Svenska kyrkan kan reformeras

Det trodde jag inte var möjligt, men nu - kanske ändå. När jag läste om boken Kyrkan - Guds gåva? som jag skrev för nästan 30 år sedan upptäckte jag att den närmast var profetisk. Hur då profetisk undrar någon och det ska jag berätta nu.

Boken kom till mitt i brinnande väckelse. Jag insåg plötsligt att det inte bara är fantastiskt att människor kommer till tro, blir fyllda med den helige Ande och helbrägdagjorda, utan att också strukturerna måste vara tjänliga. Så som strukturerna ser ut inom Svenska kyrkan är de otjänliga. Det är kanske inte så konstigt om de konstruerades på 1600-talet. Kanske dags att se över ekklesiologin?!

Det är sant som jag skriver i inledningen av boken att om saltet mister sin sälta så är det inte längre tjänligt. Det gäller att inte kompromissa bort den kristna trosläran och det borde vara en självklarhet. Men lika självklart borde det vara att man inte slår nytt vin i gamla vinläglar. Hur Svenska kyrkan med strukturer från 1600-talet skulle kunna ta fram nya vinläglar var svårt för mig att förstå när boken skrevs 1989.

När jag kom till Hjälmseryd 1983 förfasades jag över att det i socknen fanns inte mindre än 19 missionshus. Vilken splittring, tänkte jag. Dessutom var 13 av dessa missionshus fortfarande i bruk. Men sex år senare och en väckelse rikare avslutade jag boken med frågan om nya församlingar. Jag läser:

Rubriken anger en frågeställning vi knappast lär komma undan. Idag är det infekterat och känsligt att tala om nya församlingar. Förmodligen t.o.m. rätt främmande för oss inom Svenska kyrkan. Är det ens teoretiskt tänkbart att "starta nya församlingar" inom Svenska kyrkan? ... Det kan inte vara fel, tvärtom önskvärt, att sådan församlingar (husförsamlingar, mitt förtydligande) hela tiden uppstår. Men se nu det stora sammanhanget. En sådan församling  är inte på kollisionskurs med den stora lokala församlingen eller den universella (idag skulle jag skrivit katolska) Kyrkan. Min tes är alltså denna: att om du med ny församling menar ny och annorlunda till innehåll, liv och lära, avgränsad mot andra kristna, mot den stora kyrkan, är det omöjligt att starta en ny församling. I sådana fall uppstår bara en förening, en sekt eller ett parti, vilket i och för sig kan ha sitt syfte och sin mening, Men om du med ny menar en ny sammansättning  av människor på en ny plats, kanske med nya verksamheter och med en ny musik o.d., fast innehållet är det klassiska, då bryts inte enheten med Kyrkan sönder, utan den består trots de ny-bildade församlingarna

Jag satte igång en utförsäljning på boken förra veckan. Du får den för 100;- inklusive porto.
Bara skicka mig ett mail med din adress.

Nu har det gått ytterligare 30 år och jag tror vi är där nu. Det är dags att omdefiniera ekklesiologin. Det är dags att bilda nya församlingar. Vi kan inte längre nöja oss med att församlingen är territoriell. Än mindre nu när församlingarna fråntas sitt självbestämmande och stordrift utan delegering införs.

Jag läser i avslutningen på boken följande ord:

Osökt kommer jag att tänka på Hjälmseryds socken kring sekelskiftet. Överallt samlade man för att läsa och be. Idag kan jag se och förstå Herrens väsen och vilja i det som skedde. Jag kan inte vara emot missionshusen. Må de på nytt bli samlingsplatser för bibelläsning och bön. Ingen skulle vara gladare än jag om det fick ske igen.

Såg också till min glädje att kollegan Torbjörn Lindahl talat väl om boken på sin blogg. Du hittar hans blogg genom att klicka här.