söndag, november 11, 2007

Hur radikal kan man vara?

Under de senaste veckorna har jag varit ute och läst ett antal bloggar, medvetet har jag sökt sådana som handlar om radikalitet och reformation. Då får jag bekräftat att religionern som institution är på väg ut men att religiositeten ökar dramatiskt. Det stannar inte vid ett illa dolt förakt för kyrkor och samfund som ersätts av tomtar och troll, utan det ersätts av någon sorts lös nykristendom. Inga problem så långt. Men ny kristendomen (som är gammal och i den meningen radikal) kastar allt som oftast ut barnet med badvattnet.

Jonas senaste blogg handlar om att betrakta den kyrkliga hierarkin som människopåfund. Det finns bara EN ledare och det är Jesus. Har ni hört det förut? Tidigare har olika kristna bloggare tagit avstånd från äktenskapets ordning och från traditionen med stort T. Jag har läst med delad förtjusning. Det beror förmodligen på att de radikala bloggarna är idealistiska. De talar rätt, men lever i en annan värld och försöker redan här förverkliga den.

Många av dem kallar sig inte kristna, utan använder andra beteckningar som till exempel messianer. Jag tror det är för att de vill ha ett bekvämt avstånd från den institution vi andra får dras med.

8 kommentarer:

Anonym sa...

vad har han för adress?

Anonym sa...

jag tycker att de gör det lätt för sig. det är ett större ansvar och en smalare väg att dras med instutitionen än att kasta ut den.

blir alltid tveksam till dem...

Anonym sa...

Jag uppskattar att du försöker ta reda på vad det hela handlar om o vill samtidigt peppa dig att inte dra förhastade slutsatser. Som du förstår håller jag inte med dig:

-Varför är jag idealistisk? Själv tycker jag att en radikal-reformatorisk hållning ser nyktrare och mer realistiskt på tillvaron än kristendomsförsvararna. Förklara gärna? Om man strävar efter förbättring och förändring, är det då "idealism"? Om man vågar se problemen även i strukturerna, på vilket sätt är det idealistiskt? Var det inte många som anklagade dig för "idealism" när du började med cellgrupper?

-Det finns inget enkelt i att satsa på en radikal reformation, varken historiskt eller idag. För mig är det en obegriplig anklagelse att vi skulle satsa på en enklare eller mer bekväm väg. Tro mig, det hade funnits mycket enklare vägar för mig att gå.

-Vill du placera in dessa diskussioner i ett bredare sammanhang, så kanske det hela kan ses som en del av det som i den anglo-saxiska världen ofta kallas "emerging/emergent church" eller "emerging conversation".
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188

Anonym sa...

tack för adressen. nu har jag kollat din blogg också

Håkan Sunnliden sa...

Det är inget fel att vara idealistisk. Jag menade verkligen inte det, men samtidigt inser jag att det ligger något orealistiskt i idealismen. Åtminstone fram tills dess att Jesus kommer tillbaka. Guds rike är inte av denna världen, men vi är kallade att leva i denna världen.

Gud hjälper oss att hantera livet på jorden genom sina ordningar trots att de är förgiftade och trots att de missbrukas. Men de är fortfarrnade av Guds vilja. I den tillkommande världen behövs inte dessa. Men här behövs de och ska de följas. Att inte inse detta menar jag är idealistiskt, världsfrånvänt och orealistiskt. Det är inte tänkt att vi ska leva så.

Det är klart att det är svårt att leva så å ena sidan. Men å andra sidan kan det tjäna flykten. Om vi inte vet hur vi ska vända oss kan det ena diket vara lika bra som det andra.

Jonas, jag försöker bara förstå och förklara hur jag menar. Jag är inte ute efter dig utan uppskattar ärligt vårt samtal. Det har redan gett mig mycket. Jag förstår också att varje människa har sin begränsade förståelse - också jag.

Men jag argumenterar som om det fanns rätt och fel, en gudomlig uppenbarelse att rätta sig efter.

När de nu växer fram nya kyrkor OCH teologiska sätt att tänka hoppas jag att de inte ska spreta så mycket i vårt land att det blir omöjligt att känna igen Guds rike. Men säker är jag inte.

Anonym sa...

Håkan. Jag förstår att du inte vill sätta dit mig, det tycker jag märks. Egentligen är mitt enda anspråk att
1) Jesus är det bästa och tydligaste uttrycket för Guds vilja, vision och rike (mkt bättre än dom fallna skapelseordningarna, även om dom också har sin plats, som du påpekar) och
2) Att det är möjligt för människor, genom Andens kraft, att följa Jesus och att anpassa sina liv efter hans undervisning och inte efter "världen"

Håller du med om detta? Om det är orealistiskt att församlingen ska följa Jesus och vara salt och ljus i världen och en försmak av Guds kommande rike, då har jag svårt att se någon direkt anledning att vara kristen.
/Jonas

bagiskommuniteten sa...

Vi som unga radikal- reformatoriska el anabaptister vill inte tro att våra andliga fäder baptisterna spillde sitt blod förgäves... Vägen är inte att under ekumenisk flagg böja sig under Rom eller sätta lit till kyrkliga strukturer/sakrament. Vägen heter Jesus och handlar om radikal efterföljelse i vardagen där vi i kärlek möter människors behov. Idealister? Nej, men ivriga efter att få se Guds rike konkret i livet. Självkritiskt måste vi fråga oss som kristna; vad är egentligen frukten av kyrkans existens i Sverige idag? Tjänar vi Gud eller Mammon? Låter vi Anden leda våra gemenskaper eller har religionen blivit vår Gud?

respekt

David

Sjur Jansen sa...

Håkan

Jeg er for ikke-hierarkiske hussamlinger. Jeg har tre spørsmål:
1) Hvilke strukturer er du tilhenger av?
2) Hva skal strukturene oppnå?
3) Hva slags strukturer er det i cellemiljøet du tilhører?