörelsen i SvD av den tyske filosofen Thomas Metzinger och dennes tankar. Han utgår från neuroteknologin och medvetandeforskningen. Människan är där en produkt av sig själv, en inbillning. Vi lämnar Descartes som i slutet på 1600-talet kunde konstatera att människan finns. Nu går vi in i en tid där människan inte finns, det vill säga som ett jag, än mindre som en själ. Hon är ett resultat av kemiska processer. Artikeln slutar med att detta är framtidens förståelse av människan. Vad betyder en sådan utveckling för synen på människan?
Jag har skrivit en rapport från den där dagen i Stockholm som ska gå till Stiftsstyrelsen. Den ska bara ligga till sig lite sedan kan jag låta er få veta lite mer om hur debatten går, men först ska jag åka till Åland för att vara med på Frimodig kyrkas Kick-off. Jag åker om ett par timmar och återkommer efter helgen. Ha en god helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar