4 veckan efter Påsk

Joh 13:31-35 

Nu vänds blicken framåt. Vi är på väg …

Ordet förhärligad, grekiska endoxaste, är ett teologiskt ord. Det är, i GT, ett sätt att beskriva Gud. Han utstrålar härlighet, en ära som ofta beskrivs som en strålglans. Johannes använder ofta det ordet i sitt evangelium när han talar om Jesus som Guds Son eller som Paulus när han skriver ”Guds härlighet strålade fram i Jesu Kristi ansikte”, 2 Kor 4:6. I Hebr 1:3 talas om Jesus Kristus som Guds härlighets återsken. Fadern och Sonen hör samman som solen och dess strålar, det ljus vi får del

Fadern förhärligas i Sonen (Gud har förhärligats i honom)

a)      Fadern förhärligas när Gud blir människa. Då träder den osjälviske Sonen fram i tjänst för Fadern. Sonen sökte aldrig sin egen ära, Joh 8:49 f, 14:31.Vår text börjar med 13:31. Jesus förhärligar sin Fader i Getsemane och när han ger sig själv till Judas Iskariot.

b)      Han har gett sig själv till oss alla. Men många förstår inte det därför att Gud är så annorlunda. När Sonen kommer till oss så äras och förhärligas Fadern.

c)      Idag firar vi den heliga nattvarden och i den ger han sig till oss på ett sakramentalt sätt. I tacksägelse lovsjunger vi Fadern.

Sonen förhärligas i Fadern

a)      Sonen ska förhärligas. Som vi redan har sett börjar förhärligandet inte med uppståndelsen, utan med lidandet, Joh 12:23, 24 och 28. Lidandet och döden är hans ära, hans berömmelse. Men det finns ett framtida förhärligande; nämligen när Jesus återvänder till och tas emot av sin Fader.

b)      Sonens gemenskap med Fadern är också Sonens ära. Det är i gemenskapen med Fadern Sonen blir förhärligad. Kyrkan kommer också att en dag förhärligas nämligen i och genom gemenskapen Sonen och Fadern.  

c)      Så ska vi se på våra egna liv. De ingår i Gud. Vår vandring börjar med att vi går igenom en grind, Matt 7:13f och Joh 10:9, men fullbordas i förhärligandet.  

Också vi kan förhärliga Gud

a)      Av Joh 14:13 (16:14) förstår vi att det sker genom bönen. I vår text nämns den gudomliga kärlek vi fått del av som exempel. Här sägs det att det är ett nytt bud fastän det är ett gammalt bud. Det nya är att Gud själv iklätt sig detta bud och på så sätt fyllt det med sig själv. Det är inte vi som ska lyfta oss, utan vi ska ta emot honom, 1 Joh 4:10.

b)      Budet att älska varandra är ett verkligt bud (a commandment). Vi är kommenderade, inte rekommenderade, att älska varandra. Det är möjligt för oss att leva upp till vår kallelse när han uppenbarar sig i och genom oss.

c)      Men vi har tagit emot Uppståndelsens liv. När det heter att vi ska älska varandra betyder det att all privatkristendom upphör. Det handlar om vardagslivet. Det kristna livet är ett liv som vi lever, i tro och kärlek till Gud och till varandra. Det är praktisk gärning.

Nu vänds blicken framåt … Vi är på väg mot ett mål, men det är underliga är att vi i gemenskapen med Jesus Kristus samtidigt nått detta mål, därav Jesu ord i Joh 14:1-6.

Då ska världen förstå att Jesus har förhärligats och att vi är hans ära.