Jag stannar kvar ... tills vidare.

Under de senaste dagarna har jag verkligen brottats med frågan om Svenska kyrkan och dess framtid. Eller rättare sagt om min plats i Svenska kyrkan i framtiden. Det är inga roliga tankar eftersom det står allt klarare att Svenska kyrkan generellt sett knappast önska några andliga förändringar. Det handlar nästan bara strukturförändringar, chefskap, miljö, medlemstapp och så vidare ...

Och när till exempel biskoparna uttalar sig är det nästan alltid något sekunda. Sällan eller aldrig visar de prov på krismedvetande trots att de väl inser att folkkyrkans tid är förbi och andra krafter tagit över. Anpassningslinjen kommer inte att förbättra situation utan snarare försämra. Nej, det ser inte bra ut all emedan ännu en generation, för nu är det inte längre bara ett hot mot en enda. Nu är det andra eller till och med tredje generationen som knappast hör evangelium i alla fall inte tar till sig evangelium.

I en artikel i Dagen som du kan läsa genom att klicka här har journalisten Göran Skytte förklarat varför han tills vidare vill stanna kvar i Svenska kyrkan. Själv har jag klarat mig nästan till pension genom att skilja mellan Svenska kyrkan och Kristi kyrka. Visserligen har jag tänkt att de överlappar varandra. Jag har försökt tjäna enligt Skriftens förmaningar så långt jag klarat, men inser också att det inte uppskattas av min överhet, Och nu när jag inte är anställd är förutsättningarna för att bidra i pastoratet närmast obefintliga. Jag sitter med på mässan i Mariakyrkan och har än så länge Bibelförklaringar. Jag har fått lov att göra färdigt Romarbrevet, men sedan ...

Nu står det klarare för mig att det inte räcker med att tillhöra den osynliga kyrkan eftersom kyrkan här på jorden inte är osynlig utan den är synlig, Men nu blir det svårt ...

I dag har jag laddat ner Växjö stifts framtidsbilder och det var ingen munter läsning. Dag Sandahl har kommenterat de fina orden och inte ens jag orkar ta mig igenom all den kritik han riktar mot framtidsbilderna. Jag blir bara trött och inser att jag återigen vill leta upp de gamla stigarna och gå dem.

• Guds rena och klara Ord
• En rätt och riktig sakramentsförvaltning
• Ett apostoliskt biskopsämbete
• En sann gemenskap

Och även om vi aldrig blir fullkomliga här i tiden, även om ogräset växer tillsammans med vetet och det finns både goda och dåliga fiskar i näten eller kanske just därför faller ansvaret så tungt på de ansvariga,

Att lyfta pension är definitivt ingen avslutning på en tjänst i Kristi kyrka.

Det ska bli skönt att tidigt, tidigt i morgon resa till Norge och få umgås i dagarna tre med bröder och systrar i Nordisk-katolska kyrkan. Säkert kan jag få ny inspiration där. Jag säger som Göran Skytte:

Jag stannar kvar ... tills vidare