Puh, det blev en lång dag, men förnöjsam på flera sätt. Jag ska kort berätta.
Vid 09.30-tiden fick jag resa söderut för att fira gudstjänst i Annerstads kyrka. Jag fick hoppa in eftersom komminister Fjellander tydligen skulle döpa något barnbarn. Där var inte många besökare denna sommarsöndag, ett tiotal. Men två damer hade rest fån Ljungby eftersom de sett att jag skulle leda gudstjänsten. Den ena av dem kunde stolt (?) visa upp ett fotografi på Kari, mig och henne själv. Hon hade för många år sedan varit med på Sommarbibelskolan i Hjälmseryd. Och där på fotot poserade vi tillsamman. Fotot var inramat och hon berättade att det alltid var uppställt i hennes hem. Det som var minst lika roligt är att hon är dotter till kyrkoherden Jansson i Hjälmseryd, en man jag i och för sig aldrig fick träffa eftersom han dog i tjänsten innan vi kom till Hjälmseryd 1983.
Mitt emot Annerstads kyrka, på andra sidan vägen, ligger ett äldreboende, Björkliden. Eller rättare sagt att före detta äldreboende. Nu är det nerlagt och används vad jag förstår som ett asylboende. Jag känner till det eftersom min farmor levde sina sista år där och Kari och jag vid ett tillfälle hälsade på henne. Jag fick begrava henne i oktober 1982, men då i Torpa kyrka.
Torpa kyrka? Där skulle jag celebrera mässan kl 14.00. Jag har mig veterligt bara varit där en gång innan och det var när jag begravde farmor 1982. Nu var jag där igen och, måste jag erkänna, lite rörd. Eftersom jag kom i god tid vandrade jag på kyrkogården. Jo, där ligger min farbror Uno som dog 1991 alltför ung och hans hustru Gunborg. Lite längre ner, längst ner i hörnet, ligger farfar Henning som dog 1956 och så då farmor Almina som dog 1982. Men nu var det dags att celebrera mässan.
Denna söndag kom Lennart Johansson till högmässan. Vi hälsade på varandra efteråt. Jag kände inte igen honom men han minns mig som barn. Han var farbror Unos bäste vän. De hjälpte varandra i jordbruket. Jag passade på att fråga om han visste var Dalhem ligger, gården där far föddes. Jo, naturligtvis. "Om du vill kan vi åka dit efteråt", sa Lennart. Sagt och gjort. Vi åkte till Dalhem, 3 km mot Hinneryd och sedan svänger man vänster rätt in i skogen, på en skogsväg. Jag har aldrig varit där, inte förrän idag. Och Lennart berättade och jag blev välsignad.
Vilken märklig dag och vilken underbar dag, en dag som jag kommer att bära med mig.
Vid 09.30-tiden fick jag resa söderut för att fira gudstjänst i Annerstads kyrka. Jag fick hoppa in eftersom komminister Fjellander tydligen skulle döpa något barnbarn. Där var inte många besökare denna sommarsöndag, ett tiotal. Men två damer hade rest fån Ljungby eftersom de sett att jag skulle leda gudstjänsten. Den ena av dem kunde stolt (?) visa upp ett fotografi på Kari, mig och henne själv. Hon hade för många år sedan varit med på Sommarbibelskolan i Hjälmseryd. Och där på fotot poserade vi tillsamman. Fotot var inramat och hon berättade att det alltid var uppställt i hennes hem. Det som var minst lika roligt är att hon är dotter till kyrkoherden Jansson i Hjälmseryd, en man jag i och för sig aldrig fick träffa eftersom han dog i tjänsten innan vi kom till Hjälmseryd 1983.
Mitt emot Annerstads kyrka, på andra sidan vägen, ligger ett äldreboende, Björkliden. Eller rättare sagt att före detta äldreboende. Nu är det nerlagt och används vad jag förstår som ett asylboende. Jag känner till det eftersom min farmor levde sina sista år där och Kari och jag vid ett tillfälle hälsade på henne. Jag fick begrava henne i oktober 1982, men då i Torpa kyrka.
Torpa kyrka? Där skulle jag celebrera mässan kl 14.00. Jag har mig veterligt bara varit där en gång innan och det var när jag begravde farmor 1982. Nu var jag där igen och, måste jag erkänna, lite rörd. Eftersom jag kom i god tid vandrade jag på kyrkogården. Jo, där ligger min farbror Uno som dog 1991 alltför ung och hans hustru Gunborg. Lite längre ner, längst ner i hörnet, ligger farfar Henning som dog 1956 och så då farmor Almina som dog 1982. Men nu var det dags att celebrera mässan.
Denna söndag kom Lennart Johansson till högmässan. Vi hälsade på varandra efteråt. Jag kände inte igen honom men han minns mig som barn. Han var farbror Unos bäste vän. De hjälpte varandra i jordbruket. Jag passade på att fråga om han visste var Dalhem ligger, gården där far föddes. Jo, naturligtvis. "Om du vill kan vi åka dit efteråt", sa Lennart. Sagt och gjort. Vi åkte till Dalhem, 3 km mot Hinneryd och sedan svänger man vänster rätt in i skogen, på en skogsväg. Jag har aldrig varit där, inte förrän idag. Och Lennart berättade och jag blev välsignad.
Vilken märklig dag och vilken underbar dag, en dag som jag kommer att bära med mig.
1 kommentar:
Ja Håkan. Tänk vad kontakten med rötterna är viktiga! I biologin, i själen och i vår kyrka.
/Martin
Skicka en kommentar