Hemkommen från ännu en arbetsdag söker jag upp kyrkomötets direktsändning och ser att det sannolikt blir debatt om nya vägar att vara kyrka ikväll. Hoppas jag kan passa på den och höra ifrån den hur tongångarna går. Mycket intressant.
Under tiden fortsätter jag fundera över kyrkan i bibliskt ljus. I förra bloggen konstaterade jag att kyrkan är en. Det blev också senare en första punkt i kyrkans lära. Det går att närma sig läran om kyrkan på olika sätt, men att göra det i bibliskt ljus är att föredra. Annars blir det inte bara förvirrat utan vi fastnar lätt i detaljerna.
En andra punkt som håller för bibliskt ljus är att kyrkan är helig. Det är om något utmanande, men som sagt bibliskt. Kyrkan är helig i sin syndfullhet. För många går inte den ekvationen ihop, men så är det ändå så länge vi är kvar i denna världen. Heligheten kommer till oss som en gåva från Gud. Det finns inga självgjorda heliga. Bara sådana som tagits ut ur Synden och placerats i Jesus Kristus. Vi tar emot heligheten eller den Helige i vår köttsliga natur redan här i tiden. I tiden är kyrkan en stridande och kämpande kyrka. Den består av människor som strider och kämpar... och andra. Under hugg och slag vittnar hon om Herren Jesus Kristus eftersom han fortfarande är närvarande hos oss. Men inte alla är skickade att strida. Till kyrkan i tiden räknas alla som döpts också dem som inte tror.
Det går inte att särskilja de heliga från de syndiga eftersom vi alla är av köttslig natur. Det finns tider då man har försökt men resultatet blir aldrig riktigt bra. Det betyder emellertid inte att vi ska undvika att bygga upp. Jag tror verkligen inte att en folkkyrkomodell, vidöppen och utan trösklar, där alla oavsett dop och tro är modellen att eftersträva. En sådan modell var möjlig i enhetssamhället men hur folk kan hålla kvar vid den i vår tid är för mig helt obegripligt.
Nu är det ändå så att vi inom Svenska kyrkan tvingas leva med denna folkkyrkomodell, men inom den tror jag det går att finna nya vägar. Inte att vi kan gå tillbaka till, reformera eller förnya folkkyrkomodellen, men hitta nya vägar för att låta nya gemenskaper uppstå. Här har onekligen Modéus avhandling något att tillföra. Han talar om tillfälliga gemenskaper och de är de vanliga inom Svenska kyrkan, men männniskor behöver också stabila gemenskaper. Det är dessa jag vill se växa fram i vårt avlånga land. Det är också detta som ska debatteras i kväll.
Nu ser jag på webben att debatten närmar sig så jag slutar här och återkommer i saken.
Under tiden fortsätter jag fundera över kyrkan i bibliskt ljus. I förra bloggen konstaterade jag att kyrkan är en. Det blev också senare en första punkt i kyrkans lära. Det går att närma sig läran om kyrkan på olika sätt, men att göra det i bibliskt ljus är att föredra. Annars blir det inte bara förvirrat utan vi fastnar lätt i detaljerna.
En andra punkt som håller för bibliskt ljus är att kyrkan är helig. Det är om något utmanande, men som sagt bibliskt. Kyrkan är helig i sin syndfullhet. För många går inte den ekvationen ihop, men så är det ändå så länge vi är kvar i denna världen. Heligheten kommer till oss som en gåva från Gud. Det finns inga självgjorda heliga. Bara sådana som tagits ut ur Synden och placerats i Jesus Kristus. Vi tar emot heligheten eller den Helige i vår köttsliga natur redan här i tiden. I tiden är kyrkan en stridande och kämpande kyrka. Den består av människor som strider och kämpar... och andra. Under hugg och slag vittnar hon om Herren Jesus Kristus eftersom han fortfarande är närvarande hos oss. Men inte alla är skickade att strida. Till kyrkan i tiden räknas alla som döpts också dem som inte tror.
Det går inte att särskilja de heliga från de syndiga eftersom vi alla är av köttslig natur. Det finns tider då man har försökt men resultatet blir aldrig riktigt bra. Det betyder emellertid inte att vi ska undvika att bygga upp. Jag tror verkligen inte att en folkkyrkomodell, vidöppen och utan trösklar, där alla oavsett dop och tro är modellen att eftersträva. En sådan modell var möjlig i enhetssamhället men hur folk kan hålla kvar vid den i vår tid är för mig helt obegripligt.
Nu är det ändå så att vi inom Svenska kyrkan tvingas leva med denna folkkyrkomodell, men inom den tror jag det går att finna nya vägar. Inte att vi kan gå tillbaka till, reformera eller förnya folkkyrkomodellen, men hitta nya vägar för att låta nya gemenskaper uppstå. Här har onekligen Modéus avhandling något att tillföra. Han talar om tillfälliga gemenskaper och de är de vanliga inom Svenska kyrkan, men männniskor behöver också stabila gemenskaper. Det är dessa jag vill se växa fram i vårt avlånga land. Det är också detta som ska debatteras i kväll.
Nu ser jag på webben att debatten närmar sig så jag slutar här och återkommer i saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar