För några veckor sedan skrev Christian Braw om socialdemokratisk kyrkopolitik, - ett känsligt ämne minst sagt. Braw stack ut hakan ordentligt och påstod till exempel personer som Tage Erlander, Carl Lidbom och Tage G Pettersson inte hyllade mänskliga rättigheter och mycket väl kunde tänka sig att köra över minoritetsgrupper också inom Svenska kyrkan (vilket de ju också gjort).
Braw fick svar på tal i Kyrkans Tidning (nr 25/26 07) av en professor i statvetenskap vid namn Ulf Bjereld. Denne antydde mer eller mindre att Braw var förvirrad.
Idag svarade Braw kort men om möjligt mer kärnfullt än brukligt. Han visade att det finns två sorters demokrati, den som är byggd på folksuveräniteten och den som är byggd på naturrätten. Svensk demokrati(genomförd som socialdemokratisk) bygger på folksuveräniteten. Braw har i andra sammanhang framhävt att det finns en dogm i Sverige; De flesta har rätt! Och sedan lägger han till; Problemet är bara att det inte är sant. Det slog mig att den svenska grundlagen börjar med orden: All makt utgår från folket ... Vår demokrati bygger på majoritetens vilja, inte på rätten, det vill säga mänskliga rättigheter.
Vi brottas med ett stort och allvarligt problem i kyrkan och det är att politikerna infört folksuveränitet i Svenska kyrkan. Vi borde ha en demokrati som håller sig inom ramarna det vill säga inom Kristi Kyrkas ramar. Det ser mörkt ut just nu.
1 kommentar:
Ja, folkmakt i kyrkan för med sig risker. Så länge alla vill följa Jesus är det kanske inte så farligt. Men så fort kyrkan blir politiserad och består av medlemmar som inte är troende, så uppstår problem. Om människor som saknar respekt för Kyrkans Herre skall bestämma, ja då kan det bara bli fel. Jag påtalade detta för en domprost i Växjö vid ett tillfälle, men han blev mycket upprörd över mitt resonemang. Majoriteten hade alltid rätt enligt hans mening.
Skicka en kommentar