söndag, juli 08, 2007

Det låter inte så revolutionerande i sig och är det inte heller. Om inte HERREN bygger huset arbetar vi förgäves. Kroppen utan ande är död. Bokstaven dödar, men Anden gör levande. Vi känner igen detta, men vi har också sedan vi började med celler fått erfara det på ett nytt sätt. Jag tror alla varit med om att det går trögt eller att det går i stå. Min tanke är inte att med några rader försöka analysera än mindre föreslå åtgärder, men att bidra med en teologisk reflektion och några praktiska tankar.

Cellens fyra relationer
När vi talar om cellens fyra relationer, uppåt, inåt, utåt och framåt är det viktigt att påminna om att LIVET växer i alla fyra relationerna samtidigt. Det är lätt att lura sig själv om vi till exempel förblir vid relationen uppåt och inåt. Då blir gemenskapen som egentligen inte är någon gemenskap utan snarare en flykt från vardagen, garanterat en navelskådargrupp. Vi behöver inte sådana. Här är inte platsen att tala om att nå ut eller att bestämma datum, men att säga något kort om relationen framåt.

Våga lyda Andens röst – bilda nya celler
När vi tänker på att gå framåt tänker vi risk. Vi går in på ny mark. Det här är som stödet från zonledaren eller coachen blir så viktigt. Jag fastnade att Scott Boren menar att en grupp är som mest öppen, för andra enklast att ansluta till vid två tillfällen, när den bildas och efter konfliktfasen, det vill säga när den nystartar. Vi vet alla att celler mångfaldigar sig. Boren visar på sju olika sätt:

1 Vi ombildar oss till två nya celler
2 Celledaren tillsammans med två eller tre andra bildar en ny cell. Den blivande fortsätter med det trygga gänget.
3 Den blivande celledaren berättar om sina tankar och frågar vilka som vill vara med och bild en ny cell.
4 Vilka som helst av medlemmarna bildar en ny cell.
5 Två personer från en cell och två från en annan bildar en ny, tredje cell.
6 Några från en cell går med i en annan så att den kan nystarta.
7 Några bildar en sub-grupp (typ Alpha) som sedan kan komma med i cellen eller övergå till en egen cell.

Det är möjligt att dessa tankar väcker nya frågor, men vi får väl prata med varandra då!

Inga kommentarer: