God Jul

Det är Julafton och med dessa rader vill jag önska er alla en riktigt God Jul, en god Kristi Födelses Fest!

Det finns de som inte firar jul därför att Jesus inte föddes på julnatten, utan någon gång i april eller någon annan månad. Det stora är emellertid inte datumet utan att Gud har blivit en av oss, människa född av människa. Det är svårt att överskatta inkarnationen. Tänk att Gud trätt in under den begränsning det innebär att vara människa, att Han fötts som du och jag. Tänk att Han är närvarande hos varje människa, att Han identifierar sig med varje människa. Tänk att Han alltid är hos oss.

Jag hoppar över vidare ord, går i stället till nattens mässa och faller ner på mina knän i tillbedjan.

Ny dator!

Nu har jag äntligen fått ordning på min dator! Den är jättebra och funkar jättesnabbt!

Om någon av er tidigare har haft mailkontakt med mig kan ni veta att min adress INTE längre är telia.com utan hakan.sunnliden@svenskakyrkan.se.

Jag hoppas nu också kunna återuppta Veckobreven till er celledare med utkast för veckans cellmöte.

Jo, en sak till! Bill Beckhams bok har kommit! En utmärkt julklapp till den som följer vad som sker med kristenheten. Eller som tänker radikalt i allmänhet! Du kan beställa den på www.corvita.se.

På återhörande.

Den nya äktenskapsbalken

Kyrkostyrelsen har nu äntligen fattat sitt beslut eller rättare sagt svarat på remissen angående den nya äktenskapsbalken. De säger JA till en könsneutral äktenskapslagstiftning (vad annat var att vänta), men NEJ till att ordet äktenskap kan omfatta två personer av samma kön. Jag måste säga att jag är något lättad. En ny utredning hade knappast ändrat saken.

Att denna världen säger ja till tvåkönade relationer är inte mycket att göra åt. Vi i kyrkan kommer emellertid att drabbas av problemet på så sätt att Ärkebiskopen vill att vi ska "välsigna" samkönade partnerskap. Det gör att Sveriges Kristna Råd inte kommer att uttala sig. Det finns ingen ekumenisk enighet om något sådant "välsignande".

En annan svårighet är att vi präster "måste" ställa upp. Men jag har hört att det finns förslag om att varje präst enskilt fortsättningsvis måste anhålla om vigselrätt. Vi får se var det tar vägen.

Om Göran Hägglund hörde av sig? Nej, det gjorde han inte. Det är kanske ingen viktigt fråga för honom.

Ideal och hierarkier

Det var gott att läsa de senaste inläggen av flera skäl. Jag uppskattar mycket de radikala bloggarna, men tycker mig också se farorna med att vara så emot det jag kallat ideal. Jag skrev ett inlägg till Jonas men det måste ha försvunnit ut i etern.. Har haft problem med datorn några veckor, men beställt en ny. Den kommer innan jul. Sedan blir det fart på nätet igen.

Det jag minns var i allafall att ett ideal inte behöver vara ouppnåeligt. Vi har redan tagit emot idealet i våra hjärtan genom tron. Det heter Jesus med allt vad han är och har gjort. Vi kan genom nåden få se något av detta ideal förverkligat i vårt eget sammanhang. Vi ber och handlar efter förmåga för att så ska ske. Men saken är att vi aldrig blir fullkomliga.

Hierkarier är i sig inte syndiga. De hör till skapelseordningen och begränsar det onda. Det är förvisso sant att de ständigt missbrukas. Det är också sant att vi kallats att lyda Herren Jesus och ingen annan. Ja, vägen är smal. Men den finns och den är härlig att gå.

Ideal och verklighet

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Min leverantör har fortfarande inte fått ordning på hemdatorn. Kanske i morgon.

Det har varit intressant att följa diskussionerna på de olika bloggarna. Jag tror att detta med de små grupperna (vilken variant du än åsyftar) har framtiden för sig. Ett argument jag fått emot mig är att skilja mellan ideal och verklighet. Jag har lite svårt att förstå det. Det är väl närmast en självklarhet att vi vill att saker och ting ska fungera på ett idealt sätt, att vi strävar åt det hållet och att förändringar görs åt rätt håll. När Jesus talar om Guds rike talar han om ett ideal, till exempel i Bergspredikan. Vi ska inte ens tänka fel, säger Jesus. Bra, men orealistiskt ur ett rent mänskligt perspektiv. Om vi människor kan göra idealet, det vill säga om idealet i den meningen blir verklighet, hade inte Jesus behövt försona oss med Gud. Jesus korsdöd och uppståndelse sker därför att vi inte kan leva upp till idealet, det fullkomliga.

När Paulus förmanar oss sker det för att vi ska ändra oss. Verkligheten ska ändras mot idealet. Bli vad du är, sa Luther, även om vi aldrig blir fulländade.

Jag äår glad att jag har ett ideal, ett mål att sträva emot.

Ja, vi är alla katoliker

Det har varit en intensiv debatt samtidigt som jag inte kunnat använda datorn hemma. Den är ännu inte fixad men jag kan använda denna dator. Ville bara säga att vi alla är katoliker. katolik betyder att vi tillhör den enda Kyrkan, den allmänneliga, på latin katolon. Kyrkan var odelad fram till 1000-talet även om det natruligt fanns och alltid kommer att finnas olika riktningar. Men under dabattens gång har det framkommit en motsättning mella hiearkiska och icke-hierarkiska traditioner. I och för sig inget nytt det heller. Ofta ha de förra kättarförklarat de senare. Men den tiden är över. En sådan åtgärd idag tjänar inget syfte.

Men det finns en annan synpunkt som dåd och då skymtar och det är att "de inte hade någon". Det är mräkligt eftersom vi har en apostolisk kyrka och församling. Jesus har makt till ocgh med all makt och han ger den vidare till apostlarna och de sina. Lite olika fördelad men ändå. Det är självklart att ingen ska missbruka sin maktposition, något som kyrkans historia är full av. Det här till hennes lidande. Därför krävs allt en reformation och för din del kan den börja idag.

Jag har glädjen att få medverka till att Bill Beckhams bok som på engelska heter The 2nd Reformation komer ut om någon bara någon eller några veckor. Beckham är en radikal reformator, men hans bok är mycket insiktsfull. Läs gärna den så kan vi fortsätta samtalet via våra bloggar. Boken kommer ut på CorVita förlag i Malmö.

Jag vill också tipsa er alla om David Åhlens sida. inte därför att jag håller med om allt, men sidan är ett verkligt bidrag till de diskussioner som pågår. Det verkar som att David också har erfarenheter att dra av. Hans blogg hittar du på www.thehourislate.blogspot.com .

Så hoppas jag vi kan höra av varandra igen. Jag med nytt bredband så vi kan blogga fortare!

Är alla katoliker

Vad roligt att det blev ett angeläget samtal. Jag är ju ny i branschen men upptäcker också att det tar tid att blogga. Att läsa går an, men för att producera krövs lite mer.

Vi är alla katoliker? Nja, kanske inte. Men jag vill gärna vara det i ordets ursprungliha bemärkelse. Latinets katolos betyder ungefär för alla. Kyrkan är katolsk, det vill säga allmännelig eller ekumenisk. Tills den splittrades vid 1000-talet och sedan igen och igen och igen och än. Det har visserligen alltid funnits olika rörelser, kommuniteter och traditioner. Men det är väl OK, då som idag. Men Kyrkan är en och helig till sitt väsen och det kan alla kristna bejaka - tycker jag.

Jag tror att strukturer hör till själva livet. Allt liv kanaliseras genom strukturer och dessa är inte i sig goda eller onda. De bara är. På samma sätt betraktar jag den kyrkliga hierarkin och i viss mån liturgin. Vi människor behöver detta. Men låt oss gärna ge oss på dem som missbrukar sin maktställning och låt oss tillåta många olika grupper med olika liturgier.

De där bibelställena som du Jonas tog upp menar jag visar att församlingen levde i de små sammanhangen, cellerna. Ju större sammanhanget blir dest svårare blir det att tillämpa dem - annat än genom hierarkierna förstås.

Nya tankar

Jag har för tillfället släppt det där med äktenskapet. Jag har fortfarande inte fått någon reaktion från Göran Hägglund. Det kanske är för mycket begärt men han kan väl inte tycka att saken är oviktig?

Det finns särskilt tre bloggar jag följer med intresse därför att de handlar om den postmoderna kyrkan eller emerging churches. Kärt barn har som bekant många namn, men jag glömde tala om var du kan finna dem. Den mest radikale är Jonas. Adressen dit är www.alternativ.info.se . Jonas bekänner sig till anabaptismen, men den uppträder i flera olika skepnader och därför är det intressant att följa hans resonemang. Jag tror att hans tankar har tiden för sig, - tyvärr.

Sedan har vi en annan radikal bloggare som jag ännu inte lärt känna. Hon heter Charlotte Therese och är katolik, vilket i och för sig inte säger särskilt mycket. Katoliker är vi väl allihop? Hennes adress är http://charlotte-therese.blogspot.com/search?q=emergent

Sist, men inte minst bloggen där Victor och jag gästbloggat. Gamle vännen och kollegan Dag Selander vill vara ekumenisk i bästa mening vilket inte alltid är så framgångsrikt. Han har talat för husförsamlingsrörelsen i många år och har just börjat blogga en ny serie på temat. Adressen dit är http://missionxp.webblogg.se/posttraditional.html Var gärna med i nya friska samtal. Jag lovar dig att du kommer att få nya tankar och alla möjligheter att ventilera dina egna.

Hur radikal kan man vara?

Under de senaste veckorna har jag varit ute och läst ett antal bloggar, medvetet har jag sökt sådana som handlar om radikalitet och reformation. Då får jag bekräftat att religionern som institution är på väg ut men att religiositeten ökar dramatiskt. Det stannar inte vid ett illa dolt förakt för kyrkor och samfund som ersätts av tomtar och troll, utan det ersätts av någon sorts lös nykristendom. Inga problem så långt. Men ny kristendomen (som är gammal och i den meningen radikal) kastar allt som oftast ut barnet med badvattnet.

Jonas senaste blogg handlar om att betrakta den kyrkliga hierarkin som människopåfund. Det finns bara EN ledare och det är Jesus. Har ni hört det förut? Tidigare har olika kristna bloggare tagit avstånd från äktenskapets ordning och från traditionen med stort T. Jag har läst med delad förtjusning. Det beror förmodligen på att de radikala bloggarna är idealistiska. De talar rätt, men lever i en annan värld och försöker redan här förverkliga den.

Många av dem kallar sig inte kristna, utan använder andra beteckningar som till exempel messianer. Jag tror det är för att de vill ha ett bekvämt avstånd från den institution vi andra får dras med.

Äktenskapet är Guds ordning på jorden

Äktenskapet mellan man och kvinna är en gudomlig ordning ända från begynnelsen.

Gud skapade människan till man och kvinna. De har olika kön så att man inte ska blanda ihop dem. De är båda människor. De är båda lika mycket värda. De är båda skapade till Guds Avbild. På ett individuellt plan är de kallade att leva tillsammans i ett livslångt förbund. Detta förbund ingår de båda frivilligt av kärlek till varandra. Gud har välsignat detta förbund så de kan få barn. Detta förbund skiljer sig från andra samlevnadsformer och blev genom den kristna tron en grundsten i det västerländska samhällsbygget.

Äktenskapet har utformats på olika sätt i olika kulturer och det kan ske igen, men i sak är det vad det alltid varit, ett livslångt förhållande mellan man och kvinna.

Äktenskapet är en jordisk ordning och det upphör med döden. Efter döden ger Gud oss andra kroppar och där gifter sig inte människor med varandra. Det behövs så att säga inte.

Äktenskapet skyddar samhället från inre upplösning som promiskuitet eller månggiften. Samhället sätter en norm genom sin Äktenskapsbalk och undantag upphäver aldrig regeln.

Eller har jag missförstått det hela?

Är äktenskapet värt ett nyval?

Siwert Öholm har blivit en opinonsbildare i tidningen Världen idag. I dagens nummer skriver han: "Äktenskap kaninte vara månggifte, inte barnöktenskap, inte djuräktenskap. Äktenskap är inte heller partnerskap mellan homosexuella. Detta borde vara självklart även för våra politiker. I varje fall måste det gälla det parti som vilar på den judisk-kristna traditionen. Jag tror inte Göran Hägglund och hans parti kan kompromissa i denna fråga. Äktenskapet mellan man och kvinna, familjen som mamma, pappa och barn är starkare än hundra Barsebäcksreaktorer och viktigare än regeringstaburetter. Äktenskapet är värt ett nyval"

Det vore väl ändå skönt att slippa. Men kommer Göran Hägglund att kunna kompromissa. Kan vi få en Samlevnadsbalk och låta äktenskapet få finnas kvar? Det är frågan. Jag hoppas Hägglund visar större engagemang i regeringsdiskussionerna än vad han visat mig - hittills.

Vem kan bejaka samkönade äktenskap?

Idag kunde jag läsa kolumnisten Roland Poirier Martinsson i SvD. Han skriver principiellt om samkönade äktenskap och förklarar varför han är emot det. Det enkla skälet är att han bekänner sig till den kristna tron. Han har visserligen personligen ingenting emot att samkönade "gifter sig", men den kristna tron är överordnad.

Det är underbart att läsa denna koluimn skriven av en som tagit fasta på det enkla att det inte är individers sak att plocka till sig delar av den kristna tron och sedan göra sig en egen variant. Den kristna tron är given en gång för alla och att bli en kristen är att ansluta sig till hela paketet så att säga. Poirier Martinsson konstaterare därför att en seriös kristen "strävar därför ständigt efter att lösa upp spänningar mellan personlig övertygelse och kyrkans tro". Kyrkan är för honom en kompass på resan genom världen. Han avslutar:

"Utan kompass blir det kortsiktigt och man måste lita på gaphalsar längs vägen".

Varför inte kalla den för Samlevnadsbalken?

I veckan har förslaget till ny Äktenskapsbalk diskuterats och alla kan se vartåt det lutar. Vi är ganska många som ur ett kristet perspektiv konstaterar att det nya förslaget strider mot Bibeln.

Vi kan inte längre påverka den svenska lagstiftnigen utan här gäller det att göra det bästa av situationen. Jag mailade till Kd-ledaren Göran Hägglund och frågade om det var möjligt att åtminstonen ändra namnet på den nya lagstiftningen så att den kan kallas Samlevnadsbalken i stället. Det skulle underlätta för många judar, kristna och muslimer.

Vem ska viga? Kyrkomötet föreslår att prästerna ska göra det också fortsättningsvis. Kan vi inte påverka våra egna ens? Om Svenska kyrkans präster ska viga efter den nya lagstiftningen blir det lämpligare att tala om vigselplikt än vigselrätt. För alla ska väl tvingas till att viga? Kankse gör man undantag för dem som vill följa Bibeln så att de slipper, men det kallas då diskriminering och det är en tidsfråga innan de mobbas offentligt.

Göran Hägglund? Han har inte svarat - än.

Annie menar att kärleken mella två människor är överordnad

Hej Annie,Tack för svar.

Jag ville inte vara ofin, men det är nog som du skriver att vi har olika utgångspunkter. I skrivande stund har jag inte den historiska bakgrunden klar för mig, men det är inte otroligt att den är kristen. Den kristna tron förutsätter tre komponenter för att vi alls ska kunna tala om äktenskap. 1) Det ska vara frivilligt 2)Det ska finnas möjlighet till fortplantning och 3) Det ska vara offentligt.

Med risk för att låta alldeles hopplös är det nog så att förälskelse eller kärlek inte är överordnat. Men vi kan lämna detta med detta.

Hur kunde definitionen av ett äktenskap bara försvinna?

Annie Johansson är centerpolitiker ifrån Värnamo. Hon skriver apropå den könsneutrala äktenskapslagen att den måste kunna inkludera alla. Det är klart att lagstiftningen ska principiellt vara lika för alla. Men, menar jag, nu är det fråga om hur vi definierar ett äktenskap. Hur kan man göra om definitionen av ett äktenskap och dessutom lägga till att den ska vara könsneutral? Hur kan man på allvar säga att det är lika naturligt för två män att "gifta sig", skaffa surrogatmamma och barn genom insemination som det är för en man och kvinna att gifta sig och få barn? Det ska till ett rejält hjärnsläpp för att komma fram till det, eller hur? Men det ser ut som om det går åt det hållet. Men någonstans kommer även politiker att tvingas dra en gräns för vilka som ska inkluderas. Det finns fler marginella grupper som vill komma till.

Ännu ett ord som inte går att använda

Ord som kyrka och församling är praktiskt taget oanvändbara i vår tid. Det finns helt enkelt för många definititoner och icke-definitioner. Det verkar som att att mängden av sådana ord ökat den vecka som ligger bakom oss. Jag tänker på ordet äktenskap. Vad är ett äktenskap? Fundera på det.

Insändare i Världen i dag, 26/10

Först vill jag tacka Per Kårhammer i Värnamo för hans insiktsfulla insändare. Jag håller i stort sett med honom, men har dragit andra slutsatser. År 1994 lämnade jag min tjänst inom Svenska kyrkan för att i stället resa helt i min kallelse som bibellärare. Fem år senare förstod jag hur viktigt det är att leva i de heligas gemenskap, det vill säga cellen, den lokala församlingen och den allmänneliga Kyrkan. Det betyder naturligtvis inte att jag måste återgå till tjänst inom Svenska kyrkan.
Svenska kyrkan befinner sig i fritt fall, sa kollegan Bo Brander i en intervju. Det går också att tänka på henne som förfallen, nerriven och med ett av biskopar förskingrat arv. Det är just där jag känner att jag kommer till min rätt. Här kan jag predika, undervisa och bygga de heligas gemenskap. Men så är det det där du säger om kyrkoledningen. Jag tror att den har mer besvär med en sådan som mig än vad jag har av dem. Det går att bygga Guds rike i hemmiljö.

En fråga om trovärdighet

Vad är hemligheten bakom den första församlingens väldiga expansion? Forskarna räknar med att det fanns ungefär 25 000 kristna år 100. Tvåhundra år senare var de 20 miljoner och tvingade den romerske kejsaren att påbjuda den kristna tron.

Jag tror att för det första evangeliet är ett enastående budskap. Det finns inget bättre och går inte ens att fantisera ihop något bättre. För det andra är Jesus trovärdig. Han beseglar budskapet med sitt eget liv. Om han nådde en sådan trovärdighet på tre år hur mycket mer trovärdig är han då inte idag - 2 000 år senare?

Om vi ska vara trovärdiga måste vi ligga i linje med budskapet och Jesu person.

Varför så många olika termer?

Det finns skäl till att det för närvarande används så många olika termer. Det är helt enkelt därför att ingen av dem är riktigt bra. Alltså försöker man hitta på en ny. Dessutom är den rörelse av EC som nu pågår så ny att forskarna inte kunna definiera den enormt brokiga rörelse. Det finns nästan lika många modeller som församlingar. Jag tror att det i sig är ett tecken på vad Gud gör. Ingen människa kontrollerar längre skeendet. Och det gäller i allra högsta grad inom de traditionella strukturerna.

Kristtrognas förhållande till Lagen och Traditionen

Under senare tid har det förts en diskussion det pågående paradigmskiftet. Ur den lokala församlingens perspektiv och ur cellens perspektiv talas ibland om avståndstagande från "världen" och att vara radikal. Det ligger mycket i det, men det gäller att inte bli alltför ytlig.

Vi behöver som jag ser det framför allt ta två hänsyn. Det ena är förhållandet till "lagen". Lagen är god, Guds ordningar, som äktenskapet eller polismyndigheterna, är goda. Det kan inte vara vår uppgift att agera självsvåldligt mot denna typ av institutioner.

Det andra jag tänker på är förhållandet till kyrkor och samfund, inklusive dem vi tycker är avfallna. Vi ska vara radikala på ett principiellet sätt, men vi ska inte förneka att den Helige Ande verkat i tvåtusen år. Jag tänker med glädje på kyrkoåret, Evangelieboken, de liturgiska övningarna etc, sådant som andra tycks "hata".

Visst kan vi ha olika förhållanden till Lagen och Traditionen, men vi kan inte lämpa dem överbord som vore de en barlast.

Hur lever cellen i församlingen?

Nu har vi flera intressanta diskussioner på gång samtidigt. Dels Victors på missionsbloggen. Hans artiklar finns på www.cellkyrkan.nu klicka på ledare 2007. Och dels här kring församlingsbegreppet. Jag ska fortsätta vakta kommentarerna, men också tillåta mig gå vidare till nya dagar om än med samma ämne. Problemet just nu tycksa vara att samordma församlingen på mininivå (cellen) och medinivå (lokalförsamlingen) eftersom lokalförsamlingen lämnat det bibliska mönstret.

När vi samlas i Jesus namn ÄR vi församlingen

Det händer ofta att jag får frågan om cellernas förhållande till församlingen. Med god vilja kan jag förstå vad som menas, men inte med mindre. Det är de kristna som ÄR församlingen och de kan synas i mini-, medi- eller maxiformat. De som samlas i Jesu namn i ett cellmöte ÄR församlingen liksom de som samlas i kyrkan till söndagens gudstjänst. Tyvärr är de senare splittrade och samlas i flera olika lokaler samtidigt därför att de inte kunnat komma överens, men i alla fall. Maxiformatet är en, helig allmännelig kyrka.

Många tänker på den yttre organisationen när de talar om församlingen. Den kan se väldigt olika ut. Den skiftar från tid till annan. Det är onödigt att jämföra Kinas husförsamlingar med Italiens katedraler eller Brasiliens garageförsamlingar, Englands café-kyrkor med de ortodoxa kyrkorna. Varför är vi så låsta vid stats- eller frikyrkomodeller?

Vad är en församling?

Ordet kyrka eller församling går praktiskt taget inte att använda länger. I alla fall inte i en seriös diskussion. Det finns alldeles för många olika uppfattningar om vad en församlilng är och vi menar olika sker. Dessutom är begreppet tömt på sitt innehåll.

Det grekiska ordet ekklesia betyder i grund endast att folk samlats. Det kan översättas med de ut-kallade ELLER de samman-kallade. När vi sedan talar om en kristen kyrka/församling talar vi om dem som vill följa Jesus. (Det finns icke-kristna kyrkor/församlingar).

Men några betonar att vi är kallade ut från världen, avskilda från världen, heliga ... andra betonar att vi är samlade runt Jesus, det vill säga lyssnar och lever efter Ordet, brukar Sakramenten. Redan här kan vi med andra ord ha olika utgångspunkter.

Låt mig bara få påstå följande för att sätta igång tankarna. En kyrka/församling har alltid en insida OCH en utsida. Den är med nödvändighet både en organism OCH en organisation samtidigt. Det är alltid så.

För mig har insidan blivit allt viktigare med åren och insikten att utsidan kan se väldigt olika ut har ökat. Det finns inte längre bara en modell.

Full fart på hemsidorna

Oj, oj, oj. Nu är det full fart på hemsidorna. Victor har skrivit om paradigmskiftet ur ett socialpsykologiskt perspektiv. Du kan läsa om det på http://missionxp.webblogg.se/ Han är nu uppe i tre artiklar. Dessa och ytterligare artiklar kan du läsa på http://www.cellkyrkan.nu/. Klicka på ledare 2007. På XP diskuteras också de olika uttrycken missional, emerging church etc. Vill du veta mer om det ska du gå till http://www.cellkyrkan.nu/ och klicka på Smågruppernas ABC. Arne Selander har också skrivit på sin blogg http://www.herden.se/ Klicka på cellgrupper.

Jag har dessutom varit på Finnvedens gymnasium och svarat på massor av frågor. Det är nästan jag undrar om det är väckelse på gång. jag återkommer.

Nu var det ett tag sedan

Det är måndag. Jag är uppkopplad och snart börjar matchen. Men jag hinner skriva att jag börjar förstå värdet av en fungerande blogg. Får nog satsa lite mer. Det gäller att komma rätt med avvägningarna. Nyhetsbrev, nätverk och blogg. Det är mycket att hålla reda på. Dag Selander har gjort en blogg under många år som just nu gästas av Victor Sunnliden. Mycket spännande artiklar av Victor. Du kan gå in på http://missionxp.webblogg.se Jag ska gärna kommentera senare. Matchen? IFK Göteborg - Bajen.

Celler bildar subgrupper

Subgrupper
I veckan som gått har flera celler påbörjat sina utåtriktade aktiviteter. Alf H med flera mötte styrelsen för Hela Människan – LP, Finnveden för att berätta om sin vilja att göra en Alphaliknande kurs för socialt utsatta. Förslaget togs emot med glädje och tanken är att deltagarna under kursens gång ska erbjudas att få en fadder för att på så sätt hitta vägen in i nya sociala nätverk.

På torsdagen möttes 18 personer för att under ett antal veckor samtala om vad det innebär att hjälpa till som frivilligarbetare i Värnamo församling. Kerstin B, Kari och jag är engagerade i denna kurs. I dag söndag började Thomas S och hans cell med kursen för äktenskapets friskvård. Kursen samlade 8 par och fick en riktigt god start. Denna vecka kommer Ingrid F med flera att bjuda in till samtal om sorg. Hon har deltagit i ett antal sådana samtalsgrupper och önskar nu också bjuda in till återträffar. Kanske kan dessa subgrupper så småningom mynna ut i nya celler. På tisdag ska vi planera arbetet med årets konfirmander, men vi skulle här behöva flera frivilliga. Det är fantastiskt att iaktta hur cellmedlemmar och medarbetare nu på eget initiativ börjar leva evangelistiskt och vi ska ha med dessa initiativ i våra förböner.

A critical friend
När vi var i England träffade vi bland andra kyrkoherden i Bradford Howard Astin. Han berättade för oss hur han uppmuntrat medlemmarna i församlingen att skaffa sig en ”critical friend”, en vän som får rätten att tala in i mitt liv. Vi är ofta artiga mot varandra och säger inte alltid som det är av hänsyn mot varandra. Det är gott, men vi behöver ibland få höra sådant som vi inte vill höra, men behöver få höra. Vi tyckte det var ett bra förslag som vi gärna ger vidare. Ge någon lov att tala i förtroende till dig, att säga sådant som andra inte får säga till dig.

Israel
Det är flera som uppskattat förra veckans bildspel om konflikten i Palestina. Sedan några år tillbaka har jag fått ett nyhetsbrev direkt från Jerusalem. Det är Livets Ord som skickar ut det och den som är intresserad kan beställa det från www.israelreport.org

Cypern, England och Israel

Vi kom hem från Cypern sista veckan i augusti och jag har jobbat en vecka innan vi for till England med ett antal celledare. Här följer en kort rapport.

Hemma från England
Vi har just kommit hem från England, något trötta, men mycket tacksamma och glada. Vi var 14 medarbetare som på detta sätt kom att bli ett än mer sammansvetsat gäng beredda att ta sig an nya utmaningar. På fredagskvällen fick vi besök av kyrkoherden i Bradford Howard Astin som på sitt lättsamma sätt berättade om hur de gjorde församlingen cellstrukturerad. De var den första anglikanska församlingen som gjorde detta år 1993 och idag räknar Astin med att det finns ungefär 450 cellstrukturerade anglikanska församlingar i England. Vi åt en härlig middag tillsammans och Astin kom inte i väg förrän vid 23-tiden och hade då tre timmars körning hem till Bradford. Då förstår ni att vi trivdes bra ihop.

Från Oxford till Marlow
Lördagen började vi med ett cellmöte i trädgården och sedan ”gjorde vi Oxford” och avslutade dagen med vesper i Christ Church Cathedral. Vespern leddes av och sjöngs av delar av världens mest berömda gosskör.

På söndagen firade vi en extended eucharist i Marlow, vårt andra resmål, vilket betyder att en lekman ledde gudstjänsten och vi fick alla del av det sakrament som invigts tidigare på morgonen av en präst, ganska ovanligt. Den engelska kyrkan har inte anställda på samma sätt som vi, vilket gör att lekmännen i regel spelar en större roll än i Svenska kyrkan. Vi åt sedan lunch med några av ledarna för smågrupperna i Marlow. Här fick våra medarbetare tillfälle att vittna om sin tro och berätta om vad Gud gjort i bland oss. Det var en fantasisk erfarenhet att få sitta ner tillsammans med vännerna i Jesus i centrum. Vi insåg att vi är medlemmar i en och samma Kyrka.

Planera redan nu in Festhögmässan
Det finns naturligtvis mer att berätta, men det får ske på annat sätt. Nu hoppas vi att denna resa kan tjäna som inspiration för andra cellmedlemmar att slutföra Som Fisken i Vattnet och gå vidare i med sin efterföljelse. Den 28 oktober firar vi Festhögmässa och vår kyrkoherde hoppas liksom vi att då kunna ta emot nya medarbetare.

Följ gärna med till Israel
Som vi skrev i förra Veckobrevet kommer vi att genomföra en resa genom Bibeln, först Gamla Testamentet och sedan Nya Testamentet under dagarna 5-14 april 2008. Nu finns detta program färdigt. Du hittar det i Värnamo kyrka, men kan också få det genom Kent eller Kari och mig. Jag fick en länk häromdagen som i ett bildspel visar kampen om Palestina. Jag tycker den var så bra att jag gärna skickar med den här www.terrorismawareness.org/what-really-happened.

De andliga disciplinerna

Så var vi återigen på svensk mark och vi kan på nytt konstatera att borta är bra, men hemma bäst. Vi behöver rekreation och vila varje vecka och miljöombyte kan ibland vara nästintill nödvändigt, men livet består inte bara av sådant. Nu har vi en lång och intensiv höst framför oss och det ska bli inspirerande att ta sig an den. Den inspirationen håller vi vid liv genom de andliga disciplinerna, något som är lika viktigt som söndagens rekreation och vila.

De andliga disciplinerna eller nådemedlen?
I vår tradition använder vi sällan uttrycket de andliga disciplinerna. Vi är livrädda för religiös lagiskhet, för att ställa krav och moralisera över andras liv och vill gärna göra sådant som faller oss in. Men det är lätt att på det sättet kasta ut barnet med badvattnet. Vad menar vi då med de andliga disciplinerna? Vi menar framför allt den personliga andakten (Tysta rummet), fasthållandet vid bönerna, bibelstudium, meditation och fasta. I vår tradition kallas dessa för nådemedel och de är de medel genom vilka vi umgås med Gud.

Det tar ett liv att utveckla dessa discipliner. Det har funnits tider i mitt liv då dessa ”övningar” har utgjort ett betydande ok i mitt liv, mer till skada kan synas än till nytta. Det har funnits tider då utövandet av nådemedlen gjort mig glad, men också självgod. Det har funnits tider då jag övat så oregelbundet att satan fått mig att tvivla på tron.

Att umgås med Gud
De andliga disciplinerna är inte vårt sätt att vinna frälsningen, utan vårt sätt att umgås med Gud. Gud kommer till oss när vi är inför Honom. Han beskyddar oss, vägleder eller talar till oss och fyller våra hjärtan med frid, tillförsikt och glädje. Gud ger oss kraft att stå emot världens likformighet, dess tristess och meningslösa jagande efter vind. I stället förenar Han oss med andra lärjungar bygger sin familj, kropp och armé och blåser in sin Helige Ande ibland oss. Vilken underbar Gud vi har!

Nästa blogg
Som du kanske noterat har jag fått reaktioner på tidigare bloggar, framför allt om cellernas förhållande till församlingen. Detta är jag glad för och ska försöka bevaka bloggen ofta. Inom de närmast veckorna ska jag försöka skriva ner några tankar kring cellerna och församlingen.

SEMESTER

Den sista veckan har flera kommenterat denna blogg. Jag vill därför bara medela att jag är bortrest till och med 3 september. Det är inte så att jag lagt av. Jag återkommer.

Nådens gåvor - ett utkst för cellmötet

Det var mycket relativt mycket folk i Värnamo kyrka denna söndag. Vi fick lyssna till tre texter som alla handlade om oss som kollektiv. Den här veckan kan sammanfattas under rubriken:

Nådens gåvor - våra gåvor

I den första texten, 2 Mos 19:3-8, talas om Guds folk som ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör Herren. I den andra texten, Rom 12:3-8, heter det att vi är en enda kropp, men att vi har olika gåvor att bidra med och i evangeliet, Matt 18:18-22, står bland annat att läsa att Herren Jesus är mitt ibland när oss när vi är några stycken.

Prästen i Värnamo kyrka gav oss den första punkten: Vi är gåvor till varandra. Det händer regelbundet att cellmedlemmar betraktar varandra som problem. Livet är inte utan svårigheter och ingen människa är fullkomlig, tvärtom finns det många sårade och skadade människor. Men vem är den som sätter sig till doms över andra? Är inte vår uppgift att hjälpa och vägleda varandra?

Varje cellmedlem har ett mått av tro, men riskerar att tänka för högt om sig själv eller att tänka för lågt om sig själv. Vilket av dessa två diken föredrar du? Är det rimligt att vi i förtroende hjälper varandra på den här punkten? Ta gärna en stund för att samtala om detta.

Vi har olika gåvor, skriver Paulus och ger ett antal exempel. Men alla är inte medvetna om sina gåvor och förstår inte hur de ska användas. Därför behöver vi hjälpa varandra att upptäcka vår livsuppgift. Du kan återvända till förra veckans utkast för att få hjälp med detta. Prästens andra punkt var idag att våra gåvor är till för andra! Så enkelt, så mitt i prick och så svårt. Våra samlade gåvor ska ges till dem som ännu inte har kommit till tro. Varje cell ska ha en plan för hur den gemensamt ska kunna ge nåden vidare till andra. Om vi tror på den Helige Ande, Hjälparen, alls, kan vi vara säkra på att Jesus vill visa det när vi söker svar från Honom.

Den tredje punkten i det här utkastet är att Jesus Kristus är Guds gåva till oss. Han är mitt ibland oss. Är vi medvetna om hur nära han är? Varför är Jesus mitt ibland oss? Tror du att era cellmöten är så bra att han inte vill missa dem? Eller tror du han är närvarande för att hjälpa er i hans vilja? Det finns alla skäl till att ta emot instruktionerna för fortsatt tjänst direkt från honom som är mitt ibland oss. Ge er inte förrän den plan som Herren har just för er står klar för er! Det är inte bara avgörande för cellens överlevnad, utan avgörande för hur Herren ska kunna använda er. Ni är hans kropp!

Samtalsfrågor:

Är cellen till för mig? Eller jag till för cellen? Hur du än svarar på dessa frågor följer en tredje: Hur märks det?
Vilka gåvor har den som i kväll sitter till vänster om dig? Hur tror du att denne kan tjäna?
Ta en stund i bön och samtal för att lägga upp en plan på hur era gåvor ska kunna ges vidare.
Skriv ner planen i några huvudpunkter som ni kan återvända till och när det behövs justera. Tag hjälp av oikos-listan och av er coach/zonledare.

Det är nödvändigt med goda medarbetare/förvaltare

Goda medarbetare
Vikten av goda medarbetare går inte att understryka tillräckligt mycket. Tyvärr har just lekmännen behandlats styvmoderligt inom Svenska kyrkan, inte alls att jämföra med det värde de tillmätts i frikyrkorna. Det finns historiska förklaringar till det. I början på 1900-talet, i samband med industrialiseringen, försökte Svenska kyrkan bättra på det hela. Det lyckades till dels, men efter 1950-talet kom det mest att handla om lekmännen som förtroendevalda och det hela slutade med att kyrkan skulle vara demokratisk.

Goda förvaltare
När Paulus talar om församlingen talar han ofta om att vi alla är lemmar i Kristi kropp. Petrus talar gärna om oss som levande stenar i Guds tempel. När den kristna gemenskapen växer blir dessa bilder återigen aktuella. I Värnamo församling kan vi tala om tre huvudgrupper. Vi syftar på vigningstjänsten (präster/diakoner), förtroendevalda och lekmän, fast kanske i omvänd ordning. Vi kan ytterligare dela in lekmännen i frivilliga, blivande medarbetare och medarbetare (de senare utbildade). Så ser strategin ut.

Tre böcker om min livssituation

Idag är första dagen på semestern. Skönt. Det känns som att jag behöver det nu. Då har jag påassat på att avsluta några av de böcker som blivit liggande. Den första har tagit ett halvår att läsa. Det är Owe Wikströms bok Sonjas godhet. Sonja är den goda i motstats till Raskolnikov som är den onda i Dostojekvskis roman Brott och Straff. Wikström skrev boken det år han drabbats av hjärtinfarkt och under ett år har han samlat material där han tänker på och berättar om medmänsklighet. Djupast sett är det en bok om den goda moralen. Boken ska läsas läångsamt. Låt det ta ett halvår.

Den andra boken jag läst färdigt är skriven av Anna Kåver Att leva ett liv, inte vinna ett krig - om acceptans. Denna bok tillsammans med den tredje jag kommer att avsluta i veckan och som är skriven av Åsa Nilsonne. Den heter Vem är det som bestämmer i ditt liv? - om medveten närvaro. De två hör ihop och sorterar under ämnet dialektisk beteendeterapi, en förvetenskaplig våg inom kognitiv beteendeterapi. De är präglade av buddistisk filosofi och faktum är; de är mycket läsvärda, särskilt för den som vill reflektera över sin egen livssituation. Jag anser inte att de strider mot kristen tro, eftersom det buddistiska tänkandet i hög grad är en fråga om metod, särskilt dessa båda böcker. Innehållet, som den kristna tron, får du och jag stä för själva.

Är du en medarbetare?

Vi hade en riktigt bra samling hemma hos Alf Heljemo i veckan. Vi samtalade om vad vi kommit att kalla RIA-Maria, den kurs för socialt utsatta personer som vi på initiativ från Lotta Enoksson och Mariakyrkans folk genomfört två gånger. Då hade någon sagt till deltagarna att livet i Guds rike aldrig tar slut! Deltagarna blev glada över att höra det och nu är frågan hur vi förverkligar detta. Då visade sig följande.

Man mot man
För det första behöver varje människa en handledare eller sponsor som kan utveckla en livslång gemenskap. Människor som tillsammans med andra levt i missbruk och slaveri på olika sätt behöver nya vänner, vänner som de kan lita på. Det räcker inte med gruppterapi av något slag, hon behöver personlig kärlek. Därför ska vi erbjuda dessa vänner just det de behöver, varaktig kärlek och vänskap. Men vi insåg snart att vi behöver göra det med en i taget.

Medarbetare betyder allt
För det andra insåg vi hur enormt viktiga ni är som medarbetare. Utan er stannar verksamheten.

Tyvärr finns det inte tillräckligt många för att vi ska kunna leva upp till våra höga ideal, än mindre utveckla våra verksamheter. Vi behöver många fler frivilliga, blivande medarbetare och medarbetare ibland oss. Skörden är mycken, men arbetarna få, säger Jesus och det stämmer än idag. Under den höst som nu ligger framför oss kommer vi att erbjuda en introduktionskurs och arbetsuppgifter till frivilliga.

Känner du några intresserade?
I nästa nummer av Kyrkstöten kommer alla våra frivilliga, nya människor och folk från gatan att inbjudas till en introduktionskurs Frivillighet som perspektiv. Vi vet att det finns många som vill hjälpa till, om än bara lite och på sina egna villkor. Men alla behövs! Martin Bankel ansvarar tillsammans med Kerstin B och mig för kursen

På vilket sätt medarbetar du i höst?
Vi har för närvarande ett 20-tal cellmedlemmar som medarbetare, de flesta celledare, men behöver många fler. Vår bestämda mening är att varje cellmedlem är en potential medarbetare. De 20 är dessutom ”kontrakterade” för två år och två år har gått nu. Resan till England blir för deltagarna uppmuntran och tack, fortbildning och/eller avslutning. Det är inte meningen att de ska bära för tungt. Vi behöver fylla på med fler personer.

Vi kommer också att ge en pilotkurs dör dem som vill tjäna inom diakonin och en för dem som vill tjäna inom missionen. Vi får med andra ord anledning att återkomma till detta.

c-e-l-l

Den här veckan har vi utvärderat cellernas gemenskap och det har varit mycket lärorikt. Det är ingen hemlighet att det finns celler som kämpar med sina processer. Någon cell kanske till och med säger att vi inte längre är någon cell i ordets rätta bemärkelse. Det är gott så långt därför att det betyder att de har förstått hur det är tänkt att var. Därmed är mycket vunnet.

De flesta som är med i cellerna vet att vi sammanfattar helheten med orden c-e-l-l, det vill säga cellen i centrum, evangelisation, lärjungaskap och ledarträning. När vi i veckan samtalat om detta konstaterade vi bland annat följande.

Vi har definitivt satt cellen i centrum. (Vi hoppas verkligen att alla i din cell är medvetna om detta). De flesta är också införstådda med att lärjungaskapet sker igenom handledarskapet och att vi utövar lärjungaskapet gemensamt. Det år som nu ligger framför oss ska vi koncentrera våra krafter på evangelisation och ledarträning.

Evangelisation
Det är uppenbart för de flesta att cellernas liv bygger på att nya människor kommer till tro. Det går inte bara med att gammelkristna införlivas i cellen, hur välkomna de än är. De är oftast svårast att ”hantera” eftersom många av dem tycker sig redan vara kristna. (Kanske förstår de inte vad det innebär att vandra som lärjungar). Samtidigt är det så olyckligt att vi särskilt i vår tradition inte lärt oss att hjälpa människor till tro. Det finns många till och med i våra gudstjänster som längtar efter visshet om sin frälsning (det är bland annat därför de kommer till gudstjänsterna) och vill komma vidare i sin vandring. Men det finns få som kan hjälpa dem till denna visshet. Därför ska vi redan i höst bjuda in till en kurs i evangelisation. Vi återkommer om detta men kan redan nu säga att de som ska vara med i denna pionjärkurs kommer att handplockas, utifrån Som Fisken i Vattnet och därför är det viktigt att du eller de dina i din cell anmäler intresse att delta i denna kurs till er celledare. Den kommer att äga rum på torsdagskvällar, kanske med början i oktober.

Integrera Guds Ord i ditt liv!

I förra veckobrevet berättade jag om boken The Relational Way där M. Scott Boren betonar LIVET i strukturerna. Det låg ett tag nära till att jag blev missmodig på så sätt att jag tänkte att jag betonat strukturerna på bekostnad av livet. Vilken miss i sådana fall! Nu har jag tänkt vidare och är återigen trygg. ANDENS LIV är viktigast, men om det inte finns strukturer som kan ta vara på och leda livet vidare förspills livet! Vänner gläd er över att vi börjat få ordning på strukturerna – cellen i centrum! Cellen är bärare av allt liv!

Hur integrerar vi Guds Ord?
Boren har en annan tanke som jag vill lyfta fram i detta Veckobrev och det är att undervisningen behöver vara holistisk, eller rättare sagt lärjungaskapet behöver vara holistiskt. Det betyder att undervisningen behöver vara integrerad, passa in i och komma till nytta i ditt liv. Det går inte i framtiden att du hör ett budskap på söndagen och ett annat på onsdagen, ett tredje når dig via Veckobrevet och ett fjärde utgörs av dina egna tankar och studier. Det blir helt enkelt för mycket och du kommer att ta till dig (konsumera) det som passar dig bäst. Eller i värsta fall, det som ur Herrens synvinkel passar dig sämst. Nu har vi emellertid alla möjligheter att ändra på det.

Ett budskap per vecka
Vi kan bestämma oss för att följa Evangeliebokens temata varje vecka. Som ni vet har varje vecka i Kyrkoåret sitt särskilda tema, sina tio texter och det är mycket genomtänkt. Varför inte nöja sig med det?

Det betyder att du

hör Högmässans predikan på söndagen
får ett utkast på samma tema med Veckobrevet samma kväll
får ytterligare några tankar på samma tema på onsdagens mässa
får med Veckobrevet ett utkast ni kan använda er av på cellmötet

Plötsligt är allt integrerad. Denna vecka till exempel handlar om Efterföljelsen. Saken är klar. De tio texterna finna i Psalmboken, men i grund kan du klara dig med söndagens predikan. På söndagen kommer budskapet till dig som kunskap, på onsdagen mer som social gemenskap och på cellmötet handlar det om att samtala om tillämpningen.

Du får ett budskap per vecka, - inte fyra olika. Du har dessutom möjlighet att förbereda dig i god tid eftersom Evangeliebokens tema och texter ligger fast. Att vi har tre årgångar kan vi bortse från för tillfället, temat är fortfarande detsamma. Med det här brevet får du därför en fil som sammanfattar veckans budskap och fortsättningsvis ska jag försöka hålla takten så gott det går.

Läs gärna Comiskeys blogg

I kväll samlas celledarena i Kents zon. Förra gången beklagade de att det fanns "besvärliga" personer i cellerna. Ingenting märkvärdigt med det. Celler är på riktigt. Ända besväret med dem är just det att det handlar om människors, - som sagt. Det ska bli intressant att im morgon få höra hur snacket gick.

För övrigt läser jag vidare i Scott Borens bok och har läst ungefär 4/5-delar. Den är mycket självrannsakande. Jag läser också Joels Comiskeys blogg och har skrivit några kommentareer till honom. Om du vill hittar du den på http://joelcomiskeygroup.com/blog/ Comiskey som kommer till Sverige i maj 2008 är den mest och bäst påläste inom cellkyrkorörelsen. Besök gärna hans blogg!

Det låter inte så revolutionerande i sig och är det inte heller. Om inte HERREN bygger huset arbetar vi förgäves. Kroppen utan ande är död. Bokstaven dödar, men Anden gör levande. Vi känner igen detta, men vi har också sedan vi började med celler fått erfara det på ett nytt sätt. Jag tror alla varit med om att det går trögt eller att det går i stå. Min tanke är inte att med några rader försöka analysera än mindre föreslå åtgärder, men att bidra med en teologisk reflektion och några praktiska tankar.

Cellens fyra relationer
När vi talar om cellens fyra relationer, uppåt, inåt, utåt och framåt är det viktigt att påminna om att LIVET växer i alla fyra relationerna samtidigt. Det är lätt att lura sig själv om vi till exempel förblir vid relationen uppåt och inåt. Då blir gemenskapen som egentligen inte är någon gemenskap utan snarare en flykt från vardagen, garanterat en navelskådargrupp. Vi behöver inte sådana. Här är inte platsen att tala om att nå ut eller att bestämma datum, men att säga något kort om relationen framåt.

Våga lyda Andens röst – bilda nya celler
När vi tänker på att gå framåt tänker vi risk. Vi går in på ny mark. Det här är som stödet från zonledaren eller coachen blir så viktigt. Jag fastnade att Scott Boren menar att en grupp är som mest öppen, för andra enklast att ansluta till vid två tillfällen, när den bildas och efter konfliktfasen, det vill säga när den nystartar. Vi vet alla att celler mångfaldigar sig. Boren visar på sju olika sätt:

1 Vi ombildar oss till två nya celler
2 Celledaren tillsammans med två eller tre andra bildar en ny cell. Den blivande fortsätter med det trygga gänget.
3 Den blivande celledaren berättar om sina tankar och frågar vilka som vill vara med och bild en ny cell.
4 Vilka som helst av medlemmarna bildar en ny cell.
5 Två personer från en cell och två från en annan bildar en ny, tredje cell.
6 Några från en cell går med i en annan så att den kan nystarta.
7 Några bildar en sub-grupp (typ Alpha) som sedan kan komma med i cellen eller övergå till en egen cell.

Det är möjligt att dessa tankar väcker nya frågor, men vi får väl prata med varandra då!

Vilken demokrati hör hemma i kyrkan?

För några veckor sedan skrev Christian Braw om socialdemokratisk kyrkopolitik, - ett känsligt ämne minst sagt. Braw stack ut hakan ordentligt och påstod till exempel personer som Tage Erlander, Carl Lidbom och Tage G Pettersson inte hyllade mänskliga rättigheter och mycket väl kunde tänka sig att köra över minoritetsgrupper också inom Svenska kyrkan (vilket de ju också gjort).

Braw fick svar på tal i Kyrkans Tidning (nr 25/26 07) av en professor i statvetenskap vid namn Ulf Bjereld. Denne antydde mer eller mindre att Braw var förvirrad.

Idag svarade Braw kort men om möjligt mer kärnfullt än brukligt. Han visade att det finns två sorters demokrati, den som är byggd på folksuveräniteten och den som är byggd på naturrätten. Svensk demokrati(genomförd som socialdemokratisk) bygger på folksuveräniteten. Braw har i andra sammanhang framhävt att det finns en dogm i Sverige; De flesta har rätt! Och sedan lägger han till; Problemet är bara att det inte är sant. Det slog mig att den svenska grundlagen börjar med orden: All makt utgår från folket ... Vår demokrati bygger på majoritetens vilja, inte på rätten, det vill säga mänskliga rättigheter.

Vi brottas med ett stort och allvarligt problem i kyrkan och det är att politikerna infört folksuveränitet i Svenska kyrkan. Vi borde ha en demokrati som håller sig inom ramarna det vill säga inom Kristi Kyrkas ramar. Det ser mörkt ut just nu.

Vart är vi på väg?

I fredags, lagom till att vi reste till Stockholm kom min licentiatavhandling Framväxten av en Postmoderns kyrkomodell? med Posten, vilket gladde mig mycket i synnerhet eftersom Posten försinkat den med två veckor. Avhandlingen finns på bokbordet i Värnamo kyrka men kommer senare att läggas ut på nätet.

Var befinner sig svensk kristenhet?
Det märkliga är att avhandlingen som ligger ungefär 10 år framåt i tiden med svenska mått mätt redan känns förlegad. De senaste böckerna jag läst på området heter The Relational Way skriven av Scott Boren, USA och The Forgotten Ways skriven av Michael Hirsch, Australien. De handlar mycket mer om den kristnes livsstil än om modeller. Det är genom våra liv som vi ska vinna världen. Jag ber till Gud att det inte ska behöva ta 20 år innan vi svenskar nått dit.

När jag läser i synnerhet svensk kristen massmedia ser jag hur grundläggande frågor om Gud i allmänhet, Treenigheten i synnerhet, kyrkofädernas dogmbildning och liknande frågor kommer upp till ytan. Kanske är det ett gott tecken. Vidare ser jag i DAGEN en kritisk artikel om lovsång och TV rapporterar om hur Svenska kyrkan köper ut sina präster för att slippa dem. Det som skrämmer mig något är att jag tror mig veta att få lekmän har möjlighet att hantera dessa frågor. De har helt enkelt inte tillräckligt med kunskaper i teologi.

Viktigast av allt
De teologiska insikterna är helt avgörande när vi ska pröva det som sker i vår värld. När vi blivit kristna behöver vi fördjupa våra insikter i varför just de 27 böckerna ingår i Nya Testamentet. Varför är de mer heliga än andra böcker från samma tid? Vi behöver förstå att läran om Treenigheten, om synden eller om sakramenten finns i apostlarnas undervisning och inte är ett påhitt av kyrkofäderna. Vi behöver vänja oss vid de karismatiska gåvornas förhållande till det skrivna Ordet med mera. Men hur många hanterar detta på ett rimligt sätt?

Nästa cellmöte
Hur ser dina cellmedlemmar på sig själva? I vilken utsträckning vill de följa Jesus? Hur ser de på sin framtid? Vart befinner de sig om ett år? Vilket pris är de beredda att betala för det? Ta gärna upp dessa frågor i nästa cellmöte.

I Jesus / Kari och Håkan

Är det väckelse på gång?

Jag kommer från en härlig mässa. Fullsatt i kapellet och varje gång jag ser så mycket folk på en vanlig vardagsmässa (det vill säga 30 personer) undrar jag om väckelsen är nära. Vi får lämna det i Guds händer. Det är väl ändå Hans yttersta vilja.

Väl hemkommen hör jag att Bajen leder med 3 - 0 mot Göteborg. Vilken kväll! I skrivande stund är det visserligen 3 - 1, men i alla fall. Hoppas Bajen håller i det här nu. Man kan aldrig vara säker när det gäller Bajen.

Idag fick vi också ett sms frånClaes och Elisabet. De har kommit fram till bröllopsresans mål i Mexico. Skönt. Hoppas de får två riktigt bra veckor.

Fantastiskt lyckat bröllop

Det blev en fantastisk dag, dagen då Claes och Elisabet gifte sig. Vigseln ägde rum i Hylletofta kyrka, Sävsjö kommun. Claes kommer därifrån och hans föräldrar bor där. Den lilla kyrkan var i det närmaste fullsatt och Elisabet hade en helt fantastisk klänning som jag inte plumpt ska försöka beskriva. Claes och Elisabet har vuxit samman på ett fint sätt och med Guds välsignelse kommer det att gå bra för dem. Kari och jag skattar oss lyckliga över att alla tre barnen nu är lyckligt gifta.

Efteråt var det bröllopsfest på Ljunga Park, norra Europas största träbyggnad. Den är nyrenoverad och innehåller bland annat en riktigt bra festlokal. Elisabets vänner från kockskolan hade fått låna köket och bjöd på en fantastisk middag med utvald och utsökta viner till. Elisabet var helnöjd med deras insats.

I morgon reser de på bröllopsresa till Mexico.

Nya vägar

Nu är det dagen för vigseln och förberedelserna är i full gång. Victor och Karin kom i går kväll och senare under dagen anländer den ene efter den andre.

Jag fick tillfälle att stämma utvecklingen på cellkyrkofronten med Victor igår. Jag håller på med Scott Borens senaste bok The Relational Way och den lyfter fram vikten av lärjungaskap i cellen. Det verkar som att betoningen nu ligger på det andliga livet, det vill säga vinet snarare än vinläglarna. Mikaels Hirsch från Australien saluför liknande tankar i sin nyutkomna bok The Forgotten Ways. Jag tror att dessa nygamla tankar är ett resultat av församlainens omstrukturering. Det blir meningslöst att tala om det andliga livet om det inte finns strukturer för det. Spännande, men samtidigt blir vi i Sverige ytterliggare 10 år efter. Vi har ju knappt ens börjat med omstruktureringen. Nåja, kanske kan vi ta in ett antal år om vi håller oss uppdaterade. Victor och jag har många idéer men de går inte att genomföra eftersom allt måste ske i Andens tid, när folket tar emot omstruktureringen som en gåva. Kanske den dagen kommer.

Oj, vad mycket folk vi träffat genom åren

Nu drar det ihop sig till bröllop. Kari och jag ska iväg och storhandla. Skönt att vara ledig några dagar nu när gästerna är på väg. Igår kom Elisabets vänner från Tjeckien. Imrogon kommer vänner frånCharles och Joyce Sibthorpe från England. Det var länge sedan vi träffade dem. Tänk vad många vänner vi har för övrigt som vi sällan träffar, eller kanske människor vi mött genom åren. Jacob och hans familj är på Torp konferensen och de träffar folk från Hjälmserydstiden. Själv har jag börjat fått en del kallelse till Finland, men även i Sverige. Tänk om det en dag kunde bli en genomgripande väckelse med alla oss som vill vara Jesu lärjungar. Det behövs i vårt land. Vi får fortsätta arbeta på gemenskapen inom Kristi Kropp så ska vi fpå se hur församlingen lever upp igen.

I kväll blir det ledigt!

Dagen går mot sitt slut. Det har varit fullt upp. Dagen började med att jag försenad gjorde färdigt budgeten för 2008 och fortsattse sedan med en begravning kl 10. Det är sådant som hör till en prästs arbetsuppgifter. Det blir ungefär 35 begravningar per år. Vi är fem präster i Värnamo.

Efter Tidebönen och en arbetslunch har jag så suttit med administration hela eftermiddagen. Min tanke var att studera Apostlagärningara inför Bibelförklaringen i Värnamo kyrka i morgon. Jag får göra det i morgon i stället. Har du sett www.bibelforklaring.nu Kanske kunde det vara värt ett besök?

I kväll blir det ledigt!

Veckobrevet 25/07

Jag Är med er
Idag har vi varit på Högmässa med dop i Johanneskyrkan. Det var Håkan och Evas andra dotter Lovisa som kristnades och kallades att bli en Jesu Kristi lärjunge. Den gammaltestamentliga texten talade om att vi är ett folk helgat åt Herren och det är just vad som sker i dopet. Vi avskiljs, helgas åt Herren. Men det allra bästa är att Han själv lovar att vara med oss ”alla dagar till tidens slut”. Utan Herrens bistånd skulle det inte vara lätt att vara en kristen.

Några nya principer gör att det nu bildas en (permanent) ledargrupp
I Kent och Lottas zon (fem celler) har några nya principer sjösatts. De fem celledarna kommer till dem varannan vecka (jämna veckor) framför allt för uppbyggelse. Kari, Kerstin B och jag träffar i vår tur Kent och Lotta varannan vecka (udda veckor), också för uppbyggelse. På det här sättet tror vi att vi mer regelbundet och bättre kan följa processerna i de fem cellerna. Våra samlingar blir också en plats för fortbildning direkt relaterad till skeendet i cellerna. En annan princip är att vem som helst av oss alla eller några av oss tillsammans kan bilda nya celler när vi finner det lämpligt. Vi kommer att göra på detta sätt under en 14-veckors period för att sedan utvärdera det hela.

Ingen ledarsamling i Församlingshemmet nu på torsdag!
En annan följd blir att behovet av celledarsamlingar i sin nuvarande form försvinner. Jag vet att det nyligen varit en samling i Maria-zonen och vi kan därför ställa in kommande torsdag. Om försöket med Kent och Lotta slår väl ut kommer vi att bygga ut systemet med de nya principerna till hösten.

Gud ensam ger växten
När vi nu levt celliv under ett antal år har vi alla fått se fördelarna och fascinerats av möjligheterna, men också svårigheterna. En av svårigheterna uppstår när vi tar på oss bördan att få antalet medlemmar att växa. Jesus ber oss att se på liljorna på marken och hur de växer, Matt 6:28 och Paulus säger bestämt att det är Gud som ger växten 1 Kor 3:6. Läs gärna de båda bibelställena i nästa cellmöte och fråga er: Be medlemmarna att förklara vad som menas. Skriv upp deras förklaringar på ett papper. Vilka uppgifter är våra? Vad kan vi göra? Vilken betydelse har det? Är livet uppåt, inåt, utåt eller framåt viktigast?

Alla celledare behöver stöd

Sedan en tid tillbaka har en av zonerna (fem celler) infört några nya principer. Zonledaren träffar de fem celledarna varannan vecka (jämna veckor) och mig varannan vecka (udda veckor). Vi ska köra det på prov fram till september. Men det har redan fått sådana positiva följder att allt talar för att vi kommer att fortsätta så.

Med anledning av detta har jag idag läst Comiskeys bok How to Be a Great Cell Group Coach. Den är riktigt bra, upplysande och fylld med goda idéer. Boken rekommenderas varmt. Kanske skulle vi översätta den till svenska?

Det stundar bröllop i familjen

Jag vet inte om det hör till att man bloggar varje dag, men jag ska åtminstone till en början försöka göra det varje dag. Så får vi se vad nytta det är med det. Jag känner inget större behov av att skriva av mig även om det är mycket just nu. På midsommardagen gifter sig vårt sista barn, Elisabeth med Claes. Det kommer nog att bli känslosamt, men i positiv mening. Hon har funnit en man som kommer att stötta henne i vått och torrt vad jag kan förstå.

Jag tror det får räcka för idag, även om jag skulle kunna skriva om tusen saker just nu. Men förhoppningsvis har vi många dagar framför oss, - om Gud vill.

Leve bloggen!

Nu har jag gått igenom de tidigare kommentarerna OCH kommenterat dem. Riktigt kul det här. Jag trodde inte det gick att ordväxla så smidigt. Jag uppskattar särskilt att man tvingas vara kort och rakt på sak. Leve bloggen!

I måndags, tisdags och onsdags var anställda från Värnamo på Stiftsmötet i Växjö. Det var ett digert program med många talare av skiftande kvalité. Tisdagens Festhögmässa var en av höjdpunkterna. Biskopen predikade över Jesu ord: ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar.” Det som talade mest till några av oss var att han särskilt underströk att missionsbefallningen är given till församlingen, inte till någon eller några av oss. Vi är alla insatta i missionens ärende.

Så talar en Landshövding
En annan höjdpunkt nåddes när Biskopen satt i panelsamtal med bland andra landshövdingen Mats Svegfors. Biskopen hade börjat tala redan på torget under rubriken ”Lyft blicken”, en rubrik som skulle hjälpa oss att se visionen och inte bara krisen. I panelsamtalet höll Svegfors inte med om att kyrkan befann sig i någon kris. ”Gud finns”, sa han och avlutade med att citera från panelsamtalet på Förklaringsberget där Jesus säger: ”De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus”, Matt 17:8. Så talar en Landshövding.

Utställningen
Vi fick aldrig någon plats i kongresshallen för vår utställning. Men det fanns fem (!) partytält på torget och vi fick en plats i ett av dem, - inne i hörnet. Tyvärr var det inte många som säg den i det myckna programutbudet, men jag är ändå glad att vi fick vara med. Särskilt glad är jag för att vi har utställningen och vi ska bygga ut den och fortsätta använda den på andra platser.

Missio Dei, 1 september
Nästa utställning blir på en temadag i Gamla Hjälmseryd till vilken ni alla inbjuds. Där har jag även inbjudits att hålla ett seminarium med anledning av min avhandling och av rörelsen här i Värnamo. Seminariet har rubriken Kyrkans gräsrotsrörelse.

Bibelskola XP
Bibelskolan är ett-årig och består av hälften teori och hälften praktik. Det är OAS-rörelsen som tillsammans med ett antal församlingar anordnar den. I år har de flyttat till förnämliga lokaler och om du vet någon ungdom som har glädje av en Bibelskola så berätta om Bibelskola XP. Vi önskar att vi så småningom kunde få något liknande till Värnamo.

Nu kör vi igen

Idag har jag tagit tag i denna blogg på nytt. Jag trodde den var ointressant eftersom ingen kommenterade och tyckte inte det fanns anlednning att fortsätta. Dessutom trodde jag inte det gick att kommentera utan att vara medlem på något sätt. Allt detta var fel. Nu har jag upptäckt att det finns en hel del kommentarer och jag ska kommentera dem något senare.

Alltså: Nu kör vi gen!

En intensiv helg

Det har varit en intensiv helg. På lördagen hade jag först en begravning, sedan två dop och på kvällen var jag med konfirmanderna i Jönköping. Vi lyssnade på Via Mystica. De stod för musiken i denna Rock-mässa, ledd av nye biskop Sven Thidevall. Mina konfirmander lämnade dock gudstjänsten just innan kommunionen. De tyckte inte om musiken ...

På söndagen ledde jag Högmässa, hade konfirmander, gjorde ett akut hembesök och ett senare planerat dito. På kvällen jobbade jag en stund med utställningen vi ska ha i Kalmar 4-6 juni. Den ser bra ut så här långt. Väl hemma skrev jag veckobrevet. Någon frågade: Vad gör en präst egentligen? Förutom går till kyrkan. Jag orkade inte svara.

Nu ska jag till tandläkaren.

Vilken vecka!

Så är jag hemma igen. Det har varit en intensiv vecka. Men fylld med inspiration. Middagen i gårkväll hemma hos Hans Sundberg blev en god kväll. Övriga gäster var bland andra biskop Anders Aborelius, EFS missionsföreståndare Anders Sjöberg och lovsångaren Michael Finn. Om jag läste denna blogg skulle jag undra om de sagt något avslöjande. Kvällen var ett resultat av gemenskapen i Sveriges kristna råd, men middagen hemma hos Hans var privat och samtalet därefter.

Jag känner mig glad efter denna utflykt. Delvis beror det på att Värnamo ganska snart känns lite trång. Jag vet inte om jag är orolig eller ambitiös. Jag känner mig inte så, men jag trivs väldigt bra när det blir lite störres sammanhang.

Nu ser Hans och jag än mer fram emot konferensen i Buråskyrkan, Göteborg 20-22 april. Om du har möjlighet att komma med så gör det.

Stockholm nästa

Ska alldeles strax åka till Stockholm, närmare bestämt Sollentuna och Hans Sundberg. Jag är bjuden på middag tillsammans med några prominenta personer och ser naturligtvis fram emot detta. På tågresan ska jag repetera Benjamin Tonnas bok A Gospel for the Cities. Jag tror jag kan ha glädje av den när vi fortsätter att utveckla hur vi i Värnamo ska kunna utveckla eller ska vi säga påbörja arbetet med vårt missionuppdrag. Det är mycket just nu.

Corvita nästa!

Det var ett fantastiskt bra möte i Malmö häromdagen. I all korthet betyder det att cellkyrkan.nu kommer att ge ut ett antal böcker under de kommande åren. Det har som ni kanske känner till inte publicerats någonting på svenska i ämnet, - talande nog. Många etablerade församlingar och samfund upplever hellre hot än möjligheter. Jag kan förstå dem, eftersom de gamala systemen krackelerear och knappast kommer att bestå. Hjälp oss gärna att sprida konceptet Den cellstrukturerade församlingen! Redan nu mår de som vill vara lärjungar bra ava att vara medlemmar i en cell och det kommer sannolikt att öka i betydelse i dagara som kommer.

Den första boken som jag hoppas kommer redan i maj detta vår är The 2nd Reformation av Bill BEckham. Vad blir det på svenska? Den andra Reformationen?!

Malmö på dagen - Kyrkorådet på kvällen

I veckan som gick köpte jag biljetterna till Tirana, Albanien. Värnamo församling kommer att ansluta sig till en mission där och vi är sex som reser på Långfredagen för att fira Påsk med den nya församlingen.

I morgon måndag åker jag till Malmö för att förhandla med Corvita, Sveriges nya stora distributör av kristna böcker. Jag hoppas mycket på dessa förhandlingar och något ska jag nog kunna rapportera redan i morgon eller på tisdag. Förmodligen på tisdag eftersom vi har Kyrkorådet på kvällen.

Nu har jag läst färdigt

Nu har jag läst ut Comiskeys bok G-12.3. Jag måste erkänna att den har tagit tag i mig. Jag är tillräckligt införstådd med cellstrukturern för att inse fördelarna med G.12.3. I korthet kan jag säga att The Group of Twelwe består av 12 stycken celledare. Comiskeys tes är att det är lättare att förverkliga att tre celledare bildar en grupp tillsammans med sin ursprunglige celledare. Gruppen består av fyra celledare varav den förste är "zonledare". Det betyder bland annat att varje celledare "ska" bilda tre celler för att sedan bli zonledare. Även som zonledare fortsätter denne att bilda nya celler. Varje celledare är med andra ord med i två grupper, sin cell och sin grupp. Det har må¨nga fördelar.

Nya böcker, - nya tankar

Håller på med Joel Comiskeys bok From 12 to 3. Den innehåller inga revolutionerande nyheter för mig, men tydliggör principerna bakom cellstrukturen. Märkligt att de ska behöva falla på på plats gång efter annan.

Vilka kan vara med i en cell?

Detta är ett utdrag ur Veckobrevet 10/07

"Nu har vi blivande zonledare besökt ytterligare tre par celledare, plus att Kent och jag varit på ett cellmöte och Kari och jag på ett annat. Det har med andra ord varit fullt upp. Det har också varit mycket lärorikt. Varje cell har samma DNA, Jesus. Det är cellmedlemmarnas tro på Honom som förenar dem. Vår gemenskap har vi i Honom. Cellmedlemmarna kan vara fäder och mödrar i tron eller småbarn, de kan ha olika utbildningar och inkomster och ändå var med i samma cell. Sammansättningen av människor i en cell kan verka helt osannolik, men om var och en vill komma till och sätta sin förtröstan till Jesus förenas dem i tron. "

Vill du veta mer om Veckobrevet kan du kontakta mig, så ordnar vi det.

Uppdaterad och på banan igen

Jaha, då ska väl allt fungera nu då. Jag måste bara bestämma mig om jag ska hålla mig till Cellkyrkan. Jag är lite frestad att skriva fritt ur hjärtat. Det händer ganska mycket och i det som sker finns kyrkopolitik, personliga reflektioner och så vidare. Det låter mer spännande. Mitt problem är väl detsamma som Carl Bildt. Det går inte att skilja mellan präst och privat. Jag få tänka på det. Kanske går det att upprättahålla någon sort moralisk grän.

Fritt fram för det fria ordet

Det var länge sedan jag använde denna blogg. Men idag har jag fått dubbla inspirationern. För det första vill Blogger uppdatera alltihop och det nappade jag på. FFör det andra har det varit ett riktigt hallå om Carl Bildts blogg, vilket verkar inspirerande på mig. Fritt fram för det fria ordet!