onsdag, maj 31, 2017

Ett rent samvete

I kväll har vi haft 16 personer här hemma för lovsång, bön och samtal. Men jag vill göra färdigt det där med samvetet.  

Prästen Anders Piltz sa vid ett tillfälle till mig några ord som fastnade för alltid. Han sa: ”Man ska följa sitt samvete” och jag uppfattade att man ska följa Anden eller anden. Jag kan nu inte bara bejaka det utan också förtydliga det. Vi behöver följa vårt av Guds Ord pånyttfödda hjärta eller upplysta samvete.

Alla människor har ett samvete. Paulus som genom ordet samvete knyter an till hedningarna talar om detta i 2 Kor 4:2. Men detta samvete kan fördärvas, se till exempel Rom 1:18ff, 28 och 13:5. Det är inte ofelbart, 1 Kor 3:4, 1 Joh 3:20.

Inom New Age talar man ofta om att ”följa sitt hjärta”. Och visst kan alla människor av god vilja tillämpa principen att följa sitt samvete. Det är därför tron på Jesus Kristus gör skillnad. Den kristnes samvete knyts till honom och hans undervisning. 

En kristen människa och då menar jag kristen bär levande tro på Jesus Kristus i ett gott samvete, 1 Tim 1:3, 19, 3:9. Hon har ett samvete som vandrar i helighet och rättfärdighet, 1 Kor 1:12, 1 Joh 3:19ff. Detta goda och rena samvete Guds verk, Hebr 9:9, 14, 10:22 och 13:8. Det är inte så att att en kristen människa i sig är godare än andra, men Jesus Kristus är hennes förtrogne. Han fullgjorde vad vi borde. Och det är det som räknas. Det är vad vi ska vara räkna med.

Den kristnes samvete renas med försoningsblodet och vi sätter vår lit till detta enkla faktum i syndabekännelse och förlåtelse. Men lyhördheten och lydnaden är mer väsentlig än vi först kanske tror. När vi förblir i honom, har fortsatt gemenskap med honom, vänder oss mot honom ökar vår känslighet. Det sker när vi lär känna hans ord, vilja och möter honom i vår kammare. Där samtalar vi, lyssnar, mediterar och tar emot våra liv. 

Kallelsen förverkligas i både korsets och uppståndelsens tecken. Korset och uppståndelsen är vår tolkningsnyckel. Allt i våra liv sorterar in under detta mönster. Det gäller skapelsens, frälsningens och helgelsens plan. Detta sätt är överordnat allt annat i våra liv.  

I Rom 12:1-2 konkretiserar Paulus när han talar om vår andliga gudstjänst, vår tempelgudstjänst. Vid den här tiden var prästerna fortfarande upptagna med att dagligen offra i Jerusalems tempel. Paulus visst väl vad som pågick och hur man bar fram de döda djurkropparna. Nu skriver han att vi ska bära fram våra egna levande kroppar. Det är vår vardagliga, grekiskan har här logikos, gudstjänst. Eftersom vi tillhör Kristus är det logiskt att vi också ställer oss själva till hans förfogande. Detta gör vi på två sätt, ett negativt och ett positivt. Det negativa är att vi inte ska anpassa oss till denna världen. Det positiva är att vi ska förnyas i våra sinnen. Resultatet blir att kan urskilja Guds vilja ... Så enkelt och så svårt. 

Genom att leva i vardagligt Kristus-mönstret får vi kraft till det goda livet. Jag beskriver detta liv med hjälp av följande sex punkter:

1. Vi äger ett hopp.
2. Vår gemenskap med varandra präglas av Kristus.
3.   Vi verkar alltid för det goda
4. Det nya livet får negativa följder.
5. Detta ingår i Guds vilja.
6. Vi är saliga i vår gärning

Men dessa punkter får jag nog kommentera vid annat tillfälle.

I morgon blir en ny dag i vår Herres gårdar. Då firar vi ökenmässan i Mariakyrkan. Välkomna!

4 kommentarer:

Anonym sa...

”I djupet av sitt medvetande upptäcker människan en lag, som hon inte ger sig själv, en lag som hon dock är förpliktad att lyda. Dess röst manar henne ständigt att älska och att göra det goda och undvika det onda. Den ljuder i det rätta ögonblicket i hennes hjärta. ...Människan har alltså en lag som av Gud är inskriven i hennes hjärta. ...Samvetet är människans hemligaste centrum och helgedom, där hon är ensam med Gud och där hans röst gör sig hörd.”


Gaudium et spes, Andra vatikankonciliets pastoralkonstitution.

Jonas M

Håkan Sunnliden sa...

Jamen, det är utmärkt. Tack Jonas för det citatet. Det ska jag ta tillvara på. Om det är så redan för den oomvända människan hur mycket mer ska det då inte vara det för den människa som har tagit emot Herren Jesus i sin ande. Detta är det närmaste vi kan komma uttrycket "vandra efter Anden". Tänk att det inte var svårare än så. Bara lite eftersom det kan hända att vi måste urskilja.

Eva sa...

När du beskriver det som negativt att inte följa denna världen, tänker du då ev. "spott o spe" från omvärlden?
Jag tänker annars att det är en till största delen positiv sak (kanske mer för oss i västerland) att slippa "hänga med" i allt där världen vänder o vrider o krumbuktar för trender, moden o senaste idéerna.
Klart positivt då att kunna vila i Gud o inte känna pressen ändra sig själv ständigt.
(Vilket jag förutsätter du håller med om men jag blev nyfiken på användningen av ordet "negativt".)
Eva H

Håkan Sunnliden sa...

Hej Eva. Nej jag bara tänker att ett avståndstagande är en negativ handling.
Vi håller stånd emot den här världen och dess tidsanda. Men om du vill kalla det för en positiv handling menar vi ändå detsamma.