Det har varit en dag med starka intryck. En dag som väcker frågor och tankar till liv. Frågor och tankar som mycket väl kan eller till och med bör sättas in i ett större sammanhang. Jag förklarar.
För det första, vid 11-tiden får jag veta att Therese Johaug testats positivt för doping. Jag är gift med en norska och har genom åren haft en viss kontakt med landet. Jag vet hur stor skidåkningen är i Norge och vilken glädje norrmännen äger i sina skidåkare. Jag kunde se presskonferensen i direktsändning via webben och led med Therese. Hon förklarade utförligt och hennes förklaring bekräftades av läkaren som tog på sig hela skulden. Han vädjade till WADA som nu ska behandla ärendet och sa att finns det någon liten lucka i lagen så måste Therese frikännas. Hon är helt oskyldig.
Det större sammanhanget stod den svenske skidåkaren Thomas Wassberg för i sin första kommentar. Han menade att man i jakten på dopare och dop preparat gått så långt att det uppstått en snårskog att förbjudna medel. Det är nästan omöjligt att inte få i sig något. Dessutom även om Therese fått i sig det förbjudna medlet är det inte alls säkert att det är prestationshöjande. Thomas antydde med andra ord att det är fel på regelverket.Säg nu att det faktiskt har gått till som det beskrivits. Då är Therese helt oskyldig. Men hon kommer ändå att dömas i värsta fall med tävlingsförbud under en längre tid. Bokstaven dödar, men anden ger liv! Kanske är det dag satt diskutera dopingsreglerna?
För det andra, två timmar senare, sitter jag framför TV:n och väntar på att få veta vem som har fått Nobels Fredspris. Bob Dylan! Visserligen jublades det spontant men det gick inte många minuter i TV-studion förrän chocken var påtaglig. I dagar har de diskuterat olika författare från olika världsdelar. Expertisen har gissat på än den ene än den andre. Och så blir det Bob Dylan. Jag tycker ändå skälet var tänkvärt. Alltifrån klassiker som Homeros till Shakespeare har mycket skrivits för att framföras i sång, musik eller för scenen! Som Mikael Wiehe sa i Aktuellt: Vi är tillbaka till litteraturens rötter. Så var det från början och nu går vi in i en tid då man inte bara ser film och teater, lyssnar på musik utan också på ljudböcker. Så varför inte?
Det större sammanhanget ställer frågan vad är det som förmedlas? Var inte Bob Dylan en 68-man? En rebell och upprorsmakare? Vilka värderingar förmedlar han? Jag vågar fråga eftersom jag inte kan svara. Är det upproret som premieras? Och om nu inte min bild är felaktig; Kommer han verkligen att vilja ha societetens pris? Vad säger det om honom? Är det kanske så, som också sas i Aktuellt att priset betyder mer för Nobelkommittén än för Dylan?
Det tredje hände på kvällen. Jag lyssnade för första gången till professorn Owe Wikström. Han föreläste i S:t Johannes, Värnamo i kväll. Och det var inget annat att säga än att här har vi ett riktigt proffs. Inte bara att han talade fritt och ledigt utan koncept utan han gjorde det intresseväckande och oerhört kunnigt. Men jag inser naturligtvis att det här har han talat om hur många gånger som helst. Ni som känner till honom vet att han bland annat talar om sekulariseringen i Sverige. Han berättade att de för tillfället har gästföreläsare ifrån USA och Frankrike om jag minns rätt i Uppsala. Dessa föreläsare är såååå fascinerade över att få komma till ett såååå sekulariserat land som Sverige. Den religiös kulturen eller icke kulturen i Sverige är helt unik. den saknar motstycke i tiden och rummet.
Det större sammanhanget eller kanske ska jag skriva det mindre är att i denna situation kan Svenska kyrkan skryta med att den är folkkyrka! Tala om sina 6,3 miljoner medlemmar. Och vad värre är ha tusentals anställda som inte alls inser den prekära situation landets kristna befinner sig i. Det om något är helt otroligt. Men kanske är det så enkelt som att när man står i skogen är det svårt att se den på grund av alla träden.
Hhm. det blev en tänkvärd dag. I morgon ska jag hålla bibelstudium på Hela Människan/LP. I den gemenskapen möter jag en annan verklighet, en mer närgången sådan.
För det första, vid 11-tiden får jag veta att Therese Johaug testats positivt för doping. Jag är gift med en norska och har genom åren haft en viss kontakt med landet. Jag vet hur stor skidåkningen är i Norge och vilken glädje norrmännen äger i sina skidåkare. Jag kunde se presskonferensen i direktsändning via webben och led med Therese. Hon förklarade utförligt och hennes förklaring bekräftades av läkaren som tog på sig hela skulden. Han vädjade till WADA som nu ska behandla ärendet och sa att finns det någon liten lucka i lagen så måste Therese frikännas. Hon är helt oskyldig.
Det större sammanhanget stod den svenske skidåkaren Thomas Wassberg för i sin första kommentar. Han menade att man i jakten på dopare och dop preparat gått så långt att det uppstått en snårskog att förbjudna medel. Det är nästan omöjligt att inte få i sig något. Dessutom även om Therese fått i sig det förbjudna medlet är det inte alls säkert att det är prestationshöjande. Thomas antydde med andra ord att det är fel på regelverket.Säg nu att det faktiskt har gått till som det beskrivits. Då är Therese helt oskyldig. Men hon kommer ändå att dömas i värsta fall med tävlingsförbud under en längre tid. Bokstaven dödar, men anden ger liv! Kanske är det dag satt diskutera dopingsreglerna?
För det andra, två timmar senare, sitter jag framför TV:n och väntar på att få veta vem som har fått Nobels Fredspris. Bob Dylan! Visserligen jublades det spontant men det gick inte många minuter i TV-studion förrän chocken var påtaglig. I dagar har de diskuterat olika författare från olika världsdelar. Expertisen har gissat på än den ene än den andre. Och så blir det Bob Dylan. Jag tycker ändå skälet var tänkvärt. Alltifrån klassiker som Homeros till Shakespeare har mycket skrivits för att framföras i sång, musik eller för scenen! Som Mikael Wiehe sa i Aktuellt: Vi är tillbaka till litteraturens rötter. Så var det från början och nu går vi in i en tid då man inte bara ser film och teater, lyssnar på musik utan också på ljudböcker. Så varför inte?
Det större sammanhanget ställer frågan vad är det som förmedlas? Var inte Bob Dylan en 68-man? En rebell och upprorsmakare? Vilka värderingar förmedlar han? Jag vågar fråga eftersom jag inte kan svara. Är det upproret som premieras? Och om nu inte min bild är felaktig; Kommer han verkligen att vilja ha societetens pris? Vad säger det om honom? Är det kanske så, som också sas i Aktuellt att priset betyder mer för Nobelkommittén än för Dylan?
Det tredje hände på kvällen. Jag lyssnade för första gången till professorn Owe Wikström. Han föreläste i S:t Johannes, Värnamo i kväll. Och det var inget annat att säga än att här har vi ett riktigt proffs. Inte bara att han talade fritt och ledigt utan koncept utan han gjorde det intresseväckande och oerhört kunnigt. Men jag inser naturligtvis att det här har han talat om hur många gånger som helst. Ni som känner till honom vet att han bland annat talar om sekulariseringen i Sverige. Han berättade att de för tillfället har gästföreläsare ifrån USA och Frankrike om jag minns rätt i Uppsala. Dessa föreläsare är såååå fascinerade över att få komma till ett såååå sekulariserat land som Sverige. Den religiös kulturen eller icke kulturen i Sverige är helt unik. den saknar motstycke i tiden och rummet.
Det större sammanhanget eller kanske ska jag skriva det mindre är att i denna situation kan Svenska kyrkan skryta med att den är folkkyrka! Tala om sina 6,3 miljoner medlemmar. Och vad värre är ha tusentals anställda som inte alls inser den prekära situation landets kristna befinner sig i. Det om något är helt otroligt. Men kanske är det så enkelt som att när man står i skogen är det svårt att se den på grund av alla träden.
Hhm. det blev en tänkvärd dag. I morgon ska jag hålla bibelstudium på Hela Människan/LP. I den gemenskapen möter jag en annan verklighet, en mer närgången sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar