Tidningen DAGEN har skrivit om "Bära-kors-kampanjen" och jag såg att Jacob fått svara på frågor. Ärligt talat är det svårt att begripa vad man tjafsar om. Varför göra problem av något sådant här? Är det sommar torkan som gör det? Vad då religionskrig? Förresten sa inte Jesus att vi skulle bära kors?
Det finns betydligt större frågor för svensk kristenhet att ta tag i stället för att hålla på med sådana här pseudofrågor.
Anders Gerdmars bok till exempel där han behandlar frågan om hur vi förstår och använder Bibeln. Det är helt avgörande. Det står i Bibeln att vi kan få syndernas förlåtelse. Tror vi på detta? Aposteln Johannes skriver att Gud är kärlek. Kan det vara sant? På grund av att det står i Bibeln?
Traditionen säger att vi kan tro på Bibeln och på syndernas förlåtelse och Guds kärlek. Kan vi lita på Traditionen? Varför spelar somliga ut Bibeln och Traditionen mot varandra?
Det finns två misstag.
Det första är att traditionen är herre över Bibeln. Vore det på det sättet kan snart sagt vilken lära som helst slinka igenom. Det går nog att belägga. Traditionen kan inte stå över Bibeln. Det kan inte vara rätt och riktigt att i efterhand tolka in läror som uppstått i traditionen i Bibelordet. Det kan se olika ut i olika traditioner, alltifrån baptisterna till romarna och alla där emellan. Må så vara men säg inte att de är bibliska om de inte är det.
Det andra misstaget är att Bibeln är herre över traditionen. Det är väl alldeles tydligt att Bibeln kommit till inom Traditionen, att Ordet så att säga vilar i Kyrkan? Bibeln har väl inte färdigskriven ramlat ner från himlen? Bibeln hänger väl inte fri i luften? Den är förankrad i tid och rum. Som Gerdmar skriver är Bibeln Guds Ord, inspirerat, heligt och sant alltifrån att den skrevs. Bibeln ska åtlydas. Men det går inte att likställa Gud och Guds skrivna ord. Om ordet är Guds Ord så utesluter själva genitiven identiteten. Vi tillber inte heller Bibeln.
Bibeln är inte Guds logos, Guds Ord är större än Bibeln. "I begynnelsen var Ordet och var hos Gud och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud" ... Detta Ord är den andra personen i gudomen, Kristus som fanns långt innan Bibeln.
Det är lite tråkigt att sådant som kan tyckas självklart inte tycks vara självklart. Bibeln och Traditionen motsäger inte varandra och ska inte heller ställas emot varandra. Om det sedan finns läror i olika traditioner som är efterbibliska eller till och med obibliska är de per definition inte allmänkyrkliga, inte ekumeniska eller apostoliska.
Det finns mycket att säga om Bibeln och Traditionen men är inte detta en 1900-tals fråga som vi borde lämna bakom oss? Kyrkorna och samfunden borde ha kommit överens för länge sedan. 2000-talets människor har andra frågor att brottas med. Det finns ingen anledning att missförstå mig eftersom jag sagt att Bibeln är Guds Ord och att den ska åtlydas. Den är helig Skrift för alla kristtrogna och om det kan inte råda några tvivel bara för att våra universitet har övervärderat den historisk-kritiska forskningen. Sätt in den historisk-kritiska forskningen i sitt sammanhang så kan även den komma till nytta.
Jag tycker faktiskt även om jag inte är romare att ett citat från påven Johannes II Paulus är värt att återge:
Liksom Guds Ord, det Ord som är ett med hans eget väsen, blev människorna likt i alla avseenden, men utan synd, likaså har de ord som kommer från Gud och uttrycks på mänskliga språk blivit lika det mänskliga språket i alla avseenden, men utan villfarelse.
Nu har Kari börjat läsa Gerdmars bok så vi har en del intressanta samtal, men frågorna om ekumeniken engagerar oss mer. För övrigt tycker jag ni alla ska anmäla er till "Bära-kors-kampanjen".
Det finns betydligt större frågor för svensk kristenhet att ta tag i stället för att hålla på med sådana här pseudofrågor.
Anders Gerdmars bok till exempel där han behandlar frågan om hur vi förstår och använder Bibeln. Det är helt avgörande. Det står i Bibeln att vi kan få syndernas förlåtelse. Tror vi på detta? Aposteln Johannes skriver att Gud är kärlek. Kan det vara sant? På grund av att det står i Bibeln?
Traditionen säger att vi kan tro på Bibeln och på syndernas förlåtelse och Guds kärlek. Kan vi lita på Traditionen? Varför spelar somliga ut Bibeln och Traditionen mot varandra?
Det finns två misstag.
Det första är att traditionen är herre över Bibeln. Vore det på det sättet kan snart sagt vilken lära som helst slinka igenom. Det går nog att belägga. Traditionen kan inte stå över Bibeln. Det kan inte vara rätt och riktigt att i efterhand tolka in läror som uppstått i traditionen i Bibelordet. Det kan se olika ut i olika traditioner, alltifrån baptisterna till romarna och alla där emellan. Må så vara men säg inte att de är bibliska om de inte är det.
Det andra misstaget är att Bibeln är herre över traditionen. Det är väl alldeles tydligt att Bibeln kommit till inom Traditionen, att Ordet så att säga vilar i Kyrkan? Bibeln har väl inte färdigskriven ramlat ner från himlen? Bibeln hänger väl inte fri i luften? Den är förankrad i tid och rum. Som Gerdmar skriver är Bibeln Guds Ord, inspirerat, heligt och sant alltifrån att den skrevs. Bibeln ska åtlydas. Men det går inte att likställa Gud och Guds skrivna ord. Om ordet är Guds Ord så utesluter själva genitiven identiteten. Vi tillber inte heller Bibeln.
Bibeln är inte Guds logos, Guds Ord är större än Bibeln. "I begynnelsen var Ordet och var hos Gud och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud" ... Detta Ord är den andra personen i gudomen, Kristus som fanns långt innan Bibeln.
Det är lite tråkigt att sådant som kan tyckas självklart inte tycks vara självklart. Bibeln och Traditionen motsäger inte varandra och ska inte heller ställas emot varandra. Om det sedan finns läror i olika traditioner som är efterbibliska eller till och med obibliska är de per definition inte allmänkyrkliga, inte ekumeniska eller apostoliska.
Det finns mycket att säga om Bibeln och Traditionen men är inte detta en 1900-tals fråga som vi borde lämna bakom oss? Kyrkorna och samfunden borde ha kommit överens för länge sedan. 2000-talets människor har andra frågor att brottas med. Det finns ingen anledning att missförstå mig eftersom jag sagt att Bibeln är Guds Ord och att den ska åtlydas. Den är helig Skrift för alla kristtrogna och om det kan inte råda några tvivel bara för att våra universitet har övervärderat den historisk-kritiska forskningen. Sätt in den historisk-kritiska forskningen i sitt sammanhang så kan även den komma till nytta.
Jag tycker faktiskt även om jag inte är romare att ett citat från påven Johannes II Paulus är värt att återge:
Liksom Guds Ord, det Ord som är ett med hans eget väsen, blev människorna likt i alla avseenden, men utan synd, likaså har de ord som kommer från Gud och uttrycks på mänskliga språk blivit lika det mänskliga språket i alla avseenden, men utan villfarelse.
Nu har Kari börjat läsa Gerdmars bok så vi har en del intressanta samtal, men frågorna om ekumeniken engagerar oss mer. För övrigt tycker jag ni alla ska anmäla er till "Bära-kors-kampanjen".
5 kommentarer:
Har funderat på det där Jesus sa om att bära sitt kors.
Detta sa han ju innan korsfästelsen, dvs innan dagens betydelse av korset.
På vilket förstod de som hörde det, vad betydde det för dem?
Uttrycket fanns i för-kristen tid och kunde förstås både bildligt och bokstavligt. Korset symboliserar lidande och död. Korset betyder för en kristen att att hon/han är beredd att ge upp sitt eget liv. Eftersom vi är förenade med Kristus är detta att ge upp sitt eget liv inte skrämmande utan ett sätt att ge sitt liv till Herren. En stark symbol med andra ord.
Jag förstår detta, i nutid, "efter korset" så att säga.
Jag tycker ändå att det inte kan ha betytt samma för de som hörde det då. Då handlade ju som sagt korset enbart om död, skam och förbannelse (förbannad är den som hängs upp på trä, tex).
Det kan ju på den tiden inte funnits någon logik om "förenande med Kristus" eftersom Kristus ännu inte hade något med korsey att göra.
Eller?
Kanske var jag lite otydlig men saken är den att man också innan Kristus, före korset, betraktade korset som motgång, lidande, förföljelser ... Uttrycket har sedan tagits upp i Bibeln och förts över till oss. Uttrycket hade med andra ord ingenting med Jesu kors att göra till en början.
Traditionen kom ju före den Heliga Skrift därför kan man ju säga att Bibeln utgår från Traditionen. Av detta skäl är det så felaktigt att tala om "Bibeln Allena". Också av detta skäl är det mindre intressant att tala om vad som är Bibliskt än vad som är kristet.
Jonas M
Skicka en kommentar