Också inom Svenska kyrkan

Det blev en lång dag och den är inte riktigt slut ännu. Vi har hela dagen fört pastorala samtal här hemma. Ja, inte bara Kari och jag, inte ens Kari och jag. Samtalet har förts med några goda och välvilliga kollegor och andliga ledare. Det är reformation i luften. Gemenskapen med Kristus och med varandra kommer alltmer i centrum. Nya nätverk växer fram.

När vi för en vecka sedan deltog i konferensen i United,Malmö stod det ganska klart att många nu återvänder till Bibeln som en helig Skrift, som Guds Ord och tilltal till oss. Här samlades präster, pastorer och församlingsbyggare från Pingst, EFK, ELM, EFS, Equmenia, OAS, Missionsprovinsen, Trosrörelsen, Svenska kyrkan och från friare församlingsplanteringar. Det var stort att inte bara få möta varandra, "känna" gemenskapen, sjunga eller lyssna till undervisningen om Kyrkans sju kännetecken utan att få vara med om hur nya nätverk uppstår i syfte att återupptäcka bibliska sanningar och återerövra sådant vi har förlorat. Det är uppenbart att det blir en fortsättning på denna starka vilja att på nytt få se en reformation av kyrkan i Sverige.

För egen del tänker jag att reformationen på 1500-talet till stor del kan beskrivas som en lärans reformation. Sådant som fördunklade evangeliet skulle rensas ut och Guds röst sådan den ljuder i Skriften skulle höras på nytt. Den reformation svensk kristenhet behöver idag däremot handlar snarare om strukturerna. 

I morse försökte jag på nytt förstå vad Kyrkoordningen menar med ord som kyrka och församling och så som orden används som där och hos gemene man är de näst intill obegripliga. Kyrkan har blivit en institution. Församlingen har blivit ett territorium. Beskrivningar som är helt omöjliga att finna i Skriften. Jag vet att Bo Giertz i ett brev någon gång på 1980-talet skrev att vill vi se en reformation behöver vi återvända till Skriften. Vi kan lära från Skriften. Och det kan vi göra och behöver vi göra också när det gäller kyrkans organisation.

När jag har fördjupat mig i Korintierbreven särskilt och i Romarbrevet har det blivit solklart för mig att det inte fanns någon församling i Korint. Det fanns inte en församling i Rom. Det fanns många. Forskarna räknar med att det i Rom fanns mellan 10 och 15 husförsamlingar. Att de sedan i en mening utgjorde en församling är något annat. De var förenade genom tron på Jesus Kristus och genom dopet. I den meningen finns bara en kyrka och församling och det är den vi alla tillhör. Det är för övrigt samma kyrka som du läser om i Apostlagärningarna. Det är din kyrka! Detta behöver vi återupptäcka.

Det är så roligt att se hur nya gemenskaper växer fram i vårt land. Jag tänker då på större eller mindre husgrupper, på församlingsliknande gemenskaper och på koinonior av olika slag. Jag tänker inte på och längtar inte efter nya församlingar i kyrkorättslig mening. Vi behöver i stället gemenskaper, fler gemenskaper, olika gemenskaper och nya gemenskaper. På samma sätt som vi låter nya nya generationer och nya familjebildningar uppstå. Det är naturligt och borde vara naturligt också när det gäller oss kristna. Det är klart att nu uppstår nya frågor, men plötsligt börjar jag ana att det jag längtar efter kommer att hända också inom Svenska kyrkan.