Svensk religionen på 2000-talet

Birger Thuresson skrev en intressant artikel i tidningen DAGEN med anledning av att bok Är svensken människa? kommit i nyupplaga. Den innehåller ett nytt kapitel om sekulariseringen och religionen. Jag inser plötsligt att den kritik som riktats mot sekulariseringsteorierna nu vuxit sig riktigt stark. Thuresson nämner ett flertal sådana böcker, bland andra Magnus Malms bok Som om Gud inte finns. Själv fick jag i uppdrag att skriva en reflektion kring boken De gudlösa folket i nästa nummer av Värnamo församlings tidning. Där lyfter jag fem kända förklaringar till att det blivit som det blivit. Här följer den artikeln:

I våras (2015) kom en bok som väckte stor uppmärksamhet. Den är skriven av professorn i Religionsvetenskap David Thurfjell. Boken heter Det gudlösa folket. Titeln syftar på det svenska folket. Och frågan som analyserades var om svenskarna är gudlösa eller ”bara” postkristna? Thurfjell har hämtat en hel del material från forskningsprojektet World Value Survey som inleddes redan år 1981 och pågår än. I den undersökningen undersöker forskarna bland annat religiösa värderingar i olika delar av världen. I dessa undersökningar som vänder sig till alla folk på jorden har det visat sig att det mest sekulariserade folket av alla är … svenskarna! Nu kanske det inte kommer som en chock, i vart fall inte för de yngre generationerna. Men så kommer det riktigt märkliga. Samtidigt som svenskarna är de mest sekulariserade så finns det inget land i världen som har så många medlemmar i sin kyrka! Svenska kyrkan har 6,3 miljoner medlemmar. Plötsligt uppstår en fascinerande motsägelse som på något sätt måste analyseras och förklaras. Thurfjell påpekar att många svenskar fortsätter att döpa sina barn, barn konfirmeras och unga vigs till äktenskap. Varje år laddar vi upp inför julen, som är en kristen högtid, och på våren firar vi påsk. På Thurfjells undran svarar det flesta att man inte betraktar detta som religion utan som ”tradition” eller ”gammal vana” eller något annat. Man betraktar inte sig själv som kristen även om man är både döpt och konfirmerad och firar jul, kanske till och med genom att besöka någon av julens gudstjänster. Och religiös är man definitivt t inte.

Thurfjell finner i sin analys tre förklaringar. För det första kom ordet ”kristen” att förändras i och med frikyrkornas framväxt i slutet av 1800-talet. Kristen blev troende och det är det många som inte är eller vill vara. För det andra har den sekulära humanismen växt sig stark under 1900-talet. Thurfjell nämner en sådan som Christer Sturmark som exempel på en person som fått stort inflytande. En tredje orsak är utbredningen av den så kallade ny-andligheten, New Age, horoskop, populära TV-program med mera som brett ut sig på Svenska kyrkans bekostnad. Men det finns andra forskare med ytterligare förklaringar. En av dem är professorn i Samhällsvetenskap Rodney Stark.

Stark använder också undersökningen från World Value Survey i sin bok The Triumph of Christianity. Här figurerar Sverige som ett exempel. Stark hävdar, och det får utgöra en fjärde faktor, att kyrkans band med staten gör kyrkan bekväm för att inte säga lat och oengagerad. Kyrkan blir en institution som gör allmän nytta genom sina gudstjänster och kyrkliga handlingar, men samtidigt också ointressant.

Ytterligare en forskare, professorn i historia Peter Brown, hävdar i sin bok The Rise of Western Christendom att Europa och ett land som Sverige aldrig har varit ”riktigt kristet”.  Det är en femte förklaring. Kristendomen har genom stats- och folkkyrkor lagts ovanpå hedendomen. Nu när kyrkorna avfolkas blir det uppenbart och hedendomen kommer åter upp till ytan. Det finns som vi ser olika förklaringar men jag vill sluta med ett citat från kulturskribenten John Sjögren som recenserade Thurfjells bok i Svenska Dagbladet 9 juni 2015.

Tillvaron töms på gudomlig närvaro. I en sådan avsakraliserad värld är det lätt att alla värden blir instrumentella. Ingenting har ett värde i sig. Jorden reduceras till naturtillgångar, djuren till köttprodukter och människor till arbetskraft eller i värsta fall varor. Så den kritiska frågan måste ändå ställas: Vill vi verkligen leva i en värld där ingenting är heligt?  

Det bli allt klarare för mig att jag undervisats fel av mina lärare vid Uppsala Universitet. De var själva övertygade om att sekulariseringen skulle göra religionen onödig. Det har visat sig vara fel samtidigt som det inte står riktigt klart för oss hur religionen kommer att gestaltas under 2000-talet. Kommer till exempel Svenska kyrkan att i högre grad lyckas omvandla kristen tro till en variant? En civil religiositet? Kommer vi att få se en helt ny religion? Med nya gudar? Eller får vi en stor traditionell kristen väckelse? Kanske kommer Jesus tillbaka under 2000-talet? Med alla dessa frågor är det gott att veta att vår Gud är personlig och visar var och en av oss personlig omsorg. Kan vi sedan hitta varandra i detta virrvarr är det bara bonus.