torsdag, november 19, 2015

Jakob i Etiopien


Jakob är i Etiopien. Är inte helt säker på vad han gör där. Men han har uppenbarligen fått hjärta för landet. Här får du ett utdrag ur en av hans bloggar:

Redan efter ett par dagar kom kärleken till människorna och landet. Den dök upp i vår minibuss när vi körde genom stadens gator och torg.


Stora torg med tiggare, poliser, människor som promenerade och jäktade i jobbet. Mindre gator med små affärer och stånd. Där människor säljer det de har i hopp om att kunna få ihop en liten slant. När vi körde på bakgator som gav oss en skymt av skjulen och livet ”hemma på deras gata i stan”. När vi plötsligt kände igen oss och fick en känsla av sammanhang.

Det var på väg till Mekane Yesus Seminariet och vår träff med Agne Nordlander. Kärleken och känsla av sammanhang fördjupades i samtalet med Agne. Vi fick ett historiskt perspektiv på den Etiopiska kristna kyrkan. En kyrka som är en av de äldsta statskyrkorna i världen. Med rötter tillbaka på 300-talet. Berättelser om drottning Saba, som var från Etiopien, och hur förbundsarken ska finns här. Allt detta kryddat med alla dessa människoöden som på något sätt bidragit till kyrkans växt och etablering här i landet. Och då inte minst många av de svenska missionärer som drabbade av Guds kärlek fått hjälpa till här. Vi har bidragit till kristenheten avsevärt och det ska vi vara stolta över. Men det är heller inte helt fritt från konflikter eller svårigheter. Spänningen inom och mellan kyrkorna här finns kvar och lever i allra högsta grad. Lika mycket som spänningen mellan Mekane Yesus kyurkan och dess systerkyrkor runt om i världen.

Seminariet vi besökte jobbar stenhårt och otroligt målinriktat. I deras måldokument, som får vilken Svensk kyrklig församlingsinstruktion som helst att blekna, satsar de på att vittna för 30 miljoner människor och deras förhoppning är att minst 10 miljoner av dessa blir kristna och medlemmar i församlingen. Mekane Yesus kyrkan växer så att det knakar. Nästan lite för fort. Man hinner omöjligt utbilda tillräckligt med präster för att kunna leda de människor som lämnar sina liv till Jesus. Men på något konstig sätt fungerar det ändå.

Inga kommentarer: