Det finns mycket att hämta fram ur R Starks bok The Rise of Christianity i det han ur ett sociologiskt perspektiv studerar kyrkans tillväxt i Romarriket. I kapitel 5 redogör han för och jämför de kristna kvinnornas ställning med andras. Det är ett lärorikt kapitel som inte bara låter mig se de kristna kvinnornas höga status utan som också till dels förklarar kyrkans expansion. Stark lyfter särskilt fram fyra fakta.
1. De höga födelsetalen. I Romarriket var det vanligt att sätta ut nyfödda flickor och deformerade gossebarn i skogen. Det var moraliskt accepterat och tillämpades regelbundet inom alla sociala klasser. I en analys av en inskription i Dehlfi visades att av 600 romerska familjer hade bara sex uppfostrat mer än ett flickebarn.
De kristna utgjorde en subkultur. Bland de kristna var det inte möjligt att sätta ut barn. Det strider mot det femte budet. Flickor är skapade till Guds avbild och lika mycket värda som pojkar. Detta tillsammans med uppdraget att "vara fruktsamma och föröka er" är en orsak till den kristna expansionen.
2. Ett överskott av kristna kvinnor. Eftersom de kristna inte satte ut nyfödda flickor i skogen eller aborterade dem blev de fler till antalet än de icke kristna kvinnorna. I Romarriket var det vanligt med aborter och det var inte kvinnans beslut utan mannens. Sådana fasoner höll inte de kristna sig med. Till detta ska också sägas att kvinnor i allmänhet hade närmare till omvändelse än män.
3. Omfattande exogama äktenskap. Det var ett ovanligt ord som betyder att man gifter sig med någon utanför den egna gruppen. I vårt exempel handlar det främst om att icke kristna män gifter sig med kristna kvinnor. Det betydde i stor utsträckning att icke kristna män räknades in i den kristna gemenskapen, liksom självklart också deras barn. Vi vet att såväl Petrus som Paulus bejakade dessa äktenskap. Äktenskapet var en sakramental handling som "helgade" den som ännu inte kommit till tro.
4. Kristna kvinnor har hög status. Kvinnans ställning i den grekisk-romerska kulturen var mycket låg. Men i den kristna subkulturen var det annorlunda. De kristna kvinnorna hade en central ställning inom familjen och församlingen. Flickebarn välkomnades, tonårsflickor var i regel äldre än andra när de stod brud, gifta kvinnor hölls i ära och änkor togs om hand. Inom församlingen var de ofta inflytelserika och kunde ingå i ledningsgruppen. När Paulus kommer till Filippi blir Lydia församlingens moder. Priscilla fungerade tillsammans med sin man närmast som en apostel, om än i allmän mening. Febe var diakon och så vidare. När Paulus sänder hälsningar till de kristna i Rom nämner han vid namn ett tiotal kvinnor som han arbetat tillsammans med.
Ur ett sociologiskt perspektiv medverkar dessa faktorer till den tillväxt kyrkan fick vara med om under de första århundradena. Det var i stora delar en naturlig tillväxt enligt R Stark. När jag studerade 1 Korintierbrevet fördjupade jag mig i kvinnornas situation och kunde då se hur de bad och profeterade i gudstjänsterna. Den sociala status de hade i Romarriket är imponerande och därför stör det mig när okunniga människor talar vitt och brett om hur kvinnorna förtrycks inom kyrkan. Det är generellt sett helt enkelt inte sant.
1. De höga födelsetalen. I Romarriket var det vanligt att sätta ut nyfödda flickor och deformerade gossebarn i skogen. Det var moraliskt accepterat och tillämpades regelbundet inom alla sociala klasser. I en analys av en inskription i Dehlfi visades att av 600 romerska familjer hade bara sex uppfostrat mer än ett flickebarn.
De kristna utgjorde en subkultur. Bland de kristna var det inte möjligt att sätta ut barn. Det strider mot det femte budet. Flickor är skapade till Guds avbild och lika mycket värda som pojkar. Detta tillsammans med uppdraget att "vara fruktsamma och föröka er" är en orsak till den kristna expansionen.
2. Ett överskott av kristna kvinnor. Eftersom de kristna inte satte ut nyfödda flickor i skogen eller aborterade dem blev de fler till antalet än de icke kristna kvinnorna. I Romarriket var det vanligt med aborter och det var inte kvinnans beslut utan mannens. Sådana fasoner höll inte de kristna sig med. Till detta ska också sägas att kvinnor i allmänhet hade närmare till omvändelse än män.
3. Omfattande exogama äktenskap. Det var ett ovanligt ord som betyder att man gifter sig med någon utanför den egna gruppen. I vårt exempel handlar det främst om att icke kristna män gifter sig med kristna kvinnor. Det betydde i stor utsträckning att icke kristna män räknades in i den kristna gemenskapen, liksom självklart också deras barn. Vi vet att såväl Petrus som Paulus bejakade dessa äktenskap. Äktenskapet var en sakramental handling som "helgade" den som ännu inte kommit till tro.
4. Kristna kvinnor har hög status. Kvinnans ställning i den grekisk-romerska kulturen var mycket låg. Men i den kristna subkulturen var det annorlunda. De kristna kvinnorna hade en central ställning inom familjen och församlingen. Flickebarn välkomnades, tonårsflickor var i regel äldre än andra när de stod brud, gifta kvinnor hölls i ära och änkor togs om hand. Inom församlingen var de ofta inflytelserika och kunde ingå i ledningsgruppen. När Paulus kommer till Filippi blir Lydia församlingens moder. Priscilla fungerade tillsammans med sin man närmast som en apostel, om än i allmän mening. Febe var diakon och så vidare. När Paulus sänder hälsningar till de kristna i Rom nämner han vid namn ett tiotal kvinnor som han arbetat tillsammans med.
Ur ett sociologiskt perspektiv medverkar dessa faktorer till den tillväxt kyrkan fick vara med om under de första århundradena. Det var i stora delar en naturlig tillväxt enligt R Stark. När jag studerade 1 Korintierbrevet fördjupade jag mig i kvinnornas situation och kunde då se hur de bad och profeterade i gudstjänsterna. Den sociala status de hade i Romarriket är imponerande och därför stör det mig när okunniga människor talar vitt och brett om hur kvinnorna förtrycks inom kyrkan. Det är generellt sett helt enkelt inte sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar