Skönt. Nu känns det som att jag har landat. Det är alltid gott att komma hem efter några dagars bortovaro. Så jag har läst igenom ett antal SvD, kollat posten, fixat lite ekonomi och inte minst läst e-post. Det är egentligen där det intressanta händer kan jag tycka. Nya kallelser, lite diskussioner, några frågor att besvara och möten att bestämma. Men, - inte minst - har jag om än i repris sett Bajen slå Gävle borta med 2-0. Så underbart! Nu tror jag det kan vända. Är faktiskt sugen på att åka till Stockholm för att se Bajens match mot Kalmar på söndag. Får se hur det blir med den saken.
Kent och jag reste förra onsdagen först till OAS-mötet i Jönköping för att träffa Anders Gerdmar och höra om hans nya bok Guds Ord räcker - evangelisk tro kontra Romersk-katolsk. Vi kom någon timme innan och gick in för att se oss omkring i Idrottens Hus. Bra lokaler för den här typen av konferenser måste jag säga. Vi mötte en del Värnamobor, hälsade glatt och sökte oss vidare in bland människorna som var på väg ut efter mötet. Det dröjde inte länge förrän en man hälsade igenkännande. Först kopplade jag inte, men det visade sig vara Motti Toledano från Israel! Han som tog emot oss och guidade oss när vi var nere med en grupp från Israel för några år sedan. Jag minns inte vilket år. Och det var Motti som hade skickat mig ett paket med underbara dadlar när jag efter olyckan hade kommit från Värnamo sjukhus. Jag kunde inte fatta att han kom ihåg mig och att han hade vänligheten att göra så. Han ville naturligtvis att vi skulle komma ner igen - snart. Vad jag förstod gjorde han reklam tillsammans med Åke Danielsson som förestår resebolaget King Tours och som jag tidigare rest med. Nu tycke Åke att det var dags igen. Vi får se hur det blir med den saken men det är aldrig fel att resa till Israel!
Sedan sökte vi oss in i Pingstkyrkan där Anders skulle presentera sin bok. Vi var lite tidiga så vi slog oss ner och pratade med f Christian Braw och hans kära hustru. Det visade sig bli ett kärt återseende. Han är en del på Gamla Hjelmseryd. f Christian påminde mig om att jag lovat celebrera Mässan lördagen den 17 september. Hjelmserydsstiftelsen anordnar där och då en missionsdag, Du kan här klicka dig fram till programmet. Men vi hade också ett givande samtal om konversioner. Sedan anlände Anders. Jag köpte ett par exemplar av boken, fick dem dedikerade och sedan fortsatte vi till Sigtuna Folkhögskola för att möta än fler vänner i Kristus.
Hans Sundberg som ledde samlingen i Sigtuna fick ett exemplar av boken och själv kunde jag inte låta den ligga utan läste på lediga stunder. Det gjorde jag också efter att vi kommit till Finland så hemkommen har jag faktiskt läst boken. Hur den var?
Boken är åtminstone för en teolog och intresserad lättläst. Författarens intention är att vara saklig, ödmjuk och själavårdande. Och han har lyckats med det. Boken är skriven med en mycket fin ton samtidigt som den är glasklar i sin analys. Men här måste jag tillägga; utifrån sin analys som evangelisk kristen. Det går inte att ta miste på perspektivet och det är väl i och för sig bra?! Ämnet om konversion till Romersk-katolska kyrkan är högaktuellt. Många, jag menar många, har konverterat från Svenska kyrkan till Rom och nu när vattnet runnit ner ändå till Värnamo är det också aktuellt här med konversioner så därför tror jag boken kommer i rätt tid.
Just nu är det inte tid att skriva mer om den men jag tror jag ska återkomma av flera skäl.
På fredagen reste vi så vidare till Finland, via Helsingfors till Vasa och gården Klippan som verkligen låg just på Klippan. Och kan jag tillägga med en verksamhet byggd på Klippan, inte på klippan Petrus men på Klippan Kristus. Det är Svenska Lutherska Evangelieföreningen som äger gården och driver verksamheten. Evangelieföreningen är en av de ganska många missionsorganisationer som finns inom Finska kyrkan. Jag ska återkomma med något av min undervisning på denna blogg.
I kväll samlas Värnamo koinonia och den behöver jag förbereda något. Det blir mycket nu. Vi hörs i morgon.
Kent och jag reste förra onsdagen först till OAS-mötet i Jönköping för att träffa Anders Gerdmar och höra om hans nya bok Guds Ord räcker - evangelisk tro kontra Romersk-katolsk. Vi kom någon timme innan och gick in för att se oss omkring i Idrottens Hus. Bra lokaler för den här typen av konferenser måste jag säga. Vi mötte en del Värnamobor, hälsade glatt och sökte oss vidare in bland människorna som var på väg ut efter mötet. Det dröjde inte länge förrän en man hälsade igenkännande. Först kopplade jag inte, men det visade sig vara Motti Toledano från Israel! Han som tog emot oss och guidade oss när vi var nere med en grupp från Israel för några år sedan. Jag minns inte vilket år. Och det var Motti som hade skickat mig ett paket med underbara dadlar när jag efter olyckan hade kommit från Värnamo sjukhus. Jag kunde inte fatta att han kom ihåg mig och att han hade vänligheten att göra så. Han ville naturligtvis att vi skulle komma ner igen - snart. Vad jag förstod gjorde han reklam tillsammans med Åke Danielsson som förestår resebolaget King Tours och som jag tidigare rest med. Nu tycke Åke att det var dags igen. Vi får se hur det blir med den saken men det är aldrig fel att resa till Israel!
Sedan sökte vi oss in i Pingstkyrkan där Anders skulle presentera sin bok. Vi var lite tidiga så vi slog oss ner och pratade med f Christian Braw och hans kära hustru. Det visade sig bli ett kärt återseende. Han är en del på Gamla Hjelmseryd. f Christian påminde mig om att jag lovat celebrera Mässan lördagen den 17 september. Hjelmserydsstiftelsen anordnar där och då en missionsdag, Du kan här klicka dig fram till programmet. Men vi hade också ett givande samtal om konversioner. Sedan anlände Anders. Jag köpte ett par exemplar av boken, fick dem dedikerade och sedan fortsatte vi till Sigtuna Folkhögskola för att möta än fler vänner i Kristus.
Hans Sundberg som ledde samlingen i Sigtuna fick ett exemplar av boken och själv kunde jag inte låta den ligga utan läste på lediga stunder. Det gjorde jag också efter att vi kommit till Finland så hemkommen har jag faktiskt läst boken. Hur den var?
Boken är åtminstone för en teolog och intresserad lättläst. Författarens intention är att vara saklig, ödmjuk och själavårdande. Och han har lyckats med det. Boken är skriven med en mycket fin ton samtidigt som den är glasklar i sin analys. Men här måste jag tillägga; utifrån sin analys som evangelisk kristen. Det går inte att ta miste på perspektivet och det är väl i och för sig bra?! Ämnet om konversion till Romersk-katolska kyrkan är högaktuellt. Många, jag menar många, har konverterat från Svenska kyrkan till Rom och nu när vattnet runnit ner ändå till Värnamo är det också aktuellt här med konversioner så därför tror jag boken kommer i rätt tid.
Just nu är det inte tid att skriva mer om den men jag tror jag ska återkomma av flera skäl.
På fredagen reste vi så vidare till Finland, via Helsingfors till Vasa och gården Klippan som verkligen låg just på Klippan. Och kan jag tillägga med en verksamhet byggd på Klippan, inte på klippan Petrus men på Klippan Kristus. Det är Svenska Lutherska Evangelieföreningen som äger gården och driver verksamheten. Evangelieföreningen är en av de ganska många missionsorganisationer som finns inom Finska kyrkan. Jag ska återkomma med något av min undervisning på denna blogg.
I kväll samlas Värnamo koinonia och den behöver jag förbereda något. Det blir mycket nu. Vi hörs i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar