Det är svårt för mig att ta till mig det faktum att staten och Svenska kyrkan på nytt ska finna varandra. Det verkar på den information jag fått del utav som att staten och kyrkan vill förhandla med varandra. Naturligtvis är syftet att båda ska vara vinnare. Men hur kan det vara möjligt att ett, säger ett, trossamfund bland många kan göra framsteg på de andra trossamfundens bekostnad? Vilket pris måste ett trossamfund som Svenska kyrkan betala för det? Finns det inte skäl att ana ugglor i mossen?
När det gäller vigselrätten är det ändå så att alla trossamfund kan ansöka om sådan. Kammarkollegiet betraktas väl ändå som huvudman, men när det gäller begravningsverksamheten är Svenska kyrkan fortfarande huvudman, en ordning från tiden då Svenska kyrkan var statskyrka. I en intervju Kyrkans Tidning gjorde med kultur- och civilministern Alice Bah Kunke berättade hon att det pågår diskussioner inom kansliet om att låta någon annan än Svenska kyrkan vara huvudman. Det är inte bara rimligt utan också anständigt. I ett sådant läge kan Svenska kyrkan, liksom andra trossamfund, ansöka om "begravningsrätt".
Jag vet att Svenska kyrkan har skött och sköter verksamheten utomordentligt bra, men det är väl inte det diskussionen handlar om? Handlar det inte om att staten är sekulär och om att kyrkan inte är det?
Nu ska ärkebiskopen och Svenska kyrkans generalsekreterare träffa ministern och ta upp frågan. Generalsekreteraren säger till sig själv att vi inte har misskött uppdraget och att vi är uppskattade av andra. Men det har väl ingen ifrågasatt? Saken är i stället den att staten är sekulär och kyrkan inte, att vi lever på 2000-talet och snart kommer färre än 50% att tillhöra Svenska kyrkan.
Staten har redan tagit steg genom att länsstyrelsen utser begravningsombud för alla som inte önskar begravning i Svenska kyrkans ordning. Dessa ombud yttrar sig också om storleken på begravningsavgiften som är skild från medlemsavgiften. Trossamfundet Svenska kyrkan kan inte besluta om skatter. Den tiden är förbi. Till problematiken hör också att kyrkostyrelsen vill stärka det pastorala inflytandet över begravningen och att kyrkoherden är chef för verksamheten. Här finns med andra ord minst fyra skäl för att låta huvudmannaskapet föras över på kommunerna.
Varför vill Svenska kyrkan ha kvar huvudmannaskapet? Och vilket pris är kyrkan beredd att betala för att få förbli huvudman? Vad säger andra trossamfund? Vad säger alla de som inte vill ha Svenska kyrkan som huvudman?
Jag håller det inte alldeles för otroligt att staten låter Svenska kyrkan fortsätta gå dess ärenden så länge kyrkan står på sig, men visst är det lite märkligt både att staten tillåter det och att kyrkan lägger ner så otroligt med kraft på detta? Om, säger om, huvudmannaskapet flyttas till kommunen eller något annan ny myndighet kvarstår ändå Svenska kyrkans pastorala ansvar för dess medlemmar inte minst i samband med begravningen. Hade det inte varit bättre att lägga krafterna på just det?
När det gäller vigselrätten är det ändå så att alla trossamfund kan ansöka om sådan. Kammarkollegiet betraktas väl ändå som huvudman, men när det gäller begravningsverksamheten är Svenska kyrkan fortfarande huvudman, en ordning från tiden då Svenska kyrkan var statskyrka. I en intervju Kyrkans Tidning gjorde med kultur- och civilministern Alice Bah Kunke berättade hon att det pågår diskussioner inom kansliet om att låta någon annan än Svenska kyrkan vara huvudman. Det är inte bara rimligt utan också anständigt. I ett sådant läge kan Svenska kyrkan, liksom andra trossamfund, ansöka om "begravningsrätt".
Jag vet att Svenska kyrkan har skött och sköter verksamheten utomordentligt bra, men det är väl inte det diskussionen handlar om? Handlar det inte om att staten är sekulär och om att kyrkan inte är det?
Nu ska ärkebiskopen och Svenska kyrkans generalsekreterare träffa ministern och ta upp frågan. Generalsekreteraren säger till sig själv att vi inte har misskött uppdraget och att vi är uppskattade av andra. Men det har väl ingen ifrågasatt? Saken är i stället den att staten är sekulär och kyrkan inte, att vi lever på 2000-talet och snart kommer färre än 50% att tillhöra Svenska kyrkan.
Staten har redan tagit steg genom att länsstyrelsen utser begravningsombud för alla som inte önskar begravning i Svenska kyrkans ordning. Dessa ombud yttrar sig också om storleken på begravningsavgiften som är skild från medlemsavgiften. Trossamfundet Svenska kyrkan kan inte besluta om skatter. Den tiden är förbi. Till problematiken hör också att kyrkostyrelsen vill stärka det pastorala inflytandet över begravningen och att kyrkoherden är chef för verksamheten. Här finns med andra ord minst fyra skäl för att låta huvudmannaskapet föras över på kommunerna.
Varför vill Svenska kyrkan ha kvar huvudmannaskapet? Och vilket pris är kyrkan beredd att betala för att få förbli huvudman? Vad säger andra trossamfund? Vad säger alla de som inte vill ha Svenska kyrkan som huvudman?
Jag håller det inte alldeles för otroligt att staten låter Svenska kyrkan fortsätta gå dess ärenden så länge kyrkan står på sig, men visst är det lite märkligt både att staten tillåter det och att kyrkan lägger ner så otroligt med kraft på detta? Om, säger om, huvudmannaskapet flyttas till kommunen eller något annan ny myndighet kvarstår ändå Svenska kyrkans pastorala ansvar för dess medlemmar inte minst i samband med begravningen. Hade det inte varit bättre att lägga krafterna på just det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar