Det är alltid skönt att komma hem efter några dagars bortovaro. Helgen har jag tillbringat på Gran några mil norr om Oslo. Det var Nordisk-katolska kyrkan som höll höstkonferens. Temat var Kyrkan, kyrkan och församlingen. Biskop Roald talade initierat om Kyrkan, men det är tydligt att han inte har någon tro på folkkyrkan. Han berörde inte alls det som är vår prekära situation. Han verkar däremot vara mån om att vi får ordning på detta med Kyrkan, kyrkan och församlingen. Och det finns sannerligen ett stort behov av det också i eller främst i våra sammanhang. Biskopen nämnde om en nyutkommen bok med titeln The Church that has been. Kanske skulle jag försöka få tag på den.
1. Kyrkan är en, helig, katolsk och apostolisk. Det handlar om det som läres överallt i alla tider. För att det ska stå klart finns en regula fidei, en trosregel, Nya Testamentets vittnesbörd om Herren Jesus och en kanoniserad Skrift.
2. Kyrkan är de döptas gemenskap och blir synlig som en kropp. Kyrkan är en kropp! De kristna är förenade genom dopet och i eukaristin synliggörs gemenskapen på ett särskilt sätt. Kyrkan är en och kan inte vara annat än en, men kristenheten är splittrad. Men eftersom det "bara" är kristenheten som är splittrad kan de åter förenas i Kristus, återställas.
3. Hela Kyrkan blir synlig i eukaristin. Nu behöver vi få tillbaka en rätt förståelse av nattvarden. I brödet och vinet får vi del av Kristi sakramentala närvaro. Kristi offer på Golgata blir närvarande. Med den förståelsen blir det öppna nattvardsbordet än viktigare.
Det är uppenbart att vi behöver återerövra vår katolska syn på Kyrkan, kyrkan och församlingen. Såg förresten att Sofia Lilly Jönsson i SPT efterlyste några artiklar i ämnet eftersom förvirringen nu tycks ha uppstått också bland de styrande i kyrkan, bland politiker och journalister. Kanske ska jag göra ett försök.
Den västerländska kyrkan har förlorat fästet i samhällets struktur. Den har marginaliserats i takt med den inre sekulariseringen och i takt med att den blivit en institution. Detta är ett hot inte bara för oss kristna utan för samhället i stort, men det får jag återkomma till.
Det var en stor glädje för mig att bättre få lära känna fader Franciskus Urban som leder församlingen i Karlskrona och ärkediakonen Albertus Magnus. Jag tycker absolut att ni ska besöka deras respektive hemsidor. F Franciskus Urban påpekade riktigt att vad jag skrev i min förra blogg kräver ett tillrättaläggande. Det är rätt att Nordisk-katolska kyrkan (NKK) var en PNNC:s missionsprovins i Norden, men sedan NKK fick en egen biskop Roald är den en självständig kyrka i Norden. NKK står numera i union med PNNC, den så kallade Scranton-unionen. Men som sagt det är viktigt att stryka under att kyrkan är autokefal, en kyrkan med egen biskop.
Nej, nu måste jag lägga sista handen vid kvällens Bibelförklaring där jag går igenom Rom 11:11-16 under rubriken Israels fall är tillfälligt och meningsfullt!
Till höger kan du klicka till NKK.
1. Kyrkan är en, helig, katolsk och apostolisk. Det handlar om det som läres överallt i alla tider. För att det ska stå klart finns en regula fidei, en trosregel, Nya Testamentets vittnesbörd om Herren Jesus och en kanoniserad Skrift.
2. Kyrkan är de döptas gemenskap och blir synlig som en kropp. Kyrkan är en kropp! De kristna är förenade genom dopet och i eukaristin synliggörs gemenskapen på ett särskilt sätt. Kyrkan är en och kan inte vara annat än en, men kristenheten är splittrad. Men eftersom det "bara" är kristenheten som är splittrad kan de åter förenas i Kristus, återställas.
3. Hela Kyrkan blir synlig i eukaristin. Nu behöver vi få tillbaka en rätt förståelse av nattvarden. I brödet och vinet får vi del av Kristi sakramentala närvaro. Kristi offer på Golgata blir närvarande. Med den förståelsen blir det öppna nattvardsbordet än viktigare.
Det är uppenbart att vi behöver återerövra vår katolska syn på Kyrkan, kyrkan och församlingen. Såg förresten att Sofia Lilly Jönsson i SPT efterlyste några artiklar i ämnet eftersom förvirringen nu tycks ha uppstått också bland de styrande i kyrkan, bland politiker och journalister. Kanske ska jag göra ett försök.
Den västerländska kyrkan har förlorat fästet i samhällets struktur. Den har marginaliserats i takt med den inre sekulariseringen och i takt med att den blivit en institution. Detta är ett hot inte bara för oss kristna utan för samhället i stort, men det får jag återkomma till.
Det var en stor glädje för mig att bättre få lära känna fader Franciskus Urban som leder församlingen i Karlskrona och ärkediakonen Albertus Magnus. Jag tycker absolut att ni ska besöka deras respektive hemsidor. F Franciskus Urban påpekade riktigt att vad jag skrev i min förra blogg kräver ett tillrättaläggande. Det är rätt att Nordisk-katolska kyrkan (NKK) var en PNNC:s missionsprovins i Norden, men sedan NKK fick en egen biskop Roald är den en självständig kyrka i Norden. NKK står numera i union med PNNC, den så kallade Scranton-unionen. Men som sagt det är viktigt att stryka under att kyrkan är autokefal, en kyrkan med egen biskop.
Nej, nu måste jag lägga sista handen vid kvällens Bibelförklaring där jag går igenom Rom 11:11-16 under rubriken Israels fall är tillfälligt och meningsfullt!
Till höger kan du klicka till NKK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar