Idag, torsdag, är det 45 veckor sedan olyckan i Nepal. Det är tio veckor sedan jag skrev om mitt hälsotillstånd så en uppdatering kan försvaras. Bloggen är också min dagbok.
Ikväll, onsdag, har jag celebrerat Vardagsmässan, så visst går det framåt. Jag har inga svårigheter att stå, tala, sjunga eller be. Den största ansträngningen sker i nackmusklerna, men under denna vecka har också de stärkts. Elevationen blir begränsad eftersom jag inte kan lyfta vänsterarmen så högt men en liten duger också. Jag är inte opererad än, men det är bäst att jag kortfattat berättar vad som hänt sedan senast.
Jag gjorde en Neurografi i Jönköping och fick sedan ett svar från Värnamo. Då beklagade min läkare att nervus radialis var svårt skadad, förmodligen helt av. Det är därför du inte kan lyfta vänster hand skrev han i brevet. Han vågade inte tro att den gick att reparera. MEN där tog han helt fel. Jag kan inte knyta vänsternäven - än, men har inga svårigheter att vrida vänsterhanden både uppåt och i sidled. Detta övar jag dagligen. Inget fel på nervus radialis med andra ord. I Bibeln kallas detta helbrägdagörelse. När jag sa till min arbetsterapeut att Gud är god svarade hon "ja, mot dig". Kanske kan jag någon annan gång förklara för henne att Gud är god mot henne också.
Lite senare fick jag också göra en Elektromyografi. Det betyder att man mäter musklerna. Jag har inte fått något svar på den undersökningen men vet inte heller om det behövs. Här är det fråga om rörlighet och styrka, något som ska tränas upp. Min sjukgymnast har visat mig hur den dagliga träningen ska gå till och jag gör framsteg så jag nu kan duka nattvardsbordet och göra åtminstone den lilla elevationen.
Jag hade storligen sett fram emot besöket på Universitetssjukhuset i Linköping den 10 mars. Jag hoppades få veta om eller när de tänkte operera armen, men läkaren valde att skjuta på problemet sex veckor till. Skälet är att armen har börjat självläka. Den har inte vuxit ihop, men om vi ger den sex veckor till så kanske ... Visserligen växer den ihop helt fel men armen blir ändå stabil och då kan en operation undvikas. Jag fick ändå en känsla av att det egentliga skälet till att de inte vill operera är risken för infektioner. De där MRSA-bakterierna har respekt med sig. Nu har jag häromdagen lämnat nya prover och förhoppningsvis visar resultatet att de nu är helt borta. Också dessa prov har gått åt rätt håll. När man haft eller har MRSA får man lämna prover var tredje månad. Först när jag varit fri från dem ett år, tidigast denna tid 2016, blir jag helt friförklarad.
Nu är jag sjukskriven april månad ut och innan dess ska det bli ny röntgen av armen och ett nytt konsultationssamtal. Mer än så vet jag inte.
Som du märker är jag vid mycket gott mod. Jag ber, läser, tänker och promenerar. I maj hoppas jag kunna börja arbeta igen - 100%!!!
Ikväll, onsdag, har jag celebrerat Vardagsmässan, så visst går det framåt. Jag har inga svårigheter att stå, tala, sjunga eller be. Den största ansträngningen sker i nackmusklerna, men under denna vecka har också de stärkts. Elevationen blir begränsad eftersom jag inte kan lyfta vänsterarmen så högt men en liten duger också. Jag är inte opererad än, men det är bäst att jag kortfattat berättar vad som hänt sedan senast.
Jag gjorde en Neurografi i Jönköping och fick sedan ett svar från Värnamo. Då beklagade min läkare att nervus radialis var svårt skadad, förmodligen helt av. Det är därför du inte kan lyfta vänster hand skrev han i brevet. Han vågade inte tro att den gick att reparera. MEN där tog han helt fel. Jag kan inte knyta vänsternäven - än, men har inga svårigheter att vrida vänsterhanden både uppåt och i sidled. Detta övar jag dagligen. Inget fel på nervus radialis med andra ord. I Bibeln kallas detta helbrägdagörelse. När jag sa till min arbetsterapeut att Gud är god svarade hon "ja, mot dig". Kanske kan jag någon annan gång förklara för henne att Gud är god mot henne också.
Lite senare fick jag också göra en Elektromyografi. Det betyder att man mäter musklerna. Jag har inte fått något svar på den undersökningen men vet inte heller om det behövs. Här är det fråga om rörlighet och styrka, något som ska tränas upp. Min sjukgymnast har visat mig hur den dagliga träningen ska gå till och jag gör framsteg så jag nu kan duka nattvardsbordet och göra åtminstone den lilla elevationen.
Jag hade storligen sett fram emot besöket på Universitetssjukhuset i Linköping den 10 mars. Jag hoppades få veta om eller när de tänkte operera armen, men läkaren valde att skjuta på problemet sex veckor till. Skälet är att armen har börjat självläka. Den har inte vuxit ihop, men om vi ger den sex veckor till så kanske ... Visserligen växer den ihop helt fel men armen blir ändå stabil och då kan en operation undvikas. Jag fick ändå en känsla av att det egentliga skälet till att de inte vill operera är risken för infektioner. De där MRSA-bakterierna har respekt med sig. Nu har jag häromdagen lämnat nya prover och förhoppningsvis visar resultatet att de nu är helt borta. Också dessa prov har gått åt rätt håll. När man haft eller har MRSA får man lämna prover var tredje månad. Först när jag varit fri från dem ett år, tidigast denna tid 2016, blir jag helt friförklarad.
Nu är jag sjukskriven april månad ut och innan dess ska det bli ny röntgen av armen och ett nytt konsultationssamtal. Mer än så vet jag inte.
Som du märker är jag vid mycket gott mod. Jag ber, läser, tänker och promenerar. I maj hoppas jag kunna börja arbeta igen - 100%!!!
2 kommentarer:
Jätteroligt att höra Håkan. Gud är god. Hoppas få se dig till sommaren. Bra att veta en del om ditt tillfrisknande. Vänner frågar och många ber för Dig.
En härlig hälsorapport!
Skicka en kommentar