När jag nu lämnat ifrån mig två bokmanus på mindre än en månad. Skönt naturligtvis på sitt sätt, men ack så tomt det plötsligt blir. Ovanpå denna tomhet kommer så ett litet virus och förpassa de flesta av oss in i ytterligare tomhet. Förresten kan inte en tomhet bli mer tomhet, men det kan kännas så. Inte blir det bättre av att Svenska Cupen i fotboll inte kunde spelas färdig. Nu när Bajen var på väg ... För att inte tala om att jag inte reste till Stockholm förra söndagen för att fira högmässan i Roseniuskyrkan. Den här helgen skulle jag ha varit i Finland och talat på Vår-OAS, men det blev inställt och några biljettpengar lär jag inte få tillbaka.
Jag tror att den här omställningen vi nu är med om kommer att påverka folket, men hur är jag mer osäker på. Förhoppningsvis kommer alltfler att inse hur skört samhället är. Vi har byggt en välfärd som är outstanding även om många klagar över den. Och så kan allt förändras på grund av ett virus som är så litet att det inte ens syns. Om något så litet kan rasera världsekonomin kan mycket annat som är större skaka oss än mer. Osökt kommer jag att tänka på Hebreerbrevets författare som i 12:26f citerar från profeten Haggai:
Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt:
Än en gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.
Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.
Skrämmande? Nä, det tycker jag inte. För det första borde vem som helst kunna inse sanningshalten i profetens ord. För det andra talas det om sådant som inte kan skakas utan som kommer att bestå. Det syftar på Gud själv naturligtvis och på hans gränslösa kärlek och uttömmande liv, på hans nåd och barmhärtighet och stora godhet som många av oss redan uppfattat. Tänk vilken glädje att få tillhöra honom som inte kan skakas.
När jag understundom anar perspektiven begriper jag bättre hur viktig dagen är. Idag hjälper Herren och idag får vi ta emot av hans goda.
Den kristna kyrkan, inklusive Svenska kyrkan, har en stor uppgift att vittna om och förkunna vem Herren Jesus är och vad han gjort för att vi ska bli frälsta. Nu är det knappt två veckor kvar till påskhelgen. Jag tackar gud för dessa stor-helger eftersom de riktar fokus på Herren och för folk i allmänhet närmare Honom. Dessa stor-helger är också bra tillfällen för kyrkorna att svara an på folkets frågor. Må så ske!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar