I en blogg redogjorde jag för Küngs tankar om heretikerna eller rättare sagt om kyrkans ovilja att lyssna på heretikerna. Men, fortsätter Küng, det hemska är inte de domstolar som kyrkan inrättade med uppgift att förfölja och bestraffa heretiker. Det hemska är den ande som döljer sig bakom domstolarnas "rättfärdiga" handlande. Küng anger tre punkter för att visa på försoningens väg.
1. Kärleken måste vara vägledande också för kristna. Det kan tyckas som en självklarhet, men kyrkohistorien visar att det inte är en självklarhet. Även Jesus pekade på den självrättfärdighet som så ofta blir synlig. Ta till exempel liknelsen om den förlorade sonen. När han kom hem igen visade det sig att det snarare var den hemmavarande sonen som var den förlorade. Eller den där gången då lärjungarna ville kalla ner eld från himlen för att förgöra några stackars samaritiska byar. I Guds ögon är alla människor syndare.
2. Försök förstå och handla vist. Kyrkan måste visa en förstående attityd. Om vi ska förstå varandra kan vi inte börja med att argumentera mot varandra, inte vara fientliga utan vänliga. Vår bild av dem som tycker annorlunda får inte vara en karikatyr. Vi behöver ge en bild av andra som den andre faktiskt kan godkänna innan vi fortsätter samtalet. detta är grundläggande för mänskligt beteende.
När kyrkan envisats med våld har det praktiskt taget alltid lett till att heresierna har utvecklats och mångfaldigats. De är resultatet av att kyrkan betett sig ohederligt. Inte sällan har det i efterhand visat sig att heretikerna var mer intelligenta, mer grundade i Guds Ord och mer fromma än kyrkan själv. De var i mycket profetiska.
3. Vi söker en förnyad enhet. Så länge heretikerna vill leva i gemenskap med kyrkan får inte kyrkan avvisa dem. Alltför ofta har kyrkan tagit till det yttersta straffet, dödsstraffet undantaget, nämligen att exkommunicera.
1. Kärleken måste vara vägledande också för kristna. Det kan tyckas som en självklarhet, men kyrkohistorien visar att det inte är en självklarhet. Även Jesus pekade på den självrättfärdighet som så ofta blir synlig. Ta till exempel liknelsen om den förlorade sonen. När han kom hem igen visade det sig att det snarare var den hemmavarande sonen som var den förlorade. Eller den där gången då lärjungarna ville kalla ner eld från himlen för att förgöra några stackars samaritiska byar. I Guds ögon är alla människor syndare.
2. Försök förstå och handla vist. Kyrkan måste visa en förstående attityd. Om vi ska förstå varandra kan vi inte börja med att argumentera mot varandra, inte vara fientliga utan vänliga. Vår bild av dem som tycker annorlunda får inte vara en karikatyr. Vi behöver ge en bild av andra som den andre faktiskt kan godkänna innan vi fortsätter samtalet. detta är grundläggande för mänskligt beteende.
När kyrkan envisats med våld har det praktiskt taget alltid lett till att heresierna har utvecklats och mångfaldigats. De är resultatet av att kyrkan betett sig ohederligt. Inte sällan har det i efterhand visat sig att heretikerna var mer intelligenta, mer grundade i Guds Ord och mer fromma än kyrkan själv. De var i mycket profetiska.
3. Vi söker en förnyad enhet. Så länge heretikerna vill leva i gemenskap med kyrkan får inte kyrkan avvisa dem. Alltför ofta har kyrkan tagit till det yttersta straffet, dödsstraffet undantaget, nämligen att exkommunicera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar