I kväll har jag varit på studiecirkel. Jag trodde jag hade nämnt om den men hittar ingen blogg om den när jag bläddrar. Den började 5 september och ska hållas en gång i månaden under höst och vår för att sedan avslutas med en resa. Jag hade nöjet att få inleda första gången. När man blir kallad att inleda på en studiecirkel tänker man sig 15 eller 20 deltagare om det blir många. Några dagar innan när jag stämde av förstod jag att läget var ett annat. Då hade drygt 70 personer anmält sig. Jag fick därför förbereda en föreläsning. När jag sedan kom dit på måndagskvällen hade 120 personer anmält sig! Mitt ämne var Israel i Bibeln.
I kväll hölls den andra samlingen som mer kom att likna ett möte. Journalisten Sivert Öholm talade och hans ämne blev Israel sett ur en journalists synvinkel. Sivert började frimodigt att deklarera sin kristna tro och därmed var infallsvinkeln given. Han gjorde sedan en bra genomgång av den moderna staten Israels utveckling och särskilt hur den svenska staten förhållit sig till Israel. Han började med att redogöra för Tage Erlanders positiva hållning, fortsatte med Olof Palmes omsvängning. Palme var till en början inte kritisk men politiken ändrades när han tog Arafat i hand och banade väg för denne in i FN-huset. Det blev en milstolpe inte bara för Sverige utan också för FN.
Tydligen fanns det vid den här tiden ett gäng Palestina-anhängare inom SSU. Kan det ha varit dem jag mötte under mina år på Fjellstedtska 1970-1973? Var det inte då de unga på vänsterkanten började klä sig i Palestina-schalar? Jag minns hur de först försökte övertala mig och under min första resa till Israel med klassen försökte få mig att ta ställning. Antingen var man pro-Israel eller pro-palestinier. Något mellanting fanns inte vid den här tiden. Diskussionerna kunde bli ganska hätska och argument från Bibeln var inte att tänka på.
Sedan lugnade det ner sig, åtminstone för min del, men tydligen inte inom politiken. Den anti-israeliska propagandan hade fortsatt inom SSU och Margot Wallström var tydligen en av de drivande. Andra som drev saken så hårt att de fick inreseförbud i Israel var Gustav Fridolin för att inte tala om Mehmed Kaplan som samarbetade med Muslimska Brödraskapet. När dessa kom i regeringsställning började de med att erkänna Palestina som stat trots att det kan sättas i fråga om landet ens finns, om det finns säkra gränser, om det finns en armé som kontrollerar området, om det alls finns något folk som kan kallas palestinier ...
Journalisten Sivert Öholm visste att Sverige skickat ner miljarder i bistånd. Pengar som aldrig varit villkorade. Pengar som omdirigerades av Arafat direkt till hans privata konton i Schweiz. När Arafat dog var han en av världens rikaste personer. Idag lever hans hustru på dessa pengar som bland annat kommer från svenska skattebetalare. Palestinierna själva har inte kunnat åtnjuta alla dessa miljarder som ständigt strömmar in från olika delar av världen som ett understöd till Palestina. Förresten stannar det inte vid pengar. Iran och andra arabländer förser Hamas i Gaza med ett flöde av allt modernare vapen.
I detta läge tar Svenska kyrkan av någon outgrundlig anledning mer eller mindre ensidig politisk ställning mot Israel! I går tittade jag igenom några av motionerna till årets kyrkomöte. Jo, mycket riktigt där fanns en motion från en politiker inom Öppen kyrka för all (ÖKA) med förslag till kyrkomötet att kontrollera om Svenska kyrkans församlingar nu verkligen har följt tidigare beslut taget i kyrkomötet 2012. Då beslutades att Svenska kyrkan med dess församlingar ska följa uppmaningarna som kommer från Palestina att "avbryta alla investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, Västbanken och Östra Jerusalem."
Men inte nog med det; dessutom bör kyrkomötet uppmana den svenska regeringen att ... nä, jag orkar inte ens skriva ut förslaget.
Efter kvällens föredrag i en fullsatt Allianskyrka i Värnamo, uppskattningsvis över 200 personer, ställde sig gode vännen och brodern Erik upp och önskade se en Israels rörelse i svensk kristenhet. vem vet kanske är det nu dags att stå upp för Israel för tusentals räddhågsna kristna. I går höll jag Bibelförklaring i Pingstkyrkan i Vrigstad med ganska mycket folk samlat, idag detta i Värnamo och på onsdag och torsdag talar KG Larsson i Missionskyrkan i Forsheda. Kanske, kanske kan vi få se en motrörelse till svensk kristenhets mer politiska linje.
I kväll hölls den andra samlingen som mer kom att likna ett möte. Journalisten Sivert Öholm talade och hans ämne blev Israel sett ur en journalists synvinkel. Sivert började frimodigt att deklarera sin kristna tro och därmed var infallsvinkeln given. Han gjorde sedan en bra genomgång av den moderna staten Israels utveckling och särskilt hur den svenska staten förhållit sig till Israel. Han började med att redogöra för Tage Erlanders positiva hållning, fortsatte med Olof Palmes omsvängning. Palme var till en början inte kritisk men politiken ändrades när han tog Arafat i hand och banade väg för denne in i FN-huset. Det blev en milstolpe inte bara för Sverige utan också för FN.
Tydligen fanns det vid den här tiden ett gäng Palestina-anhängare inom SSU. Kan det ha varit dem jag mötte under mina år på Fjellstedtska 1970-1973? Var det inte då de unga på vänsterkanten började klä sig i Palestina-schalar? Jag minns hur de först försökte övertala mig och under min första resa till Israel med klassen försökte få mig att ta ställning. Antingen var man pro-Israel eller pro-palestinier. Något mellanting fanns inte vid den här tiden. Diskussionerna kunde bli ganska hätska och argument från Bibeln var inte att tänka på.
Sedan lugnade det ner sig, åtminstone för min del, men tydligen inte inom politiken. Den anti-israeliska propagandan hade fortsatt inom SSU och Margot Wallström var tydligen en av de drivande. Andra som drev saken så hårt att de fick inreseförbud i Israel var Gustav Fridolin för att inte tala om Mehmed Kaplan som samarbetade med Muslimska Brödraskapet. När dessa kom i regeringsställning började de med att erkänna Palestina som stat trots att det kan sättas i fråga om landet ens finns, om det finns säkra gränser, om det finns en armé som kontrollerar området, om det alls finns något folk som kan kallas palestinier ...
Journalisten Sivert Öholm visste att Sverige skickat ner miljarder i bistånd. Pengar som aldrig varit villkorade. Pengar som omdirigerades av Arafat direkt till hans privata konton i Schweiz. När Arafat dog var han en av världens rikaste personer. Idag lever hans hustru på dessa pengar som bland annat kommer från svenska skattebetalare. Palestinierna själva har inte kunnat åtnjuta alla dessa miljarder som ständigt strömmar in från olika delar av världen som ett understöd till Palestina. Förresten stannar det inte vid pengar. Iran och andra arabländer förser Hamas i Gaza med ett flöde av allt modernare vapen.
I detta läge tar Svenska kyrkan av någon outgrundlig anledning mer eller mindre ensidig politisk ställning mot Israel! I går tittade jag igenom några av motionerna till årets kyrkomöte. Jo, mycket riktigt där fanns en motion från en politiker inom Öppen kyrka för all (ÖKA) med förslag till kyrkomötet att kontrollera om Svenska kyrkans församlingar nu verkligen har följt tidigare beslut taget i kyrkomötet 2012. Då beslutades att Svenska kyrkan med dess församlingar ska följa uppmaningarna som kommer från Palestina att "avbryta alla investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, Västbanken och Östra Jerusalem."
Men inte nog med det; dessutom bör kyrkomötet uppmana den svenska regeringen att ... nä, jag orkar inte ens skriva ut förslaget.
Efter kvällens föredrag i en fullsatt Allianskyrka i Värnamo, uppskattningsvis över 200 personer, ställde sig gode vännen och brodern Erik upp och önskade se en Israels rörelse i svensk kristenhet. vem vet kanske är det nu dags att stå upp för Israel för tusentals räddhågsna kristna. I går höll jag Bibelförklaring i Pingstkyrkan i Vrigstad med ganska mycket folk samlat, idag detta i Värnamo och på onsdag och torsdag talar KG Larsson i Missionskyrkan i Forsheda. Kanske, kanske kan vi få se en motrörelse till svensk kristenhets mer politiska linje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar