Det var mycket relativt mycket folk i Värnamo kyrka denna söndag. Vi fick lyssna till tre texter som alla handlade om oss som kollektiv. Den här veckan kan sammanfattas under rubriken:
Nådens gåvor - våra gåvor
I den första texten, 2 Mos 19:3-8, talas om Guds folk som ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör Herren. I den andra texten, Rom 12:3-8, heter det att vi är en enda kropp, men att vi har olika gåvor att bidra med och i evangeliet, Matt 18:18-22, står bland annat att läsa att Herren Jesus är mitt ibland när oss när vi är några stycken.
Prästen i Värnamo kyrka gav oss den första punkten: Vi är gåvor till varandra. Det händer regelbundet att cellmedlemmar betraktar varandra som problem. Livet är inte utan svårigheter och ingen människa är fullkomlig, tvärtom finns det många sårade och skadade människor. Men vem är den som sätter sig till doms över andra? Är inte vår uppgift att hjälpa och vägleda varandra?
Varje cellmedlem har ett mått av tro, men riskerar att tänka för högt om sig själv eller att tänka för lågt om sig själv. Vilket av dessa två diken föredrar du? Är det rimligt att vi i förtroende hjälper varandra på den här punkten? Ta gärna en stund för att samtala om detta.
Vi har olika gåvor, skriver Paulus och ger ett antal exempel. Men alla är inte medvetna om sina gåvor och förstår inte hur de ska användas. Därför behöver vi hjälpa varandra att upptäcka vår livsuppgift. Du kan återvända till förra veckans utkast för att få hjälp med detta. Prästens andra punkt var idag att våra gåvor är till för andra! Så enkelt, så mitt i prick och så svårt. Våra samlade gåvor ska ges till dem som ännu inte har kommit till tro. Varje cell ska ha en plan för hur den gemensamt ska kunna ge nåden vidare till andra. Om vi tror på den Helige Ande, Hjälparen, alls, kan vi vara säkra på att Jesus vill visa det när vi söker svar från Honom.
Den tredje punkten i det här utkastet är att Jesus Kristus är Guds gåva till oss. Han är mitt ibland oss. Är vi medvetna om hur nära han är? Varför är Jesus mitt ibland oss? Tror du att era cellmöten är så bra att han inte vill missa dem? Eller tror du han är närvarande för att hjälpa er i hans vilja? Det finns alla skäl till att ta emot instruktionerna för fortsatt tjänst direkt från honom som är mitt ibland oss. Ge er inte förrän den plan som Herren har just för er står klar för er! Det är inte bara avgörande för cellens överlevnad, utan avgörande för hur Herren ska kunna använda er. Ni är hans kropp!
Samtalsfrågor:
Är cellen till för mig? Eller jag till för cellen? Hur du än svarar på dessa frågor följer en tredje: Hur märks det?
Vilka gåvor har den som i kväll sitter till vänster om dig? Hur tror du att denne kan tjäna?
Ta en stund i bön och samtal för att lägga upp en plan på hur era gåvor ska kunna ges vidare.
Skriv ner planen i några huvudpunkter som ni kan återvända till och när det behövs justera. Tag hjälp av oikos-listan och av er coach/zonledare.
2 kommentarer:
Visst är vi otroligt dåliga här i norr att vara till för någon annan än oss själva. Det är nog vårt största problem skulle jag vilja påstå. Vi finns för oss själva och vi tar det vi vill ha när vi vill av den vi vill. Sjukt.
Titta just in på Joel Comiskeys blogg. Usch vilka långa inlägg. Orkade inte igenom ett enda.
Skicka en kommentar