Behöver Svenska kyrkan reformeras? Det är enkelt att lättvindigt säga att kyrkan alltid behöver reformeras. Och det är många som säger så, men på vilka punkter behöver kyrkan reformeras? På vilket sätt kan det gå till? Finns det något motstånd? Från vilka kommer det i sådan fall och hur ser det ut? Är Svenska kyrkan korrumperad? Den sista tanken har kommit till mig först på senare tid. När jag tänker efter har jag sett vänskapskorruptionen på nära håll, men inte sett det så. Men nu måste ändå frågas ställas om än inte ännu besvaras.
Sofia Lilly Jönsson skrev en artikel i SvD häromdagen som du kan läsa genom att klicka här. Rubriken är Svenska kyrkan reduceras till toppstyrd lobbyaktör. Det kommer knappast som någon nyhet för oss som varit med ett tag och som har följt utvecklingen. Det nya nu är väl att systemet håller på att avslöjas. Det kommer till ytan och, tyvärr, måste jag säga att vattnet alltid rinner neråt. Det är en tidsfråga innan eländet når lokalplanet.
Jag har alltid varit ytterst tveksam dels till den ökade partipolitiseringen och dels till talet om den dubbla ansvarslinjen. Det är möjligt att partipolitiseringen kan komma att avta. I sådana fall till en början på lokalplanet. Men så länge människor kan "tjäna något" på att vara kyrkopolitiker, status, makt och egenintresse, kommer det att finnas kvar. Det är inte många som kan bli rika på att vara kyrkopolitiker men de kan få förmånen att använda pengar på ett själviskt sätt. Här behövs en kraftig reformation så att ingen kan tjäna någonting på att engagera sig i Svenska kyrkan.
Den dubbla ansvarslinjen var en sådan där kyrkopolitisk lösning. Innan dess var det i hög grad prästen som ansvarade för hjorden, men allteftersom prästens ämbete monterades ner (på gott och ont är bäst att tillägga) så kunde politikerna inta mark. Kanske rent teoretiskt inte så mycket att säga om. Nästa steg var att ta alla prästerna ifrån biskopen som tidigare hade arbetsgivaransvaret för prästerna. I stället flyttades prästerna över till kyrkopolitikerna. Nu blev det dem som skulle anställa och "köpa ut." Nu talas det alltmer sällan om den dubbla ansvarslinjen och det börjar bli alltmer uppenbart att prästerna är tjänstemän. Därmed urholkas också med hast deras andliga ämbete. Här behövs en kraftig reformation så att prästen på nytt får bli "herde för sin hjord". Ärkebiskopen har ingen reell makt och inte heller övriga biskopar. Här om dagen skrev Maria Schottenius i DN under rubriken När det blir skarpt läge har biskoparna inget att säga till om. Du kan läsa artikeln genom att klicka här.
Sedan något år eller några år tillbaka behöver vi bloggare inte längre så mycket kritisera Svenska kyrkan. Det sköter numera profan media om lika bra. Svenska kyrkan verkar nu urholkas snabbare än jag trodde. Men annars rör jag mig mest på det lokala planet. Det går att märka av hur det som nu börjar bli synligt nationellt också händer lokalt. Dålig arbetsmiljö, tveksamt chefskap, sjukskrivningar och uppsägningar. I Värnamo har opolitiska Gladare församlingsliv befunnit sig i regeringsställning och det har inte bara varit positivt. Man ser inte det man inte vill se. Man talar inte om saken och hur är det med korruptionen? Jag kan inte hjälpa att frågorna hopar sig.
Jag lider mest med människorna som har behov av Guds ord, Guds Andes beskydd och vägledning. Det är alltid fåren som kommer i kläm och många av dem är så oskyldiga att de inte heller kan orientera sig. Så kommer ordet till mig: vi gick alla vilse såsom får ...
Hur som helst är behovet av en yttre reformation alltmer uppenbar.
Sofia Lilly Jönsson skrev en artikel i SvD häromdagen som du kan läsa genom att klicka här. Rubriken är Svenska kyrkan reduceras till toppstyrd lobbyaktör. Det kommer knappast som någon nyhet för oss som varit med ett tag och som har följt utvecklingen. Det nya nu är väl att systemet håller på att avslöjas. Det kommer till ytan och, tyvärr, måste jag säga att vattnet alltid rinner neråt. Det är en tidsfråga innan eländet når lokalplanet.
Jag har alltid varit ytterst tveksam dels till den ökade partipolitiseringen och dels till talet om den dubbla ansvarslinjen. Det är möjligt att partipolitiseringen kan komma att avta. I sådana fall till en början på lokalplanet. Men så länge människor kan "tjäna något" på att vara kyrkopolitiker, status, makt och egenintresse, kommer det att finnas kvar. Det är inte många som kan bli rika på att vara kyrkopolitiker men de kan få förmånen att använda pengar på ett själviskt sätt. Här behövs en kraftig reformation så att ingen kan tjäna någonting på att engagera sig i Svenska kyrkan.
Den dubbla ansvarslinjen var en sådan där kyrkopolitisk lösning. Innan dess var det i hög grad prästen som ansvarade för hjorden, men allteftersom prästens ämbete monterades ner (på gott och ont är bäst att tillägga) så kunde politikerna inta mark. Kanske rent teoretiskt inte så mycket att säga om. Nästa steg var att ta alla prästerna ifrån biskopen som tidigare hade arbetsgivaransvaret för prästerna. I stället flyttades prästerna över till kyrkopolitikerna. Nu blev det dem som skulle anställa och "köpa ut." Nu talas det alltmer sällan om den dubbla ansvarslinjen och det börjar bli alltmer uppenbart att prästerna är tjänstemän. Därmed urholkas också med hast deras andliga ämbete. Här behövs en kraftig reformation så att prästen på nytt får bli "herde för sin hjord". Ärkebiskopen har ingen reell makt och inte heller övriga biskopar. Här om dagen skrev Maria Schottenius i DN under rubriken När det blir skarpt läge har biskoparna inget att säga till om. Du kan läsa artikeln genom att klicka här.
Sedan något år eller några år tillbaka behöver vi bloggare inte längre så mycket kritisera Svenska kyrkan. Det sköter numera profan media om lika bra. Svenska kyrkan verkar nu urholkas snabbare än jag trodde. Men annars rör jag mig mest på det lokala planet. Det går att märka av hur det som nu börjar bli synligt nationellt också händer lokalt. Dålig arbetsmiljö, tveksamt chefskap, sjukskrivningar och uppsägningar. I Värnamo har opolitiska Gladare församlingsliv befunnit sig i regeringsställning och det har inte bara varit positivt. Man ser inte det man inte vill se. Man talar inte om saken och hur är det med korruptionen? Jag kan inte hjälpa att frågorna hopar sig.
Jag lider mest med människorna som har behov av Guds ord, Guds Andes beskydd och vägledning. Det är alltid fåren som kommer i kläm och många av dem är så oskyldiga att de inte heller kan orientera sig. Så kommer ordet till mig: vi gick alla vilse såsom får ...
Hur som helst är behovet av en yttre reformation alltmer uppenbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar