Goda medarbetare
Vikten av goda medarbetare går inte att understryka tillräckligt mycket. Tyvärr har just lekmännen behandlats styvmoderligt inom Svenska kyrkan, inte alls att jämföra med det värde de tillmätts i frikyrkorna. Det finns historiska förklaringar till det. I början på 1900-talet, i samband med industrialiseringen, försökte Svenska kyrkan bättra på det hela. Det lyckades till dels, men efter 1950-talet kom det mest att handla om lekmännen som förtroendevalda och det hela slutade med att kyrkan skulle vara demokratisk.
Goda förvaltare
När Paulus talar om församlingen talar han ofta om att vi alla är lemmar i Kristi kropp. Petrus talar gärna om oss som levande stenar i Guds tempel. När den kristna gemenskapen växer blir dessa bilder återigen aktuella. I Värnamo församling kan vi tala om tre huvudgrupper. Vi syftar på vigningstjänsten (präster/diakoner), förtroendevalda och lekmän, fast kanske i omvänd ordning. Vi kan ytterligare dela in lekmännen i frivilliga, blivande medarbetare och medarbetare (de senare utbildade). Så ser strategin ut.
15 kommentarer:
Hej, jag får upplevelsen av att ni i värnamo applicerar den struktur som Svenska kyrkan står för genom cellgrupper. Tex präster i vigd tjänst som utför det som apostlarna gjorde i urkyrkan. Eller just gudstjänstens nattvard och mässa som en förlägning av det apostlarna gjorde osv. osv.
Går det att "få struktur" i en cellkyrka utan de vidga ämbetena ohc utan den struktur som Svenska kyrkan står för?
Den cellstrukturerade församlingen finns inom alla kyrkor och samfund (och för all del även utanför). Det viktiga ur cellperspektivet är att cellen får vara i centrum. Sedan arbetar vi från två håll, underifrån och ovanifrån. Det kan se olika ut i olika sammanhang.
Personligen tycker jag ändå att det blir mer "kyrka" genom att använda Svenska kyrkans struktur men fylla den med celler.
Vem döper, viger osv. om strukturen finns i ett annat sammanhang?
Jag tycker att ditt arbete med celler i Värnamo visar att man kan införa nya strukturer i gamla församlingar. Tidigare hade jag intrycket att ni som arbetade för cellkyrkan menade att det behövdes nya vinsäckar för en förnyelse. Bjarne Skog verkar mena så än. Men jag undrar hur bibelordet om vinsäckarna skall förstås egentligen. Det handlar väl inte om olika kristna förnyelserörelser, utan om Jesus i förhållande till det judiska templet.
På ett sätt är det väl i allra högsta grad en ny vinsäck. det finns ett liv i församlingen som du inte hittar någon annanstans i landet.
Så vitt jag vet är det bara Jesus som kan avgöra vad som är liv. Jag kan inte få Värnamo församling till en ny vinsäck eftersom jag antar att församlingen har funnits i flera hundra år. Jag tror inte Jeus syftade på kristna förnyelserörelser med det han sa. Självklart måste även gamla församlingar kunna förnyas. Ibland tolkas skriften så att det skall passa det egna syftet att bilda nytt.
Njae... På frukten känner man trädet. Givetvis kan vi avgöra om det är liv eller inte. Om det finns sunda kristna som lever sitt liv med fokus på Jesus så känner jag mig ändå rätt säker på att kalla det "liv".
Enligt ditt sätt att resonera så måste det alltså uppkomma en struktur som aldrig någonsin i världshistorien har funnits innan och är det så - ja, då väntar jag med spänning på svaret.
Jag har väl mött alldeles för många kristna som tror sig kunna avgöra andligt tillstånd utan att ha Guds Ord som riktmärke. De går bara och känner efter och drar sedan en slutsats. Därav min tvekan. Men visst kan man som kristen avgöra om en församling följer Guds ord etc. Däremot är det bara Jesus som vet exakt hur det är i hjärtat.
Min poäng var att verkligheten, bland annat i Värnamo, men också från andra gamla församlingar, visar att även dessa äldre församlingar, kan förnyas. Man behöver inte alltid bryta sig ur och bilda nya församlingar för att få uppleva en förnyelse. Vissa tolkar Jesu ord som att det behövs nya församlingar för förnyelse. det tror jag är en feltolkning.
Jag håller med dig helt och fullt. Vad tror du det är som skiljer en församling från en "församling"?
och det härliga är ju ändå att det i grund och botten handlar om mitt hjärta vänt mot Jesus eller inte och inte i första hand om församlingar hit och dit - det är liksom sekundärt och lite religionstekniskt på något sätt.
Kul med lite kommentarer.
Jag skulle vilja säga att Svenska kyrkan går in i cellstrukturen, precis som vilket annat samfund som helst kan göra det.
Men vad gör man om man inte finns i en struktur?
Riktigt bra fråga - och svår - men alla människor befinner sig i en struktur. Det gäller att finna sig till rätta just där man är, sedan kan strukturen förändras och växa till, bli mer och mer cellstrukturerad. Jag hoppas att det nätverk som nu växer fram ska kunna bli till glädje för alla.
Personligen känner jag att jag släppt det där med strukturer. Det är på något sätt sekundärt och kommer inte först på min lista. Först på min lista är från Mika 6: 8"jag gör det som är rätt, bemödar mig om kärleken och vandrar ödmjuk inför och med vår HERRE". Det borde väl ändå räcka?
Hoppsan. Där håller jag inte allls med. Jag menar att du har helt fel. Jag ska skriva en ny blogg om det någon gång tror jag om detta för jag hör det lite då och då.
I ett samtal med vår oerhört skickliga organist (som för övrigt är med i en av cellerna) sa jag: Tänk om du inte hade något instrument, då skulle ingen få glädje av dina gåvor.
Men du har rätt i att det omvända också gäller: Vad hjälper det om vi har femton fantastiska musikinstrument, men ingen kan spela på dem?
Nej, du MÅSTE ha både ock! De är lika primära, möjligen är strukturerna lite viktigare för annars finns inte förutsättningarna för att ge vidare.
Härmed avslutas dessa inlägg. I stället tar jag upp diskussionen på nytt från och med 6 oktober under rubriken. Vad är en församling?
Skicka en kommentar