Hoppsan, det blev några bloggar i ämnet politik i veckan som gick. Men det har faktiskt ur den synvinkeln varit en intressant vecka. Sitter just nu och tittar på Agenda som bekräftar just det. Förresten en myckey bra intervju med Ebba Busch först i SvD denna morgon och nu i Agenda. Det ska bli spännande att följa henne.
Men nu går mina tankar till församlingen, inte bara i Värnamo utan mer som begrepp. Jag har under många år förundrats över avvecklingen av Bibel och Bekännelse och omdaningen av Svenska kyrkan från kristen tro till civil religion, men aldrig riktigt fått klart för mig hur det har gått till. Vem ska hållas ansvarig? Varför kunde inte de kristtrogna samla sig till att vara vad de bekänner sig till; protestanter? Jag har förstått att det skett genom den religionsvetenskapliga utbildningen, den påtvingade fortbildningen och genom utnämningspolitiken, men ändå ... Hur (o-) )medvetet drevs strukturutredningen igenom? Vilket är målet? Hur ser en tänkt reformation ut? Har jag inte tänkt och bloggat kring det här förut? Jag gjorde en sökning på ordet strukturutredning och fann att jag skrivit 16 bloggar i ämnet.
Jag tror bestämt att storpastoraten har två sidor, en positiv och en negativ. Den positiva är naturligtvis att administration, lokal- och personalfrågor, ekonomi och annat kan samordnas på ett effektivt sätt när antalet betalande medlemmar minskar. Den negativa sidan är att resurserna och besluten flyttas från församlingen till pastoratet. Därmed upphör församlingens självbestämmande, till och med den söndagliga gudstjänsten kan komma att försvinna och därmed är församlingen inte längre församling i Kyrkoordningens mening. Kort sagt är församlingen inte längre centrum i Svenska kyrkan. Detta är ett faktum som inte bara behöver diskuteras öppet utan också snarast rättas till. Men ärligt talat verkar intresset för det svalt. Den som protesterar framstår bara som motspänstig, sägs vara bitter, blir inte hörd och lär knappast komma någonstans. Lika bra att vara tyst.
Den i min mening negativa utvecklingen har ännu inte nått sitt mål även om den har gått långt. Det kan bli ännu lite sämre.
SPT, som för övrigt blivit än mer klarsynt eller tydlig under senare år, har i senaste numret hjälpt mig med ytterligare förståelse när den pekar på införandet av vad som kallas New Public Management. Bloggen blir alldeles för lång om jag försöket återge vad jag tänker. Jag får återkomma i morgon. Men det handlar om ett system, ett sätt att "bygga församling", som vi säger i våra samnanhang, som är gemensamt för myndigheter, institutioner och liknande företeelser i det allmänna. Det är med andra ord inte bara stordriften Svenska kyrkan tagit över utan också sättet att driva stordriften. Den stackars gudstjänstfirande församlingen är definitivt besegrad. Eller ...
Men nu går mina tankar till församlingen, inte bara i Värnamo utan mer som begrepp. Jag har under många år förundrats över avvecklingen av Bibel och Bekännelse och omdaningen av Svenska kyrkan från kristen tro till civil religion, men aldrig riktigt fått klart för mig hur det har gått till. Vem ska hållas ansvarig? Varför kunde inte de kristtrogna samla sig till att vara vad de bekänner sig till; protestanter? Jag har förstått att det skett genom den religionsvetenskapliga utbildningen, den påtvingade fortbildningen och genom utnämningspolitiken, men ändå ... Hur (o-) )medvetet drevs strukturutredningen igenom? Vilket är målet? Hur ser en tänkt reformation ut? Har jag inte tänkt och bloggat kring det här förut? Jag gjorde en sökning på ordet strukturutredning och fann att jag skrivit 16 bloggar i ämnet.
Jag tror bestämt att storpastoraten har två sidor, en positiv och en negativ. Den positiva är naturligtvis att administration, lokal- och personalfrågor, ekonomi och annat kan samordnas på ett effektivt sätt när antalet betalande medlemmar minskar. Den negativa sidan är att resurserna och besluten flyttas från församlingen till pastoratet. Därmed upphör församlingens självbestämmande, till och med den söndagliga gudstjänsten kan komma att försvinna och därmed är församlingen inte längre församling i Kyrkoordningens mening. Kort sagt är församlingen inte längre centrum i Svenska kyrkan. Detta är ett faktum som inte bara behöver diskuteras öppet utan också snarast rättas till. Men ärligt talat verkar intresset för det svalt. Den som protesterar framstår bara som motspänstig, sägs vara bitter, blir inte hörd och lär knappast komma någonstans. Lika bra att vara tyst.
Den i min mening negativa utvecklingen har ännu inte nått sitt mål även om den har gått långt. Det kan bli ännu lite sämre.
SPT, som för övrigt blivit än mer klarsynt eller tydlig under senare år, har i senaste numret hjälpt mig med ytterligare förståelse när den pekar på införandet av vad som kallas New Public Management. Bloggen blir alldeles för lång om jag försöket återge vad jag tänker. Jag får återkomma i morgon. Men det handlar om ett system, ett sätt att "bygga församling", som vi säger i våra samnanhang, som är gemensamt för myndigheter, institutioner och liknande företeelser i det allmänna. Det är med andra ord inte bara stordriften Svenska kyrkan tagit över utan också sättet att driva stordriften. Den stackars gudstjänstfirande församlingen är definitivt besegrad. Eller ...
1 kommentar:
Vi är besegrade! Ingen frågar efter oss annat än möjligen som en publiksiffra!
Skicka en kommentar