I dag har Kari och jag varit på Bjärka-Säby för att tala framtid. Med ett mer än 40-årigt perspektiv menar vi båda att vi ser underströmmar i svenska kristenhet som väcker hopp. I någon tidigare blogg frågade jag om det finns människor ibland oss som bär vårt katolska (allmänkyrkliga) arv vidare och efter den här dagen vill jag gärna påstå att den ekumeniska kommuniteten på Bjärka-Säby har den ambitionen. Det som gör kommuniteten extra intressant är just det ekumeniska anslaget. Halldorf påminde om att biskopen Manfred Björkquist var den förste biskopen som predikade i Filadelfia, Stockholm. Det var då som Lewi Pethrus sa att pingströrelsen skulle betraktas som en förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Det höll han också fast vid till sin död. Lewi Pethrus var i den meningen en sann ekumen.
När vi kommer till pingstpastorn Peter Halldorf har vi kommit in i en annan tid och därmed andra förutsättningar. Sverige har blivit en del av Europa. Perspektivet har vidgats. 1979 verkade Peter som pingstpastor i Linköping och samma år fick församlingen erbjudande om att ta över Nya Slottet i Bjärka-Säby. För att göra en lång historia kort blev det så och en av nyckelfigurerna i detta sammanhang var Margareta Ekman boendes i Värnamo och dotter till en av ägarna av slottet. En annan huvudfigur var eller rättare sagt blev biskopen Manfred Björkquist. Det fanns därmed något öppet, ekumeniskt i luften redan från början.
När Peter hade skrivit den lilla boken Jungfrumark började unga människor höra av sig och efterlysa den sorts andlighet som beskrevs i boken. Så föddes tanken att låta Nya Slottet få bli en plats som kan ta emot unga människor och att erbjuda stabilitet.
Det är framför allt fyra tankar jag bär med mig:
Det första är Tidebönernas plats eftersom det var så det började 1979. Idag bes dagligen fyra tideböner och nyligen har en ny Tidegärdsbok kommit ut eller rättare sagt två eller tre. Idén är att bedjaren ska kunna be i ett sträck utan att behöva leta efter antifoner eller texter på annan plats i boken. Allt ska kunna läsas i ett sträck. Boken spänner som den tidigare över fyra veckor. Den andra boken omfattar adventstiden med samma idé och den tredje som ännu inte tryckts används under fastetiden om jag minns rätt.
Det andra är att den ekumeniska kommuniteten Bose i Norra Italien som Bjärka-Säby har nära och regelbunden kontakt med har fått bistå med ett lektionarium som tar läsaren igenom hela NT på ett år och hela GT på tre år. Dessa textavsnitt är inlagda i tidebönerna så om man följer tidebönerna tar man sig också igenom Bibeln. En annan poäng som blev tydlig är att antifonerna till psaltartexterna är hämtade från NT vilket gör anknytningen och tydningen av psaltartexten tydlig. Dessa tidegärdsböcker är verkligen att rekommendera. Kari och jag var med på middagsbönen. Bönerna i Bjärka-Säby sjungs morgon, afton och kväll men just i middagsbönen läses psaltaren.
Det tredje jag tar med mig är att kommuniteten i Bjärka-Säby gärna bistår och stöttar kristna på andra orter. Det var nog också ett huvudskäl till att vi var där. Kari och jag intresserar oss för kommuniteten för egen del, men också med tanke på alla de vänner vi har runt omkring oss, inte minst i Värnamo koinoina. Det hade varit en framgång om vi kunde få se tideböner återigen komma till sin rätt.
Det fjärde är just det ekumeniska perspektivet. Bjärka-Säby som gärna expanderar och som nu har drygt 150 bröder och systrar och mer än 800 vänner samverkar alltid med de lokala församlingarna. Peter var noga med att stryka under att Bjärka-Säby inte är en ny församling än mindre ett nytt samfund. Bjärka-Säby är snarare en bönerörelse,
Det var nog så det var tänkt från början och det tycks vara den linje man håller. Gud välsigne Bjärka-Säby!
När vi kommer till pingstpastorn Peter Halldorf har vi kommit in i en annan tid och därmed andra förutsättningar. Sverige har blivit en del av Europa. Perspektivet har vidgats. 1979 verkade Peter som pingstpastor i Linköping och samma år fick församlingen erbjudande om att ta över Nya Slottet i Bjärka-Säby. För att göra en lång historia kort blev det så och en av nyckelfigurerna i detta sammanhang var Margareta Ekman boendes i Värnamo och dotter till en av ägarna av slottet. En annan huvudfigur var eller rättare sagt blev biskopen Manfred Björkquist. Det fanns därmed något öppet, ekumeniskt i luften redan från början.
När Peter hade skrivit den lilla boken Jungfrumark började unga människor höra av sig och efterlysa den sorts andlighet som beskrevs i boken. Så föddes tanken att låta Nya Slottet få bli en plats som kan ta emot unga människor och att erbjuda stabilitet.
Det är framför allt fyra tankar jag bär med mig:
Det första är Tidebönernas plats eftersom det var så det började 1979. Idag bes dagligen fyra tideböner och nyligen har en ny Tidegärdsbok kommit ut eller rättare sagt två eller tre. Idén är att bedjaren ska kunna be i ett sträck utan att behöva leta efter antifoner eller texter på annan plats i boken. Allt ska kunna läsas i ett sträck. Boken spänner som den tidigare över fyra veckor. Den andra boken omfattar adventstiden med samma idé och den tredje som ännu inte tryckts används under fastetiden om jag minns rätt.
Det andra är att den ekumeniska kommuniteten Bose i Norra Italien som Bjärka-Säby har nära och regelbunden kontakt med har fått bistå med ett lektionarium som tar läsaren igenom hela NT på ett år och hela GT på tre år. Dessa textavsnitt är inlagda i tidebönerna så om man följer tidebönerna tar man sig också igenom Bibeln. En annan poäng som blev tydlig är att antifonerna till psaltartexterna är hämtade från NT vilket gör anknytningen och tydningen av psaltartexten tydlig. Dessa tidegärdsböcker är verkligen att rekommendera. Kari och jag var med på middagsbönen. Bönerna i Bjärka-Säby sjungs morgon, afton och kväll men just i middagsbönen läses psaltaren.
Det tredje jag tar med mig är att kommuniteten i Bjärka-Säby gärna bistår och stöttar kristna på andra orter. Det var nog också ett huvudskäl till att vi var där. Kari och jag intresserar oss för kommuniteten för egen del, men också med tanke på alla de vänner vi har runt omkring oss, inte minst i Värnamo koinoina. Det hade varit en framgång om vi kunde få se tideböner återigen komma till sin rätt.
Det fjärde är just det ekumeniska perspektivet. Bjärka-Säby som gärna expanderar och som nu har drygt 150 bröder och systrar och mer än 800 vänner samverkar alltid med de lokala församlingarna. Peter var noga med att stryka under att Bjärka-Säby inte är en ny församling än mindre ett nytt samfund. Bjärka-Säby är snarare en bönerörelse,
Det var nog så det var tänkt från början och det tycks vara den linje man håller. Gud välsigne Bjärka-Säby!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar