tisdag, april 21, 2020

Är Sören Dalevi biskop?

Jag trodde knappt mina ögon när jag läste rubriken i Världen idag. Är Dalevi en riktigt biskop? Var kommer han ifrån? Jag känner honom inte, men har sett honom i kyrkomötet. Däremot vet jag vad det betyder att vara biskop, prästernas förman och herde. Nåja, i alla fall i den tidigare Svenska kyrkan, i originalversionen av Svenska kyrkan, den mer ursprungliga. Biskops absolut främsta uppgift är att vara en samlande person. Alla som tillhör Svenska kyrkan i till exempel Karlstads stift ska ha tillgång till sin biskop. Nu står det klart, förhoppningsvis en gång för alla, att så är inte fallet.

Vi är många som har förstått detta sedan decennier. I min bok Så länge dagen varar som plötsligt blev hyperaktuell berättar jag om vad det är att vara präst i en otrogen kyrka. Men jag kan inte minnas att någon biskop betett sig så illa som Dalevi. Han borde helt klart be om ursäkt!

Om någon av mina läsare vill läsa vad Dalevi sagt till Världen idag går det bra att klicka här.

1978 Det var Stockholmsbiskopen Ingemar Ström som gav klarsignal att förfölja de präster som menade att beslutet om kvinnors lagliga rätt till prästämbetet var ett politiskt beslut. Det var ju också ett politiskt beslut. Att hävda något annat vore fel.

1993 Sedan var det biskopen KG Hammar som kom på den "slutliga lösningen" på problemet. Han fick igenom att alla präster måste kunna tjänstgöra samtidigt vid samma altare. 1993 införde så ett yrkesförbud.

2020 Det har naturligtvis emellanåt varit nästintill outhärdligt att arbeta i en sådan miljö. Mycket har hänt under decennierna, men Dalevis ord måste sorteras in som en av milstolparna i maktkyrkans arroganta beteende.

Det som förvånar mig är att Dalevi framhärdar i en intervjun. Han tar inte tillbaka ett ord utan skyller sådana som mig för att rutten kvinnosyn med mera. Han känner väl inte mig? Hur kan han säga så om min kvinnosyn? Har han inte fattat att frågan gäller ämbetssyn? Hur kan en sådan vara biskop?

På lördag ska jag hålla ett seminarium om majoritets- och minoritetsgrupper och då ska jag använda denna intervju som ett praktexempel på dominerande beteende! Kanske finns det anledning att återkomma i saken. Hoppas f Dag gör upp med Dalevi såsom bara han kan!

3 kommentarer:

Andreas Holmberg sa...

Han är väl stiftschef och inget mer. Så här skrev jag nyss till journalisten på Världen idag som gjorde intervjun:

"Bra att du pressade stiftschefen Dalevi i din intervju, men det hade gått att göra betydligt mer av frågan. Anser han att påven och kardinal Arborelius också är knäppgökar med en rutten kvinnosyn?

Och menar han f ö på fullt allvar - eftersom han och Svenska kyrkans ledning stödjer de nya könsbegreppen från 1 juli 2013 - att även män kan föda barn?

Här har ni journalister i allmänhet varit för artiga; många som förnekar jungfrufödelsen eller spelar ner dess betydelse är mycket engagerade i frågan om mäns barnafödande som de nästan gjort till en människovärdesfråga, ungefär som kvinnoprästfrågan.

Men tack för att du iaf inte var undfallande mot stiftschefen Dalevi. Vill han vara andlig ledare och biskop får han allt bekväma sig att vara mer katolsk/allmänkyrklig. Mvh Andreas Holmberg."

Anonym sa...

De som sedan ett antal år utses till biskopar i Svenska kyrkan är sannerligen inte de i teologiskt eller ledarskapsmässigt hänseende skarpast slipande knivarna. Detta är dock ett riktigt bottennapp. Nä snarare är man i teologisk mening en knäppgök om man tror att kvinnor kan bli präster och tror att Gud har skapat människan till man, kvinna och något annat som man väljer. Dalevi verkar ju mena att den absoluta majoriteten kristna (katoliker, ortodoxer och en hel del protestanter av olika slag) då är knäppgökar. Inklusive kardinal Arborelius, som väl knappast ger det intrycket om man har sett hans påskbetraktelser eller följt Triidum Sacrum från domkyrkan på Youtube.

All heder åt alla som Dalevi kallar knäppgökar!

Jonas M

Anonym sa...

Det är tragiskt att Dalevi uttalar sig på detta vis. Kan det vara som så att han ämnar ställa upp i ett kommande ärkebiskopsval och därför vinna lite rampljus? Oavsett bekräftar ju detta hur inställningen är inom Svenska kyrkan gentemot personer som motsätter sig kvinnligt ledarskap. Sen är det alltid intressant att det tycks hävdas att det enbart är präster som motsätter sig kvinnligt ledarskap. Hur ser de på alla kvinnor som själva motsätter kvinnligt ledarskap i församlingen. Det är beklämmande.

Det enda positiva med detta är att Missionsprovinsen kommer förmodligen vinna fler sympatisörer.