Nu har jag läst boken Stå fast - vägra vår tids utvecklingstvång av den danske psykologiprofessorn Svend Brinkmann. Nu har jag ganska lätt att identifiera mig med bokens innehåll men ändå har den gett mig mycket och tycker att den kommit i rätt tid. För nu ganska många år sedan läste jag boken Tio tankar om tid av Bodil Jönsson. Den talade oerhört starkt till mig och lärde mig vad "ställtid" är och vilken betydelse den har. Den har gjort att jag inte jäktar och jag undviker stress, något som fått allt större betydelse med åren. Och Brinkmanns bok tror jag kan få en liknande betydelse.
Den här boken har plockat upp den stoiska filosofin, den som företräds av filosofer som Seneca, Epiktetos och Marcus Aurelius. Brinkmann hävdar inte att stoicismen är sann i absolut mening, men att den kan vara nyttig i vår tid, i vår "accelererande kultur". I vår tid, där hastigheten ständigt ökar, kan vi "köpa oss terapi, coachning och rådgivning som ska göra oss mer kapabla att känna efter, bli positiva och förverkliga vår fulla potential. En mängd självutvecklingsteknologier har instituionaliserats på olika sociala arenor, bland annat medarbetarsamtal och personlighetsutvecklande kurser, förutom hela marknaden för självhjälp."
De stoiska idealen utgår inte från självet utan från dygderna. De eftersträvansvärda dygderna är självbehärskning, pliktkänsla, integritet, värdighet, sinnesro och en vilja att förlika sig med sig själv och sin livssituation. Och dessa kan genom övning införlivas i vardagslivet bland annat genom att tänka på det negativa lika väl som på det positiva. Det är genom att våga se livet sådant det är med olyckor, sjukdomar, åldrande och död, för det är sådant det är, som vi kan nå sinnesro. Att bara tänka positivt och sträva efter lycka leder fel och ger upphov till vår tids självhjälpshysteri, depressioner och sjukskrivningar.
Det andra rådet av sju är att fokusera på det negativa. De sju råden finner du i en tidigare blogg med rubriken "Ta på dig nej-hatten", råd tre. I det andra rådet hänvisar Brinkmann till Seneca, samtida med Paulus. I ett av breven avråder Seneca från att fördjupa sig i döden enbart för att förbereda sig för en avlägsen framtid. För döden kan i princip inträffa när som helst.
Epiktetos rekommenderar rakt på sak och väldigt konkret att vi ska tänka på vårt barns dödlighet varje gång vi kysser det. Det kan verka överdrivet men hans uppmaning är att när vi kysser barnet godnatt ska vi tänka på möjligheten att det inte vaknar nästa morgon. Även om det är dramatiskt påminner det oss om människors förgänglighet på ett sätt som skapar större anknytning till dem och kanske gör att vi bättre kan acceptera deras fel.
Jag skulle kunna ge många tänkvärda exempel ur boken. Vart och ett av de sju råden får ett eget kapitel och varje kapitel innehåller ett avsnitt med underrubriken "Vad kan jag göra?" Om du tycket att du lider av motgångar, frestas att tycka synd om dig själv eller söker hjälp i självhjälpslitteraturen ska du skaffa dig den här boken. Ta dig en rejäl funderare, läsa hela boken och samtala ned måhon som har integritet.
Det är också så att jag fylls av tacksamher i så måtto att allt människor strävar efter har redan getts mig i Jesus Kristus. Bättre blir inte livet.
Den här boken har plockat upp den stoiska filosofin, den som företräds av filosofer som Seneca, Epiktetos och Marcus Aurelius. Brinkmann hävdar inte att stoicismen är sann i absolut mening, men att den kan vara nyttig i vår tid, i vår "accelererande kultur". I vår tid, där hastigheten ständigt ökar, kan vi "köpa oss terapi, coachning och rådgivning som ska göra oss mer kapabla att känna efter, bli positiva och förverkliga vår fulla potential. En mängd självutvecklingsteknologier har instituionaliserats på olika sociala arenor, bland annat medarbetarsamtal och personlighetsutvecklande kurser, förutom hela marknaden för självhjälp."
De stoiska idealen utgår inte från självet utan från dygderna. De eftersträvansvärda dygderna är självbehärskning, pliktkänsla, integritet, värdighet, sinnesro och en vilja att förlika sig med sig själv och sin livssituation. Och dessa kan genom övning införlivas i vardagslivet bland annat genom att tänka på det negativa lika väl som på det positiva. Det är genom att våga se livet sådant det är med olyckor, sjukdomar, åldrande och död, för det är sådant det är, som vi kan nå sinnesro. Att bara tänka positivt och sträva efter lycka leder fel och ger upphov till vår tids självhjälpshysteri, depressioner och sjukskrivningar.
Det andra rådet av sju är att fokusera på det negativa. De sju råden finner du i en tidigare blogg med rubriken "Ta på dig nej-hatten", råd tre. I det andra rådet hänvisar Brinkmann till Seneca, samtida med Paulus. I ett av breven avråder Seneca från att fördjupa sig i döden enbart för att förbereda sig för en avlägsen framtid. För döden kan i princip inträffa när som helst.
Epiktetos rekommenderar rakt på sak och väldigt konkret att vi ska tänka på vårt barns dödlighet varje gång vi kysser det. Det kan verka överdrivet men hans uppmaning är att när vi kysser barnet godnatt ska vi tänka på möjligheten att det inte vaknar nästa morgon. Även om det är dramatiskt påminner det oss om människors förgänglighet på ett sätt som skapar större anknytning till dem och kanske gör att vi bättre kan acceptera deras fel.
Jag skulle kunna ge många tänkvärda exempel ur boken. Vart och ett av de sju råden får ett eget kapitel och varje kapitel innehåller ett avsnitt med underrubriken "Vad kan jag göra?" Om du tycket att du lider av motgångar, frestas att tycka synd om dig själv eller söker hjälp i självhjälpslitteraturen ska du skaffa dig den här boken. Ta dig en rejäl funderare, läsa hela boken och samtala ned måhon som har integritet.
Det är också så att jag fylls av tacksamher i så måtto att allt människor strävar efter har redan getts mig i Jesus Kristus. Bättre blir inte livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar