I morgon, tidigt i morgon 06.47, reser jag till Göteborg för att träffa herrnhutare. Vi ska ha ett sammanträde om vår mission i Albanien. Sedan mer än tio år tillbaka har Värnamo församling engagerat sig för att stödja arbetet i Albanien. Vi började med ungdomsläger och det har sedan bara utvecklats. Men det är herrnhutare i Danmark som är huvudsponsorer, sedan kom vi in och sedan herrnhutarna i Göteborg. Det blir första gången vi träffas alla tillsammans. Lite extra spännande för mig eftersom Värnamo pastorat har hoppat av arbetet. Så får vi se hur vi ska kunna gå vidare med detta viktiga arbete.
I en tidigare blogg återgav jag något av den undervisning vi nu har påbörjat i koinonian, den om Kyrka, kyrka och församling med betoning på gemenskapen. Du hittar den på bloggen genom att klicka här. I fredags plockade jag upp tråden och fortsatte.
När vi ska tala om kyrkan måste vi bestämma oss för vilken utgångspunkt vi har. Som det ser ut i Svenska kyrkan av idag utgör ramlagen utgångspunkten. Svenska kyrkan ska vara öppen, demokratisk och territoriell. Det är inte den utgångspunkten jag har eller vi ska ha. Vår utgångspunkt måste vara teologisk, inte politisk. I korthet konstaterade vi att Gud utvalt åt sig ett "rike av präster och ett heligt folk", 2 Mos 19:6, se också 5 Mos 7:6 och sedan i 1 Petr 2:9. Detta är Israels folk och det som gör det till ett heligt folk är att Herren är mitt ibland dem. Herren är med dem när de samlas till gudstjänst och när de samlas till krig. Han är alltid med dem. Denna samling kallas på hebreiska qahal, ett ord som bara kan användas om Israels folk och inga andra folk. Detta folk ska vara Guds "utställningsmonter" i världen.
MEN det finns ett problem och det är synden. Synden förstör allt. Profeterna inte bara påtalar detta utan lovar också att Herren en dag ska ta bort synden och ett nytt förbund ska uppstå. Detta förbund är ett försonat förbund beseglat med Jesu Kristi blod. I evangelierna används ordet Kyrka, kyrka eller församling endast två gånger, Matt 16:18 och 18:17. När vi lär känna Jesus förstår vi att han samlar till sig ett försonat folk, ett nytt qahal. Men förutom att språket nu har blivit grekiska och vi måste ha ett annat ord än det hebreiska qahal, måste vi också ha ett annat ord eftersom vi inte längre talar om det etniska Israel. Det grekiska ordet är ekklesia, som användes för att "kalla folk ut ur husen" till "samlingsplatsen på torget". För oss betyder det att vi kallats ut ur synden till rättfärdigheten, från mörker till ljus eller till Kristus Jesus. Vi tas upp bland Guds folk, i Kristi kropp och blir stenar i Andens tempel. Detta är nu min/vår utgångspunkt för talet om Kyrkan, kyrkan eller församlingen, se Hebr 12:22-24.
Bo Giertz skrev konfirmandboken Grunden. I den avbildas det himmelska Jerusalem och från den strålar det ner mot jorden. Det som strålar ner är Ordet och sakramenten och där de tas emot uppstår församlingen!
Herren tar församlingen ur Kristi sida på Golgata kors. Ur Jesus sida kommer liv, det vill säga vatten och blod. Dessa nådemedel föder människorna så att den nya ekklesian, den nya kroppen, får liv. När den nya kroppen, de 120 var församlade på Pingstdagen bekräftade Gud församlingens rätt genom att blåsa i in sin Ande och så fick kyrkan liv!
Kyrkans beståndsdelar
När vi läser om den nya kroppen i Apg 2:42 "De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna ..." förstår vi hur f Gunnar tänker när han talar om kyrkans beståndsdelar. För att en församling ska vara en församling i allmänkyrkligt mening krävs:
Ordet (Kristi lära)
Sakramenten (Kristi liv)
Ämbetet (en förvaltare)
Församlingen (trons mottagare)
Orden inom parentesen är mina förklaringar. Mer än så kan jag inte återge just i kväll, men jag ska återkomma med fortsättningen, visa på Kristi lära och säga mer om sakramenten när koinonian samlas nästa gång. Då blir det förresten en öppen undervisningsdag på detta tema, lördagen den 24 september. Tanken är att ge en översikt och att skapa en förståelse för kyrkans beståndsdelar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar