Det var gott att läsa de senaste inläggen av flera skäl. Jag uppskattar mycket de radikala bloggarna, men tycker mig också se farorna med att vara så emot det jag kallat ideal. Jag skrev ett inlägg till Jonas men det måste ha försvunnit ut i etern.. Har haft problem med datorn några veckor, men beställt en ny. Den kommer innan jul. Sedan blir det fart på nätet igen.
Det jag minns var i allafall att ett ideal inte behöver vara ouppnåeligt. Vi har redan tagit emot idealet i våra hjärtan genom tron. Det heter Jesus med allt vad han är och har gjort. Vi kan genom nåden få se något av detta ideal förverkligat i vårt eget sammanhang. Vi ber och handlar efter förmåga för att så ska ske. Men saken är att vi aldrig blir fullkomliga.
Hierkarier är i sig inte syndiga. De hör till skapelseordningen och begränsar det onda. Det är förvisso sant att de ständigt missbrukas. Det är också sant att vi kallats att lyda Herren Jesus och ingen annan. Ja, vägen är smal. Men den finns och den är härlig att gå.
4 kommentarer:
Vet inte riktigt hur du menar men jag tror att vi har fullkomligheten inom oss, mottagit genom dopet, sedan handlar vår kristna vandring att förverkliga det i praktik i vårt liv. Det kommer vi aldrig lyckas med men det viktiga och primära tycker jag är att vi inser att vi äger fullheten och på så sätt är fullkomliga.
Givetvis är vi i grunden syndiga människor som aldrig kommer bli rena här på jorden, men i dopet tog vi emot allt... eller tog emot och tog emot... vi fick av nåd Hans fullhet.
Personligen har jag kommit till en period i mitt liv då det är viktigt för mig att leva rätt. göra det som är rätt och riktigt och inte vika en tum. Och det känns riktigt bra för att den här gången har jag Jesu försoning i botten och jag ser lagiskhetens dike längre och längre bort.
/cobi
Cobi. Det är gott att vi inte längre behöver vara religiösa. Det räcker med att älska Gud av hela sitt hjärta.
När Jesus tvättar fötterna på sina lärjungar så vänder han upp och ned på hierarkierna.
Hävdar man något annat så är risken stor att man ställer sig mellan Gud och människor. Den risken skulle jag aldrig våga ta...
Sant, så sant Håkan!!!
Skicka en kommentar